Stigen

Idag läser jag i tidningen om en Örebro-polis som döms för att ha slagit en cyklist i ansiktet. En liten stund senare stöter jag på en artikel om en hög polischef och föreläsare om etik och jämställdhet, som nu anhållits misstänkt för våldtäkt och försök till grov våldtäkt mot barn (häktades idag, förf. anm. 18:05). Häromdagen skottskadade polisen allvarligt en 15-åring på en folkhögskola. I slutet av förra året aktualiserades fallet med 24-åringen Johan Liljekvist från Göteborg. Efter att bland annat ha sparkat på en bil dödades Johan av en polispatrull, något som också senare mörkades av polisens egen utredning.

Även på närmare håll har jag stött på polisen dom senaste månaderna. Två av mina bröder blev i december gripna tillsammans med 1.000 oskyldiga demonstranter i Köpenhamn, och blev utsatta för handbojor, stålburar och pepparsprej. En vecka senare blev några personer jag känner väl utburna av sex (”vänliga”) poliser från Migrationsverkets lokaler i Örebro då dom tyst och fredligt protesterade mot en blodsbesudlad flyktingpolitik.

Visst, det finns ”snälla” poliser, poliserna ”gör bara sitt jobb”, och polisen utför också positiva saker. Ändå måste man fråga sig när man hört ett antal sådana här berättelser om dom här beväpnade människorna som åker omkring och kollar att vi sköter oss verkligen står på vår sida.

Jag tror inte det. Makt korrumperar, och polisens uppgift är ingen annan än att med våld, tvång och vapenmakt upprätthålla den rådande (o)ordningen. Det är många som sätter sin tilltro till polisen och myndigheterna. Men vi som kämpar för en annan ordning och väntar på systemets fall kan inte göra det.

Polisen är vår fiende.

Eller?

Igår kväll drack jag lite för mycket kaffe. Igen. Och direkt säger magen ifrån. Ajabaja!

I december trappade jag ned rejält på kaffet, men under helgerna släppte tyglarna. Och nu är det grymt segt att komma tillbaka igen. Livet kan ju ibland kännas så grått och tråkigt utan droger. Tomt och meningslöst. Och drogen kan vara så underbar, så lockande, så trösterik. Så man unnar sig. Man behöver.

Någon som känner igen sig? Snus. Sprit. Socker. Syberpace. Sigaretter. Och då är det ändå bara droger på S… I det civiliserade samhället tycks vi behöva droger för att orka med. Ofta går det inte många timmar på dagen innan vi börjat med drogerna.

Igår diskuterade jag med en knarksmugglare som med stor iver försvarade sin verksamhet. Jag ger bara människor det dom frågar efter, det dom behöver.

Behöver vi drogerna?

Är det så bra att utsatta människor i långbortistan odlar lyxprodukter, (ofta) nedbrytande, åt (ofta) rika västerlänningar på den mark där dom (ofta) istället skulle kunna odla mat åt sig själva?

Inte sällan går det trots allt, med andras hjälp, att lära sig trappa ned eller avstå. Men det är ansträngande och läskigt. Och väldigt tillfredsställande.

Eller är det kanske trots allt så att det ändå finns något i drogerna som vi behöver för att orka med en sjuk tillvaro?

Vad tror du? Vilken är din favoritdrog?

Alla städer ska tömmas, alla gator glömmas bort./Jonathan Johansson

Dra bort från henne [Babylon], mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor./Uppenbarelseboken

Enligt uppgifter i media söker nu mängder med människor fly Haitis huvudstad Port-au-Prince med dess kaos (här, här). Det är inte så konstigt. En Stad saknar ju per definition förmågan att försörja sina invånare. Man kan inte äta pengar, asfalt och glas.

En Stad är en koncentration av makt, rikedom och överflöd. Men det skenbara överflödet i Staden har med hjälp av mer eller mindre våld slussats in i Staden utifrån. Staden är och har alltid varit en tjuv, en parasit, helt beroende av sin förtryckande dränering av omgivningen. Stryps tillflödet av ”resurser” utifrån så blir det snart tydligt vad Staden egentligen är. En väldig maskin, hypereffektiv i att omvandla liv till död. En cancersvulst på samhällskroppen. Själva sinnesbilden av Det Ohållbara.

I den hebreisk-messianska skriftsamling som kallas Bibeln, avslöjas stadens tomhet från första till sista blad. Staden är första steget till imperiebyggande och betyder högmod, krig, slaveri, utsugning, splittring. Eden stängs och Staden uppstår. Nineve, Babylon, Rom. Jerusalem. Staden är den plats där satan har sin tron och där Messias och hans efterföljare korsfästs.

Att söka hjälpa dom drabbade när städerna skakas är viktigt, men mer än så behövs.

Städerna måste förr eller senare falla och tömmas. Låt oss påskynda detta Exodus och inte vänta på att en katastrof tvingar oss. Låt oss lämna städerna, eller också åtminstone som stadsboende förbereda uttåget genom att i ord och handling sprida och leva ut budskapet om det guds anti-rike som så småningom ska göra slut på alla andra riken.

Boktips: Jaques Ellul, The Meaning of the City.