månadsarkiv: oktober 2010

Fattiga och rika

Postat av
14

Ve över er som är rika./Jesus från Nasaret

När man umgås en del med fattiga och inspärrade människor, så är chansen stor att hela samhället plötsligt framstår i ett nytt ljus. Ett inte alltför fördelaktigt sådant. Och även i Sverige finns, trots massornas överflöd, fattiga människor.

Fattigdom är inte vackert och glamoröst. Det är inte något eftersträvansvärt eller hippt.

Fattig är man, som jag ser det, när man saknar möjlighet att fylla dom grundläggande behoven av värme (kläder, bostad) och näring (mat, vatten). Typ.

Dom flesta menar att dom rika har rätt till sitt överflöd, och att dom rika därför förtjänar cred när dom ger bort lite av sitt överflöd. Och dom fattiga, menar man, har alla möjligheter att resa sig ur sin fattigdom bara dom arbetar och tar sitt ansvar  och borde därför visa tacksamhet för den välgörenhet som dom (ibland) tar emot.

Men sanningen (du hörde rätt, sanningen!) är att dom fattigas fattigdom i regel beror direkt av dom rikas rikedom. (Vilket givetvis inte betyder att alla fattiga är ”goda” och alla rika ”onda”.) Rotar man lite i omständigheter och historien så behöver man inte vara något geni för att upptäcka att vi som är rika har blivit det genom att andra människor har berövats möjligheten att fylla sina grundläggande behov. Murbruket i dom mäktigas palats är alltid dom fattigas svett och blod. Och det är dessutom så att vår rikedom aldrig kan upprätthållas utan en rejäl dos direkt och indirekt våld.

Rikedom är därför ingenting annat än stöld, oavsett vad staten säger. Det finns en högre lag än Svea rikes lag, och det är lagen om att älska sin nästa som sig själv.

Att respektera dom rikas egendom är därför en lögn, och fattiga människor som ”stjäl” från dom rika tar bara tillbaka det som egentligen tillhör dom. Och vi som är rika kommer aldrig in i guds rike om vi inte i tanke och handling vänder Mammon ryggen.

Men om du vill leva under systemet istället för vänd mot den nya världens ordning så är du fri att göra det. Men du får stå ut med att din apati emellanåt kanske kommer att göra mig jävligt förbannad. Men det kommer jag antagligen att dölja när vi träffas IRL. Och jag kan tycka om och respektera dig ändå samtidigt. Jag är inte omöjlig på det sättet.

Gud, alltför sällan har jag vågat stå för dessa sanningar. Förlåt mig och ge mig mod.

Amen

Kommentera gärna. Texten lätt redigerad 19:37, 31/10.

Den personliga gudsrelationen. En berättelse.

Postat av
19

Jag är uppvuxen inom den gren av den kristna kyrkan som brukar kallas den karismatiska. Här betonar man det andliga, det övernaturliga och, inte minst, ”den personliga relationen med Gud”. Den ”personliga andakten” (PA), uppfattas ofta som centrum i det kristna livet.

På detta spår dundrade jag fram åtminstone ett tiotal år efter min omvändelse. Det var timmavis av personlig andakt varje dag, det var fasta, bönenätter, profetior, tungotal, drömmar, excorsism, uppenbarelser, skratt, fall och skak i Anden, och lovsång. Mycket lovsång. Och lovsångsledarna älskade att säga det.

”Nu är det bara du och Gud!”

Men något hände. En trötthet, en mättnad, en känsla av att det där genombrottet som man alltid talade om, kanske trots allt bara var en hägring. Också en känsla av växande irrelevans. Hur var det med rättvisan, med gemenskapen, med omsorgen om resten av skapelsen? Borde inte detta vara lika viktigt för bibelns gud som det inre och det andliga? Och varför ledde aldrig det där fokuset på det inre livet till dom där yttre gärningarna, som det skulle göra?

Och så blev det ett litet uppror. Ett uppror som började mer i praxis, kanske, men som så småningom ledde till nya tankar och nytt mod. På Örebro Missionsskola spikade jag och min klasskompis Andreas upp ett antal teser där en av dom lydde:

Vi vill nedvärdera ”den personliga relationen till Gud”.

Vi ville uppvärdera annat, förstås, men det var det inte alla som såg. Och så har vi också gjort. Det ledde bland annat till den gemenskap som nu har rullat i sex år.

Men samtidigt. Någon slags personlig andakt har envist dröjt sig kvar i mitt liv. Fastan har krupit in bakvägen igen. Tungotalet har inte helt tystnat. Behovet av att ha en egen övertygelse och tacksamheten för relationen till den Skaparande som genomsyrar allt och alla har snarare förstärkts än försvagats. En känsla av gudsnärvaro och något som skulle kunna vara Andens viskningar har rentav börjat dyka upp igen emellanåt. Och andlighet är inte längre ett begrepp som instinktivt framkallar kräkreflexer.

Och så i fredags, när dörren till arresten slogs igen bakom mig, så kom en tanke till mig… Men först: arresten, alltså. Vilket hell-hole! En liten kal, kall cell med endast en gul gallonmadrass på golvet. Ingen filt, ingen kudde, inga löstagbara saker. Lyset går inte att släcka, toan går inte att spola. Dörren går inte att öppna. Varje kvart kommer någon och smäller högljutt i dörren, kikar på en genom en liten lucka och skriver något på ett papper. Emellanåt kommer ”krimjouren” eller ”förundersökningsledaren” in för olika typer av mer eller mindre manipulativa förhör. Ibland vänligt, ibland föraktfullt, korthugget och hotfullt. Trots att jag var hungrig när jag kom in vankades ingen mat förrän 14 timmar senare. Och i denna miljö kan man tydligen som gripen få tillbringa upp till 96 timmar.

Anyway, där fann jag mig själv i fredags. Nu visste jag ju att min gemenskap, den laglydiga delen av demonstrationsgruppen, och flera andra stod bakom oss, och jag var intensivt medveten om att två av mina bröder satt i celler i närheten. Jag visste också att jag, till skillnad från många andra, skulle ha förmånen att relativt snart få komma ut, tills vidare. Men ändå slogs jag där i cellen så tydligt av denna tanke som på något sätt kändes så välbekant. Och plötsligt kändes det som om cirkeln var sluten.

Nu är det bara du och gud.

—————————————————————

Kommentera gärna.

Trotsa Den Stora Inspärrningen

Postat av
3

Det moderna samhället har kommit att bli Den Stora Inspärrningen.

 Och det är inte bara dom ”onormala” som spärras in, vi tillbringar numera alla våra liv infångade av Institutionerna. Förskolor, skolor, fabriker, myndigheter, fängelser, sjukhus, äldreboenden, djurindustrin.

Institutionerna delar upp, instruerar, övervakar, kontrollerar, värderar, bestraffar, exkluderar och formar oss. 

Systemet bestämmer, detta system som ingen enskild makthavare kontrollerar eller  tar ansvar för. 

Detta är något annat än det liv vi skapades till. Känner du verkligen inte det?

Låt oss trotsa Den Stora Inspärrningen och söka något annat. Vi kan försöka tillbringa så lite tid som möjligt inom Institutionerna, men även när vi är där så är det möjligt att göra ett visst motstånd:

Tänk och känn efter innan du (eventuellt) lyder.

Älska och se människor du träffar.

Ta det lugnt.

Värdera gemenskapen högre än Uppgifterna.

Ifrågasätt.

Kämpa emot effektiviseringar.

Ta reda på hur dina Uppgifter hänger ihop med resten av systemet.

Slå sönder övervakningsredskap.

Håll fast vid ledigheter, raster, pauser, mellanrum och andningshål.

Uppvigla och organisera.

Meditera, tänk och studera.

Lek, busa, sjung och gnola.

Fler tips och idéer?

Länk-tips

Postat av
Svara

  Flera har sagt åt mig att dom gillar länksmörgåsbordet som ibland dukas upp här. Så håll till godo (kommentera gärna):

 -Maja på Kristen Underjord, ”Alla kristna är feminister?”

   -Martin Smedjeback skriver som alltid intressant om avrustningskampanjen, Saab och rättegången. Heja Ofog!

   -Så många andra kristna bloggar som skriver uttalat anarkistiskt finns det inte. Finns det ens någon? Jo, Jonathan Wiksten som här skriver mycket bra om ägande och rättvisa.

   -Roger Mitchell är verkligen något på spåren. Jag är väldigt glad att någon har tid och kraft att ta sig an en fördjupning av dessa teman. The Christendom view of the atonement lies behind western politics.

   -Om du orkar, så ta dig gärna an Wes Howard-Brooks text om Esra och imperiet. Mycket intressant.

   -För dig som är engagerad i diskussionen kring förhållandet mellan uppror och alternativbyggande, rekommenderas denna text från CrimeThinc som utgår från situationen i Serbien.

   -Carolyn Griffeth skissar på den inspirerande berättelsen om Catholic Worker-pionjären Peter Maurin. 

   -Till sist. I Örebro har det varit mycket snack om våldtäkterna i stan. Våldtäkter som det inte snackas lika mycket är dom i Kongo. Josefin undrar vad din mobil har med våldtäkterna i Kongo att göra. Kanske är vi mer förövare än offer när det handlar om våldtäkter?

Över Golgata

Postat av
Svara

Vill du väg för nya tider bana

vill du slag för folkens frihet slå

vill du höja andens upprorsfana

över Golgata din väg skall gå.

Vill du bringa något stort i dagen,

skall du lida örtagårdens kval,

skall du digna under gisselslagen

och bespottas i Pilati sal.

Vill du månglarna ur templet jaga,

föra kojans talan i palats,

sargad skuldra måste korset draga

mot den branta huvudskalleplats

Vill du söka i din mån försona

mänsklighetens mörka syndaskam

hånfullt under uddvass törnekrona

å ditt änne sipprar blodet fram.

Har du mod dock känna såren glöda,

öppna spikesår i hand och fot,

har du mod på korset att förblöda,

blickande förmörkad sol emot -

då skall stenen vältras bort från griften,

solig skimra påskens morgonsky,

och uppstånden – den fullkomnas, skriften -

hälsas du av tiderna som gry!

/Edvard Fredin

Mitt intryck är att den tidiga arbetarrörelsen hyste både frän religionskritik och en av kristet språkbruk genomsyrad samhällskritik, ibland i spänning, ibland i symbios. Och kanske var arbetarrörelsen med sitt framtidshopp och sin befrielselängtan rentav ett barn av kyrkan, med sin kombination av föräldrauppror och föräldrakärlek i förhållande till den nedärvda kristendomen.

Edvard Fredin blev 32 år gammal och dog 1899 i lungsot. Ovanstående är hans mest kända dikt som enligt Dikter i kamptid (1977) ”under lång tid var ett uppskattat deklamationsnummer på möten inom arbetarrörelsen”. Fredin tolkade också Tennysons Nyårsklockorna till svenska.

Är jorden verkligen rund?

Postat av
60
Att ”jorden är rund” är en uppenbar sanning för dom flesta levande människor av idag. Många använder jordens rundhet som ett typ-exempel på att det finns ”objektiv sanning”.

Men förutsätter inte påståendet ”jorden är rund”, som alla uttalanden, ett specifikt sammanhang?

Vilka bilder är det vi ser för vårt inre när vi tänker på jordens rundhet? Vilket perspektiv och vilket subjekt skapar denna kunskap?

Den mänsklighet som säger att jorden är rund är den mänsklighet som i tanken eller i kroppen kan lämna jorden och betrakta den utifrån. Det är den högmodiga människan, den civiliserade, den imperiebyggande, den tekno-industriella, den distanserade.

För dom som lever ett land-baserat liv fritt från imperiebyggande och industrialism framstår, misstänker jag, jorden inte som rund. Kanske inte heller som platt, i och för sig.

Så visst är jorden rund. Men förhoppningsvis kommer det en tid då denna sanning inte är lika självklar, och kanske till och med så småningom bleknar bort.

Eller?

Ny aktion mot tvångsavvisningar

Postat av
1

Aktionsgruppen ”Dom fria baptisterna” kommer snart att genomföra en ny aktion mot tvångsavvisningar, och vill gärna ha fler som deltar. Det kommer att bli två grupper, en ”olydig” grupp som försöker stanna kvar i dom aktuella lokalerna så länge som möjligt, och en grupp som demonstrerar utanför med banderoll, utdelning av uppropet (se texten här) samt samtalar och delar ut fika till asyl-sökande och andra.

Är du intresserad av att vara med, så mejla gärna epost (a) jlundstrom.se för mer info.

Stirra in i elden

Postat av
11

Just dom här höstdagarna med solskenet, lövens färgspektrum och den gnistrande luften är verkligen en orgie i skönhet och sinnesintryck. Hittar man dessutom en gnutta smakrik föda i Det Vackra (det är ju trots allt inte bara ett skafferi, Markus ;), så breddas upplevelsen ytterligare. Som i veckan när jag tack vare lite vägledning från svärmor brutit igenom på tratt-kantarell-fronten. Och får man, som i söndags, möjligheten att tillsammans dra ut och göra upp en eld och samtidigt diskutera livets väsentligheter så tillförs ytterligare en dimension.

Det är någonting med elden, helt klart. Inte bara är det så underhållande och befriande att få till det, men hur kan det vara så fascinerande att stirra in i lågorna? Det kan man göra lika länge och med samma tillfredsställelse och värme som man betraktar en nyfödd bäbis. Ibland funderar jag över om detta är den ursprungliga formen av underhållning, som senare perverterats till TV-tittande, surfande och Iphonande, ungefär som födo-samlarinstinkten har perverterats till shopping. Är inte bäbis- och eld-skådande en underhållning utan förmedlande mellanskikt som fördjupar samhörigheten med skapar-anden istället för att distansera, och som inte lämnar en äcklig eftersmak i munnen (men väl en envis röklukt i kläder och skägg).

Och är det i så fall så konstigt, egentligen? Detta har vi gjort i 100.000-tals år, kanske längre, och det har av allt att döma varit en avgörande praktik för vår förändring och överlevnad. I eldstaden sätter vi gränser för det vilda och använder det för att möta våra grundläggande behov av värme, näring, centrum och skydd mot det som hotar, men utan att i grunden förändra dess natur, och utan att det oförutsägbara och farliga kvävs.

Tack för elden. Tack för löven. Tack för dom nyfödda. Tack för svampar, knölar, rötter och grönsaker. Tack för platser utan ironi och distansering.

Paulus svor eder. Dumt?

Postat av
31

Som anabaptist, ny-anabaptist eller (kanske bara) halvhjärtad wannabe-anabaptist, har jag haft tillfälle att fundera en hel del över detta med eder. Förkastandet av eder kom under 1500-talet att bli en identitsmarkör för den framväxande döpar-rörelsen som bröt med både kyrka och stat. Och eftersom det dåtida samhällssystemet var uppbyggt kring lojalitets-eden så innebar också edsförkastandet att man ådrog sig förföljelse och i många fall även avrättning.

Länge trodde jag att eds-frågan var passé i vårt samhälle, till dess att mina extremt goda vän och (på alla sätt) bror Tomas påpekade att det faktiskt fanns en sanningsförsäkran på CSN-blanketten. Detta hade jag tidigare varit blind för, men nu upptäckte jag snabbt att ederna fortfarande genomsyrar vårt samhälle. Faktum är att man i princip inte kan få tillgång till något av välfärdssamhällets bidrag om man inte är beredd att svära eder.

För mig är eds-frågan viktig för att jag har en så djup respekt för den anabaptistiska traditionen, OCH för att jag vill följa Jesus (som ju förkastar eder i bergspredikan), OCH för att jag tror man bör eftersträva att vara lika pålitlig i alla lägen, OCH för att jag är anarkist och inser att eden intet annat är en ett maktmedel i överhetens hand som tjänar till att misstro medborgarna och kunna straffa oss hårdare när vi syndar.

MEN, hävdar ovanstående Tomas. Dels är det skillnad på ”milda eder” (typ CSN:s försäkran om att dom lämnade uppgifterna är riktiga) och ”grova eder” (typ Israels eventuella krav på lojalitetssvärande till den judiska staten). Och dels är det trots allt så att Paulus svär ”milda eder” (Gal 1:20, 1 Tim 1:15, 2:7 mfl). Så det går bra att svära milda eder, tycker han. Jag håller inte med. Paulus gjorde fel. (Vi är vänner och bröder ändå…!)

Vad tycker du?

Socialt arbete och systemisk styrka

Postat av
8

(Långt…)

Jag har ägnat, och ägnar, mycket tid och energi i kyrkornas sociala arbete. Många av dom mest system-kritiska och Jesus-lika människor jag träffat har befunnit sig i dessa sammanhang, och många människor har fått ett bättre liv genom sådana verksamheter. Detta vill jag ha sagt innan jag här kommer med en dos grundläggande kritik. Inte heller ska nedanstående uppfattas som om jag pekar ut en enskild verksamhet, detta är mönster som verkar genomsyra i princip allt socialt arbete som kyrkorna bedriver.

Vissa bilder och metaforer återkommer gärna i kyrkornas sociala arbete. Man talar exempelvis gärna om att ”sträcka ut en hjälpande hand”. Bilden antyder förslagsvis en drunknande människa som blir lyft ur sin livshotande belägenhet genom någon som har båda fötterna på stadig mark. Bilden säger mer än vad man kanske vill. Vi (kyrkorna) är dom som har vårt på det torra och som ”hjälper dom behövande”. Detta motsvaras också i det sociala arbetets struktur. Kyrkorna besitter rikedom i form av lokaler, egendom och pengar och ger till dom fattiga utifrån bestämda principer och på ett sätt som understryker skillnaden mellan den resursstarke och den mottagande. Den ojämna resursfördelningen används exempelvis ofta uppfostrande och bestraffande.

Det sociala arbetet har också ingått ekonomiskt och socialt partnerskap med samhällets myndigheter och är beroende av Maktens välvilja. Personer som arbetar socialt har enligt min erfarenhet ofta en klarare blick på systemets repressiva sidor, men verksamheten måste ändå av bland annat ekonomiska skäl övergripande bedrivas på ett sätt som inte utmanar makten. Kyrkorna sträcker ut sin hjälpande hand utifrån en position av makt och överordning.

Uppdelningen mellan hjälpare och hjälpta upprätthåller också en tydlig skillnad i status mellan kyrkorna och dom fattiga och marginaliserade. Kyrkorna utför, menar många, frivilliga barmhärtighetsgärningar, och förtjänar för det många och varma applåder heder och beröm.

Följderna av detta sätt att bedriva socialt arbete på är tydliga. Dom relationer som växer fram blir sällan riktigt jämlika och ömsesidiga. Dom ”betjänade” hålls kvar i en beroendeställning i relation till systemet, och detta även i dom fall dom blir befriade från exempelvis ett ”missbruk”. (Som om vi inte vore missbrukare…) Och kyrkornas position av makt, rikedom och status bekräftas och stärks alltmer.

Det jag försöker få fram är att kyrkornas sociala arbete bedrivs med hjälp av systemisk kraft (rikedom, status, makt). Detta kan som sagt ge vissa människor ett bättre liv, men vi behöver också inse att det samtidigt upprätthåller och bekräftar den rådande ordningen. Det vi borde sträcka oss efter, tycker jag, är istället mer av guds kraft. Och guds kraft är inte beroende av makt, rikedom och status, av systemet, nej guds kraft kommer tvärtom underifrån, ur makt-löshet, fattigdom och vanära. Först när dom som är Jesus lärlingar och/eller anarkister börjar bryta med systemets förväntningar på ”socialt arbete” och i praktiken börjar avsäga sig makt, rikedom och status och bestämt vågar konfrontera dom orättfärdiga strukturer som är med-skapare till dessa problem så kan något genuint alternativt växa fram.

Tror jag, vad tror du?

Ett gäng länk-tips mm

Postat av
6

-Via Hela Pingsten upptäckte jag bloggen Blebb. Även om jag är en ny läsare så verkar Emelies skrivande vara ett bra exempel på den resa som allt fler frikyrkliga/post-frikyrkliga unga (mfl) människor börjat göra. En bra text var denna om SD och Storkyrkan. (Även Sofia och Jonatan har i mitt tycke vettiga och delvis kompletterande perspektiv på det hela.) Alltfler verkar börja genomskåda etablissemangets förljugna och hycklande inställning till främlingsfientlighet, som Kristen Underjord förtjänstfullt pekade ut i inlägget Rasister i den svenska regeringen är inget nytt. Även Kolportören är på samma spår. Se detta för bara ett av många exempel på den svenska statens absurda och förtryckande främlingsfientlighet. Läs även mycket läsvärda Roger Mitchells blogg där han i veckan påstod att ”fascism and western democracy are on the same political continuum”.

-Under posten om motstånds-prioriteringar kom vi in på en diskussion om ”gåvor”. Detta tycker jag är lurigt, men viktigt. Kom gärna med ditt bidrag till samtalet!

-Rusty skriver med anledning av 11 september om myten om det religiösa våldet.

-Den anarkistiska (tidigare ”frihetlig socialistiska”) nättidningen Yelah har till allas vår lycka återuppstått.

-Greg Boyd skriver bra om Uppenbarelseboken och Jesus eventuella våld i denna urkristna text.

-Andy Alexis-Baker inleder en mycket lovande serie på temat  ”Early Christian Ecclesiology and The Property Question”. Del 2 här.

-Jocelyn Perry skriver utmanande på Jesus Radicals på temat Living Off the Grid.

-Läser just nu Foucaults klassiker Övervakning och straff. Här på du-tuben en gammal diskussion mellan honom och (den före detta?) anarko-syndikalisten Noam Chomsky om makt, förtryck och institutioner.

-Och apropå det sistnämnda (anarko-syndikalism), återupptäckte ett störtskönt klipp från Monty Pythons Holy Grail. Tre minuters ren och oförstörd glädje.

-Och så till sist. Tycker du det är svårt att berätta om din kristna tro? Söker du nya metoder? Dagen visar vägen!

(Kommentera gärna.)

Motstånds-prioriteringar

Postat av
14

Hur i all sin dar ska man kunna välja vilka former av motstånd man ska lägga krutet på? I mitt liv kan jag se åtminstone fem tydliga spår som pockar på min uppmärksamhet; (Självklart gör jag mycket annat också som knappast kan räknas som motstånd eller som göder systemet.)

   1. Sprida budskapet. (Och studera.) Det är det jag försöker göra här, men det finns ju många andra möjliga sätt också. Utan budskapsspridande, inget uppvaknande.

   2. Hänga med dom marginaliserade. Flyktingar, hemlösa, fångar, pensionärer osv. Systemets utstötta är fler än vi tror, och deras och vårt behov av ömsesidiga och utgivande relationer är grovt underskattat och har i många olika sammanhang visat sig vara av helt avgörande betydelse.

   3. Re-wilding/självförsörjande/färdighetsträning. Träna sig i att hitta föda i naturen, odla, dumpstra, hitta vatten, göra kläder, bostad, elda osv utan att stödja systemet är åtminstone på sikt helt nödvändigt om vi någon gång ska se alternativ till det tekno-industriella kapitalist-systemet.

   4. Gemenskapen. Att äta tillsammans, umgås, lyssna på och vägleda varandra, studera skrifterna, be och liknande praktiker är centrala för ett fungerande motstånd och är i sig ett frö till den nya världen.

   5. Aktioner. Att aktivt gå emellan, försvåra förtrycket, avslöja ondskan, angripa orättfärdiga strukturer och gestalta alternativ borde inte gå att undvika om vi tror på kärlek och motstånd.

Så hur ska man veta vad man ska satsa på? Finns det generella råd att ge, eller är varje situation unik? Bör en person och/eller en gemenskap koncentrera sina insatser, eller bör man hellre göra något på bredare front, dutta lite överallt, typ?

Alla dom nämnda sakerna är distinkta handlingar som tar tid, och dom går inte att kombinera och utveckla hur som helst. Det är exempelvis svårt att sitta i fängelse (ofta resultatet av 5.) och samtidigt fira Jesus-middag med sin församling varje vecka (4). Det är krångligt att bo i en koja i skogen (3) och samtidigt gömma flyktingar eller bjuda hemma ensamma pensionärer (2). Däremot kan man förstås samtidigt studera skrifterna (4) och bjuda in en hemlös (2), och man kan göra aktioner (5) som också sprider budskapet (1). Det går också att tänka sig en gemenskap (4) som tillsammans rör sig bort från system-beroende (3).

Jag är supersugen på att höra era råd, tips och erfarenheter, men också eventuell kritik, frågor och associationer är mycket välkomna!

När livet inte blir som vi har tänkt oss

Postat av
4

Jag önskar jag hade skrivit följande, men tyvärr. Det är Ylva Eggehorn:

 

När livet inte blir som vi har tänkt oss

vad gör vi med vår bitterhet och skam?

Om hoppets Gud får bära oss igenom

kan trots allt nåt nytt få växa fram.

Vi ska springa fram mot nya möten

och bli lurade minst en gång till

Men tilliten som Kristus vunnit åt oss

är större än all makt och ondska vill

 

På blodig jord ska träden lövas åter

utan försyn för våldets grymma grin

Och när tyrannerna sitt slut begråter

står skogen kvar i höstens guld och vin

 

Det finns ett hopp som aldrig ska gå över

trots alla ärr av bitterhet och sorg

ett hopp som ej de mäktiga behöver

men barnen hemma på ditt eget torg

De ska springa fram mot nya möten

och bli lurade minst en gång till

Men tilliten som Gud har skapat i dem

är större än all makt och ondska vill

Ris och ros till ”pastoralbreven”

Postat av
8

Det  här med ”pastoralbreven” (1-2 Timoteusbreven+Titus) är klurigt. Dom senaste veckorna har vi läst och samtalat om dessa texter i kommuniteten/församlingen.

Å ena sidan verkar breven förespråka en slags acceptans av den rådande hierarkiska ordningen. Man ska böja sig för överheten, för slavherrarna, för männen (om man är kvinna), för föräldrarna, för församlingsledarna. Länge har jag försökt krångla mig runt denna läsning av breven, men jag har resignerat. Jag tror verkligen att det är detta författaren menar. Det finns också mycket som tyder på att det inte är Paulus som skrivit breven, mer än möjligen i en väldigt indirekt betydelse. Denna slutsats har i alla fall merparten bibelforskare dragit, och jag tror dom i det här fallet har rätt.

Å andra sidan finns det inslag i texterna som tydligt utmanar systemet och manar till motstånd, inte minst i 2 Tim. Den som vill leva gudfruktigt genom Jesus, Messias, kommer att förföljas, hävdar ”Paulus” i ett av alla dom ”löften” i skrifterna som sällan åberopas. Och går inte detta i linjen med Jesus-berättelsens tal om ”korset” (=att avrättas av makterna) och den tidiga Jesus-rörelsens kriminella historia? Det Budskap om ett annat rike som går som en röd tråd genom Nya Testamentet är inte ett a-politiskt budskap om själens räddning. Det handlar om en konfrontation med den rådande ordningen. Jag tror att även systemet idag behöver angripas. Och om Budskapet inte i ord och handling utgör en sådan konfrontation och ett tecken på att en annan värld är möjlig, så är det inte det kristna budskapet det handlar om.

Det är dags att sprida och leva ut ett budskap om guds rike som på nytt gör oss till kriminella. Bland annat det är något jag tar med mig från pastoralbreven. Välsignandet av hierarkierna är däremot något jag gärna skakar av mig.

En post som inte gör någon glad, kanske. Vad tycker och känner du?

Fler böcker bortskänkes!

Postat av
60

25/5-12. Alla böcker på listan är nu borta, tyvärr.

13/6. Uppdatering. För den som råkar hitta hit, vilket folk tycks göra ibland, så kompletterar jag framöver listan med några böcker till. Du får dom gärna, men jag vill att dom används, annars kan dom lika gärna stå här. Det är också tacksamt om du kan skicka något för portot. Maila epost(a)jlundstrom.se.

Tergel, Alf. Från Jesus till Moder Teresa. (kyrkyhistoria)

Gonzalez, Justo. The Story of Christianity (kyrkohistoria, två band)

Berkhof, L. The History of Christian Doctrine.

Diamon, Jared. Undergång (civilisationernas uppgång och fall)

Tamas, Gellert. De apatiska (om svensk flyktingpolitik/dom apatiska barnen/myndigheterna)

Spalde, Annika. I vänliga rebellers sällkap (civil olydnad)

Hagberg, Knut. Den kristna tanken. (urval av klassiska texter)

Klassen. The Writings of Pilgram Marpeck (historisk anabaptism)

Nolt, Stephen. A History of the Amish.

Arnold, JC. Sex, God, Marriage.

Arnold, Eberhard. Salt and Light (reflektioner över bergspredikan)

Grenz, Stanley. Beyond Foundationalism (systematisk teologi)

Ward, Graham. Cultural Transformation (radikal-ortodoxi)

Westin, Gunnar. (olika böcker i svensk frikyrkohistoria)

Luther, Martin. Valda brev.

diverse frikyrkohistoria (Waldenström, Rosenius, Lidman, Pethrus mm)

Pelle Strindlund. Jordens herrar.

Mikael Tellbe. Med framtiden i ryggen. (om Paulus)

Westermann. The Psalms.

Glasenapp, H. Indiens religioner.

Christiansson, T. Himmel och helvete. Mord i Knytby.

Bauckham, R. The Book of Revelation.

Uppdatering igen (augusti 2011):

Andersson, Greger. Profeterna.

Andersson, Contours of Old Testament Theology.

Guthrie, Donald. New Testament Introduction.

Malm, Magnus. Ett hjärta större en världen.

Pethrus, Lewi. Lewi Pethrus som ledarskribent (texter från Dagen).

Waldenström, Se Guds lamm.


————————————————————

Originaltext:

Sommarens bortskänkning av böcker gav mersmak. Jag blev av med en hel del böcker till människor som verkar ha glädje av dom. Dessutom var det flera som verkade ha blivit inspirerade att göra på samma sätt.

Så här kommer en ny lista. Och gör gärna liknande grejer själv. Låt oss inte låta böcker för tiotusentals kronor stå och samla damm i bokhyllorna för att vi eventuellt kan komma att ha användning för dom i någon avlägsen framtid. Cirkulera dom istället!

Skriva gärna en kommentar nedan istället för att mejla, så ser andra vilka böcker som är bokade. Det går bra att hämta böckerna här, men jag kan också skicka dom. I så fall uppskattar jag om du betalar portot. Det är också bra om bokade böcker inte blir liggande för länge, i så fall tar jag mig rätten att använda dom.

Min starka önskan är att du bara tar böcker som du tror att du kommer att använda. Om dom bara ska stå och samla damm hos dig så kan dom lika gärna (hellre) stå här.

Undrar du något om böckerna eller vill ha tips så ska jag försöka hjälpa till så gott jag kan.

Anabaptism och radikal-reformation

Arnold, Emmy. Förenade facklor.

Arnold, E + E. Love Letters.

Arnold, Eberhard. Salt and Light (Reflektioner over bergspredikan)

Bender, H. The Anabaptist Vision.

Driver, John. Community and Commitment.

Fischer, S.C. Amish Peace.

Good, Phyllis. 20 Most Asked Questions about the Amish and the Mennonites.

Jones, Rufus. George Fox.

Yoder, J.H. Vad gör du då?

Yoder, J.H. The Priestly Kingdom.

Weaver, Denny. The Non-Violent Atonement.

Wesley, John. Att vara metodist.

Anarkism och civilisationskritik

Day, Dorothy. The Long Loneliness. (Självbiografi)

Diamond, Jared. Undergång.

Subcommandante Marcos (urval samlade texter + intro till Zapatisterna)

Tolstoi, Leo. The Kingdom of God is Within You.

Ward, Colin. Anarchy in Action.

Emerging Church och postmodern teologi

Cole, Neil. Organic Church

Grenz, Stanley. Beyond Foundationalism.

Grenz, Stanley. 20th Century Theology.

Penner. Christianity and the Postmodern Turn.

Perriman, Andrew. The Coming of the Son of Man.

Rasmusson/Spjuth. Kristologiska perspektiv.

Rutba House. Schools of Conversion – 12 Marks of a New Monasticism.

Sigurdsson, Ola (red). Postmodern teologi.

Wallis, Jim. Tro som förändrar världen.

Walsch/Kesmaat. Colossians Remixed.

Ward, Graham. Cultural Transformation and Religious Practice.

Exegetik

Blomberg, Craig. Interpreting the Parables.

Drane, John. Introducing the New Testament.

Drane, John. Gamla Testamentes tro.

Guthrie, Donald. New Testament Introduction

Harris. Stephen. Understanding the Bible.

Ringgren, Helmer. Psaltaren 42-89 och 90-150.

Young, Frances. The Pastoral Epistles.

Kyrkohistoria och alternativ kyrkohistoria

The Apostolic Fathers

Augustinus, Bekännelser. (Med det oförglömliga förordet av Sven Lidman)

Arnold, Gottfried. Hurudana voro de första kristna?

Berkhof, Louis. The History of Christian Doctrines.

Driver, John. Radical Faith

Gonzales, Justo. Faith and Wealth – A History of Early Christian Ideas on the Origin, Significance and Use of Money.

Hagberg, Knut. Den kristna tanken. (Urval av klassiska teologiska texter)

Hjelm, C.G. Den troende och döpta församlingen genom två årtusenden.

Iraeneus. Bok 1-V.

Isak Syriern. Landet där tankarna funnit ro.

Justinus Martyren. Dialogue with Trypho the Jew.

Kempis, Tomas A. Om Kristi efterföljelse.

Laffin, Josephine. Allt du skulle vilja veta om fornkyrkan

Broder Lorens. Att leva i Guds närvaro.

Nielsen, F. Kyrkohistoria.

Sahlberg, Carl-Erik. Missionens historia

Tergel, Alf. Från Jesus till Moder Teresa.

Wistrand, A. Fornkyrkan och den grekiska bildningen.

Jesusrörelsen, karismatiska väckelsen och husförsamlingsrörelsen

Bennett, D. Klockan nio på morgonen.

Den Helige Ande och du

Bennett, R. Jag är glad att du frågade.

Gish, Art. Ut ur ekorrhjulet (radikalt fr Jesusrörelsen om enkel livsstil)

Karlsson, Pelle. Korsets princip.

Lenells, Bo. Avslöja planen!

Lundgren, Ivar. Ny pingst.

Lövås, Edin. Husförsamling.

Nee, Watchman. Ett rikt kristenliv.

Trons liv.

Älska inte världen.

Tolv korgar fulla

Neighbour, Ralph. Where Do We Go From Here (cellgruppsbibel)

Petersen, Jim. Kyrka utan väggar.

Schaeffer, E. L´Abri.

Scherrill, John. Tala med andra tungor.

Verwer, Georg. Kärlekens revolution.

Walker, Andrew. Restoring the Kingdom.

Warner, Graham. The Evangelism Handbook.

Watson, David. Lärjungar.

Väckelsehistoria

Abraham, K.E. Dopet i den Helige Ande.

Abrahamsson, Stig. Emil Gustafson – En Guds profet.

Baptistsamfundet. Tro, frihet, gemenskap (150-års-bok).

Bergsten, Torsten. Frikyrkor i samverkan.

Björk, O.L. (Minnesbok)

Byström, J. En Herrens tjänarinna. (Om Caroline Wiberg)

Cedersjö, Björn. Bortom syndakatalogen.

duPlessis, David. Man kallar mig Mr Pingst.

Eggehorn, Ylva. De levandes ansikten.

Befrielse och läkedom.

Ekenstierna, Fanny. William Booth.

Ekman, E.J. Inre missionens historia 1-2.

Fahlgren, Sune. Predikantskap och församling. (Sunes avhandling om en handfull frikyrkopredikanter.)

Gustafson, Emil. Ur livets källa.

Evighetsljus på mörka moln..

En konungs brud.

I Guds skola.

Gustgafsson, Ingmar. Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921.

Hallesby, Ole. (Minnesbok)

Helgelseförbundet 1887-1937.

Helgelseförbundet, 40-årsjubileum.

Hjelm, C.G. Den kristna församlingens frihet och samfundspraxis.

Lidman, Sven. Resan till domen.

Var inte förskräckt.

Lindberg, Alf. Väckelse – frikyrklighet – pingströrelse.

Lindén, Ingmar. Biblicism, apokalyptik, utopi. (Avhandling om adventismen)

Lindholm, Ture. C.O. Rosenius som teolog.

Linge, Carl. Carl Olof Rosenius.

Lundgren, Ivar. Georg – Herrens revolutionär.

Lönnroth, Carl. Ur väckelserörelsernas historia i Närke…

Newman, F. Den waldenströmska försoningsläran (kritisk)

Odenvik, N. Gråkoltarna

Olén, Gunnar. Andens vind blåser.

Ollén. PP Waldenström.

Ongman, John. Samlade skrifter I-III.

Pethrus, Lewi. Vår ställning till andra kristna

Urkristna kraftkällor

Den goda vägen

Jesus kommer

…som ledarskribent

Vinden blåser vart den vill.

Pierson, A.T. George Müller.

Simpson, A.B. Kristus och bruden.

Sundstedt, A. Striden om konventikelplakatet.

Pingstväckelsen I.

Tägt, Nils. När han kommer.

David Petander – en svensk Fransiscus.

Waldenström, P. Se, Guds lamm!

Brukspatron Adamsson

Westin, Gunnar. Enhetskyrka…

Friförsamlingen i Norden.

I den svenska frikyrkorörelsens genombrottstid

Kyrkor, sekter och kristen gemenskap

Ur den svenska folkväckelsens historia III:1-2

Wilkersson, David. Korset och stiletten.

Wiberg, Anders. Det kristliga dopet.

Övrigt. Teologi, radikalkristet, religionssociologi mm.

Barth, Karl. Det kristna dopet.

Bonhoeffer, Dietrich. Motstånd och underkastelse.

Efterföljelse.

Cullberg, Johan. Kris och utveckling.

Guitterez, Gustavo. Essential Writings.

Gustafsson, Göran. Tro, samfund, samhälle.

Heberlein, Ann. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Kirk, Andrew. Teologi och revolution.

Kärkäinen, V. An Introduction to Ecclesiology.

Liedgren Dobronravoff, Pernilla. Att bli, att vara och att ha varit. (Avhandling om Jehovas Vittnen)

Lindqvist, John Ajvide. Människohamn

MacDonald, Gregory. The Evangelical Universalist

Merton, Thomas. Liv och helighet.

Nouwen, Henry. Texter i urval.

Sahlberg, Göran. Ängeln I skivans mitt.

Schlink, Basilea. Där Anden blåser

Repentance

Så blir man en ny människa

Tamas, Gellert. De apatiska (Om statens (apatiska) behandling av dom apatiska flyktingbarnen)

Tozer, A.W. Gudsmänniskan

Guds profet i församlingen

Gudslängtan

Born After Midnight

Keys to the Deeper Life

Best of…

Webb, Stephen. Good Eating. (Vego-teologi)