Religionsfrihetens och sekularismens baksida

Är det en tillfällighet att det blev mer och mer populärt med så kallad religionsfrihet och sekularism samtidigt som kapitalism, nationalstaterna och industrialismen växte fram som globalt system? Jag tror inte det.

Vi har fått ett nytt pantheon som fått övertaget gentemot andra gudar. Idag tror vi på Penningen, Nationen och Utvecklingen. Och här finns absolut ingen frihet att välja eller välja bort. De andra gudarna, den kristna guden, Allah, JHV, Krishna, Budda får vi gärna välja bort eller tränga in i ett privat hörn. Men ve den som förnekar Pengarnas rättfärdighet, eller Sveriges legitimitet, eller sätter någon annan gud över dessa ny-gudar! Hen må exkluderas och förföljas med våld.

(Om religion som antropomorfism, se Stewart Guthrie)

IS är inget främmande

Gårdagens Uppdrag Granskning var onekligen djupt obehagligt. Vi förväntas få en stark ”hur är det möjligt”-känsla. En svensk IS-krigare! Så otroligt långt ifrån det svenska samhällets värderingar. Eller? Vad är det som möjliggör fenomenet IS?

-Patriarkat. Könsbeteende utformat så att det finns en stark koppling mellan manlighet och våld.

-Militarism. Stående, väpnade styrkor som en central aspekt av självförsvar.

-Missionerande världsreligion. Budskapet ska spridas och Guds rike utbredas med hot och löften om belöningar och straff efter döden.

-Nationalism och imperialism. Staten ska kontrolleras av ett specifikt folk och utomstående inom territoriet är ett hot. Här finns också en antinationalistisk retorik som tjänar imperialistiska syften.

-Oljekontroll. Tillgången till energi måste säkras för att massamhället ska vara möjligt.

-Högteknologi. Ett djärvt utnyttjande av den modernaste kommunikationsteknologin. Det här är inte en rörelse som vill ”tillbaka till medeltiden”!

Det är svårt att se att IS skulle vara möjligt om något av dessa inslag saknades.

Historien tog inte slut med statskommunismens fall. Den liberaldemokratiska kapitalismen byggd på rasism och kolonialism knakar i fogarna och inbjuder till motstånd. IS aspirerar i konkurrens med andra krafter på platsen som global utmanare. Och till skillnad från Väst så maskeras inte terrorn under humanistiska värderingar. Det är stolta hot och halshuggningar direkt från youtubes predikostolar.

Men det är inget främmande vi ser. Det är ännu en fascistisk rörelse producerad av Systemet. Mer av samma skit.

Så tänker jag i alla fall. Hur tänker du?

FILMAR misshandel av pojke!

Tydligen har vi fått ett samhälle där en vuxen man kan sitta på en pojke, misshandla honom, dunka hans huvud i stengolvet, på en offentlig plats, och människor står runtomkring och filmar. Media ger utrymme för en representant för förövaren att förklara och försvara misshandeln. Är det här den totala avskärmningens samhälle, eller kan det gå längre?

(Skånepolisens rutinreaktion var att inte inleda någon förundersökning, det här är inga konstigheter, det är jobbet bara. Notera också att detta är den våldsnivå som dessa assholes kan tänka sig använda när det sker i offentligheten och någon filmar. Vad som händer när ingen ser vill en inte tänka på. Det är också värt att notera de oklarheter som finns, hos SVT stod det att barnen är överlämnade till Migrationsverket, i andra sammanhang talas det om ”ett boende”. Är det ett utvisningsärende?)

Aftonbladet, SVT

Kanske är alla lika värda trots allt?

Hur ska en förstå ett uttalande som ”alla är lika mycket värda”? Är det
1. en lögn som döljer den rådande ordningen (att subjekt värderas helt olika i samhället).
2. en sanning eftersom de som inkluderas i ”alla” är något i stil med en myndig mänsklig medborgare som står inför makten och behandlas enligt lagen (ickemyndiga, ickemänniskor, ickemedbogare, felbehandlade och de flesta vardagliga situationer undantagna).

(Det går också att tänka sig andra alternativ, tex att det är en vision, att den som säger det personligen värderar människor lika (vilket ju inte stämmer), eller att de är lika mycket värda ”inför Gud” eller motsvarande.)

Något liknande gäller uttalanden som när en politiker säger ”vi tar avstånd från allt våld”. Ska det uppfattas som
1. en lögn som döljer att staten bygger på utövandet av ett ständigt pågående massivt våld.
2. en sanning eftersom att hota, slå och låsa in kriminaliserade människor, djur, migranter eller hota befolkningen i allmänhet med burar, käppar och pistoler om de inte lyder inte tillhör kategorin ”våld”.

Eller ta ”Sverige har demokrati”. Bör det beskrivas som
1. en lögn som döljer att det är de rika och mäktiga som styr och att folk bara har att välja mellan ett antal förvirrande likartade alternativ som har det gemensammt att de rika och mäktiga kommer fortsätta styra
2. en sanning eftersom ”folket” endast består av myndiga, röstande medborgare som accepterar den rådande ordningens ramar

Eller är det både och? Hur tänker du?

Strida segt emot förtrycket

Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder, slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte! Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat, aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.

Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket!

Vad du och de dina kan tjäna på aktivism

Media och politiker pratar ibland om ”proffsaktivister”. Att vara proffesionell är att ha något som ett yrke, som något en får en rimlig lön av att utföra. Kanske vet media mer än jag och kan tipsa om var en kan lämna in sin ansökan till dessa yrken?

Ekonomiskt är aktivism oftast en förlustaffär, och det kan skapa problem även på andra sätt. Men det finns andra vinster, och jag misstänker att vi pratar för lite om dessa och för mycket om risker och förluster. Därför, låt mig lista några möjliga vinster med aktivism. (Det jag framför allt tänker på här är agerande utanför partipoliken som är norm- eller lagbrytande. Jag är tveksam till (tendensen att) beskriva saker som understöds av den rådande ordningen som aktivism.)

-Relationer. Att utföra aktivism tillsammans kan skapa starka band mellan människor, det kan ge en nya kamrater, och djupare relationer till befintliga kamrater. Att göra saker tillsammans under press, ibland under attack; att förbereda, visionera och agera tillsammans är oerhört fint och starkt. Och oavsett om en aktion leder till starkare band så är i alla fall min erfarenhet att det ofta uppstår en speciell, intensiv gemenskap och solidaritet under själva aktionen. En aktion får ofta också ringar på vattnet och kan leda till nya kontakter, möten och relationer av solidaritet.

-Kunskaper. Genuint lärande kommer ur praktiskt agerande. När en kliver ur den rådande ordningens låda och agerar konkret för förändring, för andra levande varelser så finns unika möjligheter att lära sig nya saker, både praktiska skills och nya teoretiska perspektiv. Aktivism kan också sätta igång eller blåsa på nyfikenhet och intresse att lära sig mer som kan få oanade konsekvenser.

-Frihet och självförverkligande. Att följa sin längtan trots att det bryter mot lagar och normer kan vara en väldigt dynamisk upplevelse. Även om den ibland leder till exempelvis en ekonomisk förlust eller en tillfällig begränsning av rörelseutrymme så är det ett fint och starkt sätt att ta ett steg framåt som människa.

-Påverkan på andra. Att övertyga människor om något med rationella argument är svårt eller omöjligt. Men när en aktivistar så visar det att en bryr sig på riktigt, och det blir därför ett Argument som är svårare att ignorera

-Testade övertygelser. En del verkar tro att en först ska vänta tills en är helt säker, och sedan agera. Inte konstigt att så få aktivistar! I själva verket är det oftare tvärtom. En agerar på en känsla eller det en tror är en övertygelse, och detta i sin tur leder till att känslan/övertygelsen stärks, modifieras eller förkastas. Den som har en massa åsikter om samhället men inte aktivistar ut dom blir lätt ytlig i sina åsikter.

-Konkreta förändringar. Ibland leder aktivism till positiva konkreta förändringar i situationen för en själv, sina närmaste och ibland större sammanhang. Jag vill inte lägga tonvikten här eftersom min världsbild är att vi inte styr över tillvaron, vi kan bara agera som ett erbjudande till omgivning utan att säkert veta vad effekterna blir. Men jag har verkligen varit med om att människors liv har blivit förändrade på små eller stora sätt på grund av aktivism. Få saker är så peppigt.

-Spänning. Att konfrontera sina egna och sina kamraters uppfattningar om världen med den rådande ordningen är oförutsägbart och frigörande och därför också spännande. Som människor tror jag vi nu och då har en dragning till spänning, och det finns så oerhört mycket mer skapande sätt att få upplopp för detta begär än att läsa deckare och kolla på TV-serier!

Sådär jag, ut och aktivista eller planera nu. Starta en feministisk stickklubb för män, säg emot när en kollega fäller en rasistisk kommentar, måla en stridsvagn rosa, säg nej när chefen har fel, ställ er framför en deportation, bjud hem en främling, bryt er in på en vapenfabrik och avrusta, hjälp män att gå ned i arbetstid och ta ansvar för hushållsarbetet, stäng ned trafiken i city med en jättedemonstration, flytta till ett kollektiv, inled en gerillaodling, läs saker som utmanar dig, ockupera ett övergivet hus, bli vegetarian, frita mat och ge till någon som tigger, börja prata med någon på bussen, befria ett instängt djur, lär dig ett hantverk, ifrågasätt arbetslinjen, gå ut i skogen istället för ut på krogen, plocka ned dålig reklam.

Alla kan aktivista på något sätt i någon utsträckning, och många gör det redan oreflekterat. Använd huvet, sök dig till andra, ta ansvar för din aktivism, och kör på!

Om medverkan i samtal och debatter

Nu och då deltar jag i samtal, paneler eller liknande i olika sammanhang. Och som de som känner mig vet tycker jag även mycket om att träffas på tu hen hand (…) och samtala. Det här är något jag gärna gör mer! (Här finns ett slags CV.)

Därför – vill du att jag ska bidra i ett eller annat sammanhang, så är jag troligen mycket intresserad. Kanske tycker du det vore bra med ett anarkistiskt eller radikalreformatoriskt perspektiv i något samtal. Sådana röster är ju ofta inte överrepresenterade… Kanske finns det ett specifikt tema där du tror jag kan bidra med något. Kanske är du bara intresserad av ett förutsättningslöst möte. Få eller många deltagare; organiserat eller spontant; panel, debatt eller föreläsning; på hemmaplan eller bortaplan; med likasinnade, intresserade eller meningsmotståndare; praktiskt eller teoretiskt inriktat, detta är inte avgörande så länge det finns någon form av dialog och öppenhet.

Jag tar inte betalt, men om jag behöver åka någonstans så kan det, beroende på sammanhang och situation, hända att jag frågar efter ett bidrag till resan. Och eftersom jag inte har något lönearbete så är det förstås fritt fram för den som vill ge en gåva eller liknande.

Har du några idéer i den här riktningen så kontakta mig afk eller skicka ett mail till epost(a) jlundstrom.se. Tipsa gärna andra också om detta låter intressant.

Ett slags CV?

Jag heter Jonas Lundström, är född -74 och bor i Brickebacken i Örebro tillsammans med min familj. Efter att ha kört taxi några år så övergick jag hösten 2010 till att ägna mig primärt åt hushållssysslor, aktivism, volontäruppdrag och samhällskritik i form av skrivande och studier. Hittills har jag framför allt fokuserat på hemlöshet, kriminalisering, antimilitarism samt migration och rasism. 2002 till 2006 läste jag vid Örebro Teologiska Högskola och innan detta arbetade jag socialt bland ungdomar under ett antal år. Jag har också lång erfarenhet av närboendegemenskap och andra gemenskapsexperiment.

Förutom bloggande, debattartiklar och liknande, har jag också bidragit med ett kapitel om anarkismens idé och historia i antologin Att hoppas på ett annat system (Argument, 2013) samt boken En förtryckares frihetliga fantasier (Fatta Taggtråd Publikationer, 2014).

Ett viktigt perspektiv för mig skulle kunna beskrivas som en civilisationskritisk anarkism. Men jag har också frikyrklig bakgrund och teologiskt har jag studerat och påverkats av radikal-reformatoriska grupper som anabaptister och kväkare, samtidigt som jag idag beskriver mig själv som kristen ateist.

Du når mig lättast på epost(a) jlundstrom.se. Jag är intresserad av att medverka i samtal, debatter och dialoginriktade föreläsningar. Mer info här.