(varning; det här blev väldigt långt!)
Dom sista åren har det vid ett antal tillfällen blossat upp debatter inom frikyrkosamfundet EFK om äktenskapet. Dom senaste dagarna har frågan blivit aktuell igen, och belystes först i några Dagen-artiklar, och sedan i bloggosfären hos bland annat Kolportören, Mikael Karlendal och Stefan Swärd. För några veckor sedan avslutade också Max Wetterlund på Fakiren en mycket bra serie om sex, som föranledde kommentarer från Swärd. Dessa diskussioner belyser också en viss spänning som finns i EFK mellan konservativa evangelikaler (företrädda bla av ett antal ”Stockholms-pastorer” och samfundsledning) och progressiva och/eller post-evangelikaler (som förknippats med Saron, NOD, ÖTH, Kolportören, EFK Ung, Frizon). (Uppdatering – artikel av Spjuth/Mellergård på ÖMS/Salt i Dagen idag. Swärd kommenterar frågan om Stockholmsförsamlingarnas eventuella konservatism. Se också Kolportören idag.)
Det finns mycket att säga om detta, men jag tänkte kasta ut några av dom tanke-frön som jag samlat på mig under dom här debatterna och samtalen, så får ni som läsare välja att fråga och kommentera på det som ni eventuellt tycker vi kan och bör utveckla i kommentars-fältet:
1. Varav rädslan för att samtala om teologiska spänningar inom EFK? Det finns en tydlig tendens att antingen dölja spänningar, eller gå på konfrontations-linjen. Men var är det öppna samtalet? Är det så viktigt att ge ett sken av ”enhet”, eller är det sina positioner som man till varje pris vill bevara, eller vad beror det på?
2. Det finns en tendens i den konservativa falangen att uppfatta renlärighet i äktenskapfrågan som Skiljelinjen med stort S. Denna hållning tycker jag bör ifrågasättas på åtminstone tre sätt;
a) dels tycker jag skiljelinjen mellan innanför och utanför borde handla om hur vi lever, inte om hur vi tänker. Och i praktiken så värnar vi inte äktenskapet eftersom kristna (även konservativa) skiljer sig ungefär lika mycket som icke-troende, och dessutom är det många av oss som ofta spanar på gifta personer (=otrohet enligt Jesus). Dom flesta av oss, konservativa eller ej, simmar i samma båt. Vilket krånglar till Skiljelinjes-frågan, minst sagt.
b) Det finns mycket annat mål-missande än det sexuella som är centralt. Hos Jesus och apostlarna kritiseras ju tex rikedom betydligt hårdare än dom sexuella synderna. Och i vårt samhälle är girighets-synden minst lika utbredd som dom sexuella perversionerna. Då måste man fråga sig vad denna sex-synds-hang-up kommer sig av.
c) Vi kan göra (och gör) alla generella bedömningar om vem som är kristen eller ej, men i konkreta fall av misslyckanden så bör detta behandlas i direkt-kontakter och av specifika lokala gemenskaper, i den process av fostran och försoning som Jesus förespråkar (Mt 18).
3. Vilket är det principiella problemet med sambo? För egen del är jag enormt tveksam till att man låter kyrkorna eller staten konstituera äktenskapen. Vad har staten, denna våldsstruktur, med två människors sammanvigning inför Jahve att göra? Det är väl gud som sammanfogar? Dessutom kräver, om jag förstår saken rätt, staten att man avlägger en ed i samband med äktenskapets ingående, något Jesus lärlingar inte borde pyssla med. Inte heller tycker jag man ska erkänna en präst eller pastors rätt att viga, eftersom detta ifrågasätter tanken på det allmäna prästadömet.
4. Vad är problemet med trogna homosexuella relationer? Om vissa människor har en konstant sexuell dragning till samma kön, borde det då inte gälla samma som för oss mer hetero-sexuella, att ”det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå”, som Paulus säger.
5. Det talas för mycket om ”rätt och fel”, och för lite om ”bättre och sämre”. Det avgörande borde vara riktningen i vår utveckling. Vi kommer aldrig till en punkt då vi lever ”rätt”, vi kan alltid komma djupare in i guds vilja.
6. Äktenskap är problematiskt ur ett gudsrikesperspektiv. Det mesta Jesus säger om familje-banden är av kritisk natur. Detta, tror jag, inte för att Jesus ogillade sex och kropp (han var ju jude), utan för att visste hur stark kärleken och lojaliteten till make, fru, barn och föräldrar kan vara. Och därmed utgör den kärleken ett hot mot den odelade guds-lojaliteten. Därför är det bästa om man kan leva ogift utan sexuella relationer. Men dom flesta klarar inte av det, och i så fall är det bästa att begränsa sig till så få sex-partners som möjligt, helst max en.
7. Det kan vara bra att onanera ibland. Och dåligt ibland.
8. Det är bra att ha mycket sex i ett äktenskap om detta är möjligt, men det är också väldigt viktigt att man lär sig att tygla sina behov, underordnar sig sin partner, och söka den andras bästa.
9. Skilsmässor är alltid något tragiskt som vi bör kämpa för att undvika. Kriget mot skilsmässor måste bedrivas bland annat genom förebyggande arbete innan äktenskapet ingås och genom tillhörighet till en öppen, nära, fostrande gemenskap.
10. Sexuella (bekönade) varelser är vi hela tiden, och detta är en aspekt som påverkar oss ständigt. Detta bör man tänka på när man pratar om ”att ha sex”. Sex är egentligen inte något vi har, utan något vi är.
11. Köns-tillhörigheten skapar uppdelningar mellan människor, skiljemurar. I Messias så bryts dessa murar ned. Vi bör därför som Jesus-lärlingar inte stödja köns-uppdelningar utan verka för frihet och enhet och relativisering av köns-roller.
12. Guds förlåtande, befriande och upprättande kärlek möter dig där du är, oavsett din bakgrund, och söker alltid ditt (och andras) bästa.