Migrationsverket talar

Citat från ett beslut nyligen från Migrationsverket. Ganska typiskt enligt min erfarenhet. Läs noga (citaten är exakta). Tyvärr kunde personen ifråga från början inte läsa beslutet själv, då hen inte talar svenska och MV inte översätter sina beslut.

Citaten är lösryckta, och poängen är givetvis inte att ge en bild av det enskilda fallet. Dom länder som personen riskerar att skickas tillbaka till är diktaturer där enligt Amnesty många människor försvinner eller blir inspärrade och utsatta för våld utan rättegång på grund av politiska åsikter, religion, gender osv.

”Migrationsverket hållit fyra muntliga utredningar och genomfört en språk- och kunskapsanalys”…

”Migrationsverket bedömer att du varken styrkt eller gjort din identitet sannolik med det —ska identitetskort som du lämnat in. Handlingen anges vara utfärdat år 20– men den förefaller vara helt nyproducerad. Även om handlingen har det fåtal säkringar som —ska identitetskort vanligtvis är försedda med kan Migrationsverket inte uttala sig om handlingen utfärdats på korrekt sätt av en behörig myndighet.”

”Du talar flytande …, … och …. Enligt Migrationsverkets mening borde du vara kababel att”…

…”även genomfört en direktanalys på — och —. Av analysresultatet framgår följande. Ditt språkliga bakgrund har med mycket hög säkerhet bedömts vara —”…

”Av samma anledning sätter verket inte någon tilltro till dina uppgifter om att du”…

…”inte trovärdigt”…

…”inte heller genom din berättelse förmått göra sannolikt”…

”De uppgifter som du lämnade om — under direktanalysen är få och tillgängliga för vem som helst, exempelvis genom en Googlesökning på Internet.”

…”till till Saudiearabien”…

…”mycket vaga och icke-trovärdiga uppgifter”…

”Därför anser Migrationsverket att du inte är flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande”…

”Migrationsverket har ovan bedömt att du inte gjort sannolikt”…

”Du har inte heller gjort sannolikt att du någonsin”…

”Därför får du inte resedokument, flyktingstatusförklaring, alternativ skyddsstatusförklaring eller övrig skyddsstatusförklaring”…

…”att du inte gjort sannolikt”…

”Därför får du inte uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter”…

”Regeringen har också uttalat att begreppet synnerligen ömmande omständigheter ska”…

”Du saknar anknytning till det svenska samhället”…

”Migrationsverket finner att det inte föreligger hinder att verkställa dig till”…

”Eftersom det inte finns någon grund för att ge dig uppehållstillstånd avslår Migrationsverket din ansökan och utvisar dig från Sverige med stöd av 8 kapitlet 7 paragrafen utlänningslagen.”

(Två aktuella aktioner mot Migrationsverket/deportationspolitiken, här och här. Läs också här, en rapport från No Border och om medietystnaden, och här om ännu ett sjukt avvisningsbeslut. Är det inte nog illa att ”brottslingar” behandlas som brottslingar, varför ska också migranter bli behandlade som kriminella?)


Hållbarhet och döden

”Hållbar utveckling” är givetvis ett oxymoron. ”Allt som har liv växer och utvecklas”, skrev någon en gång (nörd-poäng till den som kopplar citatet till rätt penna). Det är fel. Det som växer och utvecklas för evigt uppfyller till sist allt, och då kan det per definition inte växa längre. Men inte bara det, det finns något bedrägligt med hela hållbarhets-tänkandet. Detta sagt med ett mått av självkritik, eftersom jag själv inte bara gillar att tänka och tala kring hållbarhet, utan också betraktar begreppet som relativt centralt.

Ingenting är ju hållbart. Vårt ekonomiska system är inte hållbart, nationalstater är inte hållbart, men inte heller är vi människor, dom icke-mänskliga djuren, våra eko-system eller ens planeten eller vårt solsystem hållbart. Människor dör, växter vissnar och solen slocknar. Ingenting består.

Så hållbarhet är något relativt, kanske borde vi hellre tala om långsiktighet. Det största problemet kanske inte är att vi lever ohållbart, utan att vi tror att våra liv, ekonomiska system, civilisationer och miljöer är beständiga och okrossbara. Är inte det en illusion som göder vår destruktiva hybris, så säg?

Planka

Att planka är att behandla kollektivtrafiken som om den är gratis. Vilket den givetvis borde vara, så länge det här tekno-industriella systemet fortfarande funkar. Privat-bilismen behöver verkligen motarbetas, och plankning är ett billigt, spännande och konkret sätt att göra detta på. Att kollektivtrafiken kostar är något vi alla förlorar på, eftersom miljön förlorar på det. Dessutom används kontroller i kollektivtrafik också till att kartlägga och fånga papperslösa migranter, så att planka är dessutom en praktisk solidaritetshandling. Själv har jag begränsad erfarenhet, men några små tips kan jag ändå tillåta mig att ge;

-I storstäderna är det lätt att planka. Hoppa över spärrar eller (i T-banan) gå bakom någon och sedan ta tag i spärren är inte svårt.

-Vill du vara försäkrad mot tilläggsavgift så kan du gå med i Planka.nu.

-Det är sällan ett förstahandsalternativ att tillkalla polisen, och det kan därför vara ett alternativ för den som inte vill betala tilläggsavgift att helt enkelt inte ha med eller inte ge ut sitt leg, utan istället gå av vid nästa station.

-Huruvida plankning i sig är ett brott i lagens mening, och därför också skulle ge ”rätt” till ett envarsingripande där en kontrollant håller fast en resenär (något som är vanligt förekommande), är omdiskuterat. Jag lutar åt att det inte är det, även om det i och för sig inte spelar så stor roll. ”Böterna” är inga böter utan endast en tilläggsavgift. Det brott som det skulle kunna handla är bedrägligt beteende.

-På tåg finns det olika sätt att planka. Att vara på toan är en klassiker, en annan är att ”sova” (om en inte åker från den första stationen). Det är i regel väldigt svårt för konduktörer att komma ihåg alla ansikten på ett tåg.

-Det verkar svårast att planka på bussar (flyg (och båt?) undantaget…). I Örebro måste en gå på därframme numera, och vissa busschaufförer är nitiska. Jag tycker det är viktigt att inte utsätta busschauffören för en obehaglig situation, dom har ofta en väldigt pressad arbetssituation ändå.

-Vad händer om en är öppen med att en inte har någon biljett, men ändå bara sitter kvar? I hur många fall får en sitta kvar, hur ofta ringer dom polisen, hur ofta vägrar dom att åka vidare, finns det risk att dom fysiskt kastar ut en? Det vore intressant att veta, kanske någon har erfarenheter?

(Flera platser experimenterar med eller inför gratis kollektivtrafik; Sollefteå, Avesta och Tallinn är några exempel. Andra drar ned på biljettpriset.)

Uppdatering: kontrollanterna som höll fast kvinnan och som ledde till diskussionen ovan slipper nu åtal.

Shell ska ha smäll

Oljebolagen våldtar och förstör jorden, fördriver mänsklig och icke-mänsklig lokalbefolkning, skapar och bidrar till krig och konflikter och spyr ständigt ut sina gifter över oss alla.

(Olja-sands-utvinning, Canada.)

På denna ohållbara verksamhet tjänar dom grova pengar, och dom kommer inte att sluta så länge det är en vinstgenererande apparat. Och inget tyder heller på att staten och politikerna kommer att hejda det hela, staten och kapitalet sitter som bekant i samma båt och grovhånglar. Tänk Förbifart Stockholm. Inte heller kommer det goda samtalet att vara tillräckligt.

Nej, vi behöver mer handfasta metoder, och vi behöver göra det själva. Oljebolagens infra-strukturer, maktcentrum och utposter behöver avrustas, och fler än olika ursprungs- och lokal-befolkningar i oljeborrtornens närhet behöver föra den här kampen. Vi behöver gå emellan, attackera och redekorera, samtidigt som vi arbetar för att göra oss allt mindre beroende av denna svarta sörja (och, förstås, av det som är lika dåligt). Just Do It!

Tänker jag, vad tänker du?

Uppdaterat 28/6 0745: Nya oroligheter i Sudan, något som också är kopplat till oljebolagen och genom Lundin Oil också till Sveriges (folkmordsinblandade, vad det verkar) utrikesminister.

Paradis, himmelrike och post-anarkism

Jag är minst sagt skeptisk till att det skulle ha funnits ett paradis eller att det skulle komma ett himmelrike. Och för mig hjälper det inte om denna story sekulariserats till en liberal, socialistisk eller (ens) anarkistisk version. Att läsa Saul Newmans The Politics of Post-Anarchism har påmint mig om detta. Upplysningstankar om utveckling, förnuftets överhöghet, människans natur osv har mist mycket av sin punch bland annat genom den post-moderna problematiseringen av modernitet och upplysning. Samtidigt har både klassisk anarkism och nutida anarko-primitivism försökt bygga på vissa av dessa tankegångar, men också (ofta omedvetet) på en sekulariserad kristen story med början i paradiset och slutet i himmelriket.

Men det finns knappast någon ofrånkomlig historisk process som genom klasskamp kommer resultera i en revolution som plötsligt för in den nya världen. Det är dags att överge ”one solution – revolution”. Men det finns heller knappast någon icke-alienerad, icke-språklig paradisisk ursprungsbefolknings-livsstil inom räckhåll.

Vi behöver bilder, visioner, utopier, drömmar, berättelser och sånger om en annan möjlig värld och väg, men det handlar om det som Newman kallar ”a utopianism of the here and now” som skapar frihetliga sprickor, fickor och motsystem i systemet och som inspirerar till kamp för anarki. Och detta utan att vi med en förment vetenskaplig säkerhet eller religiös övertygelse vet  vad denna kamp kommer leda till och utan tro på att anarki är ”det naturliga” eller ”det förnuftiga”.

Bilhatet i Örebro (mfl platser?)

Många bilar brann inatt i Göteborgsområdet, rapporterar GP, och tidigare i veckan skrev NA om bilbränderna i Örebro och om ”sajterna som hyllar fordonsbränderna”. Dom hemsidor som åsyftas men som ”maskerats något” är Det vilda motståndet och den här sajten som rapporterar om aktioner som utförs enligt Animal Liberation Fronts (Djurens Befrielse Front) riktlinjer.  Även tidigare har ett stort antal bilar ”vandaliserats” i Örebro med omnejd (här, här, här, här). Eventuella samband och motiv är oklara, men intrycket en får är att hatet mot bilarna växer.

(För den som inte sett den rekommenderar jag varmt dokumentären If a Tree Falls som gick på SVT (Dox) för ett tag sen under namnet Miljöterroristerna.)

Uppdaterat 17:56: Och det är väl knappast troligt att hatet avtar ju mer tydliga klimatförändringarnas effekter blir (med reservation för att enskilda väderextremer aldrig kommer att kunna bevisas bero på utsläppen).

Maskering och svarta block

I samband med veckans No Border-camp så passar media och polis på att blåsa liv i fördomar om aktivister och anarkister. Inget annat är att förstås att vänta. I den mån black block och/eller maskering används så framställs det inte sällan som ett självklart bevis på demonstranters ondskefullhet. (Jag har dock aldrig sett någon kritik i media av poliser som använder maskering.)

Black bloc och/eller maskering är en taktik (inte en rörelse eller en organisation) som kan användas på olika sätt och med olika syften. Själv tycker jag det är en användbar taktik i vissa situationer, bland annat för att det ger ett visst mått av välbehövligt skydd mot polisbrutalitet och repression. Nedanstående är en väldigt bra introduktion till black bloc. Harsha Walia från No One is Illegal responderar på kritiken mot black bloc under protesterna mot OS 2010 i Canada. (Kommentera gärna, det kan dock dröja något innan jag hinner respondera.)

Censur på Stigen?

Signaturen Leon som kommenterat en del här dom senaste åren beklagar sig genom en länk (klicka på Leon) över censuren. Bakgrunden är att jag raderat två kommentarer av Leon efter att han här länkat till nazister och gett uttryck sitt hat för mig och berättat att han ”bara vill jävlas med [m]ig”, och följt upp detta med två rasistiska kommentarer. Jag tänker inte diskutera detta med Leon, men jag lyfter fram detta för att jag tycker att frågan om censur är viktig och inte helt enkel, och för att förtydliga hur jag hanterar detta.

Under några års bloggande och tusentals kommentarer (det fanns ju en tid när folk kommenterade på bloggar!) så har jag  raderat spam (reklamkommentarer/kommentarer som inte känns som dom är skrivna av människor), några kommentarer där någon enbart klippt ut långa stycken färdig text från andra hemsidor, samt en handfull kommentarer som varit väldigt långa och/eller osammanhängande eller skrivna under drogpåverkan eller psykos. Och så nu Leons två kommentarer. Ska en se någon konsekvens i detta så är det tanken att alla kommentarer är välkomna så länge dom är del av ett fungerande samtal eller diskussion. Jag har dock tidigare inte raderat rasistiska kommentarer, detta är första gången.

Som jag ser det finns det ingen som förespråkar full yttrandefrihet. Alla människor och sammanhang har gränser för vad som är accepterat att säga. Det finns inget konstigt med detta, ord är ju inte bara åsikter utan också handlingar som gör något med människor. Ord kan också skada. Jag har därför egentligen inga problem med att i vissa fall tysta eller överrösta människor. Det problematiska blir, som jag tänker, att censur också är kopplat till makt. I fallet med min blogg kan jag bestämma vilka som kommenterar här, medan andra inte kan det. Å andra sidan är andra fria att ha sina egna bloggar. Även i anarkistiska kretsar och i många sammanhang där samtalet är en viktig del av gemenskaper och beslutsfattande finns ofta en diskussion om censur där debatten rör sig mellan polerna (eller är det poler?) ”fritt meningsutbyte” och ”safe space” (se här för ett exempel).

Så hur tänker du kring att radera kommentarer? Tacksam för alla synpunkter. (eller ?)

Personlig assistans

Dom senaste åren har tendensen till nedskärningar även slagit mot dom personer som är beroende av personlig assistans. I vissa fall får detta enorma och väldigt begränsande effekter på enskilda personer. På den mycket läsvärda bloggen Full Delaktighet ger Emma Johansson en välförtjänt känga åt Maria Larsson (Kd) som kallar personlig assistans en förmån.

Här kan du skriva på ett upprop mot nedskärningarna av den personliga assistansen.

EM, kungen och djurförtrycket

Fotbolls-EM hålls i Ukraina och myndigheter ger order om dödandet av 10.000-tals hundar och andra fria djur. Kungen besöker Gotland och myndigheter ger order om  mass-skjutning av duvor.

Vissa försöker hindra och försvåra djurförtrycket och befria dom fångna.

Det förstnämnda uppfattas som nödvändigt för att ge god PR till en region. Det andra kallas för skadegörelse, förstörelse och terrorism.

Kampglädje!

Antagligen är jag lite dålig på att förmedla känslan av att det är roligt, meningsfullt och givande att kämpa för radikal förändring. Jag är i alla fall ofta uppfylld av den känslan och skulle absolut inte vilja leva något annat liv. Men en del verkar tro att jag och andra likasinnade har det grått, arbetsamt och tungt. Så någonting brister i kommunikation och/eller världsbild.

Altruism är att sätta sina egna intressen åt sidan för andras skull. Att ge bort och offra sig själv för andra eller annat. Det tror jag inte på. Frågan är om det ens finns. Jag känner inte att jag ”offrar mig själv” eller ”gör en god gärning” när jag tex besöker interner på Kumla-anstalten varje vecka, volontärar med hemlösa, gör solidaritetsaktioner för flyktingar eller låter bli att lönearbeta för att ha mer tid till barnen, hushållsarbete/samlande och fria studier/skrivande. Tvärtom är detta saker som ger oerhört mycket och känns meningsfullt, lärorikt, spännande och intressant. Övertygelsen om att detta sätt att leva också ger mer till omgivningen är förstås viktigt, men att det ger så mycket till mig själv, ingår i motivbilden. Självklart kan en behöva välja bort vissa saker som kan kännas trist, och så klart är det vara tungt ibland, och det finns förstås risker med aktivistiskt engagemang. Men kampglädjen dominerar. Och vilka andra livsval finns det egentligen som inte innebär risker, smärta och prioriteringar?

Vissa saker tror jag göder kampglädjen. Att kämpa tillsammans med andra, som en del av nätverk eller en Gemenskap, tror jag är centralt. Övertygelse är också färskvara, i synnerhet som 99% av all propaganda går i andra riktningen, och därför är det viktigt, tror jag, att ständigt utsätt sig för pepp om att en annan värld, eller åtminstone väg, är möjlig. Att möta människor och gemenskaper som lever annorlunda, att tillbringa tid i det vilda, att läsa samhällskritisk och anarkistisk litteratur/media är sånt som är helt avgörande för mig. Att bygga in stress-reducerande vanor, ta tid för återhämtning osv är också viktigt.

Med mera. Vad göder din kampglädje?

Studio Ett om samer och jämställdhet

Studio Ett hade i måndags (1:09:45 –  1:23:20) ett väldigt intressant reportage som berörde en påstådd brist på jämställdhet bland samer. Reportaget kretsar huvudsakligen kring sametinget, och utgångspunkten är  lätt rasistisk, eller åtminstone kolonial, och går i princip ut på att det hör till den samiska kulturen att förtrycka kvinnor. Det spännande är dock att inslaget överraskar med en oväntad twist (från 1:17:25).

Blev du glad eller intresserad av att lyssna på detta och är i Stockholm på No Border nästa vecka, så kanske onsdagens tema är något för dig (följ länken efter lyssnandet, annars sabbar du twisten).

(Mer på same-tema utlovas så småningom, Insha´Allah).

Förvarsdemo måndag i Märsta (mm!)

Här finns mer uppdaterad info om No Border, bland annat om solidaritetsdemonstrationen vid förvaret i Märsta på måndag och om en rad andra evenemang och aktioner under veckan. Se också här för program.

(Uppdatering: UNT skriver om det här, rätt så bra. Tro förstås annars inte allt som står i media om veckans händelser, i synnerhet inte om uppgifterna kommer bara från polisen. Inte sällan far dom med direkta lögner, är min erfarenhet. Läs åtminstone annan media än mainstream också, tex här eller varför inte på No Border/Aktion mot deportations Facebook-sidor.)

(Ses vi på No Border?)

Påverka inifrån!

Jag har ändrat mig. Nu får det vara nog av att stå vid sidan om och klaga.

Med vilken rätt kritiserar jag egentligen ett sammanhang i vilket jag inte är beredd att själv vara med och ta ansvar?

Om inte du och jag som vill kämpa mot förtryck är med, då kommer någon som vill något helt annat att ta vår plats. Är det verkligen bättre?

Det är dags att sluta vara en nej-sägare, att ställa sig utanför och peka finger har aldrig hjälpt.

Och var finns egentligen det perfekta sammanhanget?

Att ta avstånd är ju så himla lätt, att vara med att påverka inifrån, däremot, det kräver mod och hårt arbete.

Så nu är det dags.

Jag går med.

Från deportation igår

Sjukt, sjukt! (från gårdagens deportation av irakier i Göteborg). Media tiger som vanligt, det här hör ju till det normala, och har därför inget nyhetsvärde.

men bra jobbat! Lite mer grus i deportationsmaskinen. Undrar vad den snut-insatsen kostade?

——————————————————————-

Aktion mot deportation Facebook

Aktion mot deportation hemsida

Ingen Illegal

No Border Stockholm

Anarcho Panda

Om Anarcho Panda (och här)

http://www.youtube.com/watch?v=y-QWZQou4jE&feature=related

Mer om utvecklingen i Canada på Cindy Milsteins blogg, och här, här. Lägg också märke till hur media rapporterar om när Ryssland stiftar lagar och bestämmelser som syftar till att hämma protesterna, och tystnaden när samma sak gjorde i Canada. I Montreal hotar ju numera myndigheterna med kännbara straff  för vanliga demonstrationer om platsen och antalet deltagare är fel.

tips – tack till tomas