Det radikala språkets urvattning

När jag gick på karismatisk bibelskola för femton år sedan, sjöng vi ofta och med glädje ”Så vi ger våra liv. Vi ger dom till dig och håller inget tillbaka. (…) På stridsfältets höjder vill vi ge våra liv.” Allra härligast var det när vi fick sjunga det här på en estrad, eller åtminstone på första raden i en fullpackad kyrka. När vi lyfte våra händer och (trodde vi…) blev beundrade och avundade av dom ljumma för vår radikalitet, fylldes vi av en härlig känsla av att vara förmer.

I autonoma vänstersammanhang, inte minst vid demonstrationer, kan man få höra saker som; ”AK4, AK5, borgarjävel hälsa hem” eller ”Kungen är ett jävla svin, leve doktor giljotin”, som ”Revolutionära fronten” skanderade i det frihetliga första maj-tåget i Örebro förra året. Alla anarkister använder ju inte vålds-retorik, men det är rätt vanligt. Häromdagen stötte jag på den här bilden från en demonstration i Göteborg. ”Kapitalist, nu ska du dö.” Citatet kommer från en skojig och sarkastisk (?) Doktor Kosmos-låt om en teatergrupp; ”På premiären kom det släkt förstås. Min faster kom och kollade på oss. Det var ju skämmigt, men jag skrek ändå: Kapitalist, nu ska du dö!”

Numera vet jag ju att när kristna sjunger om att ge sitt liv, så betyder det absolut nada. Man vill inte ens ge bort sitt överflöd, än mindre sitt liv. När anarkisterna slår på dom revolutionära trummorna så vet jag att man inte ens är beredd att på allvar och uthålligt leva ett alternativt liv. (Detta spelar förstås fienden i händerna, och numera kan vi därför ständigt höra om  ”revolutioner”, ”uppror”, ”manifest” och liknande i dom mest opassande sammanhang.) Men man tillhör två traditioner med en radikal historia, och därför känner man sig förpliktigad att applådera en radikal retorik, även om den är på låtsas.

Det vi behöver är människor som vill ge sina liv och krossa systemet även när ingen ser på och applåderar (Mt 6), och som varje dag i praktisk handling sätter sig i den elektriska stolen (Lk 9).

Ni andra kan väl vara snälla och hålla käft, så kan vi åtminstone bevara det radikala språket intakt till den dag då vi behöver det?

8 reaktion på “Det radikala språkets urvattning

  1. Jag håller med dej i en hel del av det du skriver. Jag har själv blivit besviken på den påhittade radikalitet som jag sett i frikyrkokretsar genom åren. Och vad anarkister beträffar så tycker jag att mycket av retoriken är barnslig och på intet sätt konstruktiv om man vill få till en förändring på jorden. Men det är i vår syn på systemet som jag inte håller med dej riktigt. Jag tror inte att allt i systemet behöver krossas. Det är för mej att göra Gud otroligt liten. Visst, jag ser också fruktansvärt mycket orättvisor, förtryck, lidande runt om i vår värld…men för mej är inte lösningen att dra mej undan i en alternativ gemenskap och be om att få vara ett ljus för de som är fast i förtryckarsystemet eller delta i en mängd motdemonstrationer mot systemet. Jag tror på att man med Guds ande kan transformera det samhälle man lever i. Jag tror att man kan åtstadkomma förändring genom att älska människorna i systemet, genom att delta i och även stötta samhällets aktiviteter. Det är mycket som är rent åt helvete i ”systemet” men där finns också en mängd guldkorn – och om man säger nej till allt riskerar man att kasta ut barnet med badvattnet. Jag vet att den kallelse som Gud har gett mej bl a består i att leta upp sånt som är bra i det mörka, i det som tycks förvridet och perverterat och med mina ord och handlingar peka på ett annat alternativ. Om jag står utanför har jag inte alls samma mandat att göra detta. Jag förstår och jag har mycket respekt för människor som väljer den livsstil som du valt och jag försöker ta åt mej och lära av det. Men om jag ständigt i min vardag ska fokusera på allt jag måste kämpa mot så går jag under. Istället tackar jag Gud för att jag bär Hans rike inom mej. Jag frågar honom vad han vill att jag ska be för just idag, vilka människor jag ska möta, skriva till, bjuda hem o s v. Jag ber honom leda mej till och påverka folk som kan åstadkomma mer än vad jag förmår. Jag frågar vad han ser för gott i de människor som jag har väldigt svårt att älska. Jag har lätt för att bli upprörd över orättvisor och jag tror att det är bra att jag blir det – men om man bara fokuserar på orättvisor och inte påminner mej om det som Gud redan har gjort, då blir kampen för tung. Om jag inte varje dag känner att Hans Ande faktiskt bor i mej, att jag är hans älskade barn, att ingenting är omöjligt när jag är i Honom….ja då stagnerar jag, jag tappar min tro och hopp om en bättre värld. Och jag tror att det är den förvissningen som saknas hos många kristna. Den senaste veckan har Gud påmint mej så otroligt starkt om kraften som finns i lovsång och tillbedjan och hur gärna Han vill tillbringa tid med mej. Lovsång ska inte vara ”kyrkmys” och skapa en falsk känsla av radikalitet…men om lovsång sjungs med rätt inställning ger den oändligt mycket kraft till att göra de gärningar vi har blivit kallade att göra.

    Vet inte riktigt om jag höll mej till topic här…..och det blev visst lite långt oxå. Sorry för det.

    • Tack för din utförliga och tankeväckande kommentar. Jag lyssnar.

      Vet inte om du är sugen på en diskussionen kring detta, men jag kan i alla fall säga att jag håller med om att vi lever i systemet, och att det finns ljusglimtar även där som vi behöver heja på o så. Icke desto mindre tror jag att guds rike är en bättre ordning, och jag hoppas att detta rike till sist kommer att ersätta och besegra systemet, och att det är vår uppgift som Jesus efterföljare att föregripa, vittna om, och leva ut detta nya rike redan nu så mycket som möjligt.

  2. Förtydligande: Apropå språkets urvattning håller jag i stort sett med dej…det jag ville få sagt var att man ändå bör se att det kanske finns olika sätt att vara radikal på. Att man kan vara radikal även inom ett samhällssystem och att inte alla karismatiker bara är skrällande cymbaler.

  3. Jag tror precis som du att vi ska föregripa, leva ut och vittna om detta rike – och jag upplever att du gör det! Men jag tror att vi kan göra det på olika sätt utan att säga att det ena är rätt eller fel. Jag tror att Gud både vill ha folk som tydligare tar avstånd och såna som vill förändra inifrån… Om man tar Kinas troende som exempel blir det väldigt tydligt. Vissa (de som vi hör om från karismatiska kretsar) kämpar mot systemet, hamnar i fängelse och bär vittnesbörd genom sitt sätt att leva. Andra jobbar inom statskyrkan (det finns faktiskt många starkt troende där) och kan p g a sin ställning och relationer som man har med ”maktens män” förändra strukturer i samhället. Jag tror att båda grupper gör det som de är kallade till att göra.

    • Ok. Vi tänker nog olika där då, helt enkelt. Jag tror också att det finns Jesus-troende med höga maktpositioner exempelvis, och jag själv stöder ju systemet och kompromissar på en lång rad sätt. Jag tror också gud använder oss där vi finns. Skillnaden mellan hur vi tänker är kanske att jag tror att gud kallar oss alla att distansera oss från systemet så mycket som möjligt, även om det är genom en långsam process.

      För mig är detta också en kärleksfråga. Tänkte på det igår när jag lönearbetade (färdtjänst). Själva förväntningarna från min arbetsplats är att vi INTE ska bemöta människor (tex en förvirrad och ensam gammal tant) med kärlek och barmhärtighet, utan effektivt så företagen tjänar mycket pengar. Så tycker jag att systemet fungerar, ju högre position vi har, desto mer energi måste vi ägna åt att försvara systemet på människors bekostnad, och desto svårare blir det att älska vår nästa/fiende.

  4. Ja, jag tror vi tänker lika, fast med lite olika betoning. Jag skulle också säga att den situation du just beskrev (och massor av fall inom institutioner som vård, skola, kriminalvård, migrationsverk, företag mm mm) är exempel på där man bör reagera mot systemet och ta den svages sida mot de krafter som hela tiden ropar högre om effektiviseringar för att klara budgetar eller gå med större vinst….

    • För tydlighetens skull, jag skrev att vi nog tänker olika där. Kanske du läste fel. Men det kan ju förstås vara så att vi tänker olika om huruvida vi tänker lika eller olika… :)

  5. Haha! Ja, jag läste fel…men vem vet…vi får reda ut det där i ett samtal i verkliga livet istället. Var välsignad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>