Igår satt jag en stund och samtalade med bland annat Elof från en av mina favoritbloggar – Kristen Underjord. Elof är också ”präst” och tillhör kommuniteten Oikos. Vi samtalade om olika saker, och bland annat vred och vände vi lite på frågan om röstning. På den monitor jag har framför mig sitter ett klistermärke från Kristen Underjord med texten ”Jag röstar på ett annat system”. Och så har det varit för mig sen 4-5 år tillbaka. Jag röstar inte i dom svenska valen, och jag uppmanar andra att göra likadant.
En sak jag grunnat på är varför många blir så arga när man vägrar rösta i valen. Kanske har det att göra med att detta blottar vår tro. Litar vi på att det är det våldsbaserade och splittrande politiska systemet som ska förändra verkligheten, eller litar vi på alternativen? Om vi litar på Jahves alternativa kraft, varför är det då så viktigt att ändå rösta? Det går ju trots allt att engagera sig på många andra sätt än genom att rösta i riksdags- eller EU-valet. Varför då bli så upprörd?
Eller är det kanske så att röstningen egentligen är en akt av tillbedjan? Ve den som inte böjer knä vid demokratins altare.
Rösta rätt. Rösta med ditt liv. Rösta på den obeväpnande rabbin från Nasaret.
Svik systemet.
Fotnot: Vill du läsa något i den här riktningen så kan jag rekommendera (om du läser engelska) Greg Boyd´s The Myth of a Christian Nation (Anton slår Anton skrev om den här), eller, ännu hellre, Haw´s och Claibornes Jesus for President eller den Hauerwas-rekommenderade Electing Not to Vote.
Jag har funderat på det här med röstningen en del. Jag fick rösta första gången i Eu-valet som var, och då gjorde jag även det. Men det var även då jag första gången fick reda på att det finns dom som inte röstar av politiska skäl. Men jag tänker så här kring röstning just nu, att det är bättre att rösta på det minst dåliga alternativet så att de partier jag tycker är ännu sämre har svårare att få tillräckligt med röster.