Hopp

John Zerzan skriver bra om vikten av hopp på Anarchist News. I tisdags när jag lyssnade på Alice, Annika, Jonathan, Simon och Gustav som stod åtalade för olaga intrång på Bofors-området, fylldes mitt hjärta av hopp. Och när jag såg det gäng som stod utanför i support, som stannade och pratade, och den grupp som på eftermiddagen höll en otillåten minnesstund för offren för svensk vapenproduktion på BAE:s trappa i Karlskoga, då växte mitt hopp ytterligare. När jag idag ser på bilder hur samer i Kallak och tillresta miljöaktivister ännu en gång trotsar polismakten till försvar för Moder Jord, då känner jag det.

En annan värld är möjlig.

”Gåtan” Göran Lindberg

Det är svårt att hitta rätt sak att säga till den här vidriga historien. Möjligen att det är en gåta att Lindberg är en gåta. Vad är det konstiga i att människor som är tränade i våld (i det här fallet sen barnsben) och har våld och hot som yrke, nu och då har svårt att lämna våldsimpulserna på jobbet och ibland går så mycket längre än någon önskat?

Tänk om Lindberg inte är en gåta utan en spegelbild av vårt samhälle?

P1 dokumentär 4 augusti

Gerda Lerner om patriarchy

”The system of patriarchy is a historic construct; it has a beginning; it will have an end. Its time seems to have nearly run it course – it no longer serves the needs of men or women and in its inextricable linkage to militarism, hierarchy, and racism it threatens the very existence of life on earth.

What will come after, what kind of structure will be the foundation for alternate forms of social organization we cannot yet know. We are living in an age of unprecedented transformation. We are in the process of becoming.”
/Gerda Lerner, The Creation of Patriarchy

Om ”hatet”

Det är mycket prat om ”hatet” nu för tiden. Lite väl mycket, i min smak. Problemet med att stoppa så många problem i hatlådan, är bland annat att människors motiv och känslor ofta är extremt komplexa och mångfacetterade. Människors inre liv är, tänker jag, i mycket ett olösligt mysterium. Talet om ”människor som hatar” kan dessutom också bidra till att de som kritiseras inte begriper att det är dom en talar om. Det är få människor som tänker ”jag är ond och hatisk och vill stå upp för det onda och för hatet”. Om vi fick höra exempelvis ”näthatarnas”s tankar så skulle nog många förvånas av hur många av dom som tycker att dom kämpar för det goda, det sanna och det sköna.

Jag föredrar att kritik och beröm riktas mot strukturer och mot handlingar, och mer sällan mot tillskrivna motiv, känslor eller tankar. Det avgörande är inte vad vi menar eller känner eller strävar efter eller ”the soul that lives within”, utan vilka praktiker vi deltar i och vilka handlingar vi utför.

Respons?