Arbetarrörelsens dag

Idag firas arbetarrörelsens dag, som bekant. Det kan vara värt ansträngningen att ta reda på historiskt hur det kommer sig att det nu, här och där, finns saker som fem veckors semester, strejkrätt, demonstrationsrätt, sjukförsäkring, skyddslagar och yttrandefrihet. Inte är det för att dom som haft makten varit välvilligt inställda och reformivrande. Nej, människor har organiserat sig och pressat tillbaka dom styrande genom ett medvetet, inspirerande och kostsamt arbete. Idag plockas dock detta bort steg för steg, samtidigt som vi är mer splittrade än någonsin och solidaritet ofta tycks vara ett minne blott. Osäkra anställningar gör att folk inte vågar ta strid för sig själva eller sina kollegor.

Dags då inte att ge upp, utan att ta nya tag. Varför inte joina ett riktigt fackförbund och starta en grupp på din arbetsplats. Förslagsvis då ett fack som verkligen är berett till kamp, som har långt till kompromiss, som inte ger höga löner till administrativ personal och som fattar få beslut över ditt huvud. Det vill säga syndikalisterna.

Samtidigt behöver vi gå längre än till klassisk arbetarkamp. Lönearbete är i grunden ett slags slaveri där andra blir rika på vårt arbete och där andra bestämmer över våra liv. Så långt det är möjligt utifrån den enskildes omständigheter tycker jag vi bör hoppa av eller trappa ned på lönearbetet och istället ägna oss åt relationer, hushållsarbete, naturupplevelser, aktivism, volontärarbete, fria studier, odling och lek.

En annan väg är möjlig. Eller bara löjlig?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>