En reflektion kring polisvåldets omfattning och karaktär

Dags att reagera på polisvåldets omfattning och karaktär?

År 2012 sköts 17 personer till döds i Sverige. 68 personer dog av dödligt våld (”nödvärn” undantaget). (Allt enligt BRÅ.) Får vi samma statistik i år så betyder det att polisen har stått för 25% av dödsskjutningarna.

Hur många som dödats i mötet med polis och rättsväsende på andra sätt, exempelvis på arrester eller i biljakter, är betydligt svårare att få fram information om, men vi vet att det är ytterligare ett antal personer. Hur många som skadas är ännu mer dolt.

Vad vi också vet är att informationen från polisen ofta i dessa fall befinner sig i en skala mellan kraftigt vinklad och direkt lögnaktig. I Husby handlade det om direkta lögner från pressavdelningen kring vad som hände. Den 69-årige mannen hade förts med ambulans till sjukhuset, sa polisen, samtidigt som han låg kvar skjuten i lägenheten i flera timmar till likbilen kom och hämtade honom. Först när det kom fram genom ögonvittnen hur det låg till, ändrades berättelsen. I det senaste fallet har beskrivningarna gått från en man beväpnad med en stor kniv som attackerar polisen till att det ”stod en man och bankade på dörren, med något som verkade vara ett föremål han höll i handen” och som ”angrep” polisen (DN). När jag i april 2012 var med på en deportationsblockad från flyktingfängelset i Flen, sprang jag och en vän mot bussen med flyktingar, satte oss på det smalaste stället på vägen, höll armkrok och fick där smaka på både batongslag och hundbett. Fyra personer blev hundbitna. I Eskilstunakuriren gick polisen ut och sa att vi hade ”gått till attack” mot polisen och försökte mörka skadorna. Först efter vittnesmål till tidningen ändrades uppgifterna.

När polisen använder våld så måste det kategoriseras som nödvärn för att de ska komma undan med det, och därför tycks polisen ha som rutin att tala om ”attacker” och ”angrepp” så fort de har använt våld.

Bland allmänheten har det dödliga våldet varit konstant eller minskat de senaste decennierna. Bland snutarna går utvecklingen tydligt i andra riktningen. De som oftast drabbas av våldet är personer från marginaliserade grupper.

I Sverige skjuter polisen allt mer och om årets utveckling håller i sig också allt oftare med dödlig utgång. I USA har polisen dödat fler civila än terrorister på 2000-talet. Är det den utvecklingen vi vill se i Sverige också?

Jag vill personligen inte ha några poliser, men är det inte dags även för er som vill ha det att reagera? Vill vi verkligen ha 10.000-tals lättskrämda, våldsbenägna och skjutglada poliser därute som dessutom har ammunition som är förbjuden i krig?

(PS. Innan någon föreslår att polisens arsenal ska utökas med fler ”non-lethal weapons” så försök först ta reda på huruvida införandet av fler vapen har lett till mer eller mindre våld i andra tider och på andra platser.)