Paddor på dagis

Förra veckan diskuterades den ökade användningen av IPad:s på dagis i Sveriges Radios program Studio Ett. Och här är jag med reaktionärerna och nej-sägarna. Förutom den koppling som finns mellan hög-teknologin och hierarkier och utsugning, tex i framställningen av sällsynta mineraler, finns andra problem. Jag tror verkligen att hög-teknologin

1) gör oss splittrade. Vi får allt svårare att koncentrera oss. Jag känner själv av det, förstås

och

2) försämrar vår förmåga att relatera till varandra ansikte mot ansikte och skapa verklig gemenskap.

Så tänker jag. Nej till paddor på dagis. Ut i skogen och kolla på riktiga paddor istället.

 

Om att vara en nej-sägare

Anarkister anklagas ofta för att vara nej-sägare. Det är mycket vi är emot, men vad är vi egentligen för? I viss mån är kritiken missriktad, anarkister och andra frihetligt sinnade har ofta gått i bräschen för att skapa alternativ till den rådande ordningen. Samtidigt ligger det något i detta, anarkismens betoning ligger i kritiken av systemet.

Men frågan är om detta verkligen är ett problem. I viss mån är det en semantisk fråga. Att säga ”nej” till något är också att säga ”ja” till något annat, och att säga ”ja” till något inkluderar alltid ett ”nej” till något annat.

Men det finns också en poäng i att betona kritiken. Anarkister har sällan, till skillnad från andra världsåskådningar, skapat detaljerade program för den värld en strävar efter. Och fördelen med detta torde vara uppenbar. Ett tydligt nej till systemet utan tydliga svar på vad vi ska ha istället skapar utrymme för människor idag och i framtiden att tänka själva, att experimentera och ger utrymme för många olika typer av ”ja”. Det ger utrymme för flexibilitet och en uppsjö lokala varianter och alternativ.

Jag vill inte ha systemet. Nej. Men exakt vad ska vi ha istället? Jag är osäker. Låt oss prata om det, vara öppna, experimentera och spekulera. Och låt oss fortsätta vara skeptiska till de som har en detaljerad vision för hur en grupp eller ett samhälle eller en mer hållbar värld ska se ut.

Våga vara en nej-sägare, och fall inte för frestelsen att du alltid måste ha ett tydligt svar på vad vi ska göra istället.

(Eller så är detta bara en ursäkt för att jag nu när vår kommunitet är nedlagd lägger större energi på att kritisera systemet än på att bygga alternativ?)

Nya anti-romska lagförslag

Media rapporterade i slutet av förra veckan att;
-Ett monument över nazisternas utrotning av 500.000 romer under Andra Världskriget invigdes, till allas glädje.
-Sverige och fem andra EU-länder vill införa visumtvång från västra Balkan. Anledningen är migrerande romer vars asylansökningar enligt Billström är ”uppenbart ogrundade”.

Läs mer om etnisk rensning och Sverige vs romer och resande här.

Varför handlar du animaliskt?

Om dethärskaslängasochärdärförnedsattmenoftastalltförlite-disken innehåller fil, då köper jag hellre filen än ett paket fullpris sojadryck. För jag avskyr släng-samhället. Men det är också i princip det enda tillfället där jag tycker det kan vara vettigt att köpa hem animaliska produkter.

Varför handlar du animaliskt? Vet du inte hur djuren behandlas, eller bryr du dig inte?

Eller tycker du inte det spelar någon roll vilka förtryck vi understödjer? Det är ju inga problem att lära sig handla vegetabiliska alternativ i de allra flesta situationer i vår kontext.

Eller orkar du inte? Men det är väldigt mycket annat du orkar lägga energi på? Lönearbeta, skjutsa barnen på träning, lära dig hur din IPad fungerar, sopsortera.

Är det för att majoriteten köper mycket animaliskt? Men kan inte majoriteten ha fel?

Kom igen nu, förklara!

Man äter en bit kött

Anarkism, anarkister och anarki

Orden anarki och anarkism kommer av grekiskans an = utan och archos, som kan översättas med ord som ”härskare”, ”ledare”, ”styre”, ”makt” eller ”regent”.

Anarkism kan i linje med detta beskrivas som idén eller visionen om en tillvaro utan regering eller styre som något omedelbart önskvärt. Anarkister ser koncentrationen av makt och tillgångar i form av (åtminstone) stat och kapitalägare som destruktiv och förtryckande, och förespråkar och experimenterar istället med andra sätt att relatera till varandra och omvärlden. En bredare beskrivning av anarkism skulle kunna vara ett motstånd mot hierarkier. Den specifika personens eller gruppens utrymme att växa och fatta beslut utan att hämmas av makt-strukturer betraktas som central. Till skillnad från (andra?) politiska ideologier genomsyras anarkismen av en stor skepsis när det gäller maktpositioners användbarhet. Maktens ring bör förstöras i Domedagsbergets eldar, snarare än att användas till försök att göra gott.

Om anarkism är idén om en tillvaro utan härskare, så kan en anarkist sägas vara en person som på något hyfsat tydligt sätt bejakar denna idé eller vision, exempelvis genom att definiera sig som en anarkist.

Personligen tror jag det är välgörande att skilja mellan anarki och anarkism.

Anarki skulle kunna beskrivas som en tillvaro utan regenter såsom levd praktik, eller kanske som frihetliga zoner eller tillfällen där tvingande hierarkiska strukturer är frånvarande. Anarki är något som existerat i oräkneliga sammanhang genom årtusenden och vissa menar till och med att anarki är det tillstånd som släktet homo levt i under miljontals år innan civilisationens uppkomst. Det finns otaliga exempel på ursprungsbefolkningar, autonoma kollektiv, utopiska samhällen och religiösa kommuniteter som praktiserat och fortfarande praktiserar varierande grader av anarki under kortare eller längre tidsperioder. Och det finns ännu fler exempel på hur anarki får tillfälliga och lokala uttryck.

Tycker du att detta är en bra beskrivning av anarkism, anarkister och anarki? Är du själv en anarkist?

”Torka aldrig tårar utan handskar” och heteronormen

Det känns omöjligt att inte bli berörd av Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, och 1,2 miljoner tittare till premiären och hyllningarna är i mina ögon välförtjänta. Kvalitén på serien är genomgående mycket hög och berättelsen angelägen. Framför allt det sista avsnittet som visades i måndags var i mina ögon mycket starkt och ytterst välspelat. Scenerna som utspelar sig på sjukhuset mellan Rasmus föräldrar och Benjamin är oemotståndliga och chockartade.

Men det finns några saker som bekymrar mig, och ett par ovälkomna frågor som dröjer sig kvar. Och detta alldeles oavsett om Gardell är felciterad eller ej i Faktum.

För det första betonas med en rad olika grepp att detta är historia. Stockholm var en annan stad, får vi höra, och scenografi och regi målar upp något som känns som en avlägsen forntid. Är inte risken med detta att tittaren lämnar serien med känslan av att förtryck av homosexuella eller HIV och AIDS är något överspelat? En historicerande dimma hotar att dölja att sjukdomens härjningar är mångdubbelt värre idag, och nu tar miljontals liv årligen. AIDS är måhända inte lika hotfull längre för det västerländska samhället, men det i sig beror ju på de ekonomiska klyftorna i världen. Risken finns också att vi tror att marginaliseringen av HBTQ-personer är något överspelat i det svenska samhället. Så är ju inte fallet, som bekant. Förra veckan ställdes exempelvis ett antal personer i Göteborg inför rätta efter att ha försökt hindra deporteringen av en homosexuell dödshotad man till Kosovo. (Uppdatering – idag rapporterar DN om Kaala som svenska myndigheter vill utvisa till Uganda.) Även idag utsätts homosexuella för hot och död, och queer-personer fortsätter att marginaliseras i många sammanhang.

För det andra är jag orolig för att serien ska förstärka heteronormen. Ett exempel som jag tycker är talande är den återkommande metaforen med den vita älgen som Rasmus och hans föräldrar möter i skogen. De flesta älgar är inte vita, vet vi ju, men några är det och dessa förtjänar att tolereras eller uppmärksammas. På så sätt framställs bögar (för Gardell har ju varit tydlig med att det är det och inget annat den här berättelsen handlar om) som en entydig kategori. Men på detta sätt avväpnas också det potentiella hot som hbtq-personers sexuella praktiker och identitet skulle kunna utgöra mot heteronormen och patriarkatet. Ingen fara på taket, detta är endast undantagsmänniskor. Bara vi tolererar och inte förtrycker så är allt frid och fröjd. Men är det inte i själva verket så att människors sexualitet är betydligt mer komplex än vita älg-metaforen tycks antyda? Befinner vi oss inte snarare utspridda på en skala mellan ”homo” och ”hetero”, och mellan ”man” och ”kvinna”? En skala som dessutom är invecklad, föränderlig och inte entydig?

Vad vet jag, jag har säkert missförstått något. Jag erkänner villigt att jag vet alltför lite om det här. Ni får därför gärna hjälpa mig att svara på mina frågor ovan. Är min oro obefogad?

Jag är hur som helst väldigt glad för serien, och för boken som jag ännu inte hunnit läsa (ty det är så lång kö på bibblan).

Vad tänker du?

När ledarna representerar

När ledare, makthavare eller beslutsfattare ska representera den egna organisationen, så är det alltid en överdrivet optimistisk bild som målas upp. Problem, spänningar, ineffektivitet och förtryck försvinner eller tonas ned, medan goda värderingar, visioner och framgångar träder i förgrunden. Denna förvridna bild sträcker sig från rent systematiska lögner till nyanserade överdrifter och idealiseringar.

Det ledarnas berättelse om organisationen avslöjar handlar därför huvudsakligen om dessa representanters behov, önsketänkande och självbild. För en ledare eller makthavare är det viktigt att vara en person med en viktig uppgift i ett viktigt sammanhang, men detta förvrider deras bild av det sammanhang de är en del av.

Vill du veta hur en institution eller organisation fungerar så ska du därför alltid ta ledarnas berättelser med en näve salt, och samtidigt se till att på allvar ta reda på vad personer i organisationens marginaler eller nedre skick verkligen tänker. Det finns alltid fler sanningar än ledarnas sanning.

Detta gäller oavsett om vi talar om en union, ett land, en ideell organisation, en kyrka, att parti, arbetsplats, en förening eller ett informellt nätverk.

Håller du med?

Befolkningsexplosion, civilisationsens fall och frivilliga graviditets-begränsning

Jordens befolkning måste begränsas, skriver Lars A Boisen och Karl-Erik Norrman på SVD:s brännpunkt idag.

Och visst är den mänskliga befolkningsutvecklingen ett avgörande hinder för en långsiktigt välmående planet, även om jag har svårt att se att det skulle vara grundproblemet. Befolkningsexplosionen är ju i sig orsakad av det tekno-industriella systemet, som i sin tur är helt beroende av den energi som gjorts tillgänglig genom de fossila bränslen som nu håller på att nå sin peak. Grundproblemet är därför snarare människans utsugande styre på planeten jorden i kombination med en alltmer ”avancerad” teknologi (dvs mer makt).

Därför behöver vi, tror jag, förbereda oss på ett liv efter civilisatonen där människan inte längre uppträder som härskare, utan som en integrerad del i en helhet. Och till detta hör att vi måste bli, och kommer att bli, oerhört mycket färre än idag.

Sen tycker jag vi måste vara noggranna med vilka ord vi använder när vi talar om detta. ”Begränsas” och ”familjeplanering” i samma andetag som politiker ger åtminstone mig en del kalla kårar… Eko-fascism kan mycket väl komma att bli ett reellt hot när miljökrisen blir allt mer uppenbar.

Att föredra är en rörelse som normaliserar olika typer av medvetna och frivilliga graviditets-begränsande praktiker. Idag är det människor som inte vill eller kan få barn som blir behandlade som om de har problem eller avviker. Alla förväntas längta efter att bli biologisk förälder. Och utan att underskatta det trauma oönskad barnlöshet kan innebära, så tror jag det vore bra om vi kom därhän att det är alstrandet av (flera) barn som är det ovanliga och det problematiska.

Och detta är inte alls ett ”u-lands-problem” menar jag, eftersom det är vi som tillhör de rika som tar de mesta resurserna i anspråk.

”Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er.” Sa gud till Adam och Eva. (1 Mos 1:28). Precis det motsatta är vad vi skulle behöva höra idag.

Anarki efter civilisationen

Jag tror att dagens civilisation är ohållbar och kortsiktig, och kommer att kollapsa inom en överskådlig framtid.

Dagens system är så integrerat att vi bör prata om en civilisation, snarare än om flera. Och alla civilisationer faller, förr eller senare.

Dessutom bygger den tekno-industriella civilisationen på ett abnormt behov av energi, ett kraftigt överutnyttjande av förnyelsebara ”resurser”, och ett omfattande användande av icke-förnyelsebara resurser (exempelvis metaller).

Samtidigt tror inte jag att vi kan eller bör återuppliva det liv vi levde innan civilisationen. Vi har erfarenheter med oss som vi behöver relatera till, och förhållandena som vi idag behöver utgå från är annorlunda. Det är exempelvis inte möjligt för miljarder människor att försörja sig som samlare-jägare. Dessutom har vi ganska lite kunskap om för-civiliserade samhällen och grupper. Därför tycker jag, även om jag står nära detta perspektiv, att det finns viktiga problem med de anarko-primitivistiska idéerna.

Det finns praktiker, idéer, redskap, prylar och strukturer som jag tror vi skulle kunna ta med oss i framtiden från ruinerna av dagens civilisation, åtminstone under en (längre) övergångsperiod. Exempelvis tror jag att perma-kultur och liknande praktiker för småskalig, hållbar odling kommer att ha en nyckelroll i framtiden. Samtidigt vill åtminstone jag att vi lämnar det mesta från civilisationen bakom oss, och att vi strävar efter anarki, det vill säga en tillvaro utan mänskligt styre.

Vad tänker du? Om civilisationen kollapsar, vad tror du vi kan och bör ta med oss från dess ruiner?

Helgtips

-Kvinnan från östeuropa som deporterades trots att hennes ett-åriga barn är svensk medborgare, har nu fått uppehållstillstånd! Maila mig om du vill hjälpa till att bidra till flygresan tillbaka.

-Tingsrätten tyckte att Kim inte kunde bli våldtagen eftersom hen inte var tillräckligt kvinnlig. Hovrätten tyckte annorlunda.

-Regissören James Cameron (Avatar, Titanic) har blivit vegan.

-Peppig aktion för tillgänglighet i Göteborg. (Hur sjukt är det inte att en får polisen på sig av den enda anledningen att en sitter i rullstol??). Läs mer och se film här.

-En buddist-anarkist om ”valet” i USA.

-Ny sida med Motargument. Om svenskproblemet i Danmark.

-Nu har jag blivit psykopat-förklarad av SD-politikern Anders Östlund. Det känns, hmm, märkligt? Roligt? Hedrande?

från ”Ojnare

Skolan: sjukhus eller fängelse?

Härom dagen skulle S besöka en person på sjukhuset. Jag och barnen käkade middag, och när jag förklarade vad S gjorde så undrade H varför.

-Ja, det är inte alltid så kul på sjukhus, det kan vara ensamt, tråkigt och en kan ha ont och vara orolig. Då är det bra med lite besök. Det är ungefär som att vi besöker eller skriver brev till folk som sitter i fängelse. Tyckte jag.

Men då blev det protester, från både H och A. Fängelser och sjukhus, det är ju inte alls samma sak. Det är väl snarare raka motsatser, menade barnen.

-Det heter faktiskt ”Kriminalvård”, påpekade jag, men det bet inte. Och jag fick medge att det kanske var en lite slarvig jämförelse.

-Men i så fall, hur är det med skolan då? Är det ”sjukhus” eller ”fängelse”?

-Fängelse!!, tyckte H.

-Sjukhus…?, tyckte A.

Så vad säger du? Sjukhus eller fängelse?

1. Skolan?

2. Kyrkan?

3. Fabriken?

4. Universitet?

5. Fängelset?

Framför allt, glöm inte att besöka och skriva till människor. Både på sjukhus och fängelser. Förr eller senare hamnar du själv på ena eller andra stället.

Om terrorism

Trots vad lobbygrupper, politiker och myndigheter gör med ordet, så kan jag ännu inte säga att jag betraktar begreppet terrorism som oanvändbart. Jag skulle definiera terrorism ungefär så här

Användandet av dödligt våld som metod, riktat mot slumpmässigt utvalda individer eller stora grupper med syfte att ingjuta skräck i allmänheten.

Med denna definition så är Breivik och 11e september terrorism. Peter Mangs, om hen är skyldig, är en terrorist. Men vad mer är, alla krig är också terrorism och därmed är också stater den mest frekvente utövaren av terror. Militarism är förberedelse för terrorism.

Att bränna ned en pälsbutik, mörda en minister, spöa nazister, kasta grejer mot poliser, ha planerade fighter mellan fotbollssupportrar, eller bedriva riktad gerillakrigföring är däremot inte terrorism. Att förstöra egendom där ingen kommer till skada kan aldrig ens vara i närheten av terrorism. Inte heller är allt politiskt våld terrorism, oavsett om det kommer från vänster eller höger eller från något annat (!) håll.

Den som tänker att den okända kvinnan på gatan förtjänar att dö, eller utgör collateral damage, den tänker som en terrorist.

Som med alla definitioner finns det förstås instabiliteter och gråzoner, och jag diskuterar gärna detta. För mig är dom exakta gränserna inte av avgörande betydelse eftersom jag inte är ute efter att avkunna någon dom över terrorister.

Terrorism är avskyvärt, och bör aktivt motarbetas, oavsett vem som utför den. Det betyder inte att terrorister är avskyvärda.

Vems fel är terrorismen?

Det är makthavarnas fel, dom som fattar beslut som skickar krig och fattigdom över människor och gör människor desperata.

Det är politikernas fel, som lägger enorma resurser på att skydda sig själva, och därmed forcerar sina motståndare att attackera blint.

Det är industrins fel, som driver industrier som skapar mäktiga massförstörelsevapen.

Det är medias fel, som älskar att rapportera om terrorism, snarare än om terrorismens orsaker.

Det är terroristernas fel, som väljer våld och förödelse när dom kunde ha valt annorlunda.

Om och i så fall i vilken utsträckning terrorismen också är ditt och mitt fel är jag osäker på.

Detta var en handfull spridda tankar om terrorism. Vad tänker du?

Bojkotta Pirate Bay

Reklamen på the Pirate Bay har gått från sexistisk till porr-sexistisk, och nu står jag inte ut längre. (Inte så att jag någonsin laddat ned något därifrån, förstås…) Tyvärr tycks det som om detta bekräftar fördomarna om att det här är en väldigt maskulin kultur som är benägen att understödja patriarkalt förtryck, eller åtminstone att bagatellisera och se mellan fingrarna. Det är unket. Som bekant har ju sådana tongångar också hörts när det gäller Assange, där ”radikaler” helhjärtat kan stå på Assanges sida och bagatellisera eventuella övergrepp eller angripa kvinnornas trovärdighet, utan att veta vad som hänt.

Lägg av, säger jag. Att en kämpar mot USA:s militarism och hegemoni, mot storföretagens copyright-vansinne eller mot övervaknings-samhället ger inte ett frikort att understödja andra förtryck. Samma person kan vara både en vän och en fiende till friheten.

Den här texten av Copy is Right (”Alla får inte ligga”) har vissa anknytningspunkter, men är alldeles oavsett det sjukt läsvärd.

Barnens president?

Att maktförhållandet mellan omyndigt barn och förälder alltid är ojämlikt, betyder inte att föräldern måste uppträda som barnens president. Små barn behöver vuxna människor som pålitligt finns till hands och stöttar barnet i dess livslust, upptäckaranda och driv efter behovstillfredsställelse, men de behöver inte några härskare. Tror jag. Det är viktigt som förälder att axla sitt ansvar och att vara tydligt med sin egen vilja, och detta inkluderar givetvis att säga nej ibland. Men jag undrar om det verkligen är bra med föräldrar som bestämmer över barnet.

Det bortglömda ämnet i anarkistisk teori-bildning är relationen mellan barn och föräldrar. Här finns mycket att göra, både i praktik och teori. Psykologer som Tomas Ljungberg och Jesper Juul skulle kunna utgöra resurser för ett sådant arbete.

Hur kan vi som vill att anarki ska råda även mellan barn och vuxna underlätta ett icke-hierarkiskt förhållningssätt? Vad tror du? Eller är det omöjligt?

Kontanterna och bankernas makt

Allt fler butiker (och andra sammanhang) stoppar kontantbetalning, rapporterade DN i veckan.

Kanske är följande uppenbart, men det tål ändå att sägas.

Vilka är det som tjänar på detta?

Är förändringen till för oss som kunder? Handlar det om smidighet? Om säkerhet?

Så klart inte. Det handlar om bankernas makt. Bankerna vill inget hellre än att varje transaktion ska förmedlas genom deras försorg, på samma sätt som IT-företagens våta dröm är att varje mänsklig kontakt ska filtreras genom en kapitalistisk apparat. Bankerna önskar inget hellre än att våra stålar hela tiden ska befinna sig i deras omsorg. På så sätt kan de skapa ännu mer pengar ur intet, ännu större vinster och lägga mer och mer av världen under sina fötter?

Det finns knappast någon institution som är bättre på att göra de rika rikare och de fattigare fattigare. Och det gäller både länder och individer.

Jag tror helt enkelt ännu mindre på banker än på pengar.

Vill du dra ditt strå till deras lass? Eller vill du fortsätta krångla med kontanter?

Jag tänker INTE skaffa ett bankkort, bara så ni vet! Inshallah.

(Och till mina ”Jesus-troende” läsare. Ni känner till ränteförbudet som finns på flera ställen i de hebreiska skrifterna, och som förstärks hos Jesus som tycker att en inte ska förvänta sig utlånade pengar tillbaka. Innebär det inte att en borde avhålla sig från bankkort och liknande? En bibelutläggning på temat här.)

En handfull lördags-tips

(Tack till Verklighetens tolk för tipset.)

-Anarkisten David Graeber om Batman vs. Occupy (lång text).

-Hjärtat är fullt med ny Pod Cast om konflikter.

-GP är i och för sig sent ute, men uppmärksammar nu att asylsökande ska sättas i fängelse. Läs mer här. Men förvarstagna rymde genom fönster, antagligen med hjälp utifrån. Bra jobbat! Och Jonas Bergström skriver på Flyktingbloggen om några personer för vilka asylaktionen gjorde skillnaden mellan deportation och uppehållstillstånd.

(tips från superspännande eko-kollektivet Diggers 2012. De gamla Diggers kan du börja läsa om här.)

-Anarchist Reverend tipsar om veckans queer-teologiska synkro-blogg. Jag har inte läst, men blir glad av anslaget. Kommentera gärna här om du läst något av det eller har tips eller synpunkter. (Läs också: Bibeln som Queer-resurs.)

Kommentera gärna dessa tips!

Sopor som fönster

Det här formatet har ju sina baksidor så klart, men jag måste säga att programmet ändå var berörande. Uppdatering: tydligen har programmet utgått från SVT Play (Världens svåraste jobb, del 4). Det är slående hur väl soporna utgör ett fönster mot systemets insida. Det är inte utan att en frestas att säga att den som vill bedöma hur ett samhälle fungerar bör följa dess sopor.

Följ gärna bloggen Dumpstrat också.

Från en kort stunds containerdykning i Örebro (2011).