”Ni ber dåligt”/Jakobsbrevet
Religiösa människor älskar att använda bön som ersättning för lydnad. Istället för att sluta samla på hög, så ber man gud att ta sig an dom fattiga. Istället för att sprida budskapet om befrielsen och gudsriket, så ber man gud att ”frälsa människor”. Istället för att själv angripa ondskan så skickar man gud att styra upp det hela. Ungefär som systemets människor delegerar bort sitt moraliska ansvar till myndigheter och politiker.
På så sätt blir bön ett fromt lager av spackel över äckligt mögel och ruttenhet. Det är också därför det är så viktigt för många att andra lägger märke till ens dynamiska böner. Hur länge man ber, hör högt, hur smart, hur genomtänkt, hur teologiskt korrekt, hur coolt, hur avslappnat blir det viktiga.
Jesus linje tycks vara en annan. Be kort, be utan krusiduller, be gudsinriktat, och be om att guds vilja ska ske och guds rike ska bli synligt i och genom oss, Jahves folk. På så sätt blir inte bön en ersättning för lydnad, utan lydnadens smörjmedel.
Har du lagt märke till hur mycket man har bett om väckelse – och hur litet väckelse som kommit därav? [...] Om vi önskar äga guds välsignelse över våra liv, måste vi börja lyda. Bönen blir effektiv när vi slutar använda den som ersättning för lydnaden. Gud kommer inte att acceptera bön istället för lydnad. Vi bedrar bara oss själva när vi försöker oss på en sådan ersättning.
/A W Tozer, Guds profet i församlingen
Gränsdragningen däremellan är ofta väldigt diffus, men jag håller helt med dig om problematiken i detta. Frågan är bara hur man gör för att hålla sig på rätt sida, eftersom det ju då kan vara oerhört förvandlande.
Helt orelaterat kommer här också ett önskemål om en post: Våld mot barn, var går gränsen. Att vi som föräldrar brukar våld mot våra barn torde få tveka om. Vi hindrar dem från att springa ut i vägen, vi hindrar dem att slå andra, vi klär på dem overallen när de inte vill det, vi bär dem till dagis när de vill vara hemma. Osv. Alltså, det behöver inte nödvändigtvis handla om aga, utan mer vardagsnära våld, som vi inte vanligtvis tänker på som våld. Och givetvis med det pacifistiska förhållningssättet i bakhuvudet.
Nu är du så där jobbig igen Jonas, träffar mitt i solarplexus. Istället för att bönen är en dialog och en respons på det Gud gör har vi förvandlat det till ett barns önskelista till tomten. Jakob har så rätt vi ber dåligt, vi erkänner inte våra synder och vi gör föga något åt dem. Tack för påminnelsen…
jag är ju (eller har i alla fall varit) med i speak. och där brukar vi alltid, när vi ska presentera speak, säga följande (typ): ”det är viktigt att kombinera bön och handling när vi längtar efter och kämpar för rättvisa. samma händer som vi knäpper i bön för de hemlösa använder vi när vi delar ut bröd till dem. samma tunga som vi sjunger lovsånger med använder vi för att högljutt protestera mot orättvisor samt att välsigna det goda. samma armar vi lyfter i tillbedjan använder vi för att omfamna en syster eller broder…. ” osv.
poängen för oss i speak är att det ena behöver det andra. vi kan inte bara sitta hemma och be böner, och inte heller bara springa runt och ”göra gott”. de måste hänga ihop.
bra post!
tack
Jag håller i stort sett med dej, Jonas! Vi har mycket att lära av Jakobsbrevet och vad det säger om bön…och av Jesus. Jag kan också störa mej på mycket av det du nämner kring att be som ersättning för lydnad och jag håller fullständigt med dej där. Det kan ofta vara mycket lättare/mysigare/coolare att träffas med några sköna polare och be om rättvisa, mirakel och väckelse än att gå ut och själv vara redskapet. Och vad värre är – jag ser det i mitt eget liv allt som oftast.
Men jag skulle ändå vilja tillägga att det faktiskt finns människor som både ber långa imponerande böner OCH lever ut sin tro. I det sammanhang jag jobbar nu har flera av mina kollegor oändligt mycket bättre koll på bibeltexter än jag har – de kan ofta citera långa stycken. Och när de ber använder de sej av denna kunskap. I början störde jag mej på det, jag tyckte att det kändes oäkta och undrade vem de försökte imponera på med sina böner….men ganska snart upptäckte jag att flera av dem verkligen lever ut de bibelord och de vidlyftiga böner som de beder…och då tycker jag att det är helt okej. Att ta tid att tillbe Gud tror jag också är viktigt. Paulus inledning i Efesierbrevet är ju inte direkt en kort och koncis bön/tillbedjan och personligen tycker jag att den är helt underbar.
Maria. Tack för din kommentar och kompletteringen! Jag instämmer. Tror jag…