Om jag ändå ska försöka kommentera sakinnehållet i dina kommentarer:

1. Ultrakollektivism. Jag är skeptisk till att kämpa för det allmäna bästa, jag tror att intressen ofta står emot varandra. För att anknyta till det som min länk handlade om så tror jag inte att den aktion som nunnan var inblandad i var för vapenindustrins bästa. Och jag är (till skillnad från de flesta) skeptisk till stora enheter som nationer, organisationer eller rörelser, och förespråkar små gemenskaper där anslutning/närmande är frivilligt. Så jag känner inte igen mig i detta.

2. Jag menar att påverkan och härskande är olika saker. Påverkan blir härskande när en befinner sig i en överordnad position och agerar nedåt. Det betyder inte att jag tror att det finns vattentäta skott här. (Jag tycker ”inflytande” är ett bra ord som bryggar mellan påverkan och härskande.) Det är helt klart viktigt för mig att påverka andra människor, och det ser jag inget problematiskt i. Jag tror att viljan att påverka andra tillhör våra instinkter till samarbete och gemenskap och kamp för överlevnad, och återfinns hos de flesta eller alla. Däremot går det att problematisera vilka redskap jag använder och vilken position jag har. Det är något jag är öppen för att diskutera, jag vet att jag har vissa privilegier som andra saknar (jag är en vit medelålders man och har en blogg, är välformulerad, har förmåga att skriva på ett sätt som anknyter till en akademisk diskurs mm). Samtidigt har jag ingen formell position, saknar ekonomiska resurser (med svenska mått mätt), är dömd och skuldsatt och är kontroversiell på ett sätt som begränsar vilka personer, sammanhang och forum jag kan påverka. Delvis är detta medvetna val utifrån ett maktkritiskt perspektiv. Mitt inflytande är ganska begränsad och jag tror att jag varken vill, kan eller kommer att få speciellt mycket större inflytande än jag har nu.

3. När du talar om att gruppen ska vända sina klor mot mig och att jag ska förlora min status som predikant i hierarkin så har jag uppriktigt sagt ingen aning om vilken grupp du syftar på, du får gärna upplysa mig. Den grupp jag tillbringar mest tid i utanför familjen är nog som volontärarbetare på Ria Dorkas. Där diskar jag, hämtar mat och fikar med hemlösa och min status som predikant i hierarkin är verkligen inte speciellt tydligt…

Om du vill får du gärna förklara mer kring dina utgångspunkter. Hur kommer det sig att du kommenterar här, finns det något i det jag skriver som anknyter till något hos dig, eller är du helt igenom kritisk? Vad var det som fick dig att kommentera just under den här posten? (Jag menar så klart inte att du behöver svara.)

Det är inte din privata persons karraktär jag har uttalat mig om, ifall du är en bra förälder, en schyst vän eller liknande. Du har gjort dig själv till en offentlig person och driver en mängd agendor som bygger på en ovanlig kombination av religiösa och politiska frågor. Du vill alltså styra hur världen bör bli. Genom detta är du mer eller mindre en utövare av makt, det är inget någon kan komma undan genom att kalla sig anarkist eller att påstå att ditt inflytande är minimalt. Därför får du gott finna dig i när rampljused ibland gör att du svettas lite.

Mina uttalanden om ”Det du och alla stater har gemensamt är ultrakollektivism, kampen för vad som anses vara bäst för det allmänna.”, ”Alla talar om frihet som ett tomt retoriskt knep, men när ni väl ser en fri individ så blir ni rädda. Ni vill vara fri från frihet, då den hotar gruppens trygghet och dominans”, och ”Jag tycker det är intressant när folk som kallar sig anarkister använder exakt samma retorik som diktatorer och är frikostiga med att använda härskartekniker.” så var det inte enbart riktade till dig, utan det var något jag har observerat i princip överallt. Vad spelar det för roll vad du tycker är ok? Har jag frågat om ditt tillstånd om hur jag lämpligen bör uppföra mig? Jag har mycket god grund och anledning till allt detta. Du har skrivit oerhört mycket här så det är inte som att jag skickar en arg kommentar till en innehållslös modeblogg. Mina resonemang bygger på en mängd både nutida och historiska händelser och personer. Det som du kallar kategoriska uttalanden. Du kan inte ta det till dig därför att du tar det personligt och blir defensiv. Oavsett om en matkännare eller en vanlig besökare går till en arrogant kock och säg att hans rätter är torra och smaklösa så kommer han förneka det in i det sista.

Vilket anser du skulle vara rätt forum, för en diskussion om dina eventuella tillkortakommanden? Utanför offentligheten? Då är det ingen mening med det. Om du vill ha någon sorts envägskommunikation på internet så är bloggandet inte en bra medium för dig. Då kan du istället skicka ut högtravande manifest, deklarationer, kommunikéer och tidningar istället. Yelah är ett bra exempel på detta. De kallar sig för anarkistisk tidning, men är en tidning anarkistisk? Nej, det är ett medium för makt.

Jag förstår inte varför du inte tar okända personer på allvar. Argumenten spelar ingen roll alltså, utan vem som framför dem. Det hierarkiska resonemanget gör att du bara tar folk på allvar som du är bekanta med och som därför har liknande åsikter som dig. Därför kommer de inte säga sånt som jag och andra jobbiga personer säger. Det passar dig alldeles utmärkt förstår jag. De vet att kritik får bara vara intern. Kritik som andra utomstående medborgare kan ta del av, ses som svek, förräderi eller dålig kamratanda.