Blod på vems händer?

Jag läste precis att en tvåbarnspappa som brandskadades vid branden i EU-migranternas läger (som jag skrev om för en knapp månad sedan här) nu är död. Mycket tyder i mitt tycke på att branden var anlagd och att polisen aktivt valt att mörka händelsen. Även kommunen drog sitt strå till stacken genom att skicka dit polisen ett dygn senare för att riva lägret.

Hittills i år har 3 000 flyktingar dött på Medelhavet rapporterar Sveriges Radio. Styrande politiker har nämligen valt att se till att det inte finns några säkra, legala flyktvägar till Sverige och andra EU-länder.

Visst är det systemets fel, och visst är vi alla delaktiga på något sätt, men det är samtidigt specifika maktmänniskor som genom sina beslut och handlingar är upphovet till allt detta massiva, demokratiska våld i en värld där ”alla är lika mycket värda”.

Ibland längtar jag tillbaka till tron på en förbannad, mäktig, dömande Gud som till sist ska ställa oss till svars och skipa rättvisa.

Ibland önskar jag att jag kunde gråta tills ilskan tog slut.

Eld över Babylon.

”Antirasism” vs. förd politik. Apropå SD

Statistik från Migrationsverket på avgjorda asylärenden. 2/3 av de människor som flyr och lyckas ta sig til Sverige blir utvisade, dvs statligt våld eller våldshot riktas mot människor som anses oönskade för att de inte är tillräckligt svenska. 2013 och 2014 har siffrorna gått upp till runt 50% på grund av Syrien, men tidigare var 2/3 avslag den normala siffran.

Tusentals migranter dör på Medelhavet eftersom Sverige och EU stänger dörren för legala flyktvägar. Detta är endast de kända dödsfallen, troligen är mörkertalet stort.

Polis river EU-migranters tältläger på kommunens uppmaning. Ett öde som drabbat 800 EU-migranter i år. Angrepp kan ses tillsammans med en lång rad andra, icke-statliga, våldshandlingar och angrepp på EU-migranter, ofta med antiziganistiska förtecken.

Och ändå är alla politiker antirasister.

HD om djurrättsdom

Idag kom beskedet att HD inte tar upp Ebba och Karls fall till prövning. Ebba och Karl dömdes av Svea hovrätt till 2,5 års fängelse för påstådda angrepp på ett antal personer med koppling till minkfarmande. Jag touchade på ämnet i den här posten. Om du vill skriva solidaritetsbrev till Karl och Ebba så hittar du adresserna här, men de kommer att ändras inom kort när de flyttas till anstalt.

Om relationen mellan pacifism och anarkism

eller -

Är det verkligen fred vi vill ha?

Oavsett om du är anarkist eller pacifist, både och eller inget av det, så tror jag du kan ha en synpunkt på följande.

Jag har länge tänkt att en allvarligt menad pacifism borde leda till anarkism. En stat har alltid polis och/eller militär, det vill säga väpnade styrkor som upprätthåller ordningen med hot om våld. Och ekonomiskt ojämlika system såsom kapitalism kan inte fungera utan sådana styrkor som bevakar de rika och mäktigas privilegier. Och pacifisten tror inte att väpnade styrkor är något att hänga i granen. Följaktligen är en (gömd) konsekvens av pacifism anarkism. Den som inte kan stå ut med anarkismen borde därför också släppa sin pacifistiska retorik.

Men är det också så att det går att vända på myntet? Leder anarkism till pacifism? Jag vill hävda att så är fallet, med några viktiga brasklappar som jag återkommer till mot slutet. Det finns nämligen flera inslag i den anarkistiska traditionen som pekar i en pacifistisk riktning;

-Antimilitarism. Jag undrar om inte de mest ihärdiga motståndarna mot militarism, både historiskt och i nutid, varit just anarkister. Det finns flera skäl till detta. Centrala aspekter av moderna arméer, förutom kopplingen till staten, är bland annat sexism och starka hierarkier. Vapen idag kan knappast skiljas från detta sammanhang. Det är sant att anarkister ibland har gett vika för militarism, såsom när Kropotkin stödde deltagande i första världskriget eller med anarkisterna under spanska inbördeskriget, men det har i dessa undantagsfall som jag ser det lett till nederlag för anarkismens utbredning.

-Feminism. För tidiga anarkister som Emma Goldman, Voltairine deCleyre och Louise Michel var kampen mot mannens överhög en självklar del av anarkismen. Samtidigt vet vi att våld och vapen i oerhört hög utsträckning är kopplad till en inlärd arbetsdelning mellan könen där detta är mannens domän. Detta har bidragit till att upprätthålla patriarkatet. Detta borde göra såväl feminister som anarkister skeptiska till våld och vapen. Det har det i regel gjort också när det gäller feminister, men inte i lika hög utsträckning anarkister.

-Mål och medel. Anarkister har alltid argumenterat för att kapitalismen inte kan krossas genom en arbetardiktatur. Detta har historiskt varit den avgörande skillnaden mellan anarkister och marxister. Vi tror inte att frihet går att uppnå genom förtryck. Många anarkister har därför resonerat på ett sätt som försökt hålla ihop mål och medel, och strävat efter att organisera sig, leka, försörja sig själva och göra motstånd på ett sätt som så mycket som möjligt pekar mot den framtid vi längtar efter. Detta borde innebära att om vi vill ha en fredligare värld där färre mänskliga och ickemänskliga djur dödas, torteras och plågas, då behöver vi också sträva efter denna värld på ett sätt som påminner om detta mål.

-Hierarkimotstånd. En hierarki kan knappast etableras eller upprätthållas utan att en part har en bättre tillgång till makt. För det mesta eller alltid är vapen och våld centrala för byggandet av hierarkier, förtryck och dominans. Och ju fler maktredskap som finns och ju starkare de är, desto tyngre blir förtrycket. Detta ser vi tydligt idag då hela planeten hotas av den industriella civilisationen och dess mäktiga förstörelseredskap. Detta borde vara ett argument för avrustning, menar jag.

Trots detta har pacifismen alltid varit en minoritetshållning bland anarkister. Detta beror väl delvis på att makten är så bra på att använda ropen på ”fred” och ”ickevåld” för att pacificera befolkningen och få den att lyda. Delvis beror det nog också på att anarkismen till sin natur har en konfrontativ dimension, och eftersom anarkister som alla andra har lärt sig att lösa problem med vapenmakt så är det naturligt att även gå denna väg i motståndet mot systemet. Jag tror också det beror på att pacifismen många gånger har använts för att splittra motstånd och fördöma och att ta avstånd från människor som använt våld och vapen mot sina förtryckare.  Sånt suger, tycker jag.

Måste välja så är jag nog idag, till skillnad från för 10 år sedan, mer anarkist än pacifist. Men jag tänker att en genomförd pacifism borde leda till anarkism likaväl som en genomförd anarkism borde leda till en ickedogmatisk pacifism.

Håller du med?

<br /><div class="byline italic">Bild: Monika Miranda</div>

 

Förstörda tältläger, fascistdemos och polisrazzior

I lördags stormade polisen kulturhuset cyklopen i Högdalen, ett hus som nu finns i version 2 efter att det tidigare huset bränts ned (när personer fanns i huset), troligen av nazister under en period då ytterligare en mordbrand mot en barnfamilj genomfördes. I lördags eftermiddag genomfördes en (så långt jag vet lyckligtvis icke tillståndsgiven) aktion för att störa och blockera en nazistgrupperings marsch genom Stockholm.

10.000-tals människor deltog, och polisens försök att skrämma iväg och bryta upp folkmassan lyckades inte, och även om en del demonstranter måste ha skadats så vågade de uppenbarligen inte använda samma våldsnivå som i Malmö förra helgen.

Dagen efter hålls den anarkistiska bokmässan på Cyklopen. Samtidigt håller SD ett torgmöte i Högdalen (som möts av ivriga motdemonstranter), och lär enligt uppgift ha pratat bland annat om att stänga Cyklopen på grund av dess stöd till EU-migranter.

Klockan 04 på natten mellan dessa dagar vaknar den grupp EU-migranter som har läger i Högdalen av att fyra tält brinner. Två personer förs till Uppsala med allvarliga brännskador. Polisen bryr sig först inte, och låter bli att undersöka och spärra av området. Precis som de hade gjort om en Svenssonvilla brunnit ned mitt i natten och flera personer varit nära att stryka med? Ingen misstanke om brott, uppger polisen. Efter ett tag ändrar de sig, och inleder en förundersökning. Mot EU-migranterna.

Idag har enligt uppgifter från bland annat organisationen Hem en större insats planerats igen av kommun och polis för att fördriva EU-migranterna och förstöra deras hem. (Uppdatering – nu genomfört, tydligen.) Regeringen fokuserar på ”flyktingmottagandets kostnader”, och KDU skriver korkade debattartiklar om att begränsa antalet flyktingar.

Slutsatserna lämnar jag till läsaren.