Lewi Pethrus om kyrkans relation till makten

Så här sa Lewi Pethrus, en av pingströrelsens förgrundsfigurer, om det ekumeniska mötet 1925 (varsamt språkligt reviderat):

Ett annat drag, som jag ser hos Uppenbarelsens hora, är att hon associerar sig med de maktägande på jorden. Det står om henne: […] ”kungarna på jorden har horat med henne” – det är andligen talat förstår vi – ”och köpmännen på jorden har berikat sig genom hennes skönhets makt”. Det är ganska underbart, att det i denna bibelvers är fråga om politiska och kommersiella saker. Man rör mycket vid det ekonomiska livet i dessa möten. Det är Kyrkans frieri till dem, som för närvarande äga den ekonomiska och politiska makten i världen.

Det är vedervärdigt att tänka sig, att dessa prelater under världskriget stodo och välsignade sina respektive länders härar och nedkallade Guds välsignelse över sina krigande regeringar. Och det kan man vara fullt övertygad om, att om det skedde nu, som vid ett stort fredsmöte i Schweiz 1914 – att ett krig bröt ut – så skulle dom skynda sig hem och välsigna vapnen ännu en gång.

Detta tassande inför dom mäktiga i världen, detta bugande och krypande med vackra ord, är icke likt Jesus och hans efterföljares sätt. Johannes stod en gång inför en konung men talade så, att han förlorade huvudet. Jesus stod också en gång inför en konung och en landshövding och talade så, att han blev korsfäst. Paulus stod inför en konung. Han trängde honom inpå livet och smickrade honom icke. […] Det talet kostade Paulus åratal av fängelse och slutligen döden.

Detta krypande och smickrande inför de maktägande i världen är kännetecknande för världskyrkan och hennes prelater i alla tider, och man skulle icke alls förundra sig, om de maktägande föraktade dem i sina hjärtan. Vi ha andra vägar. Sanningen är sådan att den lever på sin egen inneboende kraft. Ära vare Gud!

Skall man göra något gott i världen, så skall man ta itu med orättvisor och våga säga sanningen. Då kyrkan förlorar sin andliga kraft, så måste hon försöka stödja sig vid den statliga makten för att hålla sig upp.

Och så fortsätter det:

Ett annat drag hos Horan, som framträder vid detta möte, är allt detta prål och denna grannlåt […]

Vilka ledande pingstvänner skriver under på detta idag?

(Om du är intresserad så skrev jag en gång en uppsats om förändringar i Lewi Pethrus syn på makten. Jag kan mejla den om du vill.)

Svik systemet, bygg alternativen, sprid budskapet

Din nästa som dig själv

”Du ska älska din nästa som dig själv.”

Om man älskar sin nästa som sig själv

   hur kan man då söka maktpositioner där man bestämmer över andra när man själv vill vara fri?

   hur kan man resa över hela världen när andra inte ens har ett busskort?

   hur kan man äta ute för 1.500 kronor i månaden när andra går hungriga?

   hur kan man bo i ett hem på hundra kvadrat per person eller larma sin kyrka när andra måste sova ute?

   hur kan man köpa nya datorer, TV-apparater o mobiltelefoner när andra saknar fri tillgång till ett kök?

   hur kan man bada på Gustavsvik eller åka på skidsemester när andra saknar vatten?

   hur kan man ha garderoben full med kläder när andra saknar skor?

   hur kan man ha två bilar när andra måste gå?

   hur kan man njuta gemenskapen med sina nära och kära och samtidigt låsa sin dörr för andra?

   hur kan man bygga en bastu eller bo på hotell när andra saknar en vinterjacka?

Lägg bort ursäkterna och låt ångesten skölja över dig. Och instäm sedan i min bön med ett amen. Eller hjälp mig annars att förstå.

Jahve

Vi saknar kärlek. Vi har blivit hårda.

Förlåt oss och omvänd oss!

Ge oss modet att ändra våra liv.

Ge oss tro på att ett liv präglat av radikal kärlek är den sanna rikedomen, och boosta vårt hopp om att ett annat system är inom räckhåll.

Tack för den väg som Jesus från Nasaret har visat oss.

—————————————————————

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet.

Bra Böcker Bortskänkes!

Nedanstående böcker bortskänkes.

Jag har dock en mycket stark önskan att den som tar emot en bok verkligen använder den. Läs den, och ge den sedan gärna vidare till någon som kan ha nytta av den, eller lämna den till Second Hand. Om jag behöver skicka boken så önskar jag att du betalar portot. Det går också bra att ge en frivillig gåva/betalning för boken, men det är verkligen inget krav. Lämna en kommentar här när du önskar en bok (och skriv in din epostadress). Du får gärna tipsa om listan till andra som kan vara intresserade. Först till kvarn. Denna möjlighet står öppen tills något annat uttalas.

(Ps. Det är med några få undantag bara bra böcker, vissa av dom har påverkat mig i grunden, och dom representerar tillsammans i stort den resa jag gjort, med tyngdpunkten på perioden 2003-2008 (ca).   Det går också bra att lämna andra kommentarer på boklistan, jag tycker själv den är rätt intressant… :))

Religion:

Christiansson, T. Mord i Knutby

Gustafsson, G. Tro, samfund, samhälle.

Exegetik:

Anderson, B.W. Contours of Old Testament Theology.

Andersson, G. Profeterna.

Bauckham, R. The Book of Revelation.

Blomberg, C. L. Interpreting the Parables.

Drane, J. Introducing the New Testament.

Drane, J. Gamla Testamentets tro.

Fee, G. The First Epistles to the Corinthians.

Gerhardsson, B. En bok om Nya Testamentet.

Johansson, H. Romarbrevet.

Ladd, G.E. A Theology of the New Testament.

Lane, W. The Gospel of Mark.

Reicke, B. De katolska breven.

Ringgren, H. Psaltaren (Band I och II)

Tellbe, M. Med framtiden i ryggen.

Young, F. The Pastoral Epistles.

Walsh, B. Colossians Remixed

Westermann, C. The Psalms.

 

Andakt:

Tidebönsboken (Johansson, H.)

Kyssa spår (Halldorf, P.)

Idag är Guds dag (Stinissen, W.)

 

Sociologi/Psykologi:

Cullberg, J. Kris och utveckling.

Diamond, J. Undergång.

Hagberg, M. Släpp fångarna loss.

 

Kyrkohistoria

Drake, H.A. Constantine and the Bishops.

Foster, R. Strömmar av levande vatten

Gehring, R. House Church and Mission

McGrath, A. Christian Theology

Witherington, B. Making a Meal of It

 

Anabaptism

Arnold, E. Förenade facklor (Bruderhofs historia)

Arnold, E. God´s Revolution

Arnold, J.H. Discipleship

Arnold, J.C. Förlåtelse trots allt

Blumhardt (mfl). When the Time Was Fullfilled

Estep, W.R. The Anabaptist Story

Mommsen, T. Homage to A Broken Man

Stassen, G. Kingdom Ethics

Yoder, J.H. Liv i församlingen

                      Preface to Theology

                      Karl Barth and the Problem of War

                      The Christian Witness to the State

                      The Royal Priesthood

                      For the Nations

                      The Jewish-Christian Schism Revisited

                      Discipleship as Political Responsibility

Zuende, F. The Awakening

 

Övrigt (teologi, uppbyggelse, väckelsehistoria)

Arborelius, A. Trosmeditation

Barth, K. Den evangeliska teologin

                      Dogmatik i grunddrag

Bennett, A. Jag är glad att du frågade

Bennet, D. Den Helige Ande och du

Campolo, T. Åh vilket party.

Cedersjö, K. Rätt Vist.

Claiborne, S. Den oemotståndliga revolutionen

Cavanaugh, W. Economics and Christian Desire

Cole, N. Organic Church

Ellul, J. The Politics of God and the Politics of Man

                      Guds närvaro i modern tid

Grenz, S. Beyond Foundationalism

Grenz, S. 20th Century Theology

Guder, D. Missional Church

Guiterezz, G. Essential Writings

Hallesby, O. En minnesbok

Kirk, J.A. Teologi och revolution

Kärkäinen, E. An Introduction to Ecclesiology

Lewis, C.S. Från helvetets brevskola/Den stora skilsmässan

Linzey, A. Animal Theology

Lundgren, I. Ny Pingst

Mangs, F. Med brinnande lampor

                      Fungerande gemenskap

                      Gud har börjat

                      Bilder och Budskap

McDonald, G. The Evangelical Universalist

Malm, M. Fotstår i glastrappan (2 ex)

McIntosh, M.A. Mystical Theology

McLaren, B. Kristen på nytt sätt

                      En generös radikalitet

                      Jesus hemliga budskap

                      Everything Must Change

Mitchell, R. Radical Church Planting

Moder Teresa. Kom var mitt ljus

Neighbour, R.W. Where Do We Go From Here

Penner, M.B. Christianity and the Postmodern Turn

Perriman, A. The Coming of the Son of Man

Peterson, J. Kyrkan utan väggar

Philips, T. Christian Apologetics in  the Post Modern World

Schlink, B. Där Anden Blåser

                      Repentance

                      Those Who Love Him

                      Så blir man en ny människa

Sigurdsson, O. Postmodern Teologi

Spalde, A. Ett annat rike

Viola, F. Pagan Christianity

                      ReImagining Church

McGrath, A. Christian Theology

Sahlberg, G. Ängeln i skivans mitt

Schaeffer, F. Den Gud som finns till

Scherrill, J. Tala med andra tungor

Tozer, A.M. Guds egenskaper

                      Gudslängtan

                      Born After Midnight

                      Keys to the Deeper Life

Ward, G. Cultural Transformation and Religious Practice

Ward, P. Liquid Church

Warner, G. The Evangelism Handbook

Webb, S. Good Eating

Wright, N.T. Surprised By Hope

                      The Resurrection of the Son of God

Zaremba, M. Kyrkan och friheten

Kristna barnmöten

Vi har tillbringat några dagar på Torpkonferensen utanför Örebro (arras av Evangeliska Frikyrkan, där vi tidigare haft vår hemvist genom församlingen Mötesplatsen och Örebro Teologiska Högskola). Många roliga möten med människor, och flera väldigt givande samtal, och softaste vädret. ”Gudstjänsterna” däremot undviker jag, även om jag har kommit över det mesta av ilskan och landat i en orka bry sig-inställning. Barnmötena är svårare att undvika, av naturliga skäl. (Jag var på ett seminarium, om främlingsfientlighet i kyrkan, men det skulle kräva en egen post…) Här kommer tre budskap som jag uppfattar att konferensen försöker förmedla till barnen:

   -Specialisering är fina grejer. (Typ: ”Du är du och du duger, alla dina intressen och talanger är nedlagda i dig av Gud”.)

   -Du har en osynlig kompis som aldrig sviker. (En låtsas-kompis som substitut för riktiga människor som bryr sig?)

   -Du kan och bör följa Jesus. (Lämna far och mor, ägodelarna och vandra bestämt mot sin avrättning?) (En diskussion om barn och efterföljelse i EFK ung sammanhanget hittar du här, se också en EFK ungares artikel i Dagen i veckan.)

Jo, det förmedlas en del bra saker också, bland annat om kärlek, givande och förlåtelse (även om mycket av det är ideologi i marxistisk betydelse en diskurs avsedd att dölja dom verkliga förhållandena), men jag uppfattade ovanstående som  huvudbudskapen. Och då har jag ändå negligerat mötesformens budskap (att vara kristen är häftigt, alla borde köpa konferensens kalas-tröjor, det är viktigt att lyda ett upphöjt ledarskap, tron handlar mycket om underhållning).

Så nu blir det till att avprogrammera barnen ett tag… :)

Uppdatering: Se artikel om Torps barnmöten i Dagen idag.

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet.

Som kalvar som varit instängda

Min mor är uppvuxen i Granträsk, en liten håla tio mil från Lycksele i Norrland, med jordbruk och skogsbruk. Att lyssna på hennes berättelser därifrån är som att komma i kontakt med en annan värld. När vi härom dagen pratade om detta så berättade hon hur både kor, höns och hästar på sommaren släpptes ut och strövade fritt i skog och mark och käkade det dom hade lust till, och hur korna på kvällen (för det mesta…) återvände för att bli mjölkade. Och när jag alltför sällan träffat min mormor har jag slagits över hennes relation till djuren. Helt klart fanns det en tid där djuren var mer en produktionsenheter. Mamma citerade profeten Malaki:

Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skall ni slippa ut och hoppa som kalvar som har varit instängda i stallet. (Malaki 4:2)

Uppenbarligen betraktade profeten djurens utsläppande som något positivt, och förknippade detta med det slaveri som också människan är bunden av, och framhöll bilden som en beskrivning av guds ingripande. Kanske också ett slags minne från en förciviliserad värld innan tämjandet av djur och människor.

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet.

Kompromiss (o Liseberg)

I lördags tillbringade jag, Sara, barnen, mamma och pappa och min bror Tomas dagen på Liseberg. Man behöver inte vara något geni för att räkna ut att detta för en civilisationsskeptiker och grön anarkist måste betraktas som en kompromiss. Det var dock en kompromiss som jag njöt av i fulla drag, om än med ett ständigt närvarande stråk av dåligt samvete. Sen är förstås Liseberg lite som sockervadd – gott, fluffigt, dyrt och inget man blir direkt mätt av…

Vill man helt undvika kompromisser, då rekommenderas att man utser en liten nätt och behändig lista över felaktigheter. Det är rätt enkelt (för dom flesta) att komma undan om det enda tokiga man kan göra är att knarka, begå grova lagbrott och knulla med fel person. Men vill man omfatta en vision om en i grunden förändrad värld, då behöver man lära sig att leva med kompromisser.

Det kan finnas goda skäl till kompromisser. Värnandet av relationer och respekten för andras övertygelser kan vara ett. Därför äter jag (med (alltför mycket?) glädje) mejeri-produkter ibland trots att jag är semi-vegan. Brist på inre övertygelse, kraft och beredskap kan vara ett annat. Därför gick jag på Liseberg med min familj igår. Frånvaron av riktiga alternativ kan vara ytterligare ett. Därför handlar jag och använder pengar.

Samtidigt är det förstås så att det är lätt att hitta på dåliga ursäkter. Vill man på riktigt leva ut ett alternativ till den rådande ordningen, då tror jag man exempelvis måste sätta Visionen framför lojaliteten till anhöriga. Älska Jesus mer än make, barn och föräldrar. Vara beredd på att lida, förföljas, svälta och dö. Gå före när det gäller att skapa alternativen. Och den inre övertygelsen kommer inte enbart inifrån, utan också genom att man handlar på den lilla tro man har, som Stanley Hauerwas som ser det som är viktigt att proklamera att han är pacifist just för att han är svag – på så sätt kommer andra människor att hjälpa honom att leva upp till bekännelsen.

Hur tänker du om kompromiss?

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet.

Anarkism som likgiltighet för makterna?

Helt ärligt blev jag lite putt över att det inte verkade finnas något ordentligt motstånd mot ”kronprinsessans” bröllop (här, här, här). Men kanske är likgiltighet egentligen det bästa sättet att tackla makterna?

Just nu läser jag den spännande (men väl akademiska) boken Religious Anarchism. En av författarna driver där tesen att den danske 1800-tals-filosofen Kirkegårds inställning till makterna (”indifference”) är en bättre form av anarkism än den som förordar direkt motstånd. Något liknande tycks Vernard Eller (Christian Anarchy) förorda när han i sin bok kritiserar civil olydnad. Även Magnus Malm tangerar denna hållning i (den mycket läsvärda) Ett hjärta större en världen (s 115, 117-118). Och på 80-talet hade Livets Ord sessioner där man skrattade åt Satan…

Något ligger det i detta så till vida att den som bekämpar en fiende inte sällan i förlängningen tenderar att förvandlas till fiendens spegelbild. Därför tror jag det är viktigt att vi tänker på och visar att vårt krig inte bedrivs mot varelser av kött och blod. Det är inte Viktora vi strider mot. Även fienden bör få omsorg, respekt och kärlek.

Samtidigt undrar jag om likgiltighets-anarkism verkligen är värd namnet. Makterna är trots allt på riktigt, och deras inflytande går inte att tänka bort. Och verkliga människor och förhållanden påverkas av deras galenskaper. Även om hela rojalist-köret framstår som ett löjeväckande skådespel, så är det på samma gång med och upprätthåller en förtryckande världsordning styrd av Mammon, Maktpositioner och Nationalism.

Verkliga människor med namn och ansikte saknar bostad samtidigt som slottet har ”800 rum”. Verkliga människor med namn och ansikte går hungriga till sömns samtidigt som kungahuset och dess äckliga vänner smörjer kråset. Verkliga människor med namn och ansikte sänds tillbaka med våld från den blågula flaggans land till svält, krig och tortyr.

Därför tror jag inte att den som älskar sin nästa som sig själv kan eller bör strunta i makterna.

Hur tänker du?

Svik systemet, bygg alternativen, sprid budskapet.

(Uppdatering: två mot-texter dock, en väntad (Anarkisterna), och en oväntad (Stefan Swärd). Dagen kör den patetiska ”kristna vinkeln” (och här, här) på det hela. Kolportören skriver rätt vettigt (men lite för snällt?) som vanligt.)

Tips till dumpstraren

Jag är ingen expert på området mat-dumpstring (vem är det??), men ändå. Ta det med en nypa salt, jag kan ha fel:

-Sikta på mindre affärer. Större affärer har i regel matkvarn, och där tycks slängd mat omöjlig att komma åt. Mindre affärer har ofta några containrar eller soptunnor på baksidan. Ju större stad och ju mer i city man är, desto svårare verkar det vara att dumpstra.

-Var varsam. Lämna soptunnor och containrar stängda och i ordning. Undvik om möjligt att bli för mycket sedd eller att lämna alltför tydliga spår av dumpstringen. Om butikspersonalen får ögonen på det hela så riskerar låsen att komma fram ganska snabbt.

-Tänk på hälsan. Undvik mat som är hälsofarlig, tex mat som det lätt blir salmonella-bakterier i. Var försiktigare med mat som ligger utan påsar, och sånt som kan ha blivit upplockat från golvet (tex en påse lösviktsgodis som ligger tillsammans med ett par gummihandskar). Kontrollera maten när du kommer hem genom att lukta och smaka. Byt påsar innan du stoppar in i kyl, frys och skåp; skölj eller frys in för att bli av med eventuella föroreningar. Kontrollera extra noga på sommaren, även bröd möglar snabbt i varma behållare. Undvik helt kött när det är varmt ute.

-Ta med en lim-tub och elskåps/container-nycklar. När dom börjar sätta upp hänglås på containrarna så limma låsen och dom försvinner ofta på några dagar. Det är smidigare än att klippa låsen.

-Ge inte upp. Man kan få hålla på och leta rätt länge innan man hittar goda dumpstrings-platser. Och sen kan man behöva kämpa en del för att få behålla dom.

Bröd är till för att brytas!

(Uppdatering; se Rasmus kompletterande tips nedan!)

Människosonen som kom på himlens moln

Då ska man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet./Mk 13:26

Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den Uråldige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde/Dan 7:13

Den för dom kristna kyrkorna så centrala läran om Jesus återkomst, vilar i hög utsträckning på Jesus tal i Markus 13 (med paralleller). Och kulmen i detta tal är orden om Människosonens ankomst. Att det är viktigt hur man som kristen tolkar dessa ord borde därför vara odiskutabelt.

Nu menar jag, inspirerad av bland andra den evangelikale exegeten och angliganske biskopen NT Wright, att dessa ord inte behöver tolkas som syftande på Jesus återkomst. Istället kan texten läsas mot bakgrund av det apokalyptiska bildspråket i Daniel 7. Om man gör det så lägger man (möjligen) märke till följande:

-Synerna i Danielsboken är fullspäckade med dramatiskt bildspråk som uttolkas som omskrivningar av jordiska händelser.

-”Odjuren” (7:3-) representerar olika imperier (7:17-), och ”en som liknande en människa” representerar guds folk (7:21-22, 27).

-Människofiguren i Daniel 7 förs fram inför Den Uråldrige (7:13), det handlar alltså inte om någon som kommer från himlen till jorden.

-”Molnen”/”skyarna” är i GT en vanlig beskrivning av JHV:s uppenbarelse, tyngd och utstrålning.

-Synens poäng är hur gudsfolket befrias från dom onda makternas inflytande och av gud övertar riket (7:14, 22, 27).

Med detta som bakgrund så kan Mk 13 med paralleller förstås som ett sammanhängande svar på lärlingarnas fråga (13:1-4) som har med deras liv och historiska sammanhang att göra. Inget behov finns då av att peta in 2.000 år mellan exempelvis vers 23 och 24.

I ljuset av hela Jesus liv och undervisning skulle i så fall tolkningen av orden i Mk 13 bli att Jerusalems förstörelse och templets fall (år 70) out:ar Jesus som Guds utvalde ledare. Eller, lite mer utförligt:

Den gamla tidsepoken där JHV:s närhet är knuten till Jerusalems tempel och det religio-politiska etablissemanget går mot sitt slut. Guds folk har korrumperats och ockuperats av fientliga makter, inifrån och utifrån. Det fredliga motstånd som Jesus inbjudit till kommer att förkastas, vilket leder till väpnat uppror, och till Jerusalems förstörelse (av Rom). Men dessa händelser kommer att bevisa att Jesus är guds utvalde ledare, och att det guds-rike som till sist kommer att besegra allt motstånd nu har etablerats på jorden genom honom och i den rörelse som följer i hans fotspår.

Hur tänker du om detta? Tror du orden i Mk 13 syftar på ”Jesus återkomst”?

Är jag kristen?

Jag funderar ibland på om jag är kristen. Emellanåt kommer jag på mig själv att påstå att jag är det, och ibland (som tex här), att jag inte är det. Inte sällan brukar människor som inte ser sig själva som kristna betrakta mig som kristen, medan människor som ser sig själva som kristna ofta är mer tveksamma. Hur man ser på detta beror ju också delvis på hur man uppfattar begreppet. Är det ett positivt eller negativt laddat begrepp, är man kristen för att man fötts in i en viss religion/samhällsordning eller handlar det om ett eget ställningstagande, bör begreppet kopplas till den kristna religionen/kyrkorna, eller till Jesus från Nasaret (Kristus/Messias), och bör man försöka skilja dessa saker åt eller ej? Och så vidare.

Det vore soft med er input i frågan. Är du kristen? Är jag kristen? Vad är det att vara kristen? Är det något bra eller något dåligt?

Tips: Skogsskafferiet.se

Bifogar nedan ett press-meddelande från Skogsskafferiet.se. Missa inte denna hypersnygga och mkt användbara sida!

(Och ja, Markus är min bror i ordets alla meningar.)

——————————————————————-

Tänkte tipsa om vår hemsida, 
www.skogsskafferiet.se, som syftar till att
uppmuntra människor att frigöra sig de 
stads- och marknadskrafter som normalt 
bestämmer vad vi äter. Genom lättöverskådlig 
information för den oerfarne samlaren vill vi 
på Skogsskafferiet visa på att matlagningen 
helt gratis kan kompletteras och ersättas 
med vild mat från naturen.


Besökaren informeras om vilka växter 
som finns att skörda vid besökstillfället, 
var man kan finna dessa växter, hur de ska 
skördas och vad växterna kan användas till.
 
Skogskafferiet presenterar i dagsläget ett 
60-tal ätliga vilda växter som både är enkla 
att finna och har bra matlagningsvärde.


Detta är en blygsam skiss på hur motstånd 
kan kombineras med byggande av alternativ 
till det rådande systemets destruktiva 
krafter.


Med vänliga hälsningar

Markus Lundström
Redaktör
Skogsskafferiet

Vad trodde du på?

Igår var vi med på barnens skolavslutning. Jag är frestad att skriva något argt om varför dom envisas med att ha skolavslutningen i (fri)kyrkan, och sjunga sånger med rader såsom ”tack till dig som har skapat världen”, men jag avstår. Istället ska jag berätta om min dotters klass som fick läsa upp små egenhändigt ihopsnickrade dikter på temat ”När jag var liten trodde jag…”. Dom flesta av kåserierna slutade också med en liten berättelse om hur dom upptäckte Sanningen, ofta genom att råka avslöja att det var Föräldrarna som låg bakom påhittet. Alma trodde på Tomten som bodde på Nordpolen, och så gjorde också flera av hennes klasskamrater. Shakar nämnde tandfen, som vid ett tillfälle inte dök upp då han lagt tanden i ett glas vatten utan att berätta för föräldrarna. ”Tandfen är skyldig mig tio kronor!” Många andra nämnde också tandfen, men dessutom behandlades Mumier, Monster och Mördare.

Det hela var underhållande och inspirerande, och vi uppmuntrades också som föräldrar att fundera på vad vi Trodde På. Sagt och gjort:

Tidigare trodde jag att det fanns gränser mellan länder. Typ en mur kanske, eller ett stängsel. Eller åtminstone någon slags tydligt streck. Korkat va? Nu däremot har jag lärt mig att gränserna bara finns på kartor, och att dom är ditmålade för att några ska kunna bestämma över andra.

Vad Trodde Du på? Jag ser fram emot att höra era berättelser!

Sju fördelar med att lifta

Jag har inte liftat på femton år, men i fredags var det ny-premiär. Målet var att ta mig till Stockholm på den anarkistiska bokmässan i lördags. (För övrigt ett väldigt inspirerande arrangemang!) Resan visade sig ta sex timmar dit och fem timmar hem, och fick mig att fundera på varför jag egentligen liftat så lite. Jag ser åtminstone sju fördelar:

-Det är billigt. 43 kronor kostade resan från dörr till dörr (Stockholms och Örebros linjetrafik).

-Det är spännande. Två partybrudar i amerikanare, en plåtslagare, en civilisationskritisk och lönearbetsundvikande dam med nyandliga sympatier, en radikal och anarkist-intresserad miljöpartist, en supertrevlig kriminell kurd som körde olovligt, rånade banker och försökte få mig att börja röka på (utan framgång…). Bara ett litet urval av människor jag träffade på resan.

-Det tar längre tid. Kanske inte lika lång tid som för min kristne anarkist-vän D, som cyklade från Västerås, men ändå. Vi reser ju normalt sett för mycket, för långt, för snabbt. Långsamhetens lov osv.

  -Man hjälper människor att dela med sig. Visst är det sjukt att 300 halvtomma bilar kör förbi, innan någon plockar upp? Rädsla, individualism och stress har oss fångna. Är vi fler som liftar så tror jag att vi utmanar detta och lockar människor att stanna upp i ekorrhjulet.

-Miljön. Att lifta torde väl vara det miljövänligaste sättet att resa i dagens samhället, näst efter att gå och cykla?

-Motion och ”frisk” luft. Man kan med fördel kombinera liftandet med att gå vissa sträckor. Jobbigt men sunt. Förutom avgaserna…

-Tillfällen att sprida budskapet. Det var länge sen jag pratade så mycket om Jesus och anarkism på så kort tid.

Baptistkommuniteten Björkens framtid

När vår gemenskap växte fram för fem-sex år sedan så beslöt dom två familjer som då tillhörde denna närbogemenskap/ husförsamling /kommunitet/församling, att lova fem år till gruppen. I vår har dessa fem år gått till ända, och därför har vi under våren haft en längre process av utvärdering och samtal.

Det finns många olika tankar, intressen och önskningar i gruppen, och vissa av dom är oförenliga. Samtidigt delar vi alla uppskattningen av den gemenskap och dom praktiker som vuxit fram. Efter att ha ägnat ett antal timmar åt dessa samtal under våren så har vi nu beslutat oss för att fortsätta med våra praktiker. Samtidigt gör vi det utan att ha några tidslöften till gemenskapen – den som vill lämna gruppen är fri att göra det, förutsatt att man berättar om förändringar så snart som möjligt.

Vi vill ha en öppen gemenskap, och vi uppskattar gäster! Vi skulle också gärna se fler medlemmar i gruppen. I dagsläget är vi fem vuxna i kärngruppen, fem barn och ett par som är stående gäster. Kom gärna och hälsa på eller mejla någon i gruppen om du har frågor!! Vi rullar på även under sommaren, även om en av oss (Tomas) kommer att vara bort ett par månader.

Om du inte känner till vår gemenskap, så kretsar den kring ett antal ”praktiker”. Dessa är:

-Jesusmiddag. Onsdagar klockan fem möts vi, äter tillsammans, diskar, umgås, ber och påminner varandra om Jesus. Utöver detta så äter vi tillsammans även på måndagarna under något enklare former.

-Bibelsamtal. Tisdagar ca 20:45 läser vi skriften och samtalar. För närvarande är vi i Apostlagärningarna.

-Biktpartner. Varje person i gruppen har en annan person som man träffar regelbundet för samtal, bikt och stöd.

-Försoningssamtal. När vi har något otalt med varandra så talar vi med varandra i enrum och söker förlåtelse enligt det mönster som Jesus undervisat (Mt 18).

-(Dopförtydligande) nyckelbyte. Den som går med i gemenskapen överlämnar en av sina nycklar till sitt hem till gruppen (=mild egendomsgemenskap). Innan medlemsintagning så praktiserar vi en novistid.

-Församlingsmöte. Några gånger i månaden möts vi till samtal som rör olika ämnen eller praktiska aspekter i gruppen. Vi praktiserar konsensus-beslutsfattande.

Alla gemensamma måltider och bibelsamtal är öppna för gäster, även om vi uppskattar om man kan meddela i förhand om man planerar att dyka upp.

Det verkar också finnas en tendens till en sjunde missions-praktik (inbjudande, aktioner mm), men vi har inget beslut om att detta ska betraktas som en sjunde praktik.

Frågor och kommentarer välkomna.

Obs: allt ovanstående är bara min tolkning av gruppen. Någon annan skulle kanske vinkla det annorlunda. Gruppen har ingen talesperson. (Eller alla är representanter.)

Fienden inuti och Kraften utanför

Dom fientliga krafterna påverkar oss utifrån, och finns i strukturer och hos Makterna. Men om vi glömmer bort att ondskan också påverkar oss inuti och inifrån så är vi farligt ute. Det är förstås enklare att bara se det destruktiva hos dom andra, men det kvittar, för detta är inte sanningen. En vi-och-dom-uppdelning av tillvaron där ”vi:et” förknippas med allt det positiva, och ”dom:et” med allt det negativa, blir så lätt en ursäkt för att distansera sig, attackera och utplåna dom andra. Det är därför det är så viktigt att rannsaka sig själv inför skrifterna och med hjälp av andra människor, att erkänna sina felsteg och frestelser, och att aktivt och uthålligt arbeta mot Fienden Inuti.

På samma sätt (och just därför) är det också så, tror jag,  att vi behöver Kraften Utanför för att uppnå befrielse. Vi kan inte lyfta oss själva i håret – genuin och bestående förändring av våra liv och våra omständigheter kräver ett ingripande utifrån, från Skaparen och Befriaren. Befrielse sker inte utan vår medverkan, men den kan inte heller ske i vår egen kraft. Vi behöver ta emot Jahves ande. Därför är det så viktigt att vi kastar oss ut i tillit och överlämnar oss åt denna Kraft Som Är Större Än Oss Själva (med AA:s ord).

Håller du med?

Äga

Samla inte skatter på jorden, där mal och mask förstör, och tjuvar bryter sig in och stjäl./Jesus från Nasaret

Egendom är stöld./Proudhon

Inom kort avlägsnade dom låsen från sina dörrar./sagt om den första anabaptist-församlingen, år 1525

Skapelsen är en fri gåva till oss (och alla andra skapelser), som vi får ta emot och njuta av gratis, av nåd. Här finns i regel allt vi behöver för att våra behov av vänskap, mat, dryck, värme och omsorg ska tillgodoses.

Det vill säga, så hade det varit om människan hade varit nöjd med att vara en mottagare, ett, som de gamle sa, ”nådehjon”. Men istället för att bara vara nöjda med att använda det som finns, samarbeta, dela med oss, arbeta och visa tillit till skaparkraften Jahve, så samlar vi på hög och hindrar andra att komma åt våra skatter med hjälp av lås, försäkringar, bankkonton, larm, vakter, polis och vapen. Vi blir ägare. Och som ägare hamnar vi ofrånkomligen i en position där vi blir misstänksamma mot vår omgivning och börjar konkurrera och tävla om kontrollen över (det som nu blivit) ”resurser”. Konkurrens och misstänksamhet leder till en ond cirkel av maktmedels-uppptrappning i försvaret för ägodelarna. Enter: konflikt, krig, splittring.

Och så blir vi, paradoxalt nog, alltmer bundna till och av det som vi äger.

Låt oss söka friheten, söka guds rike, söka rättvisan. Låt oss bryta den onda cirkeln och avskaffa ägandet steg för steg.