Drog-systemet

Förra veckan föll jag både för kaffe, choklad, frosseri och snus mittt i veckan. Så nu behövs en tråkig vit vecka.

Vi lever i ett system där vardagsdrogandet hjälper oss att härda ut, och dövar vår kraft till motstånd. Att vi drogar så mycket smörjer och understöder också systemet som Lasse Wierup visar i den nya boken Kokain (som jag ännu inte läst). På ett sätt kan man säga att systemet självt är en drog, som i Chellis Glendinnings läsvärda bok med den minnesvärda titeln ”My Name is Chellis, and I´m Recovering from Western Civilization”.

Jag har under en period grunnat extra mycket på detta med drogandet. Funderingarna har trappats ut under det senaste året då jag tillbringar två förmiddagar i veckan som volontär på Ria, ett café för hemlösa och ”missbrukare”, och också lärt känna några av dom och deras vardag lite närmare. Även om en del Ria-besökare går på droger som är mer påtagligt destruktiva, så finns det ändå tydliga paralleller till Svenssons vardagsdrogande.

Kanske borde vi bara droga vid speciella tillfällen, och då måttligt? Eller borde vi försöka undvika det helt?  Tänk om friförsamlingspionjärerna och straight-edgarna hade rätt i sin absolutism? Eller är drogerna en välbehövlig verklighetsflykt för att hjälpa oss att orka med? Vad tror du?

Fotnot: Att droga - ett försök till definition: att använda sig av en produkt som man inte behöver och som lätt skapar ett starkt beroende och kroppslig nedbrytning.

Life´s a bitch, and then you die

That´s why we get high

´Cause you never know

When you gonna go

(Nas, också ledmotiv i Andrea Arnolds sevärda Fish Tank)

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet

7 svar till “Drog-systemet“

  1. Jonas Axelsson skriver:

    Du nämner friförsamlingspionjärernas absolutism… men hur ser du på den ganska vanliga avhållsamheten gentemot alkohol som fortfarande finns inom nutida frikyrklighet (en avhållsamhet som jag själv för övrigt håller mig till, trots att jag inte formellt tillhör någon frikyrka). Helnykterism som det ju brukar kallas. Tycker du den är problematisk för att den fokuserar ensidigt på alkohol och bortser från kaffe, choklad etc? Eller hur ser du på det hela?

  2. Jonas Lundström skriver:

    Ja, den är väl ett kvarvarande spår av pionjärernas absolutism.

    Jag är velig. Själv bröt jag medvetet med helnykterheten då jag tyckte att helnykterheten skapade en onödig distans till andra människor, samtidigt som argumenten var ytterligt svaga eller obefintliga, och har druckit måttligt sen dess. Det har berikat livet tycker jag, och jag kan inte se att andra människor omkring mig skulle ha drabbats av det. Fortfarande så ser jag detta som ett viktigt uppror, för många fungerar alkoholen tillsammans med avståndstagande från bögeri och eventuellt ytterligare någon sak som dom enda livsstils-markörerna som skiljer ut kristna från icke-kristna. Det blir förstås oerhört problematiskt och jag skulle vilja påstå att identitets-frågan i själva verket är det avgörande skälet (ofta omedvetet) till helnykterhet/absolutism. Det tycker jag man upptäcker rätt snabbt när man märker oviljan att applicera samma argument (inte leda till fall, vara ett föredöme, var går gränsen, inte bli till anstöt, alkoholfria zoner, kan ha kul ändå osv) som man använder om alkoholen på andra saker som kaffe, rikedom, sex, eller whatever.

    Samtidigt… Ibland känner jag att det kanske är bättre att sätta ned foten någonstans och åtminstone göra något motstånd, än att det bara blir snack och insida. Jag är positiv till att vissa avstår helt, det forcerar oss andra att tänka igenom det hela, och kan nog minska den totala konsumtionen. Och kanske gjorde dom rätt som avstod kollektivt i princip en eller ett par hela generationer av frikyrkokristna, det verkar också ha fungerat som någons slags tillfällig excorcism av spritdjävulen.

    Långt svar och inget svar. Just nu ser jag det nog som ett ideal att droga lite lagom till fest, men inte annars. Jag tror på människans behov av fest och högtid. Måttligt drogande av måttliga droger kan enligt min erfarenhet bidra till glädje, gemenskap och avslappning. Men jag är mycket osäker. Kanske är det självbedrägeri. Eller kanske är det enda rationella i det här skitsystemet att på olika sätt söka flykten?

    Därför är jag också mycket intresserad av andras infallsvinklar.

  3. Jonas Axelsson skriver:

    Tack för långt och intressant svar! Hur ser man på droger inom Bruderhof förresten? Hur som helst, när jag läser din bloggpost en andra gång så blir jag fundersam över din breda definition av droger. Jag tycker det är intressant att fråga sig om ”drog” är ett begrepp som är bredare än vi spontant tror – men man kanske inte skall UTGÅ från att droger är ett brett fenomen. Det är ju en risk att ett begrepp blir för uddlöst om man tänjer för mycket på det. Och saker kan ju vara problematiska utan att de behöver benämnas som droger. Jag kan tycka att det finns problematiska aspekter gällande chokladkonsumtion, men därför behöver jag ju inte kategorisera choklad som drog.

  4. Tobias fritzon skriver:

    Ett bra inlägg om droger, Jonas! Jag tänker ungefär som du i den här frågan (förvånad?).

    En fundering dock, även med anledning av Jonas A:s funderingar:
    Bör vi inte litegrann skilja mellan begreppet ”drog” (t ex kokain) och allmänt ”beroendeframkallande” (t ex choklad)? Jag inser att det kan vara lite av en gråskala, men är det inte annars lätt att det blir lite inflation i begreppet drog?
    Ungefär som att man kan säga om Sverige, ”vi lever inte i en riktig demokrati”, men för en person som levt i en ”riktig” diktatur blir det lite konstigt/skrattretande i jämförelse… (Om ni förstår analogin…)

  5. Jonas Lundström skriver:

    Jo, ni kanske har rätt. I regel gillar jag när man behåller begrepp snäva och snärtiga, annars förlorar dom sin kraft. Jag menade inte riktigt att choklad är en drog, däremot har jag börjat tänka på raffinerat socker som drog, mycket eftersom jag sett tydliga paralleller mellan riktiga droger och semi-droger, och tycker att det fungerar. När livet inte längre känns meningsfullt för att man inte får äta någon sötsak en eller ett par dagar, då är frågan vad det handlar om. Sen försökte jag i inlägget att tala om droga som verb, kanske är det mer framkomligt än att tala om droger som substantiv. Vissa saker kan ju också ändra karaktär (drog eller icke-drog) beroende på sammanhang.

  6. Tobias fritzon skriver:

    Absolut, kanske semi-droger är en ok term ändå, just för att både betona likheter och skillnader.
    Angående beroenden mediterar jag för övrigt gärna och ofta över versen: De ”tog sig för att dyrka och tjäna det skapade istället för Skaparen” (Rom 1:25b), lite för att jag tycker det teologiskt fångar in mycket av vad det handlar om när vi försöker fylla tomrummen och gå genvägen.
    Samtidigt känns det som att du hittar en viktig ton i ditt inlägg när det gäller att parallellt ha en lite softare inställning. Ämnet känns högintressant i vårt adrenalinpumpande konsumtionssamhälle!

  7. D skriver:

    Jag äter nöt creme & dricker cola. Tycker att allt är skit för tillfället!
    Läser bloggen efter jobbet. Sjukt slut efter jobbet.

    Reflektion.
    Jobbar på posten (atm.).
    Post-distrikten är uppdelade så att det så långt som möjligt ska vara precis utdelbart på en brevbärare. Dvs. effektivitet, då behöver man anställa mindra folk. Mindre folk = pengar. Pengarna samlas på högar.
    Om man istället skippade att dela upp distriken i maximal storlek, kunde man anställa fler folk men med lägre lön. Men mer och mer pratar man om effektivtet. Effektiteten äter upp både pengarna, gemenskapen och skapar detta förbannade drog samhället där man inte ska ifrågasätta vad folk har på tallriken eller hur mycket alkohol som konsumeras på helgerna.

    ”Lemmeltåget. Lemmeltåget. Gå Gå! Bli utfryst om du lämnar spåret.”
    http://il.youtube.com/watch?v=PWOXiBEk4f8

Lämna ett svar