Dole, Gertten och den privilegierade hjälten

Härom veckan visade SVT Fredrik Gerttens film Big Boys Gone Bananas, uppföljaren till Bananas. Detta är på många sätt viktiga och mycket sevärda filmer som jag rekommenderar, men det finns samtidigt problem här som vi inte bör bortse från. Big Boys Gone Bananas poserar som en berättelse om den lilla (svenska) människans  kamp mot det onda, amerikanska Storkapitalet. Till skillnad från Bananas så har dom nicaraguanska arbetarna och deras familjer här hamnat helt i bakgrunden, och filmen genomsyras av en nationalistisk underton. Gertten och alla som samarbetar med honom är nu dom utsatta, och Sverige är landet som tycks utgöra tryckfrihetens sista utpost, och som därmed (underförstått) är själva peaken på Utvecklingen. Fredrik Gertten framträder som en hjälte som tillsammans med sitt lilla crew för en hård men till sist framgångsrik kamp mot Bananjätten och filmen slutar med scener där regissören hyllas av dom fattiga arbetarna. Där Bananas hade advokaten Juan “Accidentes” Dominguez  i rollen som en slags anti-hjälte orädd för självcentrering och med hjärta för snabba vrål-åk, så saknar Big Boys Gone Bananas (av naturliga skäl) denna kritiska distans till protagonisten.

Dilemmat är att berättelsen om en manlig, vit, rik och privilegierad hjälte som går i bräschen för en tuff och självuppoffrande strid för dom svaga, genomsyrar det västerländska samhället samtidigt som den bidrar till att upprätthålla ojämlikheterna i den rådande ordningen. Dom fattigas (förmenta) beroendeställning och svaghet bekräftas, den privilegierade vinner (ännu mera) cred och rikedom samtidigt som förtrycket fortsätter eller antar nya former. Denna berättelse finns inte bara i populärkulturen och mainstream-media, utan påverkar även (det förmenta) motståndet mot förtrycket. Och den finns också, ska medges, i mitt sinne, och i sättet som jag ibland har talat och tänkt om mig själv och mina kamrater. En behöver bara fundera lite på hur situationen med migranter och aktivister porträtteras i media, och (alltför ofta) också av oss själva.

Personligen är min övertygelse att det inte finns några hjältar. Radikal förändring är alltid ett resultat av många människors samarbete och av faktorer som står bortom individers och människors förmåga att påverka. Men om vi ändå ska tala om hjältar i det här sammanhanget så är det dom sydamerikanska arbetare som kämpat för att få näring och husrum till sig och sina familjer, och som samtidigt haft mod och integritet att ta dom verkliga risker som det inneburit att lyfta fram Doles övergrepp. Verklig befrielse kommer genom dom förtrycktas eget livsmod och motstånd, och människor som är rika, kända och privilegierade av den rådande ordningen är ofta (alltid?) minst lika mycket en del av problemet som av lösningen, även om dom ibland gör motstånd. När vi skriver, filmar och berättar om förtryck och motstånd, låt oss då hjälpa varandra att göra det på ett sätt som återskapar så lite som möjligt av dom strukturer vi vill utmana.

(Fotnot: jag gav möjlighet till Gertten att läsa och kommentera inlägget innan publicering. Som svar skriver han bland annat: Vill du hänga ut mig som vit rik man så gör det. Vi förlorade 1,5 miljoner kronor på den här striden o har väldigt svårt att överleva. Men kör loss, klart vi är priviligierade. Kommentar: med ”rik” menar jag dels ur ett globalt perspektiv, och dels någon som har en säker tillgång till att i överflöd få sina basbehov uppfyllda. Den som alltid somnar mätt och med tak över huvudet och tillgång till vatten och liknande i större kvantiteter än vad den behöver är som jag ser det rik.)

Så tänker jag, vad tänker du?

Till sist en liten brasklapp, för tydlighetens skull. Jag hatar Dole, och tvivlar inte ett ögonblick på att deras verksamheten bygger på förtryck, miljöförstöring och censur, och jag är glatt att filmerna hjälpt till att sprida kunskapen om detta. Ju färre bananer vi kan käka här i Sverige, desto bättre tror jag det är. Vi behöver lära oss att äta mer lokalt. Och om en vill käka bananer så tycker jag det är bättre att satsa på dumpstrat. Och om en trots allt köper bananer så är det Rättvisemärkt som gäller. Stöd med andra ord Dole så lite som möjligt och bidra gärna till att sabba deras varumärke!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>