Om att möta The Good Cop

Den som av en eller annan anledning blir utsatt för polisiära ingripanden kan komma att träffa på The Good Cop.

The Good Cop talar inte sällan med len stämma, uppträder milt, visar dig förståelse, ger goda råd, samtalar, skämtar och vill kanske till och med bjuda på kaffe och berätta att hen står på din sida.

Det går att tänka sig olika förklaringar till den här typen av snutbeteende. Ibland används det här som en aktiv taktik. Om du först möter en snut som kanske slår dig, tar dina grejer, ljuger, tafsar på dig, manipulerar, skriker eller liknande så kan det kännas skönt att sen få möta ett vänligt ansikte. Kanske slappnar du av och samarbetar eller ger information om dig själv eller dina kamrater eller ditt nätverk som du inte skulle ha gett annars. Ibland är ordningen omvänd, först kommer The Good Cop, och du kanske sänker garden och öppnar dig emotionellt för att nästa stund kastas i famnen på The Bad Cop(s) som hotar, mobbar och begår övergrepp. Detta får lätt en person ur balans och en blir därmed lättare att manipulera.

Men The Good Cop kan också agera som hen gör för att hen av en eller annan anledning vill distansera sig något från sitt sammanhang och/eller sina kollegor. Det kan handla om att hen av självgodhet vill framstå som lite humanare, lite mindre hårdför, lite mer förstående än vissa av sina kollegor. Det kan också handla om att hen vill göra intryck på dig, bryta ned dina eventuella fördomar mot polisen, och stärka din tillit till polismakten.

Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Polismaktens huvuduppgift är att med våld och hot upprätthålla den rådande ordningen. Den enskilde polisen i tjänst är en person som under lång tid har aktivt valt det här yrket, hen har utbildat sig för det, tränat sig och ifrågasatts många gånger tidigare. Hen lever under starkt tryck från polishierarkin, kamrater och sammanhangets normer. Hen tjänar sina stålar på att vara snut, en proffessionell våldsverkare.

I 99,99% av fallen är därför dina intressen helt underordnade detta sammanhang. Även om det känns så är det absolut inte troligt att du träffat på just den mirakulösa situationen att en polis står otvetydigt på din sida. Därför, även om du skulle vara en person som uppskattar relationer, fredlighet och vill sträva efter allas bästa, finns det inget skäl att öppna dig för en polis som gör ett ingripande mot dig. I den situationen behöver du, menar jag, sätta din egen och dina kamraters integritet och säkerhet i första rummet. En norm som jag därför skulle vilja se förverkligad är följande:

Samtala aldrig med en polis som gör ett ingripande mot dig.

Om du blir gripen misstänkt för brott så kan det vara nödvändigt att svara på frågor kring din identitet. Men om du undviker att bära leg på dig och har tid och kraft att vänta ett tag så kan det hända att du blir släppt ändå. Om det handlar om påstådda ordningsstörningar där du inte är gripen misstänkt för brott så är du inte skyldig att uppge identitet. Dom får då hålla dig i max sex timmar, och detta brukar respekteras med marginal. Om det handlar om misstankar för småbrott så verkar det inte vara ovanligt att en släpps oidenitifierad. Om/när du ändå uppger identitet så svara (som max) bara på frågor rörande din identitet som de ändå kan ta reda på på andra sätt. Men skriv inte på något som du är osäker på.

Du måste för den sakens skull inte nödvändigtvis vara helt tyst eller uppträda fientligt. Känns det bättre så kan du le lite och variera mellan att säga saker som ”inga kommentarer”, ”det vill jag inte svara på”, ”jag är inte så pratsugen” eller ”jag samtalar av princip inte med poliser i tjänst”.

Ju fler som uppträder på det här sättet när det blir utsatta för polisingripanden, desto bättre för alla. OM du av någon anledning vill erkänna så är det bättre att göra det i ett senare skede när du fått tillfälle att först bolla det hela med en advokat (om du har tur nog att få en sådan, annars kan du göra det i rätten). Över lag minskar detta risken för polisövergrepp och traumatisering, vilket jag tror inte bara gynnar gripna och omhändertagna personer utan också den så kallade allmänheten och även poliserna (som personer).

ACAB

Om att välja rätt och dissa utsträckta händer

Lita aldrig på mäktiga män. Välj direkt aktion. Om radikal förändring ska bli möjlig så måste vi göra det själva. Rösta varje dag – rösta med dina händer, dina fötter, ditt intellekt, din tid, din empati, din olydnad. Och bojkotta alltid partipolitiken. Kommer du inte så långt på den vägen så har du i alla fall behållit din integritet. Så vill i alla fall jag ha det.

Ps. När det gäller samarbete och utsträckta händer så står jag närmare Alliansen. Det är mindre dåligt om det finns en tydlig opposition i riksdagen och distinkta skillnader mellan höger och vänster. Det är bland annat koncentrationen mot en liberal mittfåra, som illustrerats av S:s högerpromenad, M:s vänsterretorik och talet om ”extremism”, som bidragit till fascistpartiernas framväxt.

Skändad minneslund på Bofors

För tredje året i rad firade vi igår advent i Bofors-Karlskoga (2012, 2013). Från tidig morgon fram till eftermiddagen gick flera olika grupper i olika omgånger in på området, samtidigt som en grupp på stan satte upp antimilitaristiskt julpynt och delade ut pepparkakor med fredsmärken. Totalt deltog ettt femtontal personer.

Karlskoga stadsvapen (!)

Det är ju oerhört enkelt att ta sig in på området; utefter stängslet finns en uppsättning svaga punkter där det enkelt går att krypa under. Vi fortsatte i de olika grupperna på olika sätt med det pågående omställningsarbetet; fredsteser spikades upp, kreativ utsmyckning installerades, området rekades och en minneslund för Den okända civilpersonen upprättades. Tyvärr förstördes minneslunden av okända personer flera gånger under dagen, stenar vältes, gravljus stals och så vidare, men den kunde återskapas och återställas till i stort sett ursprungligt skick.

Arbetet med omställning av Boforsområdet fortsätter, kom gärna med och engagera dig. Många olika initiativ behövs!

Tomas Lundström om kristen anarkism

Jo, nu är jag inte helt objektiv kanske, men podcasten Aten och Jerusalem hade nyligen ett avsnitt med en viss Tomas Lundström som inte minst handlar om relationen mellan kristen tro och anarkism i teori och praktik, men också lite fotboll och omskrivna evangelikala debatter (den så kallade Fyrkedebatten). Det rekommenderas varmt till alla som är intresserad av anarkism och/eller kristen tro och (post-)evangelikal teologi…

Fördelar med att leva enkelt

Normen i vårt samhällssystem är som bekant att sträva efter att maximera sin inkomst, konsumera flitigt och samla på prylar, pengar, resor och liknande. Så blir en en god medborgare som bidrar till tillväxten och når popularitet och framgång. En slags materiell maximering. I linje med detta så bör också en så stor del av ens liv som möjligt filtreras genom kapitalistiska produkter. Den som vill vara ”medveten” kan välja att finkonsumera etiskt specialmärkta produkter och socialt inriktade upplevelser.

I den radikalreformatoriska kristna traditionen har det varit en dygd att leva enkelt. Traditionellt har anabaptister och kväkare undvikit flashiga utsmyckningar, rikedom och överflöd. Även för mig/oss har enkelhetstanken varit central länge. Jag tror inte att personliga konsumtionsval kommer ändra systemet i grunden, men ändå ser jag flera potentiella fördelar med att leva enkelt. Låt mig nämna några:

-En enkel livsstil kan göra det lättare att öppna sig för de fattigas lidande. Den som lever överdådigt måste lägga mer energi på att rättfärdiga sin rikedom och behöver öka distans till de fattiga för att inte må för dåligt.

-En enkel livsstil kan befrämja en mindre stressad tillvaro. Ju fler prylar och ju större besparingar en har, desto mer behöver en anstränga sig för att underhålla, laga, uppdatera, vårda och försvara det en äger.

-Om fler lever enklare så minskas takten i förstörelsen av miljö, djur- och ekosystem, vilket ökar möjligheterna att vi ska få tid att ställa om till ett mer lokalt, hållbart levnadssätt.

-Den som lever enkelt behöver inte lönearbeta lika mycket och kan därför lägga mer tid på annat som är viktigt: relationer, frivilligarbete, utbildning, naturen, sömn, aktivism.

Vad som är ”enkelt” är relativt. Den som i vårt land lever ”enkelt” kan globalt sett vara en rik person. Och för vissa genuint fattiga människor i vårt land så kan det vara en enklare livsstil när dessa kan säkra sin tillgång till fast bostad och en säker tillgång till käk och vatten. Enkelhet handlar alltså inte om något fattigdomsideal eller att knyta orimliga förväntningar till individen. Det handlar om att skapa möjligheter och alternativ till ett friare och helare liv för fler människor inom ramen för det förtryckande system vi lever inom, så länge detta består.