Bakom Yousafzai-hyllningarna

Malala Yousafzai får i år EU:s Sacharov-pris, och är av vissa tippad till Nobels fredspris. I juli talade Yousafzai (i media ofta omnämnd som ”Malala”) i FN och fick långa applåder. Så långt jag förstår är Yousafzai en minst sagt imponerande person, men är detta tillräckligt för att förklara västs hyllningar? Är det kanske så att militaristiska och imperialistiska stater och unioner nu håller på att komma till besinning, lägga ned sina vapen och ta till sig Yousafzais tal om ickevåld?

Jag är skeptisk.

Är det inte rimligare att betrakta detta som att västmakterna söker använda en stark, empatisk och smart person för sina egna maktsyften?

I västs berättelse blir Yousafzai det perfekta förkroppsligandet av den moderna berättelsen, som i sig blir en legitimering av kolonialism, krig och världspoliser. Det är konservatism, traditioner, hierarkier och gammaldags religion på den ena sidan, rationalitet, utveckling och jämlikhet på den andra. När det är annars är vita gubbar i Washington som är mest pådrivande för att med militära medel försvara och sprida västs hegemoni, så blir behovet av en Den Andre som säger samma sak påträngande. Svårare att vifta bort så.

Att denna typ av utmärkelser och hyllningar legitimerar det ständigt pågående mördandet av ”terrorister” i Pakistan är väl uppenbart, men hur är det egentligen med skolans roll i denna diskurs?

Det allmänna skoltvånget växte fram i samband med lönearbetets och industrialismens genomslag. Motivationen sades bland annat vara att fostra goda arbetare. Jag tror att skolans främsta funktion än idag inte är att förmedla neutrala kunskaper, utan att forma plikttrogna lönearbetare som kan komma i tid, lyda en överordnad person och utföra de uppgifter en blir tilldelad. Människor som inte är alltför spontana eller värderar egna initiativ, kreativitet och gemenskap för mycket. Men om detta sägs öppet så skulle motståndet förstås öka. Därför är behovet så desperat av en berättelse där skolan får utgöra en av huvudsymbolerna för den modernitet som är så till bredden fylld av humanism, jämlikhet, jämställdhet och kunskaper.

Malala Yousafzai blev känd genom att BBC bad henne blogga 2009 om livet under talibanerna. Detta torde väcka (komlicerade) frågor om västerländska mediers inblandning i kriget mot talibanerna och deras ansvar för hot och attacker mot Yousafzai. Men hyllningarna borde också granskas mer ingående. Vad ligger egentligen bakom? Handlar detta om att lyssna på Malala Yousafzais röst och kämpa för hennes vänners bästa? Eller handlar det om att exportera kapitalism och industrialism och försvara de euro-amerikanska regimernas militarism och ställning i världen, under täckmantel av ett världsfrälsarkomplex?

I do not even hate the Talib who shot me. Even if there is a gun in my hand and he stands in front of me. I would not shoot him. This is the compassion that I have learnt from Muhammad-the prophet of mercy, Jesus christ and Lord Buddha. This is the legacy of change that I have inherited from Martin Luther King, Nelson Mandela and Muhammad Ali Jinnah. This is the philosophy of non-violence that I have learnt from Gandhi Jee, Bacha Khan and Mother Teresa. And this is the forgiveness that I have learnt from my mother and father. This is what my soul is telling me, be peaceful and love everyone.

Att läsa Att hoppas

Kamrater, vänner, bekanta och fiender! Låter det inte, alldeles oavsett politisk och religiös färg, skrämmande intressant med en antologi på svenska om kopplingarna mellan kristen tro och anarkism? Och vem kan allvarligt talat säga att en sådan bok INTE behövs, åtminstone dels som en motvikt till både evangelikal högerkristendom och samhällsanpassad folkkyrklighet, och dels som en del av ett saknat offentligt samtal som går bortom den liberaldemokratiska diskursen?

Som jag läser boken Att hoppas på ett annat system, så är den en försiktig flört med anarkismen. En flört som vuxit upp med djupa och starka rötter i den mylla som är den socialt engagerade delen av den evangeliska kristendomen. Flera teman återkommer i boken, samtidigt som texterna står på egna ben och har distinkta bidrag och perspektiv. Att texterna inte skrivits av namnkunniga författare, akademiker eller expertaktivister gör den i mitt tycke inte mindre intressant.

Personligen känner jag idag ett tydligt främlingskap inför den bitvis kyrkliga och evangeliska tonen, men just detta i kombination med den anarkistiska lutningen skapar en fascinerande dynamik i den här i svenskt sammanhang unika textsamlingen. Det finns förstås också saker jag saknar, exempelvis mer problematiserande texter om relationen mellan anarki och saker som gudsbild, den etablerade kyrkan och den kristna eskatologin, men det får väl vänta till uppföljaren…

Ja, jag vet, det här låter som reklam, och det är det också. Det är ingen recension. Men jag står för det, med glädje! Det finns överlappningar och kopplingar, även historiskt, mellan kristen tro och anarkism, och detta borde både kristna radikaler och anarkister vara mer medvetna om. Boken kan hjälpa till att öka denna, samtidigt som den som jag inledde med är viktig även ur ett bredare samhällsperspektiv.

Jag tycker de flesta, oavsett åsikter, borde läsa Att hoppas på ett annat system, och gärna också lägga lite energi på att göra den till en snackis. Beställ den till ditt bibliotek, efterfråga recensioner, prata om den, låna den, begär att PDF:n läggs upp på FB-sidan, om nödvändigt sno den. Läs den, diskutera, agera eller ta avstånd.

Uranbrytningen ska stoppas!

URU Metals förbereder för uranbrytning i Asker, Kvarntorp och Latorp i ”Närke Project”, som det kallas på företagets hemsida. I början av oktober planerar enligt NA vd Roger Lemaitre för en rundresa i området.

Att företag vill tjäna stålar på den här typen av smutsig och destruktiv verksamhet är inget som kan accepteras. Vi uppmanar därför ALLA som ogillar uranbrytningen att med eftertryck i ord och handling, själv eller tillsammans med andra, visa att URU Metals INTE är välkomna här (eller någon annanstans) med sin prospektering.

Låt kreativiteten flöda. Kampen för fast mark, bevarade skogar och rent vatten i Ojnare, Jokkmokk och Vättern visar vägen! Använd gärna den här sidan till att diskutera och organisera motstånd, men ta också andra initiativ!

Dela, bjud in dina vänner osv, men tänk på att vi måste agera också afk om vi ska vinna denna strid.

Om aktionen mot Bergkvara buss

Enligt bland annat SVT och SVD vandaliserades natten mot den 27 september ett 20-tal bussar i företaget Bergkvara Buss depå i Skogås. Bland annat krossades fönster och skrevs slagord. På hemsidan Motkraft tar ”Kommando Billström” på sig aktionen, som knyts till företagets inblandning i deportationer.

Tidigare i de fall det har uppdagats att bussföretag varit inblandade i deportationer så har kampanjer (i regel mailaktioner) riktats mot de aktuella företagen, som då ibland dragit tillbaka sin medverkan. Detta har samtidigt lett till att bussarna nu ofta körs vita, omärkta och utan registreringsskyltar.

 

 

 

 

 

 

Till SVT ABC säger dock trafikkontorschefen Henrik Bergenstam på Bergkvarabuss att

”Vi hjälper Migrationsverket att transportera asylsökande som ska ut i boenden. Vi har aldrig, såvitt jag vet, kört bussar där asylsökande ska utvisas.”

Den 24e januari 2012 var jag personligen med på en blockad mot en deportation av flyktingar till Irak från flyktingfängelset i Märsta. När en buss med folk, märkt Bergkvara buss, anlände till förvaret så var vår första impuls att blockera då vi misstänkte att den skulle användas till deportationen. Några personer ställde sig i vägen och blev fångade och bortkörda. Efter en rad föregående blockader visste många av oss att polisen systematiskt använde sig av en kombination av våld, finurlighet och lögner för att genomföra deportationerna. I många fall hade det därför känts nödvändigt att blockera och kolla även fordon som tycktes inte ha något med saken att göra. Det verkade också mystiskt att det var så nödvändigt i denna mycket speciella situation att köra bussen de sista 30 meterna ända fram till dörren. Varför nöjde sig inte bussen med att stanna utanför blockaden och låta passagerarna gå den sista biten?

Trots tveksamhet och diskussioner släpptes dock efter ett tag bussen igenom blockaden, eftersom det fanns en uppfattning om att det handlade om en transport av asylsökande, och att vi inte ville riskera att det uppfattades som om vi ville stoppa denna. Några få korkade och godtrogna män (varav jag var en) valde (trots tidigare erfarenheter) också att tro på polisens ord om att bussen inte skulle användas till deportationen. Vi fick också höra, från flera poliser, däribland insatsledaren, att bussen bara skulle lämna av och sedan åka direkt, och att vi skulle få kolla igenom bussen innan den lämnade området.

Efter att bussen från Bergkvara buss lämnat av sina passagerare så stod den kvar utanför förvaret. Allt eftersom tiden gick kändes situationen mer och mer pressad. Vad höll polisen egentligen på med? Och vad gjorde bussföraren, som ju skulle åka direkt? En bussförare som för övrigt enligt en vän hävde ur sig rasistiska och aggressiva kommentarer.

När den tomma bussen till sist skulle lämna området så stannade den vid blockaden, och flera aktivister välkomnades in i bussen för att kolla att den var tom. Men samtidigt hade ett par polisbussar följt med, dolda bakom bussen, och när uppmärksamheten var riktad mot Bergkvara buss, så vek polisbussarna av i hög hastighet över en parkering och lämnade området med de irakiska flyktingarna.

Bergkvara buss, med sin oavsitkligt ironiska slogan ”Gränslöst. Billigt. Bekvämt.” har hela tiden (så långt jag sett) velat ge intrycket att de inte har något med deportationerna att göra. Men åtminstone vid det här tillfället hjälpte de polisen med tvångsutvisningen. Om detta planerades i förväg eller var ett samarbete som uppstod mer spontant på platsen är inget jag gör anspråk på att känna till. Hur som helst är det ett tips till bussföretag som vill undvika dålig PR att vara ärligare och betydligt mindre inblandade i våldsutvisningar än vad Bergkvara varit.

Att skriva saker under eget namn på nätet i samband med sådana här anonyma aktioner känns helt klart obekvämt, men med tanke på Bergkvara buss uppgifter så känns det bra om även den här informationen om deras deportationsinblandning finns på nätet.

PS. Det går bra att diskutera och ställa frågor kring detta, här eller afk, men jag vill inte svara specifikt på om jag känner till något mer kring aktionen den 27e september eller Bergkvara buss eventuella ytterligare kopplingar till eller medverkan i deportationer, eller ge något betyg till aktionen. Detta brukar vara min grundhållning vid anonyma aktioner, eftersom jag inte vill hjälpa de krafter som vill försöka ringa in och peka ut vilka som står bakom så att de kan straffas. Ju mindre information som cirkulerar om vilka som är inblandande, eller vilka som inte är inblandade, desto bättre.