Barn och regler

Jag försöker träna på att säga ”jag vill inte att du gör så” till barnen istället för ”du får inte”, eller ”man får inte”. Minns jag rätt så är detta inspirerat bland annat av Jesper Juul. Min tanke är att det är bättre både för mig som förälder och för barnen att vi lär oss att relatera till subjekt, snarare än till abstrakta regelsystem. Gömt under regelsystemen ligger ju ändå någon eller någras vilja, det är någon eller några som av en eller annan anledning inte vill att vi ska göra si eller så. Att säga ”jag vill” eller ”jag vill inte” istället för ”man får inte” är att vara tydlig som subjekt, att ta ansvar för dom värderingar en sprider, och samtidigt att lära barnet detta.

Frågan är om inte vi skulle må bättre av att agera likadant även i relationer mellan vuxna. Varför inte prova ett tag och säga/tänka ”jag/dom/ni/vi vill inte att du gör detta” när vi kommer i kontakt med olika regler. Det kan definitivt ge en del nya insikter om världen och samhället.

Vad tänker du?

2 reaktion på “Barn och regler

  1. Spännande tanke som jag definitivt kommer ta med mig.

    Jag menar ändå att jag som vuxen har ansvar, och faktiskt hålls ansvarig, för mina barn och att det i och med det finns en viss legitim auktoritet i det.

    Därmed inte sagt att jag är befriad från att förklara mig för mina barn i och med den auktoriteten. De har rätt att ifrågasätta den och om jag inte kan motivera den har de givetvis också rätt att bryta den.

    Jag använder därför oftare formuleringen ”Du får inte därför att xxxxx”

    Givetvis handlar det väldigt mycket om tid och plats. Jag har inga problem att säga till mina barn utan att skämmas för att jag skriker ”Du får INTE leka på vägen” när det kommer en bil. Det är liksom inte läge för en pedagogisk diskussion då…

    • Bra påpekande. Jag vet inte exakt hur jag ska formulera det (har lite svårt för en del av dom termer du använder – legitim auktoritet/ansvar/rättigheter), men vuxna har alltid mer makt i förhållande till barn, och det är viktigt att se och erkänna det, samtidigt som jag tror på att använda den makten för att befria och självständiggöra barnet. Att jag har mer makt än barnet behöver inte betyda att jag blir barnets regent.

      Bilexemplet är intressant, risken är ju att vi skäller på barnen som om dom hade gjort något fel när dom går på en bilväg, istället för att stoppa bilarna. I det fallet tycker jag kanske det är extra viktigt att säga (innan…) att jag vill inte att du leker på vägen, för där kör det bilar, och dom är farliga, och jag älskar dig och är rädd om dig, istället för att ge barnen en bild av att jag accepterar regeln att vägarna är till för bilar och att barnet begår ett brott som det ska straffas för när det går på vägen. (Reclaim the streets…)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>