En story om sexövergrepp till frukost

Nyligen hörde jag en minst sagt sorglig historia. Jag kan och vill inte gå in på alla detaljer, men detta var i stora drag vad som hade hänt;

Uppvuxen under någon annans totala kontroll.

Ett sexuellt övergrepp och hon blev med barn.

Mycket snart efter födseln togs hennes barn ifrån henne och fick senare möta sin död i fångenskap i förtid.

Själv fick hon sitta större delen av sin tid i en bur, när hon inte tillfredsställde sin mästares önskningar.

Nytt övergrepp, ny graviditet.

Samma visa igen.

Snart var hon utsliten, uttömd, krossad. Då tog de hennes liv.

Det är inte utan att en sätter frukosten i halsen.

Arlas ekologiska sortiment

Det stora hindret?

De flesta människor tvingas tillbringa en stor del av dagen under 15-20 år i en institution där en lär sig att, under demokratisk förklädnad, lyda överheten. Är det då så konstigt att så många vuxna har stora svårigheter med egna initiativ, självkänsla, motstånd och icke påtvingat samarbete och gemenskap?

Diverse asyl och antirasism

-En tankeväckande, intressant och informativ berättelse från en avhoppad nationalists erfarenheter.

-Mångmiljardbelopp till EU:s förstärkta gränskontroll. Closing Europe´s Borders Becomes big Business.

-Asylgruppen Malmös No Border-musikal får uppmärksamhet.

-Ny noise-demo den 10 februari klockan 14 utanför förvaret i Märsta (text nedan).

Och missa inte denna filmpärla:

http://www.youtube.com/watch?v=09XB4iAkc98

————————————————————————————–

NOISE DEMO

Oftast är de placerade i utkanterna, dessa byggnader med inlåsta liv. På kartan syns partier av skog och industriområden, vägbeskrivningarna leder ut till pendeltågets slutstation in på småvägar och bakgårdar. Flen, Märsta, Åstorp, Gävle och Kållered har en sak gemensamt: de bär på Sveriges våldsamt bultande hjärta.

Förvaren är trots dess placering aldrig osynliga, de är reella. Gjorda av hårda skal, gallerförsedda fönster, de är gjorda av personal som vaktar, cateringfirmor som levererar mat. De består av biljettkontroller på tunnelbanan, passkontroller på flygplatsen, personkontroller på gatan. De består av rasism. De består av tanken om en rättsäker asylprocess, de består av ignorans, de består av utvecklade larmsystem och övervakningskameror . De består av lås, av öden, de består av gråt.

Och de är i allra högsta grad reella för alla de människor vars enda liv blir berövat all uns av frihet. I väntan på att sedan spottas ut med hjälp av specialchartrade flygplan, charterflygplan eller bara ett helt vanligt flygplan till vart-som-helt men framförallt ut.

Söndag den 10e februari möts vi vid pendeltågsstationen i Märsta kl. 14.00 för att gemensamt gå till förvaret och demonstrera. Skrammel demonstration för att visa att vi finns, för att synliggöra dessa ”osynliga” platser, för att visa solidaritet.

Kom med för att lära känna en del av Sverige som systematiskt ignoreras. Ses där!

En liten liten seger!

Efter några veckors mailande, mediakontakter, mobilisering och avgiftsstrejkande och en offentlig biljettstrejk igår, som uteblev eftersom folk blev skrämda av ett antal polisfordon och väktare på platsen, så bekräftar idag Mats Gunnarsson (MP) även i media (NA) att det kommer en ändring av situationen med familjebiljetten, och hen utlovar också ”en översyn” av biljettpriserna. ”Det blev inte bra, det här”, typ. Det betyder inte att kampen är över, men det är gött med lite framgång ibland!

Om utsugning och motreaktioner (gisslandramat)

Gisslandramat i Algeriet verkar ha fått en tragisk upplösning. I gårdagens rapport intervjuades två norska medborgare som talade om det hela som en ”väckarklocka”. Vad denna klocka väckte upp till var oklart.

Jag erkänner villigt att jag är okunnig om det mesta som har med den här konflikten att göra. Men det vi vet är att fransk militär bedriver intensiva strider i den forna kolonin Mali för att de ”goda krafterna” ska kontrollera landet. Vi vet också att det handlar om en anläggning i Algeriet som är kopplad till Statoil, det norska oljebolaget som det första kvartalet 2012 gick med 59,2 miljarder norska kronor i vinst. Norge, som ju är ett av världens rikaste länder med de mest tillgängliga oljeresurserna.

Så fransk militär bedriver krig i forna kolonier och de rikaste av de rika i Norge suger ut gas ur jorden i Afrika. Och ändå talas det bara om ”front mot terrorismen”, och om ”ondska” (och inte då om staterna i väst), och nyheterna framstår som ett propagandainslag i en diktatur. Inga kritiska vinklar. Inget om utsugning, kolonialism och imperialism.

Kanske behöver till och med väst de här grupperna. Inte bara har de många gånger tränats och utrustas genom västmakter och västliga vapenindustrier, de blir också med medias hjälp den perfekta förevändning för fortsatt militärt inflytande över tredje världen, och ett ständigt förstärkt övervakningssamhälle på hemmaplan. Obama kan tryggt sitta i Vita Huset med sin dödslista och skicka drönare som avrättar folk i fjärran länder, och övervakningskamerorna blir allt fler i våra städer.

Väckarklocka för vad?

Allt för Saken?

Ska du komma nån vart, vill du leva korrekt

Då är det vitt eller svart som i sekternas sekt

Du ska satsa till max och ge hundra procent

Inte va kluven, dags att bli helt totalt konsekvent

 

För Jobbkarriären den kräver ditt bästa

och sport, även det är en sak för vilken det mesta

får offras, och staten, dess krav är ej för en lat en

Du bör bli främst i ditt plugg och inte missa ett dugg

O sen är det Gud och hans bud och barnen och maken

och hälsan och frälsarn och Kampen för Saken

 

Ska du komma nån vart, vill du leva korrekt

blir du troligen ganska snart spräckt eller knäckt

För många är procenten och kraven som väntas utav en

Nej, låt makterna höra att mänskor är sköra

kanske är det du som duger och systemet som suger?

 

Nu är det hög tid att ge mödan ett tak

och inse att livet är mera än en enda sak

Biljettstrejk i Örebro

Härifrån

VARFÖR?

Nu biljettstrejkar allt fler bussresenärer i Örebro i protest mot avgiftshöjningar på upp till 100%. Av personliga ekonomiska skäl och/eller av klimat, miljö och rättviseskäl är vi många som vill ha en tillgänglig kollektivtrafik med låga eller inga avgifter. Att välja bussen framför privatbilismen där det är möjligt bör tydligt uppmuntras.

HUR?
Som biljettstrejkare kliver du helt enkelt på bussen utan att köpa biljett eller stämpla ditt kort. Uppträd vänligt och förklara om det behövs kortfattat och tydligt varför du avgiftsstrejkar. Tänk på att förare och resenärer står på samma sida! Vettiga arbetsvillkor och arbetsmiljö för bussförarna gagnar också resenärerna.

RISKER
Det är omdiskuterat om biljettstrejk eller plankning i sig är brottsligt. Du riskerar däremot att kontrollanter försöker skriva ut en tilläggsavgift. Du kan acceptera detta, men du kan också försöka undvika tilläggsavgiften genom att vägra uppge identitet, inte skriva på, eller lämna platsen. Det förekommer att kontrollanter håller fast resenärer med våld eller hotar med polis och hävdar att de gör ett envarsgripande för brottet ”bedrägligt beteende”. Tänk gärna på förhand igenom hur du vill agera om du möter kontrollanter. Troligen minskar riskerna om du agerar bestämt men ickevåldsligt.

VÄGEN FRAMÅT
I bland annat Tallinn, Kiruna och Hallstahammar finns avgiftsfri kollektivtrafik. När avgiftsnivåer diskuteras så är det sådana platser vi bör inspireras av snarare än kommuner med höga avgifter.

Avgiftsstrejka för en tillgängligare kollektivtrafik! För miljön, klimatet och rättvisan.

(GP om app som ska få fler att åka kollektivt. Kanske bättre att tänka först på priserna?)

Nytt polisdråp

Klockan 8:55 dödförklarades den 26-årige man som sköts i huvudet av polisen på öppen gata i Södertälje klockan 12 i fredags (här, här). Initialt spreds uppgifter via media om ”tungt beväpnade” rånare och att ”skottlossning utbrutit mellan polis och rånare”. Som så ofta förr sprider polisen desinformation som ska stärka deras bild av händelsen, och media hakar på. Senare visade det sig dock att det handlade om en attrapp, och att alla skott kom från polisen.

Polisen skjuter allt mer, och utöver det är det många människor som skadas allvarligt eller dödas av polisen i samband med ingripanden, biljakter och på arresterna. För ett år sedan sköts en obeväpnad 16-åring av polis på öppen gata i Örebro.

En del menar att detta inte är något att oja sig över, eftersom det bara var en rånare.

Men som samhället ser ut idag så rånar de rika de fattiga hela tiden genom bankernas och storföretagens utsugning och skövling och genom nationalstaternas gränser som hindrar utsatta människor att söka en bättre framtid. Polisen är och har över hela världen varit en institution som med vapen i hand, våldshot och med mycket blodsutgjutelse försvarar detta förtryck. Detta massiva våld från samhällets topp genererar våld även bland andra samhällsskikt. När samhället visar så tydligt att institutionaliserat våld och vapen är den grund som samhället måste byggas på, så är detta så klart något som imiteras av andra än de styrande.

Idag går min tankar till polisvåldets offer, både till den så kallade rånarens nära o kära, och till andra. (Uppdatering, se denna artikel om påstådd mörkläggning av våldtäktshärvan kring fd polischefen Göran Lindberg.)

(Läs mer om polisvåldet under rubriken Avrustning.)

En o två o tre små rasister (hör hur det knakar)

10 små indianer
1. En och två och tre indianer,
fyra, fem och sex indianer,
sju och åtta och nio indianer
tio små indianer.

2. Alla hade dom fjädrar på huvét,
alla hade dom pil och båge,
alla var dom stora och starka
för björnen skulle dom ta.

3. Hysch, nu hör jag hur det brakar,
Hysch, nu hör jag hur det knakar,
Hysch, nu hör jag hur det brakar,
För nu kommer björnen fram.

4. En och två och tre indianer,
fyra, fem och sex indianer,
sju och åtta och nio indianer,
tio indianer sprang hem!

På en svensk förskola idag kan fredag vecka 9 bestå av en ”temadag om våld och rasism” och vecka 11-12 präglas av inlärning av sången 10 små indianer på engelska. De tokroliga indianerna som trodde de var så stora och starka springer hem när björnen väl dyker upp.

Originalet, Ten Little Injuns, skrevs 1868 av Septimus Winner och lyder som följer:

Ten little Injuns standin’ in a line,

One toddled home and then there were nine

Nine little Injuns swingin’ on a gate,

One tumbled off and then there were eight.

One little, two little, three little, four little, five little Injun boys,

Six little, seven little, eight little, nine little, ten little Injun boys.

Eight little Injuns gayest under heav’n.

One went to sleep and then there were seven;

File:Woundedknee1891.jpg(Massakern vid Wounded Knee 2/12 1890)

Seven little Injuns cuttin’ up their tricks,

One broke his neck and then there were six.

Six little Injuns all alive,

One kicked the bucket and then there were five;

Five little Injuns on a cellar door,

One tumbled in and then there were four.

Four little Injuns up on a spree,

One got fuddled and then there were three;

Three little Injuns out on a canoe,

One tumbled overboard and then there were two.

Two little Injuns foolin’ with a gun,

One shot t’other and then there was one;

One little Injun livin’ all alone,

He got married and then there were none.

Sången togs upp av Frank J. Green 1869 under titeln 10 little Niggers och har kommit att bli en mycket populär barnsång som inspirerade till Agatha Christies deckare med samma namn som sålts i 100 miljoner exemplar.

— — —

I Erik Lindfeldts bok Moralpartiet – En bok om KDS (1991), beskrivs debatten om ”kds-nazismen” i samband med partiets grundande. Att tre personer i KDS-ledningen (Torsten Strömner, Lennart Aae, Harald Ljungström) var pronazister som spred antisemitisk propaganda och varnade för invandringen av icke-vita raser till Sverige vållade en viss uppståndelse. Pingströrelsens främste man Lewi Pethrus, tillika föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm (Sveriges största frikyrkoförsamling) och grundare av tidningen Dagen, försvarade i pressen sitt parti. I Dagen skrev han:

Nazismens aktivitet för att undanröja smutslitteratur och moralupplösande film med mera var det ju inte något ont uti. Det var ju snarare det som gjorde att även kristna stödde deras program.

Detta föranledde att Pethrus i TV tillfrågades om de kristna inslagen i nazismen kanske var mer betydelsefulla än de negativa dragen, varpå Pethrus svarade:

Det kan jag inte yttra mig om, jag känner så litet till nazismen, men det som förts på tal är ju likheten mellan kds och nazismen. Att de förbjöd sedlighetssårande filmer och sedlighetssårande litteratur, det anser jag inte vara orätt.

Enligt Lindfeldt kände Pethrus till åtminstone Harald Ljungströms bakgrund när namnet kom på förslag till partiledningen utan att ha några invändningar. (Historien för onekligen tankarna till författaren och pingstledarkollegans Sven Lidmans anklagelse om att Pethrus inspirerades av Hitlers Mein Kampf.)

(EU-muren)

— — —

När rasismfrågan kommer på tal så får vi ofta höra något i stil med ”Jag är inte rasist, men”. Och sen kommer något om invandringen, om muslimerna som föder för många barn och vill ta över, om lucias hudfärg, eller om rätten till Tintin i Kongo, pepparkaksgubbar, negerbollar och kristen trospropaganda i skolans regi.

Rasisten är i debatten, till och med för SD-politiker, alltid Någon Annan.

Kanske är det dags att inse hur rasism inte är en person, utan en struktur och en idé.

En idé som kan ta sig många olika former, men som är nära knuten till nationalismen. En idé som påverkat oss alla från barnsben, som är inbäddad i samhälleliga praktiker, institutioner och texter och som ofta klär ut sig och osynliggörs.

Problemet kanske inte är Den Onda Rasisten eller Den Demoniska Nazisten utan att vi inte ens ser vilka tankebyggnader vi befinner oss i.

Hör du hur det knakar?

Om kommentarer och bloggens framtid

I november snittade Stigarna på ca 100 träffar om dagen, medan det under december gått ned till 20-30. Även antalet kommentarer har sjunkit kraftigt. Jag tror att det är flera faktorer som bidragit till detta (spekulera gärna). (Uppdatering – se dock kommentarer nedan angående prenumeranter vilket i så fall ska adderas på något sätt till statistiken.)

Att ha många läsare är inte avgörande för mig i mitt skrivande, men jag vill känna mig relativt säker på att jag har åtminstone ett antal läsare som tycker att mina texter är hyfsat angelägna. Att jag får en viss respons på det jag skriver är också helt avgörande för mig, att bedriva en monolog känns mindre intressant. När antalet läsare sjunker samtidigt som kommentarer blir alltmer sällsynta så minskar också mitt sug att skriva.

Under åren så har aktiviteten på mina bloggar gått upp och ned under perioder, och kanske vänder det uppåt igen nu också. Men som det känns nu tänker jag gå över till en post varannan dag (istället för som nu varje dag), och fortsätta länka mycket till annat. Att lägga en massa tid och energi på att skriva texter, kommentarer och analyser som väldigt få eller ingen bryr sig om eller responderar på är inget jag känner för.

Det här låter kanske lite bittert, men avsikten är inte att anklaga någon. Jag tycker självklart inte att någon är skyldig att läsa det jag skriver. Däremot sticker jag inte under stol med att jag tycker det är roligt att skriva och tycker det är sorgligt om bloggen får läggas i träda igen. Men träda är ju ofta nödvändigt för att odla något hållbart… Och det finns ju mycket annat spännande en kan lägga tiden på istället.

Well, ni ser nog bilden. Kommentarer kring detta?

Palmedokumentären och de mäktigas ”utsatthet”

De tre delarna av Kristina Lindströms och Maud Nycanders (som gjorde Nunnan ) snygga, spännande, intressanta och prisbelönta Palmedokumentär har fängslat hela familjen. Dokumentären hade i snitt 1,2 miljoner tittare. Här finns en del vardagsliv, intervjuer med familjemedlemmar och motstridiga bilder som ger djup och nyans till porträttet, men även i den här Palmestoryn präglar mordet hela berättelsen genom att tematiken ”Palmehatet” accentueras. Palme framställs som ideologiskt övertygad, självständig och (därför) avskydd av sina fiender. Och visst finns något här som är värt att berätta. Scenerna med den misshandlade Palmedockan på Moderaternas valvaka är upprörande, och det är osmakligt att höra hur barnen drabbas. Inte minst intressant är det utbredda Palmehatet bland högerextrema poliser och militärer.

Samtidigt finns det något i mig som vill protestera mot den gängse föreställningen om de styrandes ”utsatthet”. Höga politiker, företagsledare, väktare och poliser framställs ofta som att de befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Galningar, konkurrenter, mediedrev, kriminella och rättshaverister flåsar dem ständigt i nacken. Vi vanliga dödliga förväntas tycka synd om våra ledare och vakthavare och beundra dem för deras trotsiga framåtanda och/eller självuppoffrande tjänst för världen och mänskligheten, och ge vårt helhjärtade stöd till det skydd och den bekvämlighet som behöver omgärda deras uppdrag.

Men att vara statsminister, riksdagspolitiker, polis, militär eller väktare är att inneha en position där en regerar över andra med hjälp av en våldsapparat. Att detta skapar frustration och vrede bland människor, ofta med mindre makt, och att detta kan slå tillbaka i form av våld, hot eller verbala påhopp är välbekant, och inte speciellt förvånande. Riskerna för de styrande är inte bara kända utan ständigt uppmärksammade och ofta överdrivna. Det är oerhört förvånande om någon idag skulle bli förvånad över att en roll där en får mycket uppmärksamhet eller fattar beslut som förändrar livet för andra också skapar vissa faror.

Ingen föds till polis eller statsminister och ingen blir det utan att väldigt aktivt över tid välja att sträva efter och kämpa för dessa positioner i hård konkurrens med andra.  Under resans gång finns också många tillfällen där personen ifråga behöver fattar beslut som visar sig drabba andra hårt, och gång på gång måste hierarkiklättraren välja att bortse och bortförklara känslor av empati som ifrågasätter det berättigade i de här besluten.

Rikspolitiker är också alltid exceptionellt rika och behöver aldrig känna någon berättigad oro för att deras basbehov av skydd, näring och värme ska tillgodoses. I regel har de aldrig någonsin befunnit sig i en sådan situation heller, och sällan har de några nära relationer till sådana människor. Om de får sparken eller är med om någon skandal så finns det alltid andra uppdrag som väntar och många tillhör de (globalt sett) extremt rika resten av livet, oavsett politisk färg.

Jag är därför väldigt skeptisk till polisers och politikers ”utsatthet” och ”sårbarhet” och har svårt att se att det är personer som vi ska ödsla kraft på att försvara, ömma för och tycka synd om. Det finns ju de som är utsatta på riktigt. Det de styrande behöver är snarare hjälp att befrias från sina hjältekomplex och incitament till att hoppa av.

Tänker jag. Vad tycker du?

(Recensioner av bioversionen; SVD, Arbetarbladet, GP. SVD-understreckare om Palmebilden. Om TV-dokumentären; SVD, GP, DN, DN Signerat)