Stigen

KD:s valkampanj ”Ett mänskligare Sverige” har emellanåt hyllats som smart och framgångsrik. Men den väcker också en del frågor. När partiledare Göran Hägglund för några år sedan fick göra ”moral-testet” i P3:s Christer så fick han som alla frågan om människans förhållande till djuren. Görans svar var att människan har rätt att använda djuren till mat och kläder. Motivationen? ”Människan är moraliskt mer högtstående.” Så om man är ”moraliskt mer högtstående”, då har man rätt att utnyttja dom som befinner sig längre ned i hierarkin? För mig låter inte detta som en särskilt högtstående moral…

Nu vandrar man vidare på samma högtstående väg med hjälp av en kampanj som tar sitt avstamp i övertygelsen om människans överhöghet och djurens bestialitet (sic). Detta är knappast förvånande om man läser vidare på KD:s hemsida om Ideologi och värderingar. Inte bara beskrivs människovärdet som ”övergripande princip på hela politikens fält”, ordet människa återkommer i var och varannan mening. Behöver jag ens påpeka att dom icke-mänskliga djuren inte omnämns? Det är klart att man då inte blir förvånad av Naturskyddsföreningens rapport som avslöjar det ointresse för djuren och miljön som KD:s och Alliansens politik demonstrerat.

Vad skönt då att KD åtminstone går i bräschen för att åtminstone värna om människan. JA till fortsatta satsningar på vapenexport. NEJ till flyktingamnesti. JA till arbetslinjen. JA till mer sparande/mer makt åt bankerna. JA till effektivare polis. Vilken hög moral! Det är annat än djurens skit-etik, det.

Nu är detta knappast att förvåna sig över. KD har ju rötterna i den gängse kristna uppfattningen om människans överhöghet, makt och rättigheter. Ändå häpnar man ibland över hur man kan fortsätta upprepa ett tänkande som har varit så uppenbart destruktivt. När jag härom veckan besökte en mässa i närområdet så började prästen inte bara med att hylla kungahuset och Sverige, utan fortsatte sedan med en predikan vars huvudtema var att människans uppgift var att ”råda över skapelsen”, och att hennes fall var och är när hon blir en del av skapelsen.

I ett stycke ger jag dock KD rätt. Människan har tilldelats en unik roll i skapelsen. I dom hebreiska skapelsemyterna så skapas människan ”av jord”, och Den Högste söker först efter en hjälp och en jämlike åt den första människan bland (dom icke-mänskliga) djuren, men utan framgång. Den mellan-mänskliga gemenskapen framhävs, och människan sägs vara skapad ”till guds avbild”, vilket inte sägs om djuren. Vårt uppdrag är att genom vår gemenskap återspegla den osynliga skapar-kraftens godhet. Misslyckas vi med detta så kommer visserligen jorden att bestå, men vi riskerar att utplåna oss själva och dra många andra djur- och växtarter med oss.

Om vi lyckas så tror jag att det kommer att likna exemplet från den judiske snickaren från Nasaret som jag älskar så högt. Han som ”regerade” genom att klättra nedåt, bli en betjänt, tvätta sina ”lärlingars” fötter och frivilligt sluta sitt liv på systemets nedersta plats, där som terroristers och offerdjurens blod utgjuts för att försvara ”our way of life”.

Och så ett PS: Sverige kan aldrig bli mänskligt! Sverige är en nation, och en nation bygger på gränser och lagar som försvaras med våld, vapen, avvisningar, fängelser och liknande, saker som förstör det mänskliga i oss, eftersom mänsklighet handlar om gemenskap. Ett parti är en organisatorisk enhet som söker att ta makten över detta vålds-system. Men ”grupper som vill förändra samhället med våld” kan man ju bli befriad från, som Håkan Arenius glädjande nog påpekar i Dagen idag. Rösta därför inte på KD, eller något annat parti. (Röstningsdiskussion har för övrigt fortsatt bland annat här, här och här.)

När man snackar med folk om mat och etik, och pläderar för vissa förändringar, så är huvudargumenten för att bibehålla den rådande ordningen att ”det är gott” och ”det är jobbigt att ändra sig”. Behöver man ens kommentera dom argumenten? Att något är gott eller skönt betyder inte i sig att det är rätt – den enes njutning kan som bekant vara den andres våldtäkt. Jag har pratat med människor som har njutit av att sticka kniven i en annan människa. Och dessutom är vad som är gott/skönt inte statiskt, man kan lära om. Ibland handlar det också bara om att man inte på allvar prövat alternativen. Och när vi ser tillbaka på våra liv så vet vi väl alla att det som vi idag betraktar som perioder av mognad och positiv förändring och nya källor till glädje i livet inte sällan var förknippat med ett visst mått av uppoffring och lidande när det föddes fram.

Till saken: Varför förändra sina matvanor i semi-vegansk riktning?

   1. Klimatet. Enligt FN:s klimatpanel står djurindustrin för närmare en femtedel av utsläppen av klimatfarliga gaser. Mer än transportsektorn.

   2. Resursslöseriet. Vi behöver hushålla med maten och fördela mer rättvist. Men djurhållningen kräver väldigt mycket mer resurser än att äta veganskt.

   3. Djurhållningen. Avslöjandena av tortyr-liknande förhållanden inom djurindustrin är legio (mycket tack vare djurrättsrörelsen), och djuren tvingas ofta leva ett mer eller mindre plågsamt bur-liv som dom inte är skapade för.

   4. Djurdödandet. Vi bör inte döda dom (icke-mänskliga) djuren lättvindigt. Djur-industrin drivs av ett totalt empati-befriat slaktande, något som filmer som Food Inc. och Vårt dagliga bröd illustrerat med önskvärd tydlighet.

Men varför bara halv vegan? Jo, dels kan man ju ibland komma över animalisk föda utan att stödja matindustrin och djur-hållningen, tex genom att dumpstra eller fördumpstra, eller genom eget fiske/jakt på vilt (som jag inte självklart gillar, men åtminstone har en viss öppenhet för). Dels tycker jag vi bör värna om måltidsgemenskapen, och en alltför rigid kosthållning riskerar att bygga murar mellan människor. Ett visst mått av flexibilitet är kanske inte så dumt trots allt, och man behöver inte alltid känna ansvar för andra människors beslut.

Typ så. Är du halv vegan. Eller hel? Varför/varför inte?

Uppdatering: Dagens ledare idag påminner mig om ett femte argument, nämligen dom allvarliga hot mot vår hälsa som den storskaliga djurhållningen bidrar till (tex svininfluensan, antibiotika-resistens). Uppdatering 2, 18/8, Pelle Strindlund har en mycket bra debattartikel i Dagen idag på det aktuella temat.

Kanske var hela grejen med civilisation, städer, odling och stora hierarkiska organisationer en dålig idé. Vissa hävdar detta, och att dom senaste åren lyssna på och ta del av civilisations-kritikernas (eller ”anarko-primitivisternas”) argumentation har för mig känts som en frisk fläkt. Det är gött med människor som vågar gå på djupet. Kanske har dom fel, men om dom har rätt så ställs allt på ända.

Ett misstag tror jag dock är om man försöker utforska detta enbart genom böcker och internet, det säger liksom sig själv egentligen. Om det är sant att vi har blivit främlingar inför den värld vi blivit placerade i, så behöver vi återerövra den direkta kontakten med det vilda och otämjda. Detta är ett av flera skäl till att jag dom senaste åren tillbringat mer tid i skogen än jag gjort i mitt vuxna liv tidigare. Vilket inte vill säga speciellt mycket, i och för sig…

I veckan var jag tillsammans med mina tre bröder i skogen i Kilsbergen utanför Örebro. Vi promenerade, byggde bivack, plockade bär, badade, lagade mat och samtalade. Som skogs-novis måste jag säga att upplevelsen är blandad. Å ena sidan är det annorlunda tempot, det direkta arbetet, åsynen av vilda djur, den intensivare gemenskapen, känslan av när-kontakt med vatten, vind, eld, regn och växter uppfriskande och välgörande. Å andra sidan saknar jag ganska snabbt bekvämligheten, sängen, vatten ur kranen osv, och blir lätt uppretad på knölig mark, irriterande massor med högt ljung-ris, och bökiga insekter (först skrev jag ”bökiga insikter”, freudiansk felsägning?). Och då hade vi ändå med oss en rad produkter från civilisationen till vår hjälp. Som tur var har vi en bror i skaran som älskar skogen och kommer att ha tillbringat typ en månad i vildmarken när sommaren än slut. Utan Samuel hade det nog inte blivit något. (Tack!)

Oavsett vad vi tror om civilisationens framtid så tror jag vi gör väl i att åtminstone i någon utsträckning komma ut ur våra hus och det löneslaveri som håller oss fångna. Människan har i årmiljoner levt ett liv totalt annorlunda än det vi nu lever, och civilisationen är inte något vi bör ta för givet. Jag har starka misstankar om att Babylon kommer att falla, och vad vi i så fall kan ta med oss in i det som kommer sen är i varje fall för mig inte helt klart. Någon liten förberedelsen kan knappast skada.

Vad tror du? ´Hur har kontakten med det (mer eller mindre) otämjda påverkat dig?

(För den som vill utforska gränslandet mellan anarko-primitivism och kristen tro så rekommenderas, förutom skogen, tidsskriften In the Land of the Living, som nyligen kommit ut med sitt femte nummer. När det gäller svensk (icke-kristen) anarkoprimitivism finns annars bland annat bloggen Fimbulvinter, Det vildväxande kollektivet som också arrangerar Urvision och ger ut tidningen Vargatid.)

Min mor är uppvuxen i Granträsk, en liten håla tio mil från Lycksele i Norrland, med jordbruk och skogsbruk. Att lyssna på hennes berättelser därifrån är som att komma i kontakt med en annan värld. När vi härom dagen pratade om detta så berättade hon hur både kor, höns och hästar på sommaren släpptes ut och strövade fritt i skog och mark och käkade det dom hade lust till, och hur korna på kvällen (för det mesta…) återvände för att bli mjölkade. Och när jag alltför sällan träffat min mormor har jag slagits över hennes relation till djuren. Helt klart fanns det en tid där djuren var mer en produktionsenheter. Mamma citerade profeten Malaki:

Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skall ni slippa ut och hoppa som kalvar som har varit instängda i stallet. (Malaki 4:2)

Uppenbarligen betraktade profeten djurens utsläppande som något positivt, och förknippade detta med det slaveri som också människan är bunden av, och framhöll bilden som en beskrivning av guds ingripande. Kanske också ett slags minne från en förciviliserad värld innan tämjandet av djur och människor.

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet.

Bifogar nedan ett press-meddelande från Skogsskafferiet.se. Missa inte denna hypersnygga och mkt användbara sida!

(Och ja, Markus är min bror i ordets alla meningar.)

——————————————————————-

Tänkte tipsa om vår hemsida, 

www.skogsskafferiet.se, som syftar till att

uppmuntra människor att frigöra sig de 

stads- och marknadskrafter som normalt 

bestämmer vad vi äter. Genom lättöverskådlig 

information för den oerfarne samlaren vill vi 

på Skogsskafferiet visa på att matlagningen 

helt gratis kan kompletteras och ersättas 

med vild mat från naturen.

Besökaren informeras om vilka växter 

som finns att skörda vid besökstillfället, 

var man kan finna dessa växter, hur de ska 

skördas och vad växterna kan användas till.

Skogskafferiet presenterar i dagsläget ett 

60-tal ätliga vilda växter som både är enkla 

att finna och har bra matlagningsvärde.

Detta är en blygsam skiss på hur motstånd 

kan kombineras med byggande av alternativ 

till det rådande systemets destruktiva 

krafter.

Med vänliga hälsningar

Markus Lundström
Redaktör
Skogsskafferiet