Stigen

Love is joy in others. / Populär slogan hos Bruderhof och Hutteriterna

Förra helgen hade jag feber, ont i knoppen och trötthet några dagar. Ingen stor grej förstås, men sjukdomar i familjen kan ju ändå ändra rutinerna, vardagen och relationerna på ett ganska påtagligt sätt.

En risk när vi möter svaghet tror jag är att vi (i det här fallet jag) lätt tänker att en part är ”behövande” och den andre är ”hjälparen”. Systemet hjälper ju oss inte direkt med detta heller;  den som inte effektivt kan fylla sin roll i systemet beskrivs ju ständigt av makten som en person som är i utanförskap, som är en belastning. Dom som lönearbetar heltid blir då hjältarna, dom som bär upp systemet, medan flyktingar, arbetslösa, fattiga, funktionshindrade, pensionärer, barn, sjuka, deltidsarbetar och andra (dom flesta??!) blir dom svaga som behöver ”hjälp”.

Detta tror jag vi behöver konfrontera, både när det gäller vårt agerande och vår sätt att tänka. Dels är vi alla ”behovets barn” som dom gamla frikyrkliga sa. Det finns ingen av oss som klarar oss själva, vi är hela tiden fullständigt beroende av andra människor, av skapelsen, av livsanden. Den starke och självgående individen som ”hjälper andra” är en myt. Allt vi har och är är en gåva. Men detta osynliggörs på olika sätt och behöver därför ständigt lyftas fram.

 Sen tror jag också att dom marginaliserade har en särskild kallelse att ge oss en mer ogrumlad blick på världen. Min egen erfarenhet är att det är just i mötet med fängslande, fattiga, sjuka och funktionshindrade människor som jag upplevt den djupaste kontakten med guds-anden, och fått dom viktigaste insikterna om livet. Världen kan se väldigt annorlunda ut från den marginaliserades perspektiv.

Därför tror jag också det är viktigt att peppa varandra att om och när vi själva befinner oss i en situation där vi är extra utsatta, att vi då fortfarande och kanske ännu mer har och är en gåva till andra.

Eller vad tror du?

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet

När vår gemenskap växte fram för fem-sex år sedan så beslöt dom två familjer som då tillhörde denna närbogemenskap/ husförsamling /kommunitet/församling, att lova fem år till gruppen. I vår har dessa fem år gått till ända, och därför har vi under våren haft en längre process av utvärdering och samtal.

Det finns många olika tankar, intressen och önskningar i gruppen, och vissa av dom är oförenliga. Samtidigt delar vi alla uppskattningen av den gemenskap och dom praktiker som vuxit fram. Efter att ha ägnat ett antal timmar åt dessa samtal under våren så har vi nu beslutat oss för att fortsätta med våra praktiker. Samtidigt gör vi det utan att ha några tidslöften till gemenskapen – den som vill lämna gruppen är fri att göra det, förutsatt att man berättar om förändringar så snart som möjligt.

Vi vill ha en öppen gemenskap, och vi uppskattar gäster! Vi skulle också gärna se fler medlemmar i gruppen. I dagsläget är vi fem vuxna i kärngruppen, fem barn och ett par som är stående gäster. Kom gärna och hälsa på eller mejla någon i gruppen om du har frågor!! Vi rullar på även under sommaren, även om en av oss (Tomas) kommer att vara bort ett par månader.

Om du inte känner till vår gemenskap, så kretsar den kring ett antal ”praktiker”. Dessa är:

-Jesusmiddag. Onsdagar klockan fem möts vi, äter tillsammans, diskar, umgås, ber och påminner varandra om Jesus. Utöver detta så äter vi tillsammans även på måndagarna under något enklare former.

-Bibelsamtal. Tisdagar ca 20:45 läser vi skriften och samtalar. För närvarande är vi i Apostlagärningarna.

-Biktpartner. Varje person i gruppen har en annan person som man träffar regelbundet för samtal, bikt och stöd.

-Försoningssamtal. När vi har något otalt med varandra så talar vi med varandra i enrum och söker förlåtelse enligt det mönster som Jesus undervisat (Mt 18).

-(Dopförtydligande) nyckelbyte. Den som går med i gemenskapen överlämnar en av sina nycklar till sitt hem till gruppen (=mild egendomsgemenskap). Innan medlemsintagning så praktiserar vi en novistid.

-Församlingsmöte. Några gånger i månaden möts vi till samtal som rör olika ämnen eller praktiska aspekter i gruppen. Vi praktiserar konsensus-beslutsfattande.

Alla gemensamma måltider och bibelsamtal är öppna för gäster, även om vi uppskattar om man kan meddela i förhand om man planerar att dyka upp.

Det verkar också finnas en tendens till en sjunde missions-praktik (inbjudande, aktioner mm), men vi har inget beslut om att detta ska betraktas som en sjunde praktik.

Frågor och kommentarer välkomna.

Obs: allt ovanstående är bara min tolkning av gruppen. Någon annan skulle kanske vinkla det annorlunda. Gruppen har ingen talesperson. (Eller alla är representanter.)

Break away from the way of the old world,

Let your voices in thankfulness sing

No creed to be known, no law recognized,

But the law of the crucified King.

We’re contenders for truth and for freedom,

Trusting in Love, in the struggle to win;

Soon all people shall join in one spirit;

None shall strive with one’s brother again.

.

Ref: Arise ye, arise ye all lovers of peace;

Arise to the struggle for freedom.

Let your voice be resounding and fearless,

Calling onward and onward and on.

.

We need not the rule of kings and of crowns,

Neither mansions with splendor enhanced.

Thrones and prisons are part of a system,

That our forefathers struggled against.

They have shown us the true path and holy,

They have given their life for their cause;

Though severe were their hardships in prisons,

Clearly ring out their voices to us.

.

(Ref)

.

All the cannons we’ll forge into plowshares,

All the swords will we beat into hoes;

Love and reason must govern and guide us-

Men are brothers, and not mortal foes.

Higher, higher we’ll lift up the banner-

Toil entwined with the emblem of peace;

Let the Truth in our hearts be established,

Let our faith never waver nor cease.

.

/The Doukhobor Anthem, Eli Popoff

Jag tror att det finns något av gud i varje människa, och att detta något blommar ut och förstärks i och med att man ansluter sig till Jesus, Messias. Tillsammans blir dom Jesus-troende Messias kropp, och när vi samlas så har alla ett viktigt bidrag i byggandet av den nya världen. Därför gör vi också så när vi samlas i den kommunitet jag tillhör, att alla är delaktiga i samlingen. Vi har inte någon ”ledare” för gruppen, istället har ett antal vanor och strukturer vuxit fram i vårt sätt att samlas, och sen är det öppet för alla att bidra. Och alla använder sig också av denna öppenhet. Inte på samma sätt, och inte lika mycket, men alla ber, alla kommer med frågor, tankar, invändningar. Ingen vet därför innan samlingen vad som kommer att sägas, vad vi kommer att fokusera på, eller vart vi kommer att landa. Vinden blåser dit den vill. Typ.

På liknande sätt yttrar sig alla när vi har beslutsfattande samlingar. Alla har möjlighet att lägga fram förslag, ch vi genomför inga förändringar om inte alla gett sitt uttalade stöd till beslutet. Först när vi är eniga så tar vi detta som ett tecken på att Andens ledning blivit klarlagd.

Just detta är också ett viktigt skäl till varför jag har så svårt för kyrkorna. Där är det ju tvärtom några få som bidrar och leder det som händer, medan resten bara ger sitt stöd eller instämmande i det som fåtalet bestämmer är viktigt. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan stödja en sådan struktur.

Vad har du för tankar om detta? Hur gör ni i olika grupper du är en del av?