Bergwallkommissionens haveri

Skummar i Bergwallkommissionens rapport (SOU 2015:52), och häpnar. Den sammanfattande analysen inleds med fyra huvudpunkter som kommissionen anser haft en avgörande betydelse för hur det kunde gå så snett. I den första understryks den stora betydelse ”Sture Bergwalls eget agerande [haft] för det inträffade”, och i den andra ”den särskilda hänsyn till Sture Bergwalls person som genomsyrade utredningsarbetet”. Vidare understryks ”de stora utmaningarna” för rättssystemet i samband med fallet. ”Utredningsarbetet var svårt och förutsättningarna i många fall speciella.”
 
Det är svårt att värja sig för den häpnadsväckande slutsatsen att utredarna menar att en stor del av skulden ligger på den oskyldigt dömde, en tungt drogad person som ”vid den aktuella tiden bedömdes vara allvarligt psykiskt sjuk”.
 
Här har en person dömts för åtta olika mord i en lång rad domstolar i en av de allvarligaste rättsprocesserna i svensk historia. Och de systemkritiska slutsatserna lyser med sin frånvaro. Istället läggs en ansenlig del av skulden på den oskyldigt dömde? Det är ju helt otroligt.
 
(SOU 2015:52, s. 575-576, 579, 23, finns på regeringens hemsida.)