Just nu befinner jag mig i Iggesund där vi tidigare tillbringade fem-sex år av vårt liv med församlingsplantering och socialt arbete. Vi bor hos en familj som var en bärande stomme i vår husförsamling, och vi kommer förhoppningsvis ha tillfälle att hälsa på ett gäng vänner och bekanta i Iggesund-Hudiksvall. Men vi är egentligen på väg hem från Luleå, som var huvudmålet med resan, där vi tillbringat några dagar tillsammans med min snart nittioåriga farmor Signe. Vi hade även förmånen att få hänga en eftermiddag med min kusin Rickard och hans familj, och Rickard och jag hade ett i mitt tycke mycket bra och givande samtal om efterföljelse och församlingsliv.
Signe är en riktig pingstvän av den gammeldags sorten. Hon pratar gärna om hur hon blev frälst från ”världen”, och med världen menar hon bland annat dansen, sporten, svordomarna och, givetvis, alkoholen. Hennes världsbild är svart-vit, det är ”frälsta” och ”ofrälsta”, med tydliga gränsmarkörer mellan grupperna. Hon pratar mycket och är gästfri, positiv, rolig, varm och har ett stort hjärta för familj, vänner och dom fattiga. Många är dom sockor hon har stickat till hemlösa och gatubarn från östeuropa.
Efter några dagar av samtal och gemenskap visar dock tecken på nyanser sitt ansikte. Vi pratar bland annat om farmor och farfars pacifism, och tangerar deras besvikelse på Lewi Pethrus som stödde Vietnamkriget, och farmor berättar (igen) historien om hur LP tillrättavisade min pappa från talarstolen på Lapplandsveckan när han sprang omkring i gången innan ”mötet” med orden ”har du inga föräldrar, lilla lintott?”, varpå farmor ilsket gick fram och tog pappa i handen och lämnade tältet.
Nåväl, inspirerad av dagarna med farmor kommer här ännu ett LP-citat från den tidige LP (innan ”världen” tog honom?):
Vad det gäller striden mellan kapital och arbete, så är det ett faktum, att präster och predikanter icke våga säga sina förmögna medlemmar sanningen på denna punkt, och de stora arbetarskarorna lyssna icke till dem.
Jaha, du uppehåller dig i grannskapet.