Syskon, fiender och vänner

Bra eller dåligt, men vi kategoriserar alla människor och företeelser i vår omgivning. Här kommer en liten inblick i hur världen ter sig i mina ögon. Med åtminstone viss inspiration från Jesus och Paulus så tycker jag dessa kategorier är användbara att navigera med. Välkommen att kommentera, korrigera, komplettera, krackelera! Uppdatering (08:20 fred); obs att mycket/det mesta passar inte in i någon av nedanstående kategorier.

SYSKON: Människor som följer Jesus, som tillhör/låter sig präglas av en Jesus-baserad gemenskap. Exempel på sådana kan vara kommuniteter, kloster, anabaptist-församlingar, husförsamlingar (Amish, Bruderhof, Catholic Worker).

VÄNNER: De som blir marginaliserade av och/eller gör motstånd mot systemet. Exempelvis flyktingar, fattiga, hemlösa, anarkister, fängslade, djur, växter och folk som stöder dom Jesus-trogna.

FIENDER:

Systemet; den rådande ordningen, civilisationen, gr. ”kosmos”, i Bibel 2000 ”världen”.

Makterna; staten, kapitalet, media, regering, polis och militär osv.

Krafterna; sjukdomar, naturkatastrofer, demoner, ideologier mm.

Den gamla människan; den människotyp som söker sitt eget bästa på andras bekostnad, som strävar efter egen storhet, makt och rikedom. ”Köttet” med Paulus terminologi.

Målmissandet; när vi faller, backar eller viker av från vägen. ”Synden”

NYANSERINGAR: Gränserna är ofta otydliga och vilken grupp som passar att kategorisera in någon i kan förändras. Dom flestas status är oklar, och kan bara bli tydlig över tid. Jag hoppas ju också på (och tror ibland) att allt och alla till sist kommer att hamna i syskon eller vänner-kategorin. Vissa företeelser är jag också väldigt osäker på, tex kyrkorna. Om kyrkorna är vänner eller fiender kanske varierar?

Kommentera gärna om äktenskapet

Tack för kommentarerna på äktenskapsinlägget. Det vore jättekul om fler ville ge sig in i samtalet, jag låter bli att skriva något nytt inlägg ett tag till. Det går bra att kommentera kort också, eller bara på en enskild punkt, eller hur du vill. Du får också gärna bara ge en kort känslomässig reaktion på punkterna/någon av punkterna. Se också uppdateringen där för nya länker idag till saker som berör äktenskapssamtalet inom EFK.

12 punkter om äktenskap o sex (långt)

(varning; det här blev väldigt långt!)

Dom sista åren har det vid ett antal tillfällen blossat upp debatter inom frikyrkosamfundet EFK om äktenskapet.  Dom senaste dagarna har frågan blivit aktuell igen, och belystes först i några Dagen-artiklar, och sedan i bloggosfären hos bland annat Kolportören, Mikael Karlendal och Stefan Swärd. För några veckor sedan avslutade också Max Wetterlund på Fakiren en mycket bra serie om sex, som föranledde kommentarer från Swärd. Dessa diskussioner belyser också en viss spänning som finns i EFK mellan konservativa evangelikaler (företrädda bla av ett antal ”Stockholms-pastorer” och samfundsledning) och progressiva och/eller post-evangelikaler (som förknippats med Saron, NOD, ÖTH, Kolportören, EFK Ung, Frizon). (Uppdatering – artikel av Spjuth/Mellergård på ÖMS/Salt i Dagen idag. Swärd kommenterar frågan om Stockholmsförsamlingarnas eventuella konservatism. Se också Kolportören idag.)

Det finns mycket att säga om detta, men jag tänkte kasta ut några av dom tanke-frön som jag samlat på mig under dom här debatterna och samtalen, så får ni som läsare välja att fråga och kommentera på det som ni eventuellt tycker vi kan och bör utveckla i kommentars-fältet:

1. Varav rädslan för att samtala om teologiska spänningar inom EFK? Det finns en tydlig tendens att antingen dölja spänningar, eller gå på konfrontations-linjen. Men var är det öppna samtalet? Är det så viktigt att ge ett sken av ”enhet”, eller är det sina positioner som man till varje pris vill bevara, eller vad beror det på?

2. Det finns en tendens i den konservativa falangen att uppfatta renlärighet i äktenskapfrågan som Skiljelinjen med stort S. Denna hållning tycker jag bör ifrågasättas på åtminstone tre sätt;

a) dels tycker jag skiljelinjen mellan innanför och utanför borde handla om hur vi lever, inte om hur vi tänker. Och i praktiken så värnar vi inte äktenskapet eftersom kristna (även konservativa) skiljer sig ungefär lika mycket som icke-troende, och dessutom är det många av oss som ofta spanar på gifta personer (=otrohet enligt Jesus). Dom flesta av oss, konservativa eller ej, simmar i samma båt. Vilket krånglar till Skiljelinjes-frågan, minst sagt.

b) Det finns mycket annat mål-missande än det sexuella som är centralt. Hos Jesus och apostlarna kritiseras ju tex rikedom betydligt hårdare än dom sexuella synderna. Och i vårt samhälle är girighets-synden minst lika utbredd som dom sexuella perversionerna. Då måste man fråga sig vad denna sex-synds-hang-up kommer sig av.

c) Vi kan göra (och gör) alla generella bedömningar om vem som är kristen eller ej, men i konkreta fall av misslyckanden så bör detta behandlas i direkt-kontakter och av specifika lokala gemenskaper, i den process av fostran och försoning som Jesus förespråkar (Mt 18).

3. Vilket är det principiella problemet med sambo? För egen del är jag enormt tveksam till att man låter kyrkorna eller staten konstituera äktenskapen. Vad har staten, denna våldsstruktur, med två människors sammanvigning inför Jahve att göra? Det är väl gud som sammanfogar? Dessutom kräver, om jag förstår saken rätt, staten att man avlägger en ed i samband med äktenskapets ingående, något Jesus lärlingar inte borde pyssla med. Inte heller tycker jag man ska erkänna en präst eller pastors rätt att viga, eftersom detta ifrågasätter tanken på det allmäna prästadömet.

4. Vad är problemet med trogna homosexuella relationer? Om vissa människor har en konstant sexuell dragning till samma kön, borde det då inte gälla samma som för oss mer hetero-sexuella, att ”det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå”, som Paulus säger.

5. Det talas för mycket om ”rätt och fel”, och för lite om ”bättre och sämre”. Det avgörande borde vara riktningen i vår utveckling. Vi kommer aldrig till en punkt då vi lever ”rätt”, vi kan alltid komma djupare in i guds vilja.

6. Äktenskap är problematiskt ur ett gudsrikesperspektiv. Det mesta Jesus säger om familje-banden är av kritisk natur. Detta, tror jag, inte för att Jesus ogillade sex och kropp (han var ju jude), utan för att visste hur stark kärleken och lojaliteten till make, fru, barn och föräldrar kan vara. Och därmed utgör den kärleken ett hot mot den odelade guds-lojaliteten. Därför är det bästa om man kan leva ogift utan sexuella relationer. Men dom flesta klarar inte av det, och i så fall är det bästa att begränsa sig till så få sex-partners som möjligt, helst max en.

7. Det kan vara bra att onanera ibland. Och dåligt ibland.

8. Det är bra att ha mycket sex i ett äktenskap om detta är möjligt, men det är också väldigt viktigt att man lär sig att tygla sina behov, underordnar sig sin partner, och söka den andras bästa.

9. Skilsmässor är alltid något tragiskt som vi bör kämpa för att undvika. Kriget mot skilsmässor måste bedrivas bland annat genom förebyggande arbete innan äktenskapet ingås och genom tillhörighet till en öppen, nära, fostrande gemenskap.

10. Sexuella (bekönade) varelser är vi hela tiden, och detta är en aspekt som påverkar oss ständigt. Detta bör man tänka på när man pratar om ”att ha sex”. Sex är egentligen inte något vi har, utan något vi är.

11. Köns-tillhörigheten skapar uppdelningar mellan människor, skiljemurar. I Messias så bryts dessa murar ned. Vi bör därför som Jesus-lärlingar inte stödja köns-uppdelningar utan verka för frihet och enhet och relativisering av köns-roller.

12. Guds förlåtande, befriande och upprättande kärlek möter dig där du är, oavsett din bakgrund, och söker alltid ditt (och andras) bästa.

Stoppa tvångsavvisningarna (aktion idag)

Idag, fredagen den 23/4, genomför vi en ickevålds-aktion i Migrationsverkets
lokaler på Riagatan i Örebro.
Vår avsikt är att stanna kvar i lokalerna till dess att våra krav har hörsammats.
(Ett liknande initiativ finns också i Malmö. Se också denna artikel i Dagen idag.
UPPDATERING: Lokaltidningen NA hade idag en bra artikel om detta i pappers-
tidningen, och Dagen hade också en kortis i nät-tidningen.)

 STOPPA TVÅNGSAVVISNINGARNA!
Vi längtar efter en värld fri från förtryck och nationsgränser, där
jorden tillhör oss alla och där ingen människa blir instängd eller
ivägskickad med tvång och våld. Vi vägrar tro att en sådan värld är
omöjlig eller avlägsen.

Inspirerade av denna vision kräver vi ett stopp för alla
tvångsavvisningar av asylsökande!

Vi uppmanar också var och en - Migrationsverkets personal,
beslutsfattare, polis, journalister och oss "vanliga medborgare" att
tänka om, och att i ord och handling ansluta sig till denna vision och
detta krav.

De fria baptisterna

Ångest

Det är ju inte direkt ovanligt att människor idag lider av olika typer av inre tumult. Själv har jag brottats med ett melankoliskt temperament sedan tonåren, och drabbas emellanåt av väldigt distinkta perioder av djup nedstämdhet (ångest? depression? hur vet man vad som är vad?). För mig präglas dessa tillfällen bland annat av känslor av uppgivenhet, tomhet och meningslöshet. Allt färgas grå-svart och känns instängt och tryckande. När dessa förgiftade ångest-pilar träffar mig, så frestas jag att reagera med slutenhet, irritation, grubbleri och/eller flykt. Flykt-känslorna yttrade sig under en period av tonåren som återkommande självmordstankar.

Nu skulle jag önska att jag kunde ”vittna” (som man sa (säger?) i frikyrkan) om att jag med guds kraft lärt mig resa trons sköld mot ångestpilarna. Ett tag trodde jag nästan det också, men under våren har det kommit över mig igen. En bror som uppenbarligen känner mig bättre än mig själv, påpekade att jag visst brukar ha vår-depressioner. Det var en nyhet för mig.

Min erfarenhet har samtidigt varit att det finns bättre eller sämre sätt att respondera på Giftet. Tillräckligt med sömn är exempelvis förebyggande. Det brukar oftast lindra att möta andra människor, inte minst tros-syskon och/eller marginaliserade människor. Ibland hjälper också naturen. Kanske för att gud är speciellt nära i naturen, i församlingen och i dom fattiga? Men det jag känner för är oftast att stänga in mig och krypa ned i sängen, eller att fly. Men när jag står emot och lämnar instängdheten för att möta gud där gud finns, så är det lättare att rida ut dessa perioder, som för mig alltid går över, och ofta relativt snabbt (vilket alltid kommer som en överraskning).

Hur tänker du kring detta? Alla tankar och känslor välkomna. Det går bra att vara anonym. Vad kan ångest bero på? Vad kan man göra? Hur stötta andra som mår dåligt? Är det bara dåligt att vi har ångest? Hur kommer det sig att så många är drabbade? (Jag är just nu särskilt intresserad av ”vad kan man göra”-frågan)

Gud i vulkanen

Ibland är saker så uppenbara att dom inte behöver sägas. Men ändå, jag vill uttrycka min tacksamhet för vad gud gör genom det isländska vulkanutbrottet. Annars är medierna så fyllda av skruvade och destruktiva nyheter, men nu äntligen något riktigt positivt! Vem trodde det skulle vara möjligt att genomföra en blockad mot hela Europas flygtrafik så snart och så effektivt? Plötsligt har vi fått ett litet, litet andningshål där slöjan faller från våra ögon och vi ser systemets sårbarhet. En annan väg är möjlig. Bokstavligt talat. Och inte bara möjlig, utan nödvändig.

Eld över flygbolagen, länge leve jorden! Babylon ska falla. Mer aska åt folket!

(Två ganska olika inlägg på vulkan-temat hittar du här (Anarkisterna) och här (Jonas Melin, Barnabasbloggen). Tidnings-artiklar bla här, här, här, här, här, här och här)

Kommentera gärna på förra inlägget också, ”Älskar vår gud sina fiender”!  Se också klippet med bla Greg Boyd som cirkulerat runt på olika bloggar dom senaste dagarna som berör detta.

Älskar vår gud sina fiender?

Min dotter som är nio år har nyligen börjat läsa Barnens Bibeln på egen hand. Härom dagen blev hon arg när hon läste berättelsen om Sodom och Gomorra, och frågade min fru varför gud gör så mycket dumma saker. Det är en bra fråga, som vi också tangerade i församlingen i tisdags då vi dels läste om ängeln som dödade Herodes genom maskar i Apg 13, och dels läste en psalm med omkvädet ”För hans nåd vara evinnerligen”, med invävda beskrivningar av hur gud dödar gudsfolkets fiender.

Jag skulle gärna höra hur du tänker:

-Älskar Jahve även sina fiender?

-Kan man visa kärlek mot sin fienden samtidigt som man dödar densamme?

-Hur bör man förhålla sig till dom bibeltexter där gud dödar sina fiender?

Grym Doukhobor-psalm

Break away from the way of the old world,

Let your voices in thankfulness sing

No creed to be known, no law recognized,

But the law of the crucified King.

We’re contenders for truth and for freedom,

Trusting in Love, in the struggle to win;

Soon all people shall join in one spirit;

None shall strive with one’s brother again.

.

Ref: Arise ye, arise ye all lovers of peace;

Arise to the struggle for freedom.

Let your voice be resounding and fearless,

Calling onward and onward and on.

.

We need not the rule of kings and of crowns,

Neither mansions with splendor enhanced.

Thrones and prisons are part of a system,

That our forefathers struggled against.

They have shown us the true path and holy,

They have given their life for their cause;

Though severe were their hardships in prisons,

Clearly ring out their voices to us.

.

(Ref)

.

All the cannons we’ll forge into plowshares,

All the swords will we beat into hoes;

Love and reason must govern and guide us-

Men are brothers, and not mortal foes.

Higher, higher we’ll lift up the banner-

Toil entwined with the emblem of peace;

Let the Truth in our hearts be established,

Let our faith never waver nor cease.

.

/The Doukhobor Anthem, Eli Popoff

Alla bidrar?

Jag tror att det finns något av gud i varje människa, och att detta något blommar ut och förstärks i och med att man ansluter sig till Jesus, Messias. Tillsammans blir dom Jesus-troende Messias kropp, och när vi samlas så har alla ett viktigt bidrag i byggandet av den nya världen. Därför gör vi också så när vi samlas i den kommunitet jag tillhör, att alla är delaktiga i samlingen. Vi har inte någon ”ledare” för gruppen, istället har ett antal vanor och strukturer vuxit fram i vårt sätt att samlas, och sen är det öppet för alla att bidra. Och alla använder sig också av denna öppenhet. Inte på samma sätt, och inte lika mycket, men alla ber, alla kommer med frågor, tankar, invändningar. Ingen vet därför innan samlingen vad som kommer att sägas, vad vi kommer att fokusera på, eller vart vi kommer att landa. Vinden blåser dit den vill. Typ.

På liknande sätt yttrar sig alla när vi har beslutsfattande samlingar. Alla har möjlighet att lägga fram förslag, ch vi genomför inga förändringar om inte alla gett sitt uttalade stöd till beslutet. Först när vi är eniga så tar vi detta som ett tecken på att Andens ledning blivit klarlagd.

Just detta är också ett viktigt skäl till varför jag har så svårt för kyrkorna. Där är det ju tvärtom några få som bidrar och leder det som händer, medan resten bara ger sitt stöd eller instämmande i det som fåtalet bestämmer är viktigt. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan stödja en sådan struktur.

Vad har du för tankar om detta? Hur gör ni i olika grupper du är en del av?

Om djurens befrielse

”Den gode herden ger sitt liv för fåren.” /Jesus från Nasaret

”Den rättfärdige sörjer för sina djur, men den ondes omsorg är grymhet.”/Ords 12:10

Nej, detta är den fasta jag vill se; att du löser orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar den förtryckte, krossar alla ok./Jes 58:6

Igår såg vi Food Inc., och blev igen påminda om det vidriga förtryck som storföretagen utövar, och som vi så ofta är delaktiga i. Har man ett uns av empati så är det svårt att inte beröras när man exempelvis ser vad (dom icke-mänskliga) djuren utsätts för i den desperata jakten på vinstmaximering.

Någonstans har vi glömt att djuren skapats goda och med ett egenvärde. Att Jahve, Skaparen och Befriaren, bryr sig om djuren och är engagerad i deras behov, är tydligt omvittnat i dom hebreiska skrifterna*. Och vi som tror på Jahve och följer hans Messias som levde med dom vilda djuren (Mk 1:13), som kommit för att stifta fred i naturen (Jes 11:1-10), och som dog för att göra slut på offer-systemet, för oss borde det vara givet att axla uppdraget att engagera oss för djurens befrielse.

Människans unika roll i skapelsen innebär inte att djuren, växterna och jorden står i vår tjänst, och än mindre att vi har rätt att förtrycka och utsuga vår omgivning. Vårt uppdrag och förmån är snarare att vara våra med-varelsers betjänter.

Hur kan vi förmedla befrielse till djuren? Tankar och förslag?

*Tex i skapelseberättelserna, Noaberättelsen, Mose lag, slutkapitlen i Job, flera psalmer, flera profeter.

Aktion mot Migrationsverket (joina?)

Vi planerar att relativt snart genomföra en ny civil olydnads-aktion mot Migrationsverket. Förra gången sa chefen att han gillade det vi gjorde, men att han tyckte vi var för tysta (!). Så den här gången hoppas vi på att bli fler, och att vara lite mindre tysta… Vi skulle också behöva människor som är med, men som inte deltar i själva den lagbrytande aspekten av aktionen. Om du är nyfiken på att joina oss så får du gärna mejla för att få detaljer kring det hela. Det vore också kul om det hände liknande saker i andra städer samtidigt.

Härska över jorden??

Det borde väl vara uppenbart för dom flesta nu, att den civiliserade människans vilja att dominera, härska och lägga världen under sig tillhör själva kärnan i dom problem mänskligheten står inför idag. Detta system av förtryck och förstörelse, låt oss kalla det civilisationen, har nu lyckats nå jordens mest avlägsna hörn. Enter: undergång.

Samtidigt vet vi att dom judeo-kristna heliga skrifterna inleds med en skapelseberättelse där människan av Skaparen själv ges uppdraget att härska över dom levande varelserna och lägga jorden under sig. För oss som följer juden från Nasaret så är detta ett problem som vi behöver erkänna och diskutera om vi ska kunna locka människor som insett problemen med civilisationen att joina Jahves berättelse.

Jag hävdar inte att jag har någon lösning, men jag vill kasta ut två idéer, och sen höra era tankar kring detta.

För det första inkluderar skapelseberättelsens ”härskande” uppenbarligen inte att döda eller äta andra varelser. Vidare beskrivs även solen med sin värmande, upplysande och livgivande närvaro som en härskare. Med andra ord finns det inslag här som antyder att människans styrelseuppdrag inte handlar om förtryck och förstörelse, utan om ett alternativt härskande.

För det andra måste vi som följer Jesus från Nasaret läsa denna text i ljuset av Jesus liv och undervisning. Och då lär vi oss att Jesus är en kung som härskar, inte genom att inta tronen i systemet och dominera, utan genom att inta den nedersta platsen, bli en betjänt och offra sig själv. Och ska vi regera i hans fotspår så måste det vara på samma sätt.

Men räcker denna omläsning av skapelseberättelsen verkligen? Eller är problemen så stora att den enda lösningen är att kasta ut skrifterna som auktoritet? Det är en fråga som åtminstone behöver ställas. Vad tror du?

(Uppdatering: Mark på Jesus Manifesto, inledde idag en serie där han lovar tangera just dessa frågor. ”Christianity is Empire)

Fråga: relationen till systemet

Hur tänker du om vårt förhållandet till systemet. Vilket förhållningssätt förespråkar du (huvudsakligen)? Kommentera gärna ditt val!

1. Välsignande. Systemet är bra skit, det bör stödjas, applåderas och välsignas.

2. Accepterande. Systemet går inte att göra så mycket åt, och man bör inte bry sig för mycket. Det är bara att gilla läget.

3. Reformation. Systemet kan verkligen förändras! Det är viktigt att engagera sig för att påverka systemet i rätt riktning.

4. Distansering. Systemet suger, och det vi framför allt bör göra är att skapa distans och snickra på alternativen.

5. Revolution. Systemet måste störtas och krossas innan en annan värld är möjlig.

6. Annat alternativ.

Ge åt den som ber

Älska din nästa som dig själv./Jesus från Nasaret

Jesus från Nasaret lär att vi ska ge till dom som ber oss, både till ”goda” och ”onda” (Mt 5, Lk 6), även till tjuvar och bedragare. I stort håller jag med. Men situationerna där människor ber om saker varierar. Om vi inte avskärmar oss från dom fattiga så kommer dom för eller senare att be oss om sånt som tillhör dom mänskliga basbehoven, saker som husrum, mat och kläder. Att då ge borde vara självklart, även när det handlar om ”missbrukare”. Även den mest förtappade fattige har rätt att få det man behöver.

Men ibland vill människor ha våra grejer och stålar, trots att dom inte behöver dom. Ska vi ändå ge till alla? Ja, hur kommer det sig egentligen att vi har rätt att leva i och njuta av lyx och överflöd och ha mängder med pengar och prylar som vi inte behöver, samtidigt som vi nekar andra detta? Är detta att älska sin nästa som sig själv? Om någon tjuvar våra prylar eller på andra sätt vill ha av vårt överflöd, låt oss ändå ge. När vi säger nej så skapar vi nämligen en hierarkisk distans mellan oss och dom. Vi har rätt till överflödet, men inte dom andra, för dom är inte värdiga. Dessutom missar vi ett tillfälle att bli av med skiten.

Pengar är möjligen lite speciellt, då det så lätt går att omvandla till (om möjligt) ännu sämre saker, typ knark, godis och vapen. Kanske delar man också ekonomin med andra människor, och förfogar inte själv över pengar och ägodelar. Ibland säger jag numera (lite motvilligt) nej just till pengar, men det går ju istället att ge annat – mat, kläder, husrum, en dusch. Eller så kanske det bara handlar om attityden?

Tycker du man ska ge åt alla som ber, eller hade Jesus fel?

(Varning: följer man Jesus uppmaning så kan det mycket väl leda till att man själv blir fattig på riktigt. Gör det på egen risk.)

Korsets budskap

Finns det ett budskap i detta urgamla redskap för tortyr och avrättning? Jag tror det.

Korset är Jesus-berättelsens hjärta.

På korset ser vi en mästare som lever som han lär, som går hela vägen i fiendekärlek, utgivande, och konfrontation med ondskan.

Jesus dör inte istället för oss, för att vi ska slippa lida och dö. Jesus går korsets väg för att ge oss ett exempel så att vi kan gå i hans fotspår.

På korset är gud i Jesus och visar sin kärlek. Gud står inte på förtryckarmakternas sida.

Det är inte gud som dödar Jesus, det är makterna.

Korset är inte ett bevis på guds vrede och dom, utan på guds kärlek.

Korset är gud som tar dom fattiga, svaga, förtryckta och torterades parti, och som avslöjar och avväpnar våld och förtryck.

Korset vore något vedervärdigt utan uppståndelsen. Men nu är inte Jesus död och hans väg inte förgäves. Guds rike har kommit och det finns en messiansk kropp på jorden. Genom kärlek ska systemet krossas! Det är ett (av makterna) slaktat Lamm som sitter på tronen.

Korset är inte slutet, utan början. Världen är inte försonad, men Försoningen har börjat.

Korset är svärdet som blev en plogbill. Nu ska folken lära sig en annan väg till den nya världen.

Det är korsets budskap.

Eller?

”Och han sa till alla; ‘Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det.”