God eller ond?

När man diskuterar ”människans natur” så står bara dåliga alternativ till buds.

Lyssna till ditt hjärta, alla är goda innerst inne, sjunger populärkulturens tusenhövdade kör av plast och neon, samtidigt som våra hjärtan fylls till bredden av bråte och bajs. Inte så hoppingivande för den som så ofta följt sitt hjärta och hoppat i galen tunna.

Människan är en syndare, säger protestanterna. Det är i stort sett allt som behöver sägas om vem människan är. Inte så peppande för den som har erfarit mycket skönhet och godhet i både sig själv och sina medmänniskor, och inte så stärkande för den som vill kämpa för en radikalt förändrad värld.

Vissa är onda, andra är goda, säger makten och dom som förklarat krig mot dom som bestämmer. Låt oss spärra in, spränga och skjuta dom onda och låta dom goda ta över. Inte så trovärdigt för den som skådat ondskan hos dom goda och godheten hos dom onda.

Människan är komplex, en blandning av ont och gott, säger den post-moderne akademiskt bildade och nyanserade, och känner sig överlägsen den primitiva och onyanserade massan. Dessutom är godhet och ondska en språkligt konstruerad och historiskt betingad dikotomi. Det finns inget sådant som ”godhet”. Dikotomierna måste dekonstrueras. Detta är Godheten. Inte så meningsfullt för den förtryckte som stirrar in i ansiktet på en människa som i sitt agerande manifesterar systemets demoniska andemakt.

Gud, skynda till vår räddning.

Direkt aktion som evangelisation

Budskapet om icke-riket behöver spridas. Samtidigt lever vi i en tid av ofantliga mängder tomma ord, och i en situation där radikaliteten i det kristna budskapet döljs genom att budskapet förvanskats och framställts som ett försvar av den rådande ordningen. Därför tror jag att vi nu mer än någonsin behöver använda oss av direkta aktioner för att sprida budskapet.

Faktum är att vi här också står fast förankrade i traditionerna. Anarkisterna har länge talat om handlingens propaganda (”propaganda of the deed”), och den gamla hebreiska profet-tradition som Jesus från Nasaret var en del av är full av exempel på konventions- och lagbrytande dramatiseringar och förkroppsliganden av budskapet. Så när vi som kristna pratar om direkt aktion så är det inte alls bara Jesus aktion i templet som kan inspirera oss och stimulera vår fantasi.

Jag hoppas att budskapsspridande direkta aktioner så småningom ska bli ett återkommande inslag i många människors och gemenskapers liv. Budskapet behöver spridas, systemet behöver konfronteras och möjligheterna till alternativ behöver förtydligas. Och jag tror inte att detta är något vi bör överlåta enbart åt erfarna ”aktivister” eller unga, arga män.

Så vad tror du om detta? Är aktioner ett bra sätt att sprida budskapet? Vilka exempel på goda budskapsspridande direkt-aktioner känner du till? Hur kan vi bredda deltagandet i aktioner? Har du egna idéer om bra aktioner? Vilka hinder finns att övervinna för att kunna delta?

Fotnötter:

1. Med direkt aktion menar jag i detta sammanhang något i stil med ett medvetet brott mot lagar och konventioner som pekar i riktning mot gudsriket och anarki, och som inkluderar en tolkning eller förklaring av handlingen. Men direkt aktion (att agera själv utan att förlita sig på representanter) kan också vara å ena sidan lagliga handlingar (att bygga Gemenskaper, själv stötta utsatta individer mm), å andra sidan vara olagliga och inte innefatta någon förklaring (tex djurbefrielser, sabotage mm).

2. Tänk på säkerheten när aktioner diskuteras. Konkreta aktionsplaner (inblandade, tider, platser osv) tycker jag inte man bör diskutera över näten. Har du specifika förslag och idéer som du vill diskutera med mig så får du däremot gärna snigel-posta ett brev (Jonas Lundström, Björkrisvägen 1e, 70234 Örebro).

3. Ordet ”evangelisation” kommer från grekiskans euangelion=glatt (politiskt) budskap och används en hel del i Nya Testamentet.