För dig utgiven

I tisdags var jag på en samling med kyrkornas besöksgrupp på Kumlaanstalten där jag varit aktiv ett tiotal år nu. En-två gånger i veckan möter vi intagna på olika avdelningar över en fika, och sammanlagt är vi kanske ett 50-tal engagerade. I tisdags var dock en specialgång där vi inte mötte intagna utan en Kriminalvårdsinspektör som pratade (starkt idealiserat) om riksmottagningen, och därefter samtalade vi i besöksgruppen. Det hela avslutades med en andakt av B-G, medlem i besöksgruppen och före detta fängelsepastor.

I regel känner jag mig antingen likgiltig eller förbannad när jag lyssnar på pastorer och präster som håller andakter, men det här var ett undantag. B-G:s andakt var i och för sig ganska anspråkslös. Hen pratade kort om vad som egentligen är vårt uppdrag och  vårt budskap. ”Ni är budskapet, ni är uppdraget”, menade B-G. Att möta de kriminaliserade, titta dem i ögonen, lyssna, skämta, berätta och fika tillsammans är själva budskapet. Vi ger av oss själva och förmedlar liv, och vi får minst lika mycket tillbaka.

Det som gav B-G:s ord en speciell tyngd var inte så mycket orden utan hens kropp. För ett par år sedan hade B-G ingen njure som fungerade tillräckligt och hen var riktigt illa däran. Pelle, en annan medlem i besöksgruppen som tillhör samma församling som B-G hade däremot, som de flesta, två. Idag har B-G en fullt frisk njure, och det har Pelle också.

Detta berättade denne luttrade fängelsepastor i inledningen av sin andakt, och slog ett slag för donationsveckan. 8 av 10 svenskar är positiva till donation, vilket är en hög siffra, men i praktiken får vi bara mellan 10-20 donationer per miljon invånare, vilket med europeiska mått mätt är en låg siffra.  Hyckleri? Bekvämlighet? Hur som helst är köerna i väntan på nya organ långa, och människor dör under tiden.

Andakten berörde mig, för en gångs skull, och jag gick hem och anmälde mig som positiv till donation för transplatation vid min död hos Donationsregistret. Till sist. Och trots en del om och men som du säkert kan räkna ut själv.

En kristen tro där någon som firar Eucharisti också delar med sig av sin njure till brodern vid nattvardsbordet kan jag definitivt se värdet av.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>