Att avväpna Familjen

Något av det potentiellt absolut vackraste och härligaste som bjuds oss som människor utgör, tror jag, samtidigt ett av dom viktigaste hindren för en friare värld.

Jag tänker på Familjen. Familjen, med äktenskapet som dess hjärta, har utvecklats till en patriarkal institution som är ansvarig för destruktiv överbefolkning och förblindelse för utomståendes behov. Familjen uppträder också som en gud och vi som dess betjänter på ett sätt som skapar lojaliteter som i regel blir viktigare än lojaliteten till Befrielsens och Kärlekens Kraft.

Familjen behöver därför avväpnas och smidas om från svärd till plogbill, men på ett sätt som inte ger begären och individualismen fritt spelrum. Jag tror att detta kan göras effektivast genom alternativa gemenskaper som tillåts vara viktigare än familjebanden och som får relativisera och tämja äktenskapets betydelse.

Men hur? Nedan kommer ett försök till en slags skala/typologi på olika varianater jag känner till från alternativa gemenskaper i historien. Det gemensamma i dessa grupper är att lojaliteten till gemenskapen står över familjebanden. Men vad tycker du är styrkor respektive svagheter med dom olika modellerna? Vilket alternativ föredrar du? Är det något eller några du förkastar? Varför?

1. Äktenskap förbjudet

Detta är den väg som klostren gått, och som då i regel praktiserar enkönade gemenskaper. Men det har också funnits andra celibatära alternativa gemenskaper/sekter, exempelvis Shakers.

2. Äktenskap accepterat

Det intryck jag har av texter från den tidiga Jesus-rörelsen och fornkyrkan är att huvudlinjen var att äktenskap accepterades, men att celibatet allmänt betraktades som en högre väg. Vissa grupper verkar också ha befunnit sig mellan 1) och 2), exempelvis Montanisterna som verkar ha förbjudit omgifte och accepterat upplösning av vissa äktenskap.

3. Äktenskap rekommenderat

Detta tycks vara huvudhållningen inom anabaptistiska grupper såsom Amish, Hutteriterna och neo-anabaptisterna Bruderhof. Att bilda familj (ofta en rejält fet sådan) ses som det normala, Familjen tillhör centrum i gemenskapen, och det är svårt eller omöjligt att bli äldste om man inte är en gift man.

4. Komplexa äktenskap

Vissa grupper har praktiserat öppna eller komplexa äktenskap, inte bara i kölvattnet av den sexuella revolutionen, men även i Jesus-inspirerade grupper såsom exempelvis Oneida Community där varje kvinna i gemenskapen var gift med alla män, och tvärtom.

Så vad tycker du? (Om du skulle tycka att det är fyra dåliga alternativ, så berätta gärna om någon radikal grupp du känner till som har praktiserat något som inte är en variant av dessa fyra.)

Svik systemet, Bygg alternativen, Sprid budskapet

23 reaktion på “Att avväpna Familjen

  1. Kan bara upplysa om att den största radikala rörelse som världen skådat har alltid haft 1 och 3 som ideal samtidigt. Alltså 3 är det normala och inte en lojalitetsförbannelse. :-)

    Men när 1. är framträdande (klosterliv, prästerskapet) så har det ofta 3 i sin närhet (tredjegradsordnar i klostren; med gifta medlemmar).

    Så det går att vara radikal och ”normal” samtidigt i Kyrkan eler sådär radikalt annorlunda som Jesus och totalt hängiven Kärleken (men det finns också många gifta präster i Kyrkorna)…

    • Anders. Jag kanske var otydlig, men jag syftade här enbart på grupper där grupp-tillhörigheten är viktigare än familjebanden. Jag talade inte om förhållningssätt till sexualitet och äktenskap i stort (även om det också är intressant), utan var intresserad här av hur grupper med ett tydligt alternativt gemensamt vardagsliv hanterar detta.

      Sen kan man ju inte ha 1 och 3 som ideal för en grupp samtidigt heller. Ett av dom största problemen som jag ser med kloster-livet är den teologi om den särskilda kallelsen som gör att man i praktiken delegerar bort det radikala livet till ett fåtal specialister. Men jag har rätt stor respekt för klostren generellt sett.

  2. Jag har verkligt svårt att se mig själv leva som under alternativ 4, och har svårt att se att det verkligen skulle kunna fungera i verkligheten, att det skulle leda till något bra. Men jag tycker samtidigt att det helt klart kan finnas en poäng i att inte döma ut den hållningen på förhand. Man kanske kan lära sig något under samtalets gång om, man kanske kan börja prata om vad äktenskapet faktiskt är bra för med lite nya ögon.

    Sen är det svårt med 2 och 3. I stort så tycker jag nog att det är något som ska accepteras snarare än uppmuntras till.

    Men det är inte helt enkelt. För de flesta idag (inklusive mig) så gissar jag att det är just i en relation av typen äktenskap som man faktiskt lär sig vad allt det där fina och idealistiska man pratar om – gemenskap, att gå till rätta med varandra, att dela vardagen, eller helt enkelt att älska, etc. – egentligen betyder. Och då verkar det vettigt att uppmuntra det, kanske. Men avguden, ack avguden… Tror det var Max som skrev på sin blogg att äktenskapet (eller i alla fall synen på den) kan vara en stor anledning till att kyrkan är så blek. Tror det ligger bra mycket i det.

    • Jonatan. Sympatisk kommentar.

      Kalle. So they tell me. Men utveckla gärna vad du menar, det är inte alls självklart om man inte förutsätter en viss typ av teologi (tex en indelning av guds verksamhet i ”skapelse” och ”frälsning” eller liknande).

      En kort replik är ändå; dels tror jag inte att skapelseberättelserna innehåller allt det som man vanligen läser in i dom (tex kritik av homosexualitet), och dels tror jag inte att den historiska skapelsen är ”sista ordet”, i Jesus så gör gud allting nytt, och på ett sätt som också transcenderar den första skapelsen. Jag tycker man bör tolka/omtolka Skrifterna genom den lins som Jesus från Nasaret utgör.

  3. Nr. 3 är väl att föredra bland de du listat. Jag tror dock att kärnfamiljen skall bevaras men att den skall fungera tillsammans med andra familjer i ett kristet ”samhälle”. Inte isoleras.

  4. Ytterligare en tanke: ett annat framkomlig väg som jag kan se är att gemensamt börja ta ansvar för barnuppfostran. Exempelvis att singlar i gemenskapen passar barn. Men att föredra då skulle vara att göra det ”ideologiskt medvetet”, till en praktik, så att det inte handlar om billig barnvakt för barnfamiljer utan en uppgift som man har om man själv är utan barn. Jag tror att det skulle vara ett sätt att uppvärdera singelskapet, det räcker ju inte med att säga ”singlar kan!” Om singlar verkligen kan så visar det sig ju också i vad singlar gör.

  5. Det största problemet med alternativen till kärnfamiljen är att de inte lär ut eller lever ut kristen praktik av den enkla anledningen att de väldigt sällan är livslånga.

    Har aldrig sett förlåtelse, ödmjukhet och förmågan att livet igenom göra familjen/gemenskapen viktigare än den egna viljan så bra gestaltad som just i äktenskap.
    Och det är ju det alternativet vi är kallade till att leva i… eller?

    Visserligen är äktenskapen inte alltid vare sig livslånga eller bra.
    Men det är ju inte så vi ska leva… eller?

    //TJ

  6. Hörde en liknelse för ett tag sedan:
    Skulle en fotbollspelare vara friare eller mer låst om man tog bort alla regler från spelet?

    Svaret är att han skulle bli väldigt låst eftersom han inte skulle veta vad som skulle hända, spelet skulle förlora sin skönhet och antagligen mycket snabbt urarta.
    Reglerna ger med andra ord spelet dess mening och skönhet.

    Likadant är det med relationer.

    //TJ

    • Tobias. Det är intressant. Jag har grunnat en hel del på detta med livslånga löften. Tendensen finns ju att alternativa gemenskaper med mer långsiktighet alltid (?) har löften som är mer eller mindre livslånga, det tycks gälla både klostren och tex (radikala) anabaptistiska grupper (Bruderhof, Hutteriterna, Amish). Ibland är jag osäker på om vi någonsin kommer att skapa några seriösa alternativ utan tydliga löften av den här typen.

  7. Flera personer har berört en mycket intressant tankegång här: tänk om människor kan lova varandra saker utan att det kallas äktenskap. Jag funderar mycket på hur det skulle kunna se ut (och det finns ju många exempel också).

    Appropå skapelseordning vill jag citera min vän som brukar säga att äktenskapet snarare är en konsekvens av syndafallet. Det behövs ett löfte för att vi inte klarar av att leva tillsammans annars.

    Tack för ännu en bra post, jonas.

  8. Bra kommentar av min namne angående frihet/regler!

    Personligen ser jag 1 och 3 som valet en kristen ställs ifrån. 2 känns den överandliga vägen (typ gnostiskt) och 4 som nån slags ”Guds barn-sekt” av nåt slag.

  9. Tobias. I det här fallet tänker jag inte på individen utan på gemenskapen. Och jag antar att du då inte menar att 1 är ett alternativ, eller? (Utifrån det du säger om 2). Alltså förespråkar du 3?

    Angående 4, visst spontant känns det inte jättesunt direkt, men vilka är dom starkaste mot-argumenten tycker du, bortsett från känslan?

  10. ”Familjen, med äktenskapet som dess hjärta, har utvecklats till en patriarkal institution som är ansvarig för destruktiv överbefolkning och förblindelse för utomståendes behov. Familjen uppträder också som en gud och vi som dess betjänter på ett sätt som skapar lojaliteter som i regel blir viktigare än lojaliteten till Befrielsens och Kärlekens Kraft.”

    Riktigt bra sammanfattat.

  11. Jonas.
    Är inte riktigt säker på hur du menar med att du inte syftar på individer. Utveckla gärna. Om vi talar om nåt slags ”kristet normaltillstånd” är det helt klart 3 jag förespråkar.
    Angående 4 ser jag helt enkelt inte nåt bibelstöd skymta fram ens vid horisonten. Eller?

  12. Nu såg jag din kommentar till Anders G och tror mig förstå ungefär hur du menar. Men jag måste nog ändå säga att det ju precis som Anders är inne på finnas parallella spår, dvs inom Kyrkan finns plats för olika slags grupper. Men majoriteten är 3.

    • Min teori är att om man har en alternativ gemenskap så kan man inte ha både 1) och 3). Antingen så är familjebildning det normala och prioriterade (med patriarkala drag), eller också är celibatet det önskvärda (2) eller allenarådande (1). Annars får du gärna ge ett historiskt exempel på en alternativ grupp med ett gemensamt vardagsliv som lyckats i praktiken med att både celibat och familjebildning är likvärdigt. Jag vet att vissa strömningar resonerar så (tex delar av New Monasticism, se deras 12 marks), men jag kan inte se att det fungerar i praktiken. Men det verkar som om du väljer alternativ 3.

      När det gäller fyra så slingrar du dig… (och jag också…). Vilka är motargumenten förutom att du inte tycker att det finns något bibelstöd? (Det finns ju mycket vi gör som saknar bibelstöd.) Nu vill jag ogärna hamna i en position där jag ska försvara något jag inte tror på, men som Jonatan sa så tycker jag det finns skäl att tänka igenom det här från början en gång till. Om man bekänner sig till Jesus så tycker jag att han både kritiserar äktenskap och skilsmässa, men hur är det med alternativen 1-4?

    • Låt mig få förtydliga lite. Min grundfråga har att göra med att jag tycker familjestrukturen är problematisk på det sätt jag angav ovan. (Jag håller samtidigt med Jonatan mfl om att äktenskapet kan vara en träning i gemenskap och så.) Även huvudstråket i Jesus undervisning tycker jag är tydligt familjekritiskt. Frågan är i så fall vad man kan göra för att övervinna detta dilemma. Min känsla är att urkyrkan-fornkyrkan pendlade mellan alternativ 2-3, men det finns också möjligen tecken på att det fanns grupper som praktiserade annat. Själv undrar jag om inte alla alternativ är dåliga, men jag förespråkar själv (med tvekan) alternativ 2, även om vår gemenskap (tyvärr) praktiserar 3. Men jag försöker samtidigt processa varför 1) och 4) är dåliga, och om det finns fördelar. Huvudproblemet med 1) är väl att kraften i sexualiteten underskattas, och då kanske huvudproblemet inte är eventuella okontrollerade sexualitetsutbrott, utan att gemenskapen blir exkluderande (som klostren). Problemen med 4 är kanske ännu mer uppenbara, men en fördel kan vara att man mer undviker att äktenskaps-lojaliteten blir en avgud. Å andra sidan kanske sexualiteten i sig blir en avgud då?

  13. Jag tror helt enkelt vi är för sköra som människor för alternativ 4. Sen tror jag i och för sig ett ”argument by silence” när det gäller NT är på plats eftersom man mycket väl skulle ha kunnat tänka sig apostlarna laborera med alternativ 4 om de hade velat.
    Förstår dock fortfarande inte varför man inte kan förespråka olika sorters ”alternativa gemenskaper”.

    • Aha, du menar att olika alternativa gemenskaper kan ha olika alternativ sinsemellan?`(Jag menade att en och samma gemenskap inte kan både ha familjebildning som det normerande/högsta, och celibatet.) Det är intressant. Själv tänker jag ofta för generellt. Kanske du har rätt där. Och då tänker du dig fler alternativ än 3? Tycker du det är ok med en celibatär och könsblandad gemenskap?

      Hur menar du med för sköra? Många använder ju argumentet tvärtom (inte jag!) – att vi är för sköra för att kunna lova en person evig trohet (3), och det används ju ofta mot 1. Läste historien om Oneida community idag på fm (här). Texten visar tydligt på ambivalensen i projektet, även om det som alltid är svårt att avgöra vad dom allvarligaste missförhållandena berodde på (förföljelse, ledar-kulten, ”äktenskaps”-ordningen, eller en blandning av detta, eller andra saker).

  14. För sköra: Den eld som har givits oss måste vårdas med omsorg och under former som inte utlöser ”skogsbrand” (typ alternativ 4). Hänvisar här gärna till den katolske författaren som skrivit ”Törsten” (kommer inte ihåg hans namn tyvärr).
    Celibatär könsblandad gemenskap ser jag rent principiellt inte som nåt problem. Men jag rådfrågar gärna folk med erfarenhet hur det blir i praktiken på lång sikt… Bjärka-Säbys kommunitet kan väl nästan sägas snudda vid detta? (Dock inte livslång)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>