10 reaktion på “Björken vissnar

  1. 6e juni? Svea rike övervinner Guds rike? Nej men skämt åsido, det var verkligen tråkigt att höra. Det ni gjort har ändå varit viktigt och betydelsefullt för många. Ni har banat väg lite med autonom gemenskap/församling i det senmoderna Sverige, tycker jag.

  2. Johan. När vi började så bestämde vi att vi skulle köra fem år för att sedan utvärdera och ompröva. Vi ville ha fem år för stabiliteten, och för att det skulle kännas rimligt att flytta osv, men vi var inte beredda på att binda oss mer långsiktigt. Förra våren hade det gått fem år, och då hade vi en längre period när vi samtalade om framtiden. Det visade sig då att ganska få var villiga att fortsätta gemenskapen i nuvarande form, någon var osäker på det här sättet att vara församling, någon var osäker på framtiden för sin egen del, några vill gärna flytta mer ut på landet (det låter som om vi är jättemånga, men vi är bara fem vuxna i kärngruppen…), någon blev osäker på grund av dom andras osäkerhet osv. Vi har ändå fortsatt tills vidare, men känslan har alltmer blivit att Björken inte har någon framtid. Därför lägger vi nu ned definitivt, och jag hoppas att det kan göra att nya möjligheter öppnar sig. Typ så.

  3. Markus. Vi tänkte inbjuda till gravöl. Kom och sörj med oss att Björken vissnat och nationen består, typ.

  4. Vad har ni lärt er ?, skulle ni gå in i liknande gemenskaper igen? Vad ser ni tillbaka på med störst glädje ? Vad är svårigheterna ?
    Alltså du behöver inte svara nu, du kan få sörja först men jag är verkligen uppriktigt intresserad.
    Daniel

  5. Oj.
    Ni och ni. Det blir nog väldigt olika beroende på vem du frågar.

    Jag och Sara vill gärna vara med i en Gemenskap igen. Det är rentav så att det i regel känns helt nödvändigt för oss. Vi kan tänka oss en paus just nu under väntan (på att ni ska flytta till Brickebacken?), men vi kan omöjligt (just nu) se vare sig ett liv i en traditionell församling eller utan Gemenskap för vår del. Att det är så torde väl innebära att dessa år har gett mersmak. Inte minst känns det viktigt för barnen, dom har gråtit många tårar över Björkens vissnande.

    Störst glädje? Det är nog helheten. Vardagsgemenskapen. Biktsamtalen. Jesus-middagarna. Bibel-samtalen. Aktionerna. Besökare och gäster. Brottningskamperna.

    Det som jag personligen tror är största svårigheterna har jag också tagit upp några gånger i olika bloggposter, bland annat i Varför går Gemenskaper sönder. Ska man bygga potentiellt långsiktiga Gemenskaper som är radikala, då tror jag det är nödvändigt med en initiation i Gemenskapen som kräver att man konkret och praktiskt gör en tydlig brytning med systemet. När detta inte sker (som för oss och dom flesta eller alla nya Gemenskaper i Sverige idag) så kommer lojaliteterna att vara så pass blandade att det bara är en tidsfråga innan systemet/världen sänker gemenskapen. Historiskt har denna brytning/initiation sett olika ut i olika sammanhang men det kan handla om att ingå egendomsgemenskap, om att ansluta sig till en grupp som är påtagligt förföljd (blodsdop), om att avlägga löften osv. För anabaptister är det dopet, för klostren invigningen eller vad det heter. Jag tror inte att detta tar bort alla problem, förstås, men jag tror att det gör Gemenskapen tydlig och ger en stark skjuts mot radikalitet.

    Annars är svårigheterna med att leva i gemenskap nog rätt kända, och liknar inte sällan dom i ett äktenskap.

    Vet inte om detta kan räknas som början på ett svar, det är ju en stor fråga. Men fråga gärna vidare om du har lust, jag tror det är bra om vi och andra delar med oss av dessa erfarenheter.

  6. Tack för ditt svar och din öppenhet. Jag har ett genuint intresse av detta, även om jag inte ingår i särskilt radikala gemenskaper. Frågan lojaliteten är ju en intressant fråga. Vilken intiation skulle skapa den överlåtelsen i vår kontext där löften, invigning och dop tenderar att vara svaga incitament. Kanske är det brytningen med ägandet som skulle kunna skapa det. Men jag är osäker på det. Jag kommer fråga vidare, kanske främst om jag kommer till Sverige. Att samtala funkar alltid bättre än skrift för mig

  7. Ja, jag träffar extremt gärna dig och samtalar vidare.

    Helt ärligt har jag ibland funderat på om deltagande i en icke-vålds-aktion, eventuellt med en uppföljande vägran att betala böter, skulle kunna utgöra en lämplig initiation. När man hamnat i brottsregistret och har betalningsanmärkningar så är man märkt på ett sätt som är svårt att återkalla. Anabaptisterna talade om tre aspekter av dopet – vattendopet, dopet i ande och blodsdopet (förföljelsen/martyrskapet). Alla tre aspekter behöver finnas med.

    Har du något perspektiv på detta med initiation/dop med tanke på den serbiska kontexten, eller finns ett liknande dilemma där (att folk joinar för enkelt utan att ha beräknat kostnaden).

    Jag tycker också det är intressant att både klostren och radikala anabaptistiska grupper var för sig båda kommit fram till praktiken med löften och novis-tiden.

  8. Jag kan säga att min erfarenhet här är att dop kostar. därför tvekar många. Det handlar om att man bryter med det faktum att man bryter med den nationella identiteten. det är många som betalat ett otroligt högt pris.
    Dvs förlorat vänner, partners, släkt …osv.
    Konsekvensen av detta är att när man nu väl döpt sig håller man sig kvar. Det finns också intressanta stråk av att inte använda vapen.
    Det är ju väldigt viktigt att inse det här med novistid. Här är tiden inför dopet väldigt viktigt, med undervisning och katekumenat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>