Det finns inga kristna

Efter min trosstatusuppdatering den 13 maj har jag haft en del samtal i trosfrågor med läsare och icke-läsare. Vissa har då undrat vad som ligger bakom att jag ”tappat tron”. Det finns olika sätt att förklara och förstå det på, men en orsak som känns viktig för mig är att jag inte lyckats hitta några kristna.

I begreppets bredare mening finns det förstås otaliga människor som är en del av den kristna traditionenett eller annat sätt (och då är också jag ”kristen”), men människor och grupper som följer Jesus, är fyllda av hans ande, är trogna honom? Jag har inte stött på några i alla fall, och då har jag ändå letat febrilt och desperat.

Och om vi inte har Jesus-lärjungar eller andefyllda grupper ibland oss, då har i alla fall jag svårt att känna att den kristna tron skulle vara något angeläget eller hållbart. Men jag respekterar att andra kan känna annorlunda, och ha goda skäl för det, och jag känner inget behov av att stänga några dörrar för egen del.

Jag förstår att det kan kännas tråkigt för vissa att inte kunna betrakta mig som en kristen längre. Men vad som kanhända är ännu tråkigare. Det finns inga kristna. Eller?

Tveka inte att ställa eventuella följdfrågor, eller att kritisera (eller peppa). Ingen uppriktig kommentar är dum eller olämplig. Jag tycker också det är kul om både kristna och annat-troende läser och kommenterar. (Obs: jag har inte möjlighet att respondera på eventuella kommentarer förrän (antagligen) lördag kväll.) Läs också Leos text från igår som i vissa stycken påminner om detta.


20 reaktion på “Det finns inga kristna

  1. Hej Jonas!

    Jag söker fortfarande ett mer uttömande svar på frågan om ”vad som kommer sen” i din världsuppfattning. Efterssom din ideologi verkar befrämja visst våldsanvändande (så länge det sker pg a ”saken” ) Så jag uppmuntrar dig härmed till en mer välformulerad blogg, Som tar upp fler saker. Så det inte blir ett stötande och blötande med nja sägande – vilket det i huvudsak verkar va. Så kör hårt JOnas formulera dig, det är allt det är det det gäller :)

    / Johan Karlsson (Hagfors)

  2. Johan. Kul att du kommenterar här!!

    Jag skrev ett kort svar på fejjan. Men som anarkist så ingår det liksom i paketet att inte göra anspråk på att ha en färdig vision för framtiden, det hör till mer auktoritära system. Jag hoppas istället på en mängd olika gemenskaper och samhällen, men mindre, mer hållbara, mindre auktoritära, närmare gemenskap mm. Jämförbara exempel skulle kunna vara för-civiliserade ursprungsbefolkningar, eko-byar och kollektiv mm.

    När det gäller våld så vill jag själv inte använda våld, och jag har aldrig mig veterligt aldrig uppmanat till något annat än icke-vålds-metoder. Däremot är ju den rådande ordningen och det demokratiska systemet uppbyggt kring våldsmonopolet. Så om det skulle vara så att du inte gillar våld så borde du ha nära till anarkismen… :)

  3. I Hej Jonas

    Vad är det som gör att du inte längre anser att det finns några kristna alls? Vad jag förstår har du tidigare berättat om människor/grupper som gjort djupt intryck på dig o fortfarande fått di att behålla tron. Är det så att du nu omvärderar dessa upplevelser o i så fall varför?

    • Bra fråga. Det är fortfarande så att det djupa intryck som dessa grupper och människor gjort på mig finns kvar och ger mig hopp och inspiration. Men dels tycker jag att dom är på tok för få procentuellt (eller en borde kanske säga promiliellt), och dessutom har jag under min resa tyckt mig märka att även dom ändå i centrala stycken lever på ett sätt som går på tvärs med Jesus exempel och undervisning, eller helt missat aspekter av Jesus liv som verkar centrala i evangelierna (hur ägande och helande praktiseras är två exempel). Det har gjort att jag så småningom ifrågasatt bärkraften och koherensen i hela storyn på ett sätt som gör att jag nu även har svårt för viktiga aspekter av evangelierna. MEN jag tycker ändå att det finns grupper och människor bland dom kristna som åtminstone är ett tecken på att annan värld är möjlig, men det gäller som jag ser det inte bara bland kristna. Typ så.

      Fråga gärna mer om något är oklart.

  4. Jag kan delvis förstå dina tankar Jonas , jag resonerar så här att kristna från början var ett brödraskap men när kyrkan blev en institution så blev också mer omfattande makt missbruk möjligt tror inte att det är något gud ville så jag står utanför organiserad tro men har många brödrar och systrar över nätet och mer nära på jag umgås med .Något jag läst om är att dom flesta folkrörelser går bakåt och naturligtvis finns det många orsaker men en orsak tror jag är att folk är trötta på maktmissbruk oärlighet med pengar att det är lekskola för den indre kretsen osv osv

    något jag tror är att ifall man tillhör en kyrka är att det andliga livet riskerar bli att man deltar i programmet har mött många kristna som inte har ett hum om vad gud gör i världen idag man tror på en uppsättning teologiska tolkningar och det är allt, att bli kallad ut från kyrkan kan vara sunt om man då får kontakt med den högste och får ett eget personligt andligt liv.

    Den gröna rörelsen tror jag pekar in i framtiden till vad man kallar guds rike, jag tror inte gud är så snäv att framtiden bara tillhör kristna .

    Men det finns mycket i kyrkan som verkligen skulle behövas ändras så jag förstår dig helt, jag har vid ett par tillfällen gett upp och tyckt att det är meningslöst att fortsätta

    • Lars. Tack för din kommentar och din lilla berättelse, jag är glad att du delade med dig!

  5. Jonas,

    Om din definition av ”kristen” leder till att du inte tror att det finns några kristna alls överhuvudtaget, borde du då inte misstänka att din definition möjligtvis innehåller ett och annat litet fel…? För att uttrycka mig lite milt :)

    • Som sagt, det är klart det finns ”kristna” i begreppets bredare mening, men, menar jag, inte i den smalare meningen. Och den uppfattningen delar jag nog med väldigt många som inte tror sig vara kristna. Eller pratar vi förbi varandra här, kanske?

      Hur skulle du definiera ”kristen”?

  6. Enligt min förståelse och erfarenhet så är man kristen när man är ”frälst”. Alla som tror på Jesus och bekänner sin tro på honom är frälsta och därmed kristna. Svårare än så är det inte.

    Jag tror inte att man måste lära sig efterföljelse innan man blir kristen, utan det är något som man vägleds in i allteftersom. Om man måste ”göra” massa saker för att få kalla sig för kristen så blir det gärningslära.

    Jag tycker inte man ska kategorisera kristna i en ”bredare mening” och i en ”smalare mening”. Då skapar du ett a-lag och ett b-lag.

    Att många kristna inte lever ett liv i en hårdför efterföljelse, utan nöjer sig med att gå till kyrkan då och då och kanske be en och annan aftonbön, det är givetvis en stor sorg, men det betyder inte nödvändigtvis att dessa personer inte längre är kristna.

    Var lite försiktig när du dömer, för med den dom du dömer andra med kommer du själv att bli dömd med. Istället för att försöka avgöra vilka som är kristna och inte kristna så är det nog bättre att du överlåter den domen till han som har koll.

    • Christian. Alla kristna jag känner till har en definition av kristen som exkluderar många (i regel dom flesta) andra som på ett eller annat sätt bekänner sig som kristna. Jehovas vittnen tex skulle dom flesta mainstream-kristna ”döma ut”, RKK är skeptisk till frikyrkorna, pingstvänner är skeptiska till katoliker, Livets Ordare erkänner inte liberala protestanter osv osv. Man sorterar alltså mellan ”kristna” och ”riktiga kristna”, och det gör man på olika grunder (relationen till sakramenten, livsstilsfrågor, spiritualitet, dogmatik mm), även om man ofta är omedveten om det. Det är möjligt att du är det enda undataget som inkluderar alla, men jag misstänker att det inte är så.

  7. Du har rätt i att det inte finns några kristna. Inte av den sort du väntar dig i alla fall. Och det är just där det bryts för många. Man ställer krav på kristna människor som är orimliga, för att sen ta avstånd från Jesus när människor inte lever upp till förväntningarna.

    Människan är fallen i synd. Vi brister alla på många punkter. Bara Jesus är utan synd. Vi ska naturligtvis göra vårt bästa i att följa honom. Men vi kommer aldrig i denna världen att bli perfekta.

    Just för att vi är syndare och bristfälliga behövde Gud bli människa, leva det syndfria livet och dö och uppstå för att rädda oss. Det är Jesus som är allt det du efterlyser hos kristna. Och vi får tillräkna oss det inför Gud.

    Kristna människor har alla de brister i personligheten som andra har, har alla de personlighetsstörningar folk har, lever med sår och törnar som påverkar beteendet. Ändå kan Gud verka bland oss och med oss. När vi tillåter det.

  8. Kyrksyster. Tack för din kommentar! Det finns mycket jag skulle kunna säga som svar, av mer eller mindre vettig natur. En gång i tiden delade jag mer eller mindre din lutherska tolkning av evangeliet. Anledningen till att detta inte biter på mig längre är dels att jag inte kan se att det lutherska evangeliet är tillräckligt troget mot NT:s skrifter (en ståndpunkt som många exegeter har idag), och dels att jag inte ser någon attraktionskraft i evangeliet om det är som du säger. Det jag tror vi behöver är ett alternativ till den rådande ordningen, om inte ”guds folk” kan erbjuda detta så är det inget som lockar mig.

  9. Kristendomen är ju inget för dig om du söker en livsåskådning som gör om människan till något dygdemönster. Men jag tror ingen livsåskådning klarar det. Människan är bristfällig.
    Jesu lära är radikal. Men den är också barmhärtig. Kristen tro ställer krav i enskilda situationer. Men som med äktenskapsbryterskan, publikanen i templet m fl berättelser ställs inte de största kraven på den svagaste utan på de självgoda. Dock brukar jag säga att jag förundras över männen med stenar som lommade iväg. Den insikten hade de i alla fall att de inte var utan synd. Få idag skulle gjort så. Idag är alla utan skuld i sitt eget förmenande.

    • Kyrksyster. Problemet med en luthersk tolkning av evangeliet, som jag ser det, är att frågan om individens skuld/rättfärdighet inför gud eller den enskildes erfarenhet av guds kärlek (för att använda ett mer uppdaterat språkbruk) är det centrala. Bara om en accepterar att detta är det verkligt angelägna så har denna form av evangelium ett svar. För mig känns inte frågan om den enskildes skuld, förlåtelse och acceptans inför gud angelägen, och jag betvivlar (i linje med många exegeter dom senaste decennierna) att den var speciellt angelägen för Jesus, Paulus eller dom tidiga kristna. För mig har istället förkunnelsen om guds rike varit det centrala (och så uppfattar jag också åtminstone dom synoptiska evangelierna), eftersom evangeliet då blir politiskt och handlar om ett system-skifte, och inte om individens inre. Det jag är intresserad av är hur systemet, den rådande ordningen, kan undermineras och hur gemenskaper som utgör attraktiva alternativ till detta kan växa fram.

  10. Jo, jag förstår hur du tänker. Men redan när Jesus gick på jorden blev folk besvikna på att han inte var den politiske Messias de hoppades på. De trodde att han skulle kasta ut romarna och bli en ny David. Besvikelsen bidrog till att man kunde ropa ”korsfäst” dagarna efter man ropat ”hosianna”.

    Men hans rike var inte av denna världen.

    • Det finns som jag ser det inget i texterna som stöder denna uppfattning. ”Messias”, ”rike” osv är per definition något politiskt. Däremot blev dom besvikna på att han inte var Messias på det sätt som dom hoppades då han inte tog till våld. Att hans rike inte var av denna världen betyder inte att det var andligt/inre/okonkret, utan att det var ett rike av annan typ än tex Rom. Det kommer ”ovanifrån” (enligt Johannes). Så läser jag i alla fall texterna.

  11. Att det finns politisk sprängkraft i Jesus ord kan vi vara överens om. Kristen tro är inte opolitisk. Den tar tydlig ställning i många frågor. Men blir aldrig partipolitisk. Och historien ger många exempel på att det inte varit bra när kyrkan lierat sig med makt. Det är då hon förlorat sin radikala ton och blivit t o m ibland en del av förtrycket. Tanken på ”Gudstaten” har ju funnits där fram och åter genom århundradena.

    • Håller helt med (jag är ju anarkist)…

      Anyway, tack för samtalet och dina synpunkter, jag uppskattar alltid riktiga samtal.

  12. Jag med. Ett samtal där tonen är respektfull är alltid givande även om man inte delar ala synpunkter. Hoppas vi kan samtala i fler ämnen. Välkommen till min blogg som tyvärr är lite sporadisk numera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>