Bröllopstal

Igår gifte sig min älskade bror Tomas. Det här var mitt tal;

Att hålla tal

är inget val

när bror

har blivit stor.

Jag tror

jag måste fylla

en förväntad roll och hylla,

iklädd obekväma svarta skor,

de tu med en banal

dikt i denna bröllopssal.

.

Ty är dom icke sköna?

Och nej,

det är väl ej

en skröna

att denna relation har glatt oss alla,

och att vi därför böra kröna,

med hurrarop som skalla,

deras äktenskap, så säg?

Så därför, palla

.

låta bli

framföra sanningen däri

att jag och Tomas varit nära

ibland vi

behövt bära

ibland lära

ibland svära

över varann

som kombos, kamrater o syskon i Herren

Du stödde när jag blödde

och vi delar ärren

från strider vi ej vann

.

Och otänkbart det vore Amélie

att inte tala om hur ni

undersköna båda

passar ´hop som träd o kåda.

Vi gillar dig så maxat

o förstår att Tomas paxat

en plats i samma låda

där han din kropp får knåda

.

Men ändå

jag måste tillstå

att jag kan få

ångest av att på en bröllopsfest

som om det vore nåt slags test

hylla löften, tvåsamhet o staten

Men nu

så är jag ju

en ganska feg och lat en

Dessutom finns så mycket gott på faten.

Så trots glamour o könsroller o präst

så säger denna gäst,

om än med vissa kval…

.

Att hålla tal

är inget val

när bror

har blivit stor.

Jag tror

jag måste fylla

en förväntad roll och hylla,

iklädd obekväma svarta skor,

de tu med en banal

dikt i denna bröllopssal.

—————-

Hur tänker du på äktenskapet som institution? Är du ambivalent, eller är det entydigt (åt ena eller andra hållet)?

6 reaktion på “Bröllopstal

  1. Det här talet gillade jag skarpt, det var kul. Men att vara ordfinurlig är ju något du har varit väldigt bra på, det vet jag :-) Jag har ju den uppfattningen att ett äktenskap är ett förbund, ytterst sätt konstituerat av Gud. Men i övrigt är det ett förbund/avtal, som andra avtal. Det konstitueras vid löftena, ej samlaget. Ambivalent beror på hur man ser det. Visst, finns det det ena och åt det andra hållet att se på det. Låt säga att du har ett undantagsfall: två älskande som ännu inte är gifta blir fast på en ö, själva. Finns ingen annan där. Då kan de lova varandra och därefter leva som gifta, jag tror att Gud ser till hjärtat. Men då krävs det naturligtvis en sådan situation. Många människor som idag lever i samboförhållande och som inte känner till den kristna/frikyrkliga/kyrkliga äktenskapssynen lever nog i sina samboförhållanden som om det vore ett äktenskap. Om de levde efter ”äktenskapsnormen” och älskade i nöd och lust och var sin häft trogen till döden skilde dem åt så tror jag i och för sig att Gud inte har något att förebrå dem för något. Men för egen del, så är inte det den vägen jag rekomenderar. Löften och giftemål tror jag hjälper folk att hålla ihop. Ju enklare och tystare man har gått in i något desto enklare verkar det visst vara att lämna det. Vad jag har förstått, så har det åtminstone varit så att statistiskt sett så spricker fler samboförhållanden än äktenskap. Äktenskap är vad det i sitt sammanhang (samhället) betraktas som. Alltså hur man ingår äktenskap eller vem som är gift eller inte bestäms av ens kontext anser jag och tycker mig kunna ana det även i Bibeln.

  2. Utifrån mitt perspektiv som frånskild tycker jag äktenskapet som institution är överskattat. Kan en inte lova varandra trohet utan att inför staten eller församlingen säga sitt ja med samma giltighet? Jag tror att det är hjärtat som avgör. Att avsluta en relation är lika svårt oavsett ur en valt att ingå den. Bara att det ena är krångligare! Men är då äktanskapet bara till för att göra det till ett svårare beslut för människor att avsluta sina relationer så känns det lite som att pensionsspara, en tror inte riktigt på att framtiden finns där med de en nu har.

    Men vem är vi att avgöra vad ett ”äkta” äktenskap är? (jag kör till med ett bibel referat) i rom. 2 står det om lagen och förhudar, vilket syftar på vem som är rättfärdig eller inte. Vilket en kanske kan göra paralleller till i detta sammanhang, eller?

    Jag kände mig ”gift” innan, men gjorde det för att de som tyckte det var viktigt. Få ett accepterande i vissa sammanhang. Detta är kanske konstigt men så var det. Något jag inte ångrar är festen, kunde dock haft den utan det byråkratiska tjafset!

    /cynikern jonas

    • Tack för kommentarer, jag läser och lyssnar. Återkommer antagligen till äktenskapet som tema senare, men just nu känns det opassande att fördjupa mig mer i det…

  3. ”Du stödde när jag blödde

    och vi delar ärren

    från strider vi ej vann”

    tycker om hela talet och framför allt dessa orden supermycket.

    angående tankar om äktenskapet går jag så fram och tillbaka dessa att jag inte vet längre vad jag tänker om det.

    .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>