Till dig som tappat din tro. Ett nyårsförslag.

På sista tiden har jag haft kontakt med flera personer som blivit av med sin gudstro. Dramatiskt för den enskilda, måhända, men också ett soundtrack för vår tid. En del kommer ut kvasioffentligt som ateister eller tvivlare, för andra är det en mer otydlig process.

Men den som lämnar gudstron blir, tänker jag, inte en icke-troende. Istället verkar det vara så att om en inte gör ett aktivt val så innebär gudsförnekande att tilliten till mainstreamsamhällets ideologi blir starkare.

Här finns anledning att kritisera ateismen. Tendensen är ganska stark att ateister får en starkare tro på sekularism, modernitet, utveckling och staten än många andra. Men detta framställs då inte som en tro utan mer eller mindre som förnuftiga självklarheter. Tron blir osynlig, och därmed också svår eller omöjlig att kritisera.

Kanske har just du tappat tron på en gud, en partner, ett politiskt parti, en livsdröm, en ideologi? Mitt försiktiga förslag till dig som tappat eller kommer att tappa en eller annan tro är att du vågar gå vägen via anarkismen.

En anarkist är en person som inte tror på maktstrukturer. Anarkismen dissar hierarkier och vill inte ha några makthavare såsom kungar, presidenter, regeringar, chefer och liknande.

Anarkismen är en tradition som genererat en mängd olika praktiker, idéer, gemenskaper och nätverk. Det går att vara anarkist på en mängd olika sätt. Vissa har exempelvis anarkismen med sig som en ganska passiv, försiktig skepsis till ledarnas krav, befallningar och idéer, medan andra försöker tillämpa anarkismen i ett mer aktivt motstånd.

Om anarkismen är en ideologi eller en religion så är det i så fall också en slags antiideologi. Här är det nämligen grundläggande att enskilda personer inte kan skapa ett tankesystem med svar på alla frågor eller en karta över tillvaron eller en plan för framtiden.

Kanske finns det en inbyggd grop i människans hjärta, en grop som tror fyller (nej inte Tor, utan ”tror”, plural av substantivet ”en tro”). När en person tappar tron på en specifik gud/gudsbild, på en personlig relation, på partipolitiken eller pengarna eller moderniteten så skulle det i så fall kunna beskrivas som en läcka i denna grop. Till sist är det mer eller mindre slut. Men trons strömmar fortsätter att gå fram över våra liv, och därför kommer gropen att fyllas av annat.

Som bekant är det vanligt när en långvarig personlig relation upphör att en snart kastas in i en ny relation. En drogberoende person ersätter inte sällan drogen med en lika stark bindning till något annat. Och den som tappat en gudstro ersätter inte sällan snabbt gud med något annat. Dilemmat är att starka destruktiva bindningar påverkar oss på djupet. Och om den gamla tron snabbt ersätts med en ny så riskerar det som först drog oss till en destruktiv relation att finnas kvar obearbetat.

Att gå vägen via anarkismen kan vara att säga ifrån, att försöka ta (mer) makt över sitt eget liv. Det är att skapa tid och utrymme. Det är att säga att åtminstone tills vidare så har jag en tro som är en antitro, en religion som är en ickereligion, en gud som är en ogud, och ett rike som är ett unkingdom. Anarkismen är en paus på obestämd tid från makternas förväntningar på våra liv.

När anarkismen har den här rollen så är den också en position öppen för framtiden. Det finns något av väntan i anarkismen. Den är mer en fråga än ett svar. Kanske kan och bör inte anarkismen spela alla de roller som religioner och ideologier fyller.

För vissa kompletteras anarkismen av andra traditioner, ideologier och gemenskaper.

För vissa är anarkismen primärt nihilistisk.

Och för vissa är anarkismen en förväntan på att något annat ska komma som bättre förtjänar vår tillit och vårt engagemang än det som just nu står till buds.

Är det här året då du provar att vara anarkist? Say it out loud, och se vad som händer.

Fantastisk TV-serie om aktivism

UR:s TV-serie om aktivism är absolut bland det bästa jag sett i genren. 8 halvtimmesavsnitt från hela världen speglar vardagsbaserad aktivism på ett sätt som oemotståndligt inger hopp om att en annan värld inte bara är möjlig utan redan här i systemets sprickor. Det är snyggt, välproducerat, glatt, allvarligt, utforskande och tankeväckande. Framför allt är det inbjudande, vem vill inte vara med i det här på ett eller annat sätt? Det är inte mycket som går på TV som jag tycker alla borde se, men det här borde vara obligatoriskt för alla TV-tittare. Och serien bör ses i sin helhet. Att inte fler pratar om det här är förvånande. Det finns många favoriter här, men kvinnorna som skildras i inslaget från Las Patronas med sin kaxiga, djärva och kärleksbaserade direkta aktion.

Se det här, tipsa andra och sätt spaden i jorden där du står.

Mer tankar om en kristen ateism

Gud finns.

Gud är socialt konstruerad.

Det finns bättre och sämre gudar.

Guds tillkomst och existens fyller olika funktioner i olika samhällen och grupper.

Gud är en eller flera karaktärer i en samling berättelser som förvaltas av specifika samhällen och grupper, och som bidrar till att upprätthålla dessa samhällens levnadssätt.

Personligen bejakar jag två idétraditioner som har helt olika inställning till gud.

Som anarkist tillhör jag huvudfåran i traditionen och vänder ryggen åt gud. Jag är ateist.

Men jag är också en person som bejakar den kristna radikal-reformatoriska traditionen. (Ett krångligt namn, jag är öppen för andra förslag, men dilemmat här är att jag är påverkad och inspirerad inte bara av anabaptismen utan också av kväkare, Catholic Worker, vissa kristna revolutionära rörelser, utopiska kommuniteter och andra radikala grupper.)

Som sådan har jag kvar en öppenhet för Gud, och vill gärna tro på (någon specifik) Gud om detta kan hjälpa oss att leva ett frihetligt och radikalt liv i motstånd mot systemet.

Ungefär så tänker jag, just nu. Som alltid är jag intresserad av kritik, respons, frågor.

Mer kriminologi (normalitet och stämpling)

Eftersom en bloggläsare chockade mig genom att berätta att hen faktiskt hade läst min text om kriminologisk teori, vad det verkar med viss behållning, så följer jag härmed upp den med några texter jag skrivit som diskussionsuppgifter i en senare del av kursen. Här är det mer sociologiskt orienterat och handlar om outsiders, stigmatisering och avvikande.

kriminologi sammanf avvikande

Om att möta The Good Cop

Den som av en eller annan anledning blir utsatt för polisiära ingripanden kan komma att träffa på The Good Cop.

The Good Cop talar inte sällan med len stämma, uppträder milt, visar dig förståelse, ger goda råd, samtalar, skämtar och vill kanske till och med bjuda på kaffe och berätta att hen står på din sida.

Det går att tänka sig olika förklaringar till den här typen av snutbeteende. Ibland används det här som en aktiv taktik. Om du först möter en snut som kanske slår dig, tar dina grejer, ljuger, tafsar på dig, manipulerar, skriker eller liknande så kan det kännas skönt att sen få möta ett vänligt ansikte. Kanske slappnar du av och samarbetar eller ger information om dig själv eller dina kamrater eller ditt nätverk som du inte skulle ha gett annars. Ibland är ordningen omvänd, först kommer The Good Cop, och du kanske sänker garden och öppnar dig emotionellt för att nästa stund kastas i famnen på The Bad Cop(s) som hotar, mobbar och begår övergrepp. Detta får lätt en person ur balans och en blir därmed lättare att manipulera.

Men The Good Cop kan också agera som hen gör för att hen av en eller annan anledning vill distansera sig något från sitt sammanhang och/eller sina kollegor. Det kan handla om att hen av självgodhet vill framstå som lite humanare, lite mindre hårdför, lite mer förstående än vissa av sina kollegor. Det kan också handla om att hen vill göra intryck på dig, bryta ned dina eventuella fördomar mot polisen, och stärka din tillit till polismakten.

Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Polismaktens huvuduppgift är att med våld och hot upprätthålla den rådande ordningen. Den enskilde polisen i tjänst är en person som under lång tid har aktivt valt det här yrket, hen har utbildat sig för det, tränat sig och ifrågasatts många gånger tidigare. Hen lever under starkt tryck från polishierarkin, kamrater och sammanhangets normer. Hen tjänar sina stålar på att vara snut, en proffessionell våldsverkare.

I 99,99% av fallen är därför dina intressen helt underordnade detta sammanhang. Även om det känns så är det absolut inte troligt att du träffat på just den mirakulösa situationen att en polis står otvetydigt på din sida. Därför, även om du skulle vara en person som uppskattar relationer, fredlighet och vill sträva efter allas bästa, finns det inget skäl att öppna dig för en polis som gör ett ingripande mot dig. I den situationen behöver du, menar jag, sätta din egen och dina kamraters integritet och säkerhet i första rummet. En norm som jag därför skulle vilja se förverkligad är följande:

Samtala aldrig med en polis som gör ett ingripande mot dig.

Om du blir gripen misstänkt för brott så kan det vara nödvändigt att svara på frågor kring din identitet. Men om du undviker att bära leg på dig och har tid och kraft att vänta ett tag så kan det hända att du blir släppt ändå. Om det handlar om påstådda ordningsstörningar där du inte är gripen misstänkt för brott så är du inte skyldig att uppge identitet. Dom får då hålla dig i max sex timmar, och detta brukar respekteras med marginal. Om det handlar om misstankar för småbrott så verkar det inte vara ovanligt att en släpps oidenitifierad. Om/när du ändå uppger identitet så svara (som max) bara på frågor rörande din identitet som de ändå kan ta reda på på andra sätt. Men skriv inte på något som du är osäker på.

Du måste för den sakens skull inte nödvändigtvis vara helt tyst eller uppträda fientligt. Känns det bättre så kan du le lite och variera mellan att säga saker som ”inga kommentarer”, ”det vill jag inte svara på”, ”jag är inte så pratsugen” eller ”jag samtalar av princip inte med poliser i tjänst”.

Ju fler som uppträder på det här sättet när det blir utsatta för polisingripanden, desto bättre för alla. OM du av någon anledning vill erkänna så är det bättre att göra det i ett senare skede när du fått tillfälle att först bolla det hela med en advokat (om du har tur nog att få en sådan, annars kan du göra det i rätten). Över lag minskar detta risken för polisövergrepp och traumatisering, vilket jag tror inte bara gynnar gripna och omhändertagna personer utan också den så kallade allmänheten och även poliserna (som personer).

ACAB

Om att välja rätt och dissa utsträckta händer

Lita aldrig på mäktiga män. Välj direkt aktion. Om radikal förändring ska bli möjlig så måste vi göra det själva. Rösta varje dag – rösta med dina händer, dina fötter, ditt intellekt, din tid, din empati, din olydnad. Och bojkotta alltid partipolitiken. Kommer du inte så långt på den vägen så har du i alla fall behållit din integritet. Så vill i alla fall jag ha det.

Ps. När det gäller samarbete och utsträckta händer så står jag närmare Alliansen. Det är mindre dåligt om det finns en tydlig opposition i riksdagen och distinkta skillnader mellan höger och vänster. Det är bland annat koncentrationen mot en liberal mittfåra, som illustrerats av S:s högerpromenad, M:s vänsterretorik och talet om ”extremism”, som bidragit till fascistpartiernas framväxt.

Skändad minneslund på Bofors

För tredje året i rad firade vi igår advent i Bofors-Karlskoga (2012, 2013). Från tidig morgon fram till eftermiddagen gick flera olika grupper i olika omgånger in på området, samtidigt som en grupp på stan satte upp antimilitaristiskt julpynt och delade ut pepparkakor med fredsmärken. Totalt deltog ettt femtontal personer.

Karlskoga stadsvapen (!)

Det är ju oerhört enkelt att ta sig in på området; utefter stängslet finns en uppsättning svaga punkter där det enkelt går att krypa under. Vi fortsatte i de olika grupperna på olika sätt med det pågående omställningsarbetet; fredsteser spikades upp, kreativ utsmyckning installerades, området rekades och en minneslund för Den okända civilpersonen upprättades. Tyvärr förstördes minneslunden av okända personer flera gånger under dagen, stenar vältes, gravljus stals och så vidare, men den kunde återskapas och återställas till i stort sett ursprungligt skick.

Arbetet med omställning av Boforsområdet fortsätter, kom gärna med och engagera dig. Många olika initiativ behövs!