Önsketema
När jag dom senaste åren på ett nytt sätt drabbats av Jesus från Nasaret, så har samtidigt mina tvivel ökat. Trosmätaren har inte sällan visat under 50%, och aldrig 100%.
I vår gemenskap har vi valt att bearbeta sådana här känslor relativt öppet. Vi har alla en biktpartner som vi förväntas vara öppna inför. Men även i våra bibelsamtal är det vanligt att vi vädrar skepsis och prövar alternativa tolkningar. Om detta är bra eller dåligt är jag inte helt säker på.
Ibland blir jag avundsjuk på dom hebreiska trosfäderna. För dom verkar inte brottningen alls, som ofta i vårt sammanhang, ha handlat om huruvida gud ”existerar” (en grekisk-platonsk frågeställning?) eller om ”gudsbild”, utan om guds (eventuella) handlande. Skrifter som Predikaren, Job, Klagovisorna och Psaltaren präglas (bland annat) av tvivel på guds trofasthet och direkta guds-anklagelser. ”Varför sover du gud? Du är en svikare!”
Dom som följt mitt skrivande några år och är teologiskt på hugget kan säkert se vissa förändringar i min teologi. En del tycker att jag är ”liberal-teolog” eller heretiker/villolärare för att jag mixtrat med gudsbilden och teologin. För vissa verkar hur man tänker om gud vara det avgörande, inte hur man lever. Jag har svårt för det, även om tankarna förstås påverkar våra liv. Just därför har det för mig som grubblare känts nödvändigt att förespråka en tro och gudsbild som jag ärligt kan leva med, som fungerar. Kanske luktar det ”liberal-teologi” ibland, men den hotbild jag sett är inte felaktiga teologiska tankar, utan hyckleri och/eller Jesus-bekännande sammanhang som anpassats till systemet och i praktiken dissar Jesus undervisning.
Om min och andras tankeprocesser och undervisning stimulerar efterföljelse av Jesus, så tänker i alla fall inte jag tuta i heretiker-hornet, oavsett om det skulle lukta liberal-teologi (eller för den delen, konservatism).
Vad har du för tankar om detta? Hur gör ni i er gemenskap?
Stort tack för denna text på mitt önsketema! Som alltid är det spännande att ta del av dina resonemang! Jag tycker att det låter väldigt vettigt det där du skriver om din gemenskap. Att bearbeta sina tvivel öppet osv. Jag undrar om en sådan gemenskap skulle vara till hjälp för tvivel jag själv kan uppleva… Du skriver att du blir avundsjuk på de hebreiska trosfäderna för att brottningen inte gäller Guds existens. Jag skulle dock inte tro att detta är något att avundas. Jag känner mer igen mig i den gammaltestamentliga tvivelstematiken än i den moderna. Det är mer Guds obegriplighet än Hans eventuella icke-existens som skrämmer mig. Jag har grubblat mest på sådana frågor som berör domen och helvetet, och om lidandet i denna världen.
Håller helt med dig, Jonas, om att vår tro mer handlar om hur vi lever än om hur vi tänker. Den där protestantiska dikotomin mellan tro och gärningar har ofta lett till att dogmerna blivit viktigare än efterföljelsen. Men Jesus sa inte ”Tänk rätt om mig”, han sa ”Följ mig”. Tro ÄR gärningar.
FREDRIK. Jepp. För mig personligen är det också lättare att tro genom gärningarna. För mig är inte ”tron allena” en tröstedogm, utan leder mig som grubblare till att gräva i mitt inre för att se om den trosnivå som jag lyckas prestera (eller som jag fått) är tillräckligt hög.
JONAS. Har du kommit fram till något som hjälpt dig och gett dig vila i dom grubblerierna?
Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på frågan. Men grubbleriet om dom och helvete avtog faktiskt betydligt efter det att jag pratade med en katolsk präst om frågan. Så det grubblandet har faktiskt trätt tillbaka mycket hos mig. Jag vet inte om det var något särskilt tröstande som prästen sa, men ändå hjälpte det på något sätt som jag inte riktigt kan förstå. Nu är det väl den helt vanliga teodicéfrågan som ställer till en hel del problem för mig. De grubblerierna har nog tilltagit på senare tid. I det längsta har jag försökt ha en väldigt traditionell syn på Guds allmakt, men nu kanske jag alltmer börjar luta åt en sådan syn som du var inne på i din förra blogg.
Jo, jag har väldigt svårt att förstå hur man kan tillbe en gud som styr allt som händer i världen, om det är det du syftar på. ”Låt din vilja ske, låt ditt rike komma”, dvs det är något vi ber om och hoppas på, inte ett fullbordat faktum.