Grön teknologi: ett trovärdigt alternativ?

Får vi tro diverse larmrapporter så är behovet av att ställa om till ett fossilfritt samhälle akut. För detta talar både sinande källor och eskalerande klimatförändringar. Det är knappast rimligt att chansa på att det kommer att gå bra även om vi kör på som vi gjort sen industrialiseringens början.

De flesta tycks i den här situationen sätta sin tilltro till ”förnyelsebar energi” och ”grön teknologi”. Ytterligt få är de som frågar sig om detta är ett trovärdigt alternativ till dagens ordning. Jag kan förstå den här impulsen; vi vill tänka positivt, vi har så mycket annat att grunna på, och vi som lever ganska bekvämt i det här samhället vill inte ändra vårt sätt att leva i grunden.

Problemet är att tiden för omställning är begränsad. Väntar vi för länge så risker vi inte bara människans framtid som art, utan också att det pågående massförsvinnandet av arter accelererar kraftigt. Om vi i den här situationen lägger ett antal decennier på att ställa om till ”förnyelsebar energi” och ”grön teknologi” (GröT), och detta sedan visar sig inte vara ett trovärdigt alternativ, då står vi där med hipsterskäggen i brevlådan.

Jag tycker därför grön teknologi-förespråkarna behöver svara på åtminstone fyra basala frågor.

  1. Hur mycket utsläpp av växthusgaser kommer kokandet av GröT att generera? För att ersätta fossilindustrin är det nödvändigt att bygga ny infrastruktur med inte bara elbilar och elplan (?), vind- och vågkraftverk, solpanelparker utan också gruvor, tranportvägar, elnät, fabriker och så vidare. Denna infrastruktur kommer att bli gigantisk, och måste byggas utifrån ett fossilberoende samhälle. Kommer inte detta att leda till ökade utsläpp i just en situation där de flesta experter menar att vi måste kraftigt reducera dem?
  2. Vilka problem leder råmaterialframställningen till? Den gröna teknologin kräver bland annat en rad sällsynta jordartsmetaller, vars framställande idag är förknippade bland annat med massiva föroreningar, väpnade konflikter och diktatoriska regimer. Inte sällan går dessa projekt hand i hand med kraftig lokal opposition och förstörda landbaser och lokalsamhällen. En massiv GröTomställning betyder att behovet av de här mineralerna kommer mångdubblas och åter mångdubblas.
  3. Var ska råmaterialet komma från på längre sikt? Idag består infrastrukturen i GröT av en rad material, däribland mineraler och plaster, som inte är förnyelsebara. Det vill säga, de kommer att ta slut. Ska vi dra lärdom av historien kan det mycket väl komma att bli tidigare än vi anat. Vi pratar alltså inte om en långsiktig lösning, såvida inte allt material kan återvinnas till 100 %, eller allt material i GröT kan bli förnyelsebart. Är det troligt att detta går att genomföra?
  4. Kommer en GröT-omställning uppmuntra en fortsatt produktion och konsumtion på nuvarande nivåer? Om vi tror att GröT är svaret, löper vi inte då en allvarlig risk att tro att vi kan fortsätta konsumera energi och råvaror i nuvarande omfattning? Hindrar en GröT-omställning ett nödvändigt ifrågasättande av hela det kapitalistiska systemet?

Jag gör inte anspråk på att ha svaren på de här frågorna, men jag tycker det är oerhört angeläget att de ställs på allvar. Och vid sidan av Fossil och GröT vill jag föreslå en tredje tänkbar väg. Det är att vi ställer om från ett teknoindustriellt globalt system till småskaliga gemenskaper med kulturer som är förnyelsebara ur alla aspekter, relativt självförsörjande och ser det som en av sina huvuduppgifter att leva enkelt och respektfullt mot varandra, våra medvarelser och den miljö som är vårt enda hem. Det kanske är naivt och korkat och utopiskt, men att bara köra på och hoppas på det bästa, hur utopiskt är inte det?

rare earth

 rare earth

Behov av input

Vaknar strax före 06 av bullret från det väldiga stenbrottet i närheten. Kan inte somna om. Tänker på gårdagskvällens skogspromenad och de bägge skogsmaskiner som fäller träd, skadar, dödar och fördriver djur och river upp väldiga sår i marken i närheten av vår favoritgrillplats. Allt under överseende av en prisbelönt skogsvårdare. Hamnar i ett deppigt tankespår, lika djupt och fult som märkena i skogen. Minns det homofoba seminariet som drog hundratals ungdomar på en festival i helgen som gick. Ser framför mig det etablerade fascistparti som hade stuga på stortorget i helgen och dånade ut sitt ”vi tar tillbaka vårt land” under polisbeskydd. Får speciellt dåliga vibbar av två ansikten jag tyckte mig skymta. Känner sorgen från kontakten i slutet av veckan med den stödgrupp för asylsökande som i ett halvår lovat hjälp till en vän som inte får vara här och inte kan skickas iväg, utan att något hänt. Upplever tomhet när jag tänker på den frikyrkliga välgörenhetsorganisation som inte längre tycks kunna acceptera en pacifist och poliskritiker som volontär. Grunnar på planeringsmötet härom dagen då en kommande aktion fick ställas in på grund av att människor inte har tid, mod och intresse. Skymtar inre bilder av fattiga människor med utsträckta händer som tycks få allt mindre i sina skålar.

Och allt detta är bara saker jag själv personligen stött på. Vad jag hör på nyheterna har jag inte ens nämnt. Och kanske framför allt har jag inte nämnt vad jag inte hör, att mycket tyder på att vi befinner oss i en situation där inte bara ett oöverblickbart antal djur- och växtarter utplånas, utan kanske också människan som art.

Visst finns det oerhört mycket glädje, skönhet, gemenskap och frihetslängtan. Jag ser det, men jag har verkligen svårt att se att det svarar upp mot den situation vi befinner oss i.

Så hjälp mig här. Finns det några seriösa tecken på ett uppvaknande, mot förtryck och förstörelse och för kärleken och vördnaden för livet? Eller om allt går åt helvete, om generationen efter oss kommer åldras i en värld som går under, kan en då behålla en passion för motstånd och en känsla av glädje och mening detta till trots? Och i så fall hur? Länge har jag trott att jag visste en del om detta, men även på detta känner jag mig ibland alltmer osäker.
(Rubriken har ändrats/tonats ned 17/8)

Ibland tänker jag att svaret är ett annat än frågan. Att den hårdhet jag upplever i systemet och den passivitet jag tycker mig se hos människor beror på någon skada jag har som gör att jag i grunden missuppfattat hur tillvaron är beskaffad. Visa mig i så fall hur en sådan som jag kan lämna stigarna och ta sig till den breda vägen.

Paddor på dagis

Förra veckan diskuterades den ökade användningen av IPad:s på dagis i Sveriges Radios program Studio Ett. Och här är jag med reaktionärerna och nej-sägarna. Förutom den koppling som finns mellan hög-teknologin och hierarkier och utsugning, tex i framställningen av sällsynta mineraler, finns andra problem. Jag tror verkligen att hög-teknologin

1) gör oss splittrade. Vi får allt svårare att koncentrera oss. Jag känner själv av det, förstås

och

2) försämrar vår förmåga att relatera till varandra ansikte mot ansikte och skapa verklig gemenskap.

Så tänker jag. Nej till paddor på dagis. Ut i skogen och kolla på riktiga paddor istället.

 

Fjorton förbannade frågor

1. Är det rättvisa när vissa bor i palats och andra på offentliga toaletter?

2. Är det rättssäkert att få sin deportationsdom på ett språk en inte kan läsa?

3. Är det djurskydd att mala ned alla tuppkycklingar i stora kvarnar?

4. Är det frihet att kameraövervakas på alla offentliga platser?

5. Är det fred när människor stoltserar över sina jaktbravader och tusentals djurarter utrotas?

6. Är det yttrandefrihet när dom rika kan genomsyra staden med sin propaganda samtidigt som två personer inte får demonstrera utan att be om lov hos polisen?

7. Är det grönt med en teknik som är beroende av giftig och destruktiv gruvverksamhet?

8. Är det jämlikt när fyra välbeställda vita personer i snurrstolar på ett upphöjt podium ska bestämma över en utsatt mörkhyad persons livsöde?

9. Är det tolerant att attackera lokal- och urbefolkningar i jakten på resurser till dom rika?

10. Är det allas lika värde när en idrottsperson kostar 100-tals miljoner samtidigt som fångar under hot tvingas att arbeta för någon tia i timmen?

11. Är det jämställt att tjäna grova pengar genom att tapetsera det offentliga rummet med lättklädda kvinnokroppar?

12. Är det utveckling, och är vi på väg i rätt riktning, när vi går mot en värld av monokulturer och när människans överlevnad hotas av klimatförändringar och massförstörelsevapen?

13. Är det demokrati när våld hotar att drabba alla som är olydiga?

14. Är det upplyst att ha ett system som genomsyras av lögner och tomma ord?

Just asking…

Fråga o uppmaning (om teman o kommentarer)

Jag är väldigt intresserad av om någon läser det jag skriver, och vad du i så fall kan tänkas vilja läsa mer om. Finns det ämnen jag borde skriva mer om? Mindre? Har du någon fråga du vill att jag ska ta upp?

Jag undrar också om du tror att det finns något jag kan göra för att blåsa mer liv i kommenterandet. Fick jag drömma så skulle jag önska att det alltid var några kommentarer på varje inlägg och att dom hade en bredd i könsidentitet, ålder, stil och grad av medhåll/kritik. Finns det något jag göra för att undvika att signalera att jag är ointresserad av kommentatorers åsikter, såsom jag tycks ha gjort här.

Och så en moraliserande döma och skriva-på-näsan-uppmaning. Undvik att bli en passiv, distanserad, alienerad mediekonsument! Ta in mindre och respondera och agera istället mer på det du läser! (eller?)

Glöm inte

att livet inte borde handla om att trycka på knappar och lyssna på elektroniskt bakgrundsbrus.

Glöm inte att kramas,

lukta,

leka,

älska,

promenera,

meditera,

skratta,

känna vädrets makter mot huden,

gråta,

smaka på det vilda,

lyssna på djuren,

vila,

andas.

Glöm inte hjärtan som slår och intensiteten i grönskan.

Glöm inte väsentligheterna. Bortom maskinen.

Saker jag/vi dumpat

Bil, TV, stereo, mobiltelefon, bank-konto/kort, lönearbete, cykel, kyrkomedlemskap plus ett okänt antal grejer av diverse storlekar och former. (Samtidigt är tyvärr listan på saker jag/vi inte dumpat fortfarande rätt lång.)

Har detta gjort mig(/oss) olyckligare? Knappast. Saknar jag dessa saker? Nej, faktiskt inte.

Ett enklare liv, för din egen och andras skull! Låt oss fortsätta vandringen mot gemenskap, ursprunglighet, närvaro, frihet och kamp.

Vad blir nästa grej som du gör dig av med? Vad är vinsterna med ett enklare liv? Vilka är svårigheterna?

Arg på datorn

Dom sista två dagarna har min blogg- och mejl-leverantör one.com strulat. Det har varit segt, och tidvis har bloggen legat nere. Enligt supporten beror det på någon slags uppdatering. Må det stämma.

Jag kan bli väldigt irriterad när tekniken inte fungerar. Nyligen samtalade jag med en (anonym…) vän om den teknik-aggressivitet som ibland drabbar oss. Av någon anledning tycks det vara vid dom tillfällen då man är lite extra angelägen som tekniken sviker. Uppkopplingen strular, bildskärmen slocknar, motorn är tyst, sms:en försvinner, radion sprakar, tvättmaskinsprogrammet tar tvärstopp, bussdörrarna går inte igen, lövhalka på järnvägsspåret, tangentbordet glappar, garagedörren fastnar, telefonkön är oändlig. Ja, ni vet.

Men varför blir man så arg? Eller är det bara jag och min hemlige vän? Jag tror det har med maktlösheten att göra. Den extrema specialiseringen i det teknologiska samhället gör oss totalt utlämnade till experterna. Utan experterna skulle vi aldrig klara vardagen och knappast ens överleva mer än några dagar. Vi lever i maskinernas skymning. Teknik-strulet påminner oss (ständigt) om detta. Vi har inte kontrollen över våra egna liv. Vi är i händerna på Makterna. Vi är inte fria.

Detta skapar ångest. En del av oss vänder ångesten inåt i form av dåligt självförtroende, stress, magsår, sömnlöshet. Andra blir utåtagerande och skriker eller bankar frenetiskt på datorn. Som om den vore vår fiende… Andra kombinerar frimodigt reaktionerna.

Jag och min vän diskuterade också vad som är en sund reaktion på teknikstrulet. Borde man arbeta på sin karaktär så att man blir så pass foglig och fridsam att man kan bita ihop när tekniken strular? Eller skulle det vara sundare att släppa ut sin vrede, hämta hammaren och en gång för alla göra slut på Maskinen?

Vad tror du?

Blir du aggressiv eller stressad av teknikstrulet?