Mina vänner dom sörjde i fredags

Mina vänner dom sörjde i fredags
Men jag, jag sörjer idag

Han som krossade bojor och bröt vårat bröd
Han som gav oss en mening och blev vårat stöd
Denne Jesus är borta och död

Dom sa att han levde, och sen var han fanns
Men aldrig jag hittade honom nånstans

Exemplet han gav är en svårsläckt glöd
Och nog var det nån slags seger som vanns
Men
den berörbara kropp som var hans
Den är för alltid borta och död

Mina närmaste firar Triumfen idag
Jag hör Frälsarens sista andetag

Pesach

Jag kan inte låta bli att se något väldigt vackert i en karaktär som väljer ett riskfyllt liv i empatisk kamp framför ett tryggare liv i lydnad till makterna.

Inte heller är det möjligt för mig att undvika att se sanning i en berättelse som handlar om de styrandes oförmåga att besegra det kärlekens motstånd som lever vidare i ständigt nya former.

Samtidigt går det inte heller att hindra att jag känner den djupaste avsmak för alla maktkramande, tortyrbejakande, självutplånande och dödsförnekande berättelser i vår kultur som just nu än en gång får nytt bränsle.

Men mest av allt kanske jag uppfylls av likgiltighet inför bekännelser som inte gör någon tydlig skillnad eller orsakar någon verklig uppståndelse.

Exakt så krånglig är påsken för mig.

Hur är det för dig?

Om Göteborgshändelserna och ”svarta blocket”

Vad är svarta blocket? I ett som ofta mycket sevärt avsnitt av svenska händelser skildrades i tisdags Göteborgshändelserna. Min enda större invändning är beskrivningen av ”svarta blocket”. ”Svarta blocket” beskrivs i dokumentären enligt den praxis som råder bland polis och politiker. ”Svarta blocket” är en grupp ligister som bara vill förstöra. Må fan ta dom. För den som inte omedelbart vill välja systemets sida här utan analysera det hela lite närmare, kan det vara värt att känna till att ”svarta blocket” varken är ”en grupp” eller ”ligister”.

Svarta block är en demonstrationstaktik som vuxit under de senaste decennierna. Att ha svarta block i demonstrationen är ett enkelt sätt för de som vill att uppträda med en gemensam klädsel och maskerat. Poängen är kanske framför allt att stärka det välbehövliga skyddet mot angrepp från polis och andra fientliga krafter, det blir helt enkelt så mycket svårare för polisen att skilja ut och attackera enskilda demonstranter/aktivister, vilket i sig ger demonstranter större utrymme och flexibilitet. De svarta blocken utgör (möjligen med undantag för just nu i Egypten) ingen specifik gruppering, utan är en taktik som vem som helst kan använda, och som går att utnyttja för olika syften. Om personer uppträder svartklätt och/eller maskerat så är detta inte i sig något som avslöjar målet med en demonstration eller en aktion. Svarta block har använts i allt från helt vanliga, lugna och lagliga demonstrationståg via egendomsförstörelse och självförsvar till våldsamma angrepp mot polisen eller andra specifika mål. I princip kan vem som helst använda taktiken för helt olika politiska syften, även om min känsla är att det än så länge huvudsakligen varit anarkister som använt den.

Människor som använder svarta block-taktik är, skulle jag på goda grunder gissa, i minst 9 fall av 10 aktivister med en medveten politisk agenda. (Den 10:e är inte sällan polisinfiltratör…) Det finns ingen som helst anledning att tro på uppgifterna att det i Göteborg skulle ha rört sig om ”ligister” som ”bara ville bråka”. För de som bara vill bråka så finns det så många andra smidigare möjligheter till detta. Många aktivister tröttnar efter hand på polisattackerna och börjar skydda sig själv och agera mer genomtänkt. Svarta blocket-taktik kan vara ett uttryck för detta. Vissa som använde taktiken i Göteborg använde den i vissa situationer till att attackera egendom tillhörande exempelvis storföretag och banker. Dessa kontor och utposter betraktas då (gissningsvis) som en sårbar och synlig del av den infrastruktur som förtrycker de fattiga och förstör planeten. Ibland användes också taktiken till självförsvar som inbegrep våld eller hot om våld mot person, exempelvis stenkastning mot attackerande polis.

Sammanfattningsvis. Svarta blocket är inte ”en grupp” utan en taktik, och det vanliga är att människor som använder svarta-blocket-taktik är politiskt agerande individer.

Jesus kommenterar Borgs kristna tro

Nu bryter Jesus från Nasaret tystnaden och kommenterar uppgifterna om finansminister Anders Borgs kristna tro. Det var förra veckan som den kristna tidningen Världen Idag berättade att Borg ”känner trygghet i Gud” och menar att den kristna tron ”är en tillgång i både arbete och privatliv”.

Men nu dementerar Borgs påstådde frälsare uppgifterna:

”—— hycklare är de, hela den så kallade regeringen”, säger en upprörd Kristus när Världen Idag till sist når den messianske snickaren för en exklusiv kommentar.

”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare, men så är det INTE bland genuina kristna. Nej, ve över de som är rika, mäktiga och samlar skatter på jorden! Ve över dem som utgjuter den fattiges blod och förtrycker och förföljer de maktlösa! De ska störtas från sina maktpositioner och deporteras tomhänta, hela bunten! Högerregeringen förvränger mina ord ´Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga´ genom att göra det ena men glömma det andra. Det rike jag förkunnar tillhör barnen, det tillhör de bortglömda, de marginaliserade, de fängslade, hemlösa och förtryckta. De resursstarka och privilegierade kan INTE komma in i mitt rike.”

Här avslutas intervjun abrupt då Jesus från Nasaret inte verkar vara intresserad av någon vidare dialog i frågan. Istället kopplar hen samtalet vidare till aposteln Paulus, som förklarar:

”Borg har fått det hela alldeles om bakfoten. Hans ansökan om uppehållstillstånd i Guds rike har avslagits. Missionsverket har funnit att hans berättelse brister i trovärdighet. I det fall han inkommer med dokument som kan styrka hans uppgifter, exempelvis en avskedsansökan och tillförlitliga handlingar som bevisar tomma bankkonton, så kan fallet komma att tas upp till förnyad prövning.”

Billström bad cop

Igår eftermiddag tog jag medvetet ut segern i förskott och skrev ett litet rhyme till Billström (nedan). Min tanke är annars att regeringen här kör det klassiska good cop – bad cop-spelet, hädanefter kallat GCBC (låter som en ny diet). Billström får anta rollen som den som levererar SD-nära utspel, rasistiska uttalanden och diverse migranthot i lagens utmarker. Bad cop. Fredde får anta rollen som rättrådig, balanserad och välmenande landsfader. Good cop. Mellan dessa poler finns en distans som ständigt understryks, men vi förväntas inte se att spänningen mellan polerna är något regeringen behöver och använder sig av.

Själva poängen med GCBC är ju att snutarna egentligen arbetar mot samma mål, samtidigt som det är svårt att i praktiken veta vilken strategi som är effektivast. Därför spelas båda korten, å ena sidan vackra ord och/eller korrekthet, å andra sidan våld, förolämpningar och hot. Om inte det ena biter så biter det andra, och spänningen i GCBC kan om inte hoten biter manipulera fram en känslomässig bindning hos offret till the Good Cop. I regeringens fall så behövs både de explicita och rasistiska migranthoten och den humana asylpolitiken, och dessutom blir fördelen också att olika tilltänkta väljargrupper kan känna att de i Billström respektive Fredde har någon de kan heja på.

Hur medvetet detta görs får vi nog aldrig reda på och det är inte heller så viktigt, men min gissning är att det är välkalkylerat. Nu betyder inte det att Billström självklart får sitta kvar. Som i GCBC kan både Good Cop och Bad Cop gå för långt på ett sätt som manar fram åtgärder. Good Cop kanske inleder en relation till offret, och Bad Cop kanske slår ihjäl en person för mycket. Hur det än blir med den saken, så tror jag vi behöver bli bättre på att se att det här är en teater.

Fegt o vekt o segt o blekt, men nu Tobias är det färdiglekt, du vet

Så yalla, glöm din dröm och töm ditt bord, Billström och döm

ej mer om vad som är en öm omständighet

Nej, jag är inte lessen utan hoppas nästa migminister

känner pressen att dra fram förtryckförminskaressen

annars ska vi ge dig stora stressen

(Billström blir kritiserad från annat håll idag. Mer om gårdagen här, här, här, här, här.)

”Vi måste hålla upp och leva i fred”

”Vi måste hålla ihop och leva i fred”.

Detta är något som alla förväntas instämma i. Men var kommer egentligen detta budskap ifrån, och varför? Hjälp gärna till att vrida och vända på följande hypotes.

Den tanke jag vill pröva är att det är makten som står som avsändare till enhets- och ickevåldsideologin, och att den i själva verket betyder: ”Ni ska hålla ihop och leva i fred!”

Lite mer krasst uttryckt så vill makten dels ha underlydande som inte attackerar varandra, utan istället värnar om ”enheten”. På så sätt blir kontrollen så mycket enklare att upprätthålla. Inbördes stridigheter gör styrandet så mycket krångligare. Och framför allt vill makten se till att de underordnade inte gör uppror och/eller tar till våld mot ledarskapet.

Däremot har makten ju inga som helst problem med att själva använda våld och våldshot nedåt när det behövs, eller utåt mot de som definieras som fiender. Makten kan till och med understödja att andra använder våld, så länge det sker inom de ramar som makten kontrollerar.

Men varför är fredsideologin ändå så viktig för makten? Ett skäl är att undersåtar som tror på detta budskap blir så oerhört mycket lättare att styra. Att använda våld och okamouflerat förtryck är kostsamt, jobbigt och farligt. Det är ofta smidigare att vara mäktig i en demokratisk kontext än i en diktatur, och det är farligare att vara mäktig i en fascistisk stat än en liberal. Ideologi blir det främsta verktyget för att få folk att inordna sig, men vid de tillfällen då detta inte räcker så visar sig direkt det nakna våldshotet.

Betyder i så fall detta att ”vi måste hålla ihop och leva i fred”-ideologin är oanvändbar för människor som vill göra motstånd? Jag tror att detta budskap återspeglar en impuls till samarbete och gemenskap som finns inbyggd i den mänskliga arten. Huvudfrågan är kanske hur ”vi:et” ska förstås.

Ett sätt att använda fredsideologin till motstånd är att ”missförstå” den och applicera Vi:et på alla (och allt?). Även soldaten, polisen och djurfabriksägaren borde då ”hålla samman och leva i fred” med andra levande varelser. Det vill säga lägga ned sina vapen och syssla med något annat. Detta är icke-våldsrörelsens (?) och den tolstojanska anarkopacifistiska linjen.

Ett annat sätt är att använda enhetsbetoningen till motstånd genom att ta en specifik samhörighet med ett band, en stam, en gemenskap på allvar. ”Vi måste hålla samman och leva i fred”, och om något hotar detta så måste vi försvara oss. Detta är den linje som drivits i bland annat arbetarrörelsen, nationalistiska befrielserörelser, ursprungsbefolkningskamper och feministiska sammanhang.

Det går möjligen också att på olika sätt kombinera dessa hållningar.

”Vi måste hålla samman och leva i fred”!

Glöm det.

Samtidigt. Ja, det måste vi!

Men vilka är ”vi”?

Finns det några icke-vi, vilka är de i så fall, och hur ska de bemötas?

(En liknande analys kan förstås göras av andra aspekter av vår ideologi, tex ”du ska inte stjäla”.)

REVA-våldet och Hjulstabron

I lördags hölls ju stora demonstrationer mot REVA och utvisningarna i flera städer. Det genomfördes också aktioner mot de spärrar i tunnelbanan som polisen använder för att effektivisera jakten på ”illegala” migranter (se film i kommentarsfältet). Ordningsmakten svarade med brutalitet (ett exempel på bilden). Om detta kan hända på detta sätt på offentliga platser, vad tror du då händer i samband med deportationer, kontroller och gripanden av migranter där ingen insyn finns?

Bild: Spåren från ordningsmaktens övervåld 9/3 lever kvar på aktivisternas kroppar. Fuck REVA! #thisiswhatdemocracylookslike

Film från Öppna spärrarna-aktionen.

Precis när jag skrivit denna text såg jag nyheten om att polisen inatt orsakade två bensintjuvars död.

Jag vill inte ha människor omkring mig som har våld och brutalitet som yrke. DET gör mig otrygg!

Åt helvete med polisen.

Motståndet mot oljesanden

Om det finns någon kamp som känns klockren, så är det striden mot byggandet av Keystone XL Pipeline från det vedervärdiga och enorma oljesandsprojektet i Canada, ända ned till Californien. Den här fronten sammanfattar det mesta – klimatförändringar, miljöskövling, peak oil, hotet ursprungsbefolkningar, kapitalismen, statens roll och på andra sidan samarbete över gränser, kreativitet, gemenskap och direkt aktion. Här en mycket sevärd ny dokumentär.

Fri rörlighet är kanske inte önskvärt trots allt?

De senaste åren har jag i anslutning till antirasismen och migrationskampen ofta använt begreppet ”fri rörlighet”. Men jag har börjat bli tveksam. Fri rörlighet ligger väldigt nära idén om radikal gästfrihet, som är utbredd i den kristna kommunitetsrörelsen, och som varit viktig för mig länge. Och då inte bara på ett teoretiskt plan. Och att det är just radikala kristna som talar mycket om detta är nog inte en tillfällighet, eftersom den ”revolutionära” gästfriheten tycks förutsätta antingen naivitet (”kärleken övervinner alltid hatet, den som bemöts med kärlek gör inget ont”) eller ett omhuldande av ett offerideal. Den som tycker det är ett ideal att offra sig själv och sina närmaste för andra har förstås inga problem att bjuda in vem som helst i sitt hem.

Vidare verkar det som om tanken på en totalt fri rörlighet är något som sällan eller aldrig tillämpats i människans historia, vad jag förstår. Detta behöver förstås inte  betyda att det inte är eftersträvansvärt, människan och hennes samhällen besitter ju en hel del förändringspotential. Men det skapar frågor som behöver besvaras.

Jag är minst lika mycket som förut en motståndare till nationsgränser, till rasism och till att en myndighet ska bestämma inom vilka områden som en människa får uppehålla sig. Men jag får allt svårare att tala om ”fri rörlighet”, eftersom ett sådant ideal också måste synas i hur vi exempelvis behandlar den plats där vi bor eller de grupper vi möts i. Och då tror jag att det finns människor som är farliga och behöver hållas på avstånd. I praktiken är det ju också så det fungerar även bland folk som i teorin omhuldar koncept som gästfrihet och fri rörlighet.

Har jag fel? (Vem som helst får kommentera, men just i den här posten skulle jag särskilt uppskatta kommentarer av människor som påverkats av den kristna kommunitetsrörelsen.)