I allt som var mäktigt och stort

Vi trodde du skulle förundras

Av konstverk och byggen vi gjort

Vi trodde vi hade nått toppen

Med kunskap och demokrati

Vi trodde att allt skulle lösas

När hedningen blivit som vi

Vi längtade bortom och uppåt

Till ande och osårbarhet

Vi tävlade om att besegra

Vår jordiska identitet

Vi härskade över Dom Andra

Tills ingenting Annat fanns kvar

Vi ordnade allting i boxar

Så Kontroll blivit allt som vi har

Vi trodde du fanns i det höga

I allt som var mäktigt och stort

Men allt som vi fann det var tomhet

Då vi öppnade himmelens port

För du hade gömt dig där nere

Bland knarkare, horor och pack

Du föddes och levde i burar och stall

I urskog som lidit av mänskors attack

Vi hörde ditt rop från dom böjda

Från folk som fördrivts och förtryckts

Vi anade Anden som blåste

I dom som krossats av ego och lyx

Vi trodde du fanns i det höga

Till dess att vi vände oss om

Och långsamt vi började klättra

Nedåt, då du sa ditt ”Kom!”

Vi trodde du fanns i det höga

I allt som var mäktigt och stort

Nu vet vi att upphöjdhet tillhör

Den som sig liten har gjort

Nu vandrar man vidare på samma högtstående väg med hjälp av en kampanj som tar sitt avstamp i övertygelsen om människans överhöghet och djurens bestialitet (sic). Detta är knappast förvånande om man läser vidare på KD:s hemsida om Ideologi och värderingar. Inte bara beskrivs människovärdet som ”övergripande princip på hela politikens fält”, ordet människa återkommer i var och varannan mening. Behöver jag ens påpeka att dom icke-mänskliga djuren inte omnämns? Det är klart att man då inte blir förvånad av Naturskyddsföreningens rapport som avslöjar det ointresse för djuren och miljön som KD:s och Alliansens politik demonstrerat.

Vad skönt då att KD åtminstone går i bräschen för att åtminstone värna om människan. JA till fortsatta satsningar på vapenexport. NEJ till flyktingamnesti. JA till arbetslinjen. JA till mer sparande/mer makt åt bankerna. JA till effektivare polis. Vilken hög moral! Det är annat än djurens skit-etik, det.

Nu är detta knappast att förvåna sig över. KD har ju rötterna i den gängse kristna uppfattningen om människans överhöghet, makt och rättigheter. Ändå häpnar man ibland över hur man kan fortsätta upprepa ett tänkande som har varit så uppenbart destruktivt. När jag härom veckan besökte en mässa i närområdet så började prästen inte bara med att hylla kungahuset och Sverige, utan fortsatte sedan med en predikan vars huvudtema var att människans uppgift var att ”råda över skapelsen”, och att hennes fall var och är när hon blir en del av skapelsen.

I ett stycke ger jag dock KD rätt. Människan har tilldelats en unik roll i skapelsen. I dom hebreiska skapelsemyterna så skapas människan ”av jord”, och Den Högste söker först efter en hjälp och en jämlike åt den första människan bland (dom icke-mänskliga) djuren, men utan framgång. Den mellan-mänskliga gemenskapen framhävs, och människan sägs vara skapad ”till guds avbild”, vilket inte sägs om djuren. Vårt uppdrag är att genom vår gemenskap återspegla den osynliga skapar-kraftens godhet. Misslyckas vi med detta så kommer visserligen jorden att bestå, men vi riskerar att utplåna oss själva och dra många andra djur- och växtarter med oss.

Om vi lyckas så tror jag att det kommer att likna exemplet från den judiske snickaren från Nasaret som jag älskar så högt. Han som ”regerade” genom att klättra nedåt, bli en betjänt, tvätta sina ”lärlingars” fötter och frivilligt sluta sitt liv på systemets nedersta plats, där som terroristers och offerdjurens blod utgjuts för att försvara ”our way of life”.

Och så ett PS: Sverige kan aldrig bli mänskligt! Sverige är en nation, och en nation bygger på gränser och lagar som försvaras med våld, vapen, avvisningar, fängelser och liknande, saker som förstör det mänskliga i oss, eftersom mänsklighet handlar om gemenskap. Ett parti är en organisatorisk enhet som söker att ta makten över detta vålds-system. Men ”grupper som vill förändra samhället med våld” kan man ju bli befriad från, som Håkan Arenius glädjande nog påpekar i Dagen idag. Rösta därför inte på KD, eller något annat parti. (Röstningsdiskussion har för övrigt fortsatt bland annat här, här och här.)

Jag misstänker att den läsare som för första gången dyker in i nya testamentets värld och som inte på förhand känner till eller har bestämt sig för att utgå från (eller förkasta) treenighetsläran, i dom flesta fall skulle komma till slutsatsen att nt:s författare mer eller mindre konsekvent skiljer på det gudomliga och det gudomligas barn. Det är sant att vissa böcker går långt i att identifiera Jesus med gud, inte minst Johannesevangeliet, men även här görs det på ett sätt som upprätthåller distinktionen mellan gud och Jesus (Joh 17:3, Joh 10, Joh 1). Och även där underställs Jesus Den Högste.

Men tydligast blir det kanske i det som på teologernas språk brukar kallas synoptikerna (”samsyn”), dvs Matteus-Markus-Lukas. Här är Jesus en människa, född av Maria, som utväljs av Den Alternative och som uppfylls av guds ande. Jesus kallar människor att följa honom, men han är själv inte målet. Jesus är Vägen, men Målet är ”himlarnas rike”, att Mysteriets vilja ska ske på jorden ”såsom i himlen”. Jesus är inte Det Högsta, han är agenten för rikets upprättande på jorden.

För mig (som inte måste försvara Kyrkans Tro), framstår detta som något befriande och uppmuntrande. Jesus var (är?) en riktig människa, uppfylld av guds ande, som pekar mot och lever ut guds rike. Samme ande som uppfyllde honom, samma skaparkraft som finns i och påverkar allt och alla, utrustar och uppfyller Mysteriets folk och manar oss att följa med på gudsrikes-vandringen. Detta är en tro som ingenting handlar om att vara perfekt, eller om stillastående tillbedjan. Detta handlar om att följa, om att vandra, om att förändras, om en process. Låt oss istället för att Beundra, var dag på nytt bestämma oss för att följa Jesus, eller närmare bestämt Anden i honom, mot det dynamiska och svårgreppbara målet – gudsrikets seger i hela skapelsen.

Så tänker jag. Välkomna med kritik, frågor, anklagelser, glädjeutrop, dikter, sånger, förbannelser.

För det första är jag inte mer än ett barn i tron, och dessutom i en förvirrad tid.

För det andra har du säkert själv områden i ditt liv där även du behöver få tid och utrymme att mogna, utvecklas och förändras. Och på vilken grund är egentligen rätt tanke (ortodoxi) viktigare än rätt handling (ortopraxi)? (Och då menar jag förstås inte att jag är en ortopraktiker!)

För det tredje delar jag tendensen till heresi/villfarelse med många andra kristna genom tiderna, en del av vilka faktiskt varit dom bästa Messias-imitatörerna i sin tid. Bland annat tänker jag i vårt land på Helge Åkeson och fribaptisterna. Därför får du gärna innan utestängning och straff försöka lyssna till mig (och andra ”heretiker”) och försöka visa oss varför och hur vi har fel.

(forts.) Kommentera dock gärna ovanstående i väntan på fortsättningen.