EFK och fyrkantsevangelikalismen

Varning; långt och ganska internt.

Evangeliska frikyrkan är det baptistiska frikyrkosamfund där jag har dom flesta av mina kristna vänner och som vi också tillhört i fem-sex år och samarbetat med betydligt längre. EFK, från början kallat Nybygget – Kristen samverkan, är även huvudman för Örebro Teologiska Högskola där jag studerat fyra år. Här finns  människor jag respekterar djupt, och en intressant historia, spännande initiativ och dynamiska sammanhang.

Under den tid jag levt inom eller nära EFK så är det mycket som har pyrt under ytan. Det finns spänningar och oroshärdar som emellanåt blommar ut i öppna konflikter. Inte sällan har Stefan Swärd varit inblandad, och ofta har antagonisterna på andra sidan varit ledande personer inom antingen Saron-församlingen i Göteborg, Örebro Missionskola/tidskriften NOD eller festivalen Frizon. Den gångna veckans konflikt mellan Joachim ”Kolportören” Elsander och Stefan handlar därför om så mycket mer än helvetet, och återspeglar en spänning som kommer att finnas kvar, trots dom inblandade personernas ödmjuka böner om förlåtelse.

Min subjektiva beskrivning av en av EFK:s viktigaste spänningar ser ut som följer. Samfundet domineras av fyrkantsevangelikalismen (hädanefter kallad Fyrke) a la Stefan (”Jobbar med bok om helvetet, välkomna till Elim”) Swärd (fd ordförande och ivrig bloggare och mediaman) och Anders Blåberg (Missionsdirektor). Fyrke innebär i korthet att det finns en ”klassisk kristen tro” som sett likadan ut i ”2.000 år”. Denna klassiska kristna tro innebär bland annat, och inte minst, att man tycker rätt om ett antal frågor. Man ogillar homosexualitet och ”sex före äktenskapet”. Man tror på ett evigt helvete och på att ”Jesus är enda vägen till Gud”. Man tror att ”Bibeln är Guds Ord”. Man tror att ”tron” är det som ”räddar”, och att hur man lever sitt liv är sekundärt. Så länge man inte super för mycket, bögar och knullar runt, förstås. Man tror att Jesus dog istället för oss och tog Guds straff på sig på korset. Man tror på jungfrufödelsen, livet efter döden, ”Jesus fysiska uppståndelse” och att Jesus gick på vattnet. Man tror på treenighetsläran och Jesus gudom. Man tror på kyrkogång, pastorer, nattvard, gudstjänster och ledare. Och man tror att alla som inte omfattar allt det ovanstående avviker från ”den klassiska kristna tron” och därför står för hot och splittring. Fyrke handlar alltså inte primärt om tex vilken bibelsyn man har, utan om att man förutsätter att alla i samfundet, eller åtminstone ledande personer, ska skriva under på hela detta åsiktspaket.

Samtidigt finns inom EFK numera många, inte minst (men inte enbart) i den yngre generationen som ifrågasätter Fyrke. Detta gör man på olika sätt, men sällan eller aldrig offentligt, utan i sammanhang och med personer som man känner sig trygg med. En del, men säkert ganska få, ifrågasätter hela det ovanstående paketet. Andra är skeptiska eller direkt avvisande till vissa aspekter av Fyrke. Ett dilemma är att Fyrke ofta är helt oförstående och ointresserad av andra tolkningar av den kristna tron. Inte sällan tycks man helt omedveten om att det ens finns något annat än Fyrke, trots att Fyrke i själva verket är en oerhört snäv nisch av den historiska kristenheten. Och när det ändå framkommer tecken på att det skulle finnas något annat än Fyrke inom EFK, då är man väldigt benägen att ta till maktspråk och hot för att tysta avvikande röster.

Fyrkes dominans är extra intressant med tanke på EFK:s historia. EFK är ju samfundet som är en sammanslagning av ett större (Örebromissionen) och två mindre samfund (Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet). Fribaptisterna är enligt min mening kanske den intressantaste rörelsen i svensk kyrkohistoria. Som radikal-baptister fokuserade man på Jesus från Nasaret och hans undervisning, och ifrågasatte mycket av den gängse kristendomen. Dom eviga straffen, Jesus gudom, treenighetsläran, Jesus ställföreträdande offerdöd, acceptansen för krig och vapen, biskopar, avlönade pastorer, teologiska skolor och kyrkans vurm för makt och rikedom är bara några av dom aspekter av kristendomen som huvudlinjen i den fribaptistiska rörelsen avvisade eller förhöll sig skeptisk till i runt ett sekel. Inte så Fyrke, direkt. När fyra av oss i Björken lämnade EFK för några år sedan, så var en bidragande faktor att missionsdirektor Anders Blåberg i lokalpressen använde beteckningen biskop om sig själv. Detta menade vi gick på tvärsen med EFK:s arv och historia. Vi skrev därför ett brev till missionsstyrelsen, men möttes av oförståelse. När jag senare själv hade en epost-diskussion med Blåberg och där försökte föra upp arvet från fribaptisterna så förstärktes oförståelsen. Universalism (tron att alla blir räddade i slutändand) exempelvis ”hör inte hemma i EFK”, fick jag veta.

Jag tycker att det är dags för EFK:are, inte minst folk i ledande positioner, att öppet gå emot Fyrke. Att tyst acceptera att fyrkantsevangelikalismen sätter agendan, eller att ständigt vika sig för hot och maktspråk håller inte. En ”enhet” som förutsätter strutsmentalitet och likriktning är ingen verklig enhet. Fyrke-skeptikerna har också ett ansvar gentemot alla dom som i tysthet ifrågasätter men tror att dom är ensamma eller små-tokiga. Inte så få personer i dom sammanhang jag nämnt har flera gånger påbörjat ett sådant ifrågasättande av Fyrke. Det är bra, men ofta eller alltid så viker man förr eller senare ned sig eftersom man är rädd om ”enheten” eller (må jag ha fel) sin plattform.

Jag längtar efter att någon person i ledande position öppet ska våga säga: Jag tror inte på Fyrke. Här står jag och kan intet annat. Hur länge ska vi behöva vänta?

Kommentera gärna! (Uppdatering fredag. Dagen skriver om debatten idag (och här).

100 reaktion på “EFK och fyrkantsevangelikalismen

  1. Det var intressant läsning, jag får nog definiera mig själv som ”Fyrkeskeptiker” även om jag inte är riktigt klar på hur mycket av paketet som jag ifrågasätter. Det vore intressant att veta hur stort ifrågasättandet är inom EFK. Det är ju komplicerade frågor som är rätt svåra att diskutera och debbattera på nätet, ofta avfärdas bara den andra sidan med en mängd klyschor…

  2. Jonas. Tyvärr har du nog rätt. Möjligen håller jag inte med om att ”man [ofta är] helt omedveten om att det ens finns något annat än Fyrke”. Mitt intryck är att man snarare anser sig vara en hotad skara som slåss för den rena sanningen i en tid dominerad av ”liberalteologi”, ”relativism” och ”postmodernism” (odefinierade skällsord i sammanhanget). Ett märkligt underdogperspektiv eftersom man, som du skriver, är dominerande inom den sfär man verkar i och inte skyr maktspråk för att bevara dominansen. Ve den som törs ifrågasätta.

  3. Bra inlágg. Jag har ocksà fórsókt klassificera och karakterisera det fundamentalistiskt kristna landskapet i ett blogginlágg fór inte sà lánge sédan (det om de fyra linjerna). Dár delade jag in fundamentalismen i tvà linjer: Den ”radikal-fundamentalistiska” linjen och den ”moderatfundamentalistiska” linjen. Det senare skulle vál vara den ràdande inom vàra frikyrkliga utbildningar idag, sàsom Örebro Teologiska Hógskola. Det márkliga ár, att dom flesta inte vill vidgà att dom ár fundamentalister. Dom kan prata hógt om hur hemska muslimska fundamentalister ár, och sà tror de sjálv pà evigt helvete och liknande. Hár i Granada pratade jag med en evangelikal, moderatfundamentalistisk teolog fràn USA, och han fattade inte alls att han var fundamentalist. Snacka om illusionár sjálvbild som folk har. Skulle Stefan Swaŕd veta vad fór slags folk som ár hans motsvarigheter och paralleler inom andra religioner, sàsom islam, skulle han sákert bli mer ódmjuk.

    I min indelning skulle nog Stefan Swárd definitivt klassas som radikalfundamentalist, i samma skara som Ulf Ekman, Holger Nilsson och Âke Green. I moderatfundamentalismen kan man dáremot hitta mán som John W. Stott, Francis Schaeffer, George Eldon Ladd, Bill Hybels, Philip Yancey. Jag har fór mig att t.ex. Stott trodde pà annihilationsteorin (att man fórintas helt i helvetet).

  4. C. Visst, jag menade internt inom EFK. Man är medveten om att det finns annat än fyrke utanför, men inte alltid att det finns innanför. Jag tror många av fyrkarna skulle bli förvånade om dom visste att det finns en hel del (om än en minoritet, förstås) inom EFK som exempelvis är öppna för samkönade äktenskap eller ifrågasätter dom eviga straffen.

    Lars. Det ligger en hel del i detta, tror jag. Även om jag samtidigt är lite tveksam till både fundamentalism och religion som koncept.

    Patric. Det lilla som jag känner av dig så är du väl verkligen inte någon fyrkis… Med fyrke menar jag att man omfattar hela detta paket, och att det krävs att man skriver under på alltihop för att det ska vara ”klassisk kristen tro”. Jag menade alltså inte att det är fyrke bara för att man tror på några av dessa saker. Det behöver inte ens vara fyrke om man bejakar alltihop.

  5. Jonas, tack för ännu ett inspirerande inlägg. Jag känner igen mig i din analys och blir genast pepp på att starta revolutionen inom EFK. För jag är fortfarande kvar där. Samtidigt har jag kännt av vad det kostar att trotsa fyrke. Både som församling och individ. Och just nu undrar jag nog om det finns något bra sätt att höja sin röst som inte bara gör ont och ger oförstående kommentarer till svar utan faktiskt förändrar något. Är det någon som har tips på hur man kan gå till väga?

  6. Jag vet inte riktigt var jag ska börja… Men eftersom du Jonas ofta säkert sett mig som en del av Fyrke vill jag litegrann analysera de olika spår du tar upp och som går om vartannat:
    1. Om Fyrke kan sägas vara en slags Frikyrkan AB håller jag med om vissa delar av din analys, vi vill inte ha fler ”frikyrkokoncerner”. Men såna här processer är så stora och svåra att jag skulle akta mig för att personifiera ondskan på det sätt jag upplever att du gör i din post.
    2. Klassisk kristendom: Visst är det så att mycket har debatterats genom historien. Vad jag inte förstår i ditt inlägg är att det inte skulle finnas en viss enighet kring grundläggande trosdogmer. Du brukar ju själv ta avstånd just från vissa av dessa. Du menar ju att detta är den konstantinska kyrkan, medan andra menar att Jesu gudom, etc, faktiskt hör till en traditionell uppfattning inom kyrkan. Så jag skulle vilja att du särskiljer på din ”Fyrke-kritik” och den kritik som jag tycker drabbar ALLA traditionella samfund (jag skulle kalla det historisk kristendom), du har ju tidigare tagit avstånd ifrån Kyrkan som sådan. Så vad är problemet om inte alla andra gör det? Jag tror inte direkt att EFK någon gång har varit nära en anarko-primitivistisk grön rörelse eller nåt i den stilen? Alltså: Varav din reformiver om du ändå står VÄLDIGT långt ifrån i det mesta?
    3. Makt och hot: Angående detta kan jag ju inte veta vad det handlar om ”so I rest my case”. De namn du nämner tycker jag dock alltid varit resonerande karaktärer, betydligt mer än många andra.

    Alltså: Jag blir inte riktigt klok på om din kritik är ”inifrån” eller ”utifrån”?

  7. Pingback: Analys av EFK som rörelse | Stefan Swärd

  8. blev riktigt intresserad av denna diskussion trots att jag minst sagt hamnar i skottgluggen, men det gör mig ingenting.
    Är riktigt nyfiken på Lars Larsens definition av radikalfundamentalist, han klassar mig som radikalfundamentalist. Vilka kriterier använder du då och vad är det som gör mig till radikalfundamentalist. Om jag får ta ett jämförande exempel, en mycket välkänd god vän till mig i svensk kristenhet, prästen Carl-Erik Sahlberg i Klara kyrka. Enligt min mening står han för samma uppfattning som jag gör i alla de av Jonas uppräknade frågorna. Är han också radikalfundamentalist? Om han inte är det – på vilket sätt skiljer du på mig och Sahlberg? Frågan syftar bara till att få klart för mig vad du menar.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  9. Kära bröder. Det är bra att ifrågasätta, men det ska ske logiskt och kärleksfullt. Svepande kritik fångar upp allmänt missnöje, och det är ingen rolig klubb att hamna i. Detta fyrke-begrepp luktar dåligt straw-man-argument smaksatt med ad hominem och glidande definitioner. Det här får ni tänka över.

    Allt Gott!

  10. ”Samtidigt har jag kännt av vad det kostar att trotsa fyrke.”

    Detta är tragisk underhållning. Kämpa på alla, i kärlek.

  11. Johan. Tack för din kommentar. Hoppas någon här kan ge något bra tips.

    Tobias. Jag försökte verkligen få fram det i min post, men det är alltså inte (här) dom specifika åsikterna jag angriper, utan att man använder hela detta (och just detta) paket för att definiera klassisk kristen tro och försöka tysta dom som avviker. Du har verkligen en poäng i att jag ofta ganska svepande kritiserat den etablerade kyrkan, men när jag har gjort detta har jag alltid försökt påpeka att det alltid finns och funnits andra strömningar och minoritetsrörelser inom eller utom kyrkans ramar. Det riktigt intressanta här är att man, om man envisas med att tala om ”klassisk kristen tro”, historiskt sett bör uppfatta EFK som en avvikelse från detta. Klassiska baptistiska betoningar (även om HF ju inte varit alltigenom baptistiskt) som väckelseförkunnelse, vuxendop, Herrens måltid i hemmen, självstyrande församlingar, avståndstagande från biskopsstyre, distans till dom världsliga makterna, skepsisen till arvssyndsläran, församlingsfostran med mera var ju när dom kom alla exempel på avvikelser från den klassiskt kristna tron såsom den praktiseras i 1.000-tals år. Jag har därför så oerhört svårt att förstå hur baptister kan tala om klassisk kristen tro på det sätt som bla Stefan gör. Om några borde ha en känsla för att inte för snabbt ta till heresi-ropen så borde det väl vara baptister? Varför inte annars konvertera till katolska kyrkan?

    Angående om min kritik är inifrån eller utifrån så håller jag med om din fråga. Jag blir inte heller riktigt klok på det… :)

    Ephron. Vissa tycker det är personangrepp, andra att det är för svepande. Det är inte enkelt… Och apropå svepande kritik så är det ju väldigt svårt att respondera på din kommentar. Exakt vad är det du inte gillar i min argumentation?

  12. Det här var väldigt intressant och jag gillar att du konstruerar en term som Fyrke att tänka kring, och så är det likt Fylke som är så trevligt och då känns det ännu mindre som en nidbild du gör.

    Jag tänkte på det här att ha en avvikande åsikt gentemot ett åsiktspaket, eller en normerande grupp; det måste ju inte innebära att man ska gå in på sakfrågor i varje enskilt sammanhang. Patric ovan skriver: ”Det är ju komplicerade frågor som är rätt svåra att diskutera och debbattera på nätet, ofta avfärdas bara den andra sidan med en mängd klyschor…”, och det är ju helt sant i de här sammanhangen som ni står i, det blir debatt. Ibland, som i forskning eller politik, ska sakfrågor diskuteras (eller snarare argumenteras för) men det stora problemet med Fyrke är kanske inte åsikterna i sig, utan att det i paketet också ingår en föreställning om att dessa är de enda rätta. Skriver man inte under hela listan så utdefinierar man sig från kristendomen, det är den mer eller mindre uttalade tanken, och det är det stora problemet. Är du inte med oss är du mot oss.

    Alltså du skriver ju det men jag ville lyfta det lite mer. Här går skiljelinjen mellan modernism och postmodernism. Mer i synen på sanning och kunskap och mindre egentligen i sakfrågor. Om Fyrke kom till en punkt, och den punkten tror jag inte är så långt bort, där man tvingades erkänna att man inte kan bestämma för alla vad som är rätt att tro och tycka, så har man lämnat modernismen och trätt in i ett annat stadium som kyrka. Den här rörelsen från enhetslära till pluralitet tror jag är nödvändig för en trosgemenskap vilken den än är, och jag tror inte den kommer frivilligt för de som haft tolkningsföreträdet i gruppen. Därför använder jag ordet ”tvingades”. Det gör ont när knoppar brister. Men ni är nog på väg dit. Det viktigaste tecknet jag ser är att ni kommunicerar. Även om det sker till priset av tappade sugar för de som vågar ifrågasätta förutvarande sanningar och kvarlämnandet i 1900-talet av en del helt oförstående farbröder och tanter som mest bara verkar ha några bloggar på Internet att klamra sig fast vid, så rör sig rörelsen framåt eftersom kommunikationen inte har stannat av. En makrill som inte simmar dör, sa fiskhandlaren till mig i fredags. På samma sätt är det med relationer. Även om det finns en smärta i konflikterna så måste man ta dem, för relationen dör om den står stilla. Kyrkan kan tacka sina kritiker för att den existerar idag. Med erfarenhet från helt tysta sammanhang tycker jag att det verkar ganska sunt ändå att ni bråkar så mycket, även om särskilt ledare har ett ansvar att människor som är med inte skadas på djupet av det.

  13. Stefan. Kul att du hittade hit! Det ska bli intressant att läsa din bloggpost. Angående radikal-fundamentalist så får det stå för Lars, men om jag får använda fyrke igen så är exemplet med Sahlberg spännande. Typologier är ju förstås alltid i viss mån godtyckliga, och konstruerade för att fylla vissa syften, men skulle Sahlberg vara ett exempel på Fyrke? Av det jag sett och läst av honom så har jag fått känslan att han nog står rätt nära dig i uppfattningar, förutom tex att han är barndöpare och därmed står närmare ”klassisk kristen tro”… ;), men det avgörande för mig är inte om man skriver under på dom punkter jag nämnde, utan om man uppfattar alla som avviker på något av dessa områden som ett potentiellt hot mot klassisk kristen tro. Min vilda gissning är att Sahlberg inte har den uppfattningen, och i så fall inte är ett exempel på Fyrke. Men jag kan ha fel.

  14. Sofia. Tack för din (så långt jag förstår) träffsäkra analys, och den barmhärtiga och uppmuntrande tonen. Bra att du lyfter fram detta med åsiktspaketet, jag satt verkligen med texten innan jag postade den och ansträngde mig för att få fram just detta (att det är paketet som definition på ”klassisk kristen tro” som är grejen), men med tanke på flera av kommentarerna så verkar det inte som om jag lyckades helt. Så tack för det också.

  15. Stefan Swárd: Trevligt att samtala med dig fór fórsta gàng! Jag ska fórsóka svara sà gott det gàr:

    I mitt blogginlágg om de fyra linjerna (kan lásas hár:http://larslar.blogg.se/da/2011/february/the-four-lines-in-the-history-of-the-christia.html#comment) beskrev jag skillnaden mellan radikalfundamentalisterna och moderatfundamentalisterna som sà, att de senare bibehàller allt inom radikalfundamentalismen, de bara uppmjukar det med ett starkt fokus pà kárleken och nàden. Sàledes skulle jag karaktárisera Rosenius som moderatfundamentalist, p.gr.a. hans ”mjuka” teologi, trots att han delar alla element inom Fyrke.

    Jag har upplevt Sahlberg personligen, och jag kan definitivt inte karakterisera honom som radikalfundamentalist. Jo, han har alla element inom Fyrke, men en skara hemlósa sover varje natt i hans kyrka. Även jag har sovit dár. Jag har ocksà lyssnat till hans undervisning, och han ár en gediget bildad teolog, utan smàsinthet.

    Jag har tyvárr ingen nármare kánnskap till dig Stefan Swárd, sà jag ár osáker i min kategorisering av dig. Men jag sniffar radikalfundamentalismen. Den ár látt att sniffa. Du màste omvánda dig broder. :). Det Joachim Elsander skrev, váckte dig lite grann. Màtte du lyssna till Sanningen i det han skrev. Ty det ligger ett korn av sanning dár.

  16. Jag är så TRÖTT på det du kallar fyrkantsevangelikalismen! Finns så mycket som jag skulle vilja tala om, men inte orkar. Varför uttrycker så många en stor kärlekslöshet?

  17. Pingback: Tweets that mention EFK och fyrkantsevangelikalismen « Stigen -- Topsy.com

  18. Hej Jonas,

    Tack för ett mycket läsvärt inlägg som verkligen konkretiserade mycket av mina funderingar nu för tiden. Som (andligt) uppväxt i en Göteborgsk missionsförsamling så känner jag igen mycket av det du skriver. Big up! /John som åker i samma bil som dig på tisdagar, var nära på att skriva Kumla-John men det kan lätt misstolkas.

  19. Tack Jonas! Efter förra veckans debatterande skräms jag över maktspråket som uppenbarar sig. Det är tydligt hur ”fryke-skeptikerna” hängs ut och på så sätt tystas…

  20. Spännande retorik du använder, Jonas!

    Du målar upp en nidbild av meningsmotståndarna, kategoriserar dem med nya termer och presenterar en bild av dig själv (och andra s.k. frykeskeptiker) som marginaliserade från maktens megafoner. Alltså står du i din marginal bland dina meningsfränder och använder traditionellt maktspråk mot de som inte håller med dig/er.

    Jag tror du har bättre grejer att komma med än det här. Okej, du dissar andras tolkning av den kristna tron för att du tycker den tolkningen dissar din tolkning. Vi vet det nu. Berätta istället var du ser vägen? Hur följer du Jesus?

    Eller ska vi nöja oss med en teologisk dekonstruktion av frikyrkans teologi och vara överens om att vi inte är överens? Gud (som jag tror finns, om det är okej utan att jag blir taggad med någon ny påhittad term) har något bättre för oss alla.

    Allt gott till dig, Jonas!
    / Henrik

  21. Jag håller inte med, Henrik Steen. Någon nidbild är det inte att generalisera över det man upplever som verkligheten, särskilt inte som så många håller med och menar att de ser samma sak. Generaliseringar är bara fel som man använder dem för att försöka anpassa verkligheten efter kartan, liksom. Men om vi ska tala om stora idélinjer och liknande så måste vi uppfinna språk för det.

    Ska vi komma överens om att vi inte är överens, frågar du. Jag tror ju att vi alltid måste komma överens om att vi inte är överens och sedan måste vi fortsätta leva tillsammans iallafall. Något annat är inte möjligt. Tvärtom är det ju skillnaderna mellan människor som gör det spännande att vara tillsammans. Om de skillnaderna upplevs som något väldigt farligt och annorlunda så blir de förmodligen det också (som i ideologier som främlingsfientlighet och sexism), därför är det som Jonas talar om här viktigt. För övrigt stod väl ingen i marginalen så mycket som Jesus eller Johannes Döparen, därmed inte sagt att Jonas är Jesus :) men vad det skulle vara för fel på marginalstående förstår jag inte såtillvida att det inte är en förklädnad som när makten låtsas vara profetisk. Är det det du menar att detta är?

  22. Ok Jonas, jag tror jag förstår hur du menar. Åsiktspaketet… Men exemplet med Sahlberg visar ju just att det handlar om annat än ÅSIKTERNA I SIG, vilket jag inte tycker riktigt det hela landar i när man diskuterar.
    Dessutom tycker jag att alla egentligen har en lista man går efter, du har t ex pacifism, egendomslöshet, etc, som definierar en bra och dålig kristen. Är inte listan/åsiktspaketet en annan helt enkelt?
    Sen att du menar att baptism kännetecknas av att gå emot klassisk kristendom, då talar vi ju inte om de mest grundläggand frågorna som Jesu gudom, moralfrågor, etc, utan ofta frågor som har med församlingsordning att göra? Tycker det är en rätt viktig skillnad…

  23. Lars Larsen.
    Menar du på allvar att ”fundamentalister” aldrig skulle vara socialt engagerade? Jag tycker det i så fall vittnar om en ganska otillräcklig närkunskap om människorna bakom dessa kategoriseringar. Jag menar, om Sahlbergs hemlösa skulle vara det avgörande i sammanhanget…

  24. Det väl skillnad att vi kristna har olika åsikter i frågor som alltid har varit svåra i kyrkans historia. Helvetet är en sådan fråga.
    Men att ha åsikter som är ett tydligt avsteg från Bibelns lära är en annan sak.
    Det jag menar är helt enkelt där man avviker tydligt från Bibelns linje.
    Till detta räknar jag exempelvis frågan om homosexualitet.
    Även om det ändå är en perifer fråga så är det ändå ett tydligt avsteg
    från Bibelns lära att säga att det inte är synd.
    Hit räknar jag även exempelvis ett förnekande av treenigheten.

    Självklart får man dryfta olika åsikter, men om man uttrycker en åsikt som är avvikande från hur kyrkan har tolkat Bibeln under historien så måste man räkna med att få mothugg.
    Det betyder inte att jag (en fyrke) vill tysta någon, eller vill att alla ska tycka som jag gör. Jag tycker att du målar upp en nidbild som inte är sann.

    Nidbilden: att en fundamentalist eller någon som har tydliga åsikter är inte lika kärleksfull som en med mer moderata åsikter.

  25. Anna, John, Linnea. Tack, det var skönt med lite medhåll, tydligen är det fler som ser samma sak.

    Henrik. Tack för din kommentar! Jag är inte marginaliserad. Om jag gett uttryck för det så beklagar jag. Jag är ju inte ens med i EFK. Det finns människor som är verkligt marginaliserade – papperslösa flyktingar, hemlösa, interner, dom fattiga, djuren i den industriella djurhållningen. Det är patetiskt om jag skulle tro mig vara marginaliserad.

    Hur jag själv vill följa Jesus osv. Ja, förslagsvis kan man ju läsa några av alla mina andra bloggposter.

    Sen är jag genuint jätteintresserad av att veta vad i det jag målar upp som utgör en nidbild. Självklart är Fyrke en medvetet nedsättande term som alla Fyrkis-diggare skulle ta avstånd från, men vad är det i övrigt av det jag nämner som du inte tycker stämmer?

  26. Tobias. Det handlar om åsikts-paketet i kombination med uppfattningen att endast och just detta är klassisk kristen tro.

    Jag håller i övrigt med om att vi alla har övertygelser om bättre och sämre sätt att leva. Men jag förstår inte riktigt vad det har med saken att göra. Just här och nu är jag (tro det eller ej) inte så intresserad av att diskutera pacifism och egendomsgemenskap eller ens församlingsordning, utan just Fyrke och EFK. För övrigt så är församlingsordning för mig viktigare än hur man tänker om Jesus gudom (!). (Vilket i sin tur hänger ihop med en viss kristologi iofs.) Och jag tror att det har varit det för inte så få baptister/anabaptister också, inte minst dom som brändes på bål för sin församlingsordning.

  27. Viktor. Jo, men ett dilemma är ju att kristna människor tolkar skriften olika, och också har gjort det genom historien, och att alla dom som gör anspråk på att representera den kristna kyrkan strider om vad som är den rätta läran. ”Kyrkan” är inte en enhet som tolkat Bibeln på ett och samma sätt genom historien. Om du inte tror mig så lägg några timmar på att läsa in dig på kyrkohistoria eller treenighetslärans historia eller nåt.

  28. Jonas, vart anser du att man kan dra gränsen då?
    Anser du att det finns någon klassisk kristen tro överhuvudtaget?
    Hur ser den ut i så fall?

    Vilka åsikter (om några) anser du vara nödvändiga att inneha för en ledare inom EFK?
    Menar du att man som ledare i EFK kan tycka att:
    -jungfrufödseln har inte ägt rum, ska tolkas symboliskt.
    -helvetet finns inte
    -frälsning finns i andra religioner
    -Jesus gick inte på vatten
    -3-enigheten är en mänsklig efterkonstruktion

    M a o, om jag inte omfamnar något i detta ”åsiktspaket”, kan jag fortfarande vara en ledare i EFK?
    Om inte, vart drar du gränsen broder?

  29. Jag är själv inte med i EFK men jag antar att många skulle värja sig mot delar av den så kallade fyrkantsevangelikalismen (tex att livsstilen är betydelselös). Men om jag ändå utgår från ”fyrke-begreppet” så kommer jag fram till följande:
    1. Det är rimligt att en kristen rörelse i respekt för bibeln som guds uppenbarelse söker vad man uppfattar som klassisk kristen tro.
    2. Det heller inget konstigt att ett samfund utifrån sin förståelse ansluter till en trosdeklaration och har en någorlunda gemensam tolkning av denna.
    3. EFK har, förutom de historiska trosbekännelserna, även skrivit under Lausannedeklarationen och Manillamanifestet.
    4. ”Fyrke” stämmer i stor utsträckning med dessa ”trosbekännelser” (även om inte allt berörs där, tonvikten i t ex Lausanne var ju evangelisation).
    5. Fribaptisternas forna läror misstämmer på flera punkter med dessa dokument och får därmed anses vara avvisade av EFK, trots att man välkomnat tidigare fribaptistförsamlingar in i samfundet. Blåberg är därmed bara trogen sitt uppdrag.
    6. Så vad är så märkligt?

    EFK är en demokratisk församlingsrörelse. Om en ändring av EFK:s huvudlinje ska göras kan det ske utifrån dess församlingar. Exempelvis kan de föreslå att Lausannerörelsen lämnas om försoningsläran ska ersättas eller tron på den gudomliga domen överges.

    För övrigt är det inte några småinstanser inom EFK som i så fall fronderar mot Swärd och delar av ”fyrkeiskmen” (eller vice versa). Saron är den största EFK-församlingen. Missionsskolan är blytung i samfundet (som den församlingsvalda EFK-styrelsen inte rår på, enligt Swärd), och Frizon sätter agendan för ungdomarna och därmed rörelsens framtid.

  30. Viktor. Tack för dina kommentarer och frågor!

    Jag misstänker att du är rätt ny på min blogg, och det är ju alltid roligt med nya människor. Men jag tvekar lite inför att respondera på dina frågor, eftersom jag helst inte vill att den här diskussionen ska handla för mycket om mig och mina uppfattningar. Men som jag ser det så korrumperades kristendomen i grunden några hundra år efter Jesus, och att kyrkans huvudfåra efter kejsar Konstantin (300-talet) blivit något som blivit anti- Jesus från Nasaret och (huvuddelen av) den tidiga Jesus-rörelsen. Den tidiga Jesus-rörelsen som jag förstår den handlade mer om en radikal gemenskap och ett alternativt sätt att leva (rotat i Jesus exempel och bergspredikan) än om att tycka rätt om ett antal påståenden. För mig är det därför viktigare att man tex försöker göra sig av med sin rikedom och sin delaktighet i våld och förtryck och ställer sig på dom marginaliserades sida, än att man tänker rätt åt ena eller andra hållet om Jesu gudom. När det gäller ledare i EFK så blir det lite svårt för mig att svara på frågan eftersom jag varken tror på ledare (Mt 23:1-12) eller samfund… Men du skulle knappast acceptera mig som pastor i EFK, så mycket kan jag säga. :)

    Noterar för övrigt att du kallar mig broder. Spännande.

  31. Roger. 6. Nej, du har nog rätt i att Fyrke inte är ett speciellt märkligt fenomen en organisation med representativ demokrati. (Något man i så fall kan dra helt olika slutsatser av.)

  32. Tack Jonas! Jag har klurat i samma banor länge och funderat på angreppshåll på något vis. Polariseringar är alltid farliga och riskerar att söndra mer än hjälpa och jag håller inte med dig till punkt och pricka i det du skriver men det är inte det viktiga. Det viktiga är att det här uppmuntrar oss att sluta sitta tyst vid våra kaffebord och undra vart vårt samfund tog vägen. Det uppmuntrar oss till att ifrågasätta lite mer där det faktiskt hörs. Jag är inte så särskilt gammal men jag tycker mig ändå minnas en tid när vårt fina samfund hade det ganska mycket högre i tak. Och jag möter alltför ofta människor som tror att EFK är det där ”fundamentalt konservativa typerna”. Det känns lite sorgligt. Jag tror att vi är så mycket mer. Och det är läge att sluta vara tysta.Fler röster borde höras! TACK.

  33. Roger Gustavsson: Det märkliga eller dåliga är ju om en kyrklig organisation anser sig står för läran i sin enda riktiga form. Om man tänker sig att sin uttolkning eller de dekret man skrivit under säger hela sanningen om mysteriet med livet, jorden, människan, Gud, uppståndelsen, alltihop, och om man då motarbetar eller slår ner på personer som tror eller uttrycker sig annorlunda. Det är ju så Svenska kyrkan en gång i tiden betedde sig mot folk och därmed tvingade dem att starta eget. Det är inte fel att tro att något är sant, men det är fel att utgå från att man själv har fullständig inblick i vad hela sanningen är. Man måste förstå att man är satt i ett sammanhang och har sina referensramar.

  34. Sofia: Håller med om det där med om att inte tro att man har ”fullständig inblick i hela sanningen” vilket snarast torde vara ett av Guds karaktärsdrag. Sedan tror jag att EFK:are ofta är medvetna om sina referensramar, och att striden eller spänningarna ytterst handlar om just dessa.

    Josefine: är din egen blogg öppen för alla? Lösenord krävs ju.

    Jonas: Och kanske demokratin ingår i Fyrke. Stark tradition inom baptismen liksom.

  35. Sofia och Jonas – ett försök till svar:

    Nidbild var ingen bra beskrivning av Jonas blogpost (jag fick nog ordet från kommentarerna), karikatyr var nog ordet jag eg. sökte. Med det menar jag att ovanstående rader inte är ett ärligt försök att beskriva hur meningsmotståndarna tänker (för jag är säker på att du vet och förstår det, Jonas, så intelligent och beläst som du är), utan en sned presentation av motståndarens argument för att plocka retoriska poänger i de egna leden (som du har här på din blogg naturligtvis).

    När du beskriver evangelikal soteriologi så här ”Man tror att ”tron” är det som ”räddar”, och att hur man lever sitt liv är sekundärt. Så länge man inte super för mycket, bögar och knullar runt, förstås. Man tror att Jesus dog istället för oss och tog Guds straff på sig på korset.” då känns det inte ärligt. Det är precis lika fruktbärande som om någon av dina meningsmotståndare målar upp en karikatyr av ”trädkramande, realpolitiskt naiva fredsivrare som inte är torra bakom öronen”! (Men vänta, ungefär så har ju en meningsmotståndare beskrivit EFK UNG t ex, vilket jag tyckte var fult och oanständigt gjort.) Men att måla upp en karikatyr, och sedan uppmana folk att ta avstånd från den är ju inte fruktbärande, om man verkligen vill ha ett samtal med meningsmotståndarna.
    Sen är det klart att det finns folk på din blogg som håller med dig, på samma sätt som det finns folk på Swärds blogg som håller med honom. Det är ju knappast ett tecken på att man har rätt. Min poäng är helt enkelt att jag tycker du ska göra en ärlig och välvillig tolkning av meningsmotståndarnas teologi, på samma sätt som jag tycker de ska göra om din. Ja, välvillig. För jag tror att Gud är välvillig, och att vi ska göra vårt bästa att tänka gott om andra.

    Sen kort om marginalen, framförallt till Sofia: jag håller helt med anabaptistiska argument om att sann efterföljelse av Jesus egentligen bara kan ske i marginalen. Vi BÖR vara marginaliserade när vi följer Jesus, så att säga. Sen är ju ”marginalen” närmast en lek med ord, vi tillhör ju världens maktelit ekonomiskt och politiskt sett endast genom att vara svenska medborgare, med de rättigheter det innebär. Mitt argument var bara att även om man är marginaliserad jämfört med ”det kyrkliga etablissemanget” (alltså vem som bestämmer i kyrkovärlden), kan man fortfarande vara i maktställning i sin grupp i marginalen. Och Jonas är en stark röst i sin grupp, och kan därför använda maktspråk mot de som inte passar in i gruppen. T ex konservativa evangelikaler. I slutändan kan vi stå och skälla på varandra om vem som använder mest maktspråk, utan att försöka förstå varandra. Och det var detta jag menade med att du kan bättre Jonas. Du kan ju argumentera utifrån att du vill förstå de du inte håller med, utan att måla karikatyrer.

    Allt gott till alla! / Henrik

  36. Skrämmande läsning, om alla dessa kommentarer verkligen kommer inifrån frikyrkan! Är det verkligen så illa inom EFK (och kanske även andra kyrkor) som inläggen tyder på? Man behöver inte vara fundamentalist för att oroas inför framtiden, ifall nu många inom de evangeliska och karismatiska kyrkorna har ett så grunt fundament att stå på.

    Detta pågående ”avfall från tron” är säkert den sorgliga förklaringen till att den katolska kyrkan växer. Någonstans måste man ju gå. Det märkliga är att vissa tror att de tjänar Gud genom att riva ner allt det Jesus, profeterna och apostlarna lärt oss.

    Den enda möjligheten för oss som kristna att dra åt samma håll är att vi vänder oss till Skriften och låter den bli vår vägledning och samtidigt ber Gud ge oss sin Ande. Det andliga måste förstås på ett andligt sätt. Och man måste vilja tro för att kunna tro.

    Några frågor från en bibeltroende pingstvän.
    1. Kan vi vara överens om att Gud finns?
    2. Kan vi med anledning av det också bli överens om att Han är oföränderlig och kan och vet allt, även vad som händer i framtiden?
    3. Kan vi sedan även vara överens om att Jesus var Guds son och dog för våra synder (ett erkänt minimum för att vara kristen)?
    4. Kan vi till sist bli överens om att Jesus har sanktionerat bibeln bl a då han sade att inte ens en prick av lagen skall förgå, inte ens när jord och himmel förintas? Läs om vad Han sade om frälsningen, helvetet och den yttersta tidens avfall? Om vi inte har bibeln som grund, vilken grund har Du då? Är dina egna tankar klokare och tryggare att stå på?

    Svarar du nej på dessa 4 frågor så föreslår jag att du inte kallar dig kristen. Det är inte hederligt.

  37. För egen del så vet jag att jag under många år tänkte mig att just Örebromissionen/Nybygget/EFK hade den ”rättaste tolkningen” av kristendomen och att andra rörelser inte hade så mycket att tillföra. Möjligtvis kunde Pingst och några andra ha en del av sanningen men svenska kyrkan och framförallt Katolska kyrkan skulle man helst inte ha så mycket att göra med. Nu skäms jag över att jag kunde vara så förmäten och tro att jag själv hade hela sanningen och att det var just det som var ”klassisk kristen tro”. Samtidigt är det väl delvis en sådan attityd som behövs för att rättfärdiga utbrytningar och nya samfundsbildningar…alltså en del av mitt ”väckelsearv”. Det känns skönt att nu kunna ha ett lite vidare perspektiv och konstatera att det inte är så enkelt att dra upp några absoluta gränser. Ibland känns det tråkig att bli avfärdad med repliker som att ”man har övergivit bibeln” och ”vill göra det enkelt för sig” men det är väl sånt man får leva med.

  38. Lennart, angående punkt 4.
    Problemet är väl att det inte finns en rådande tolkning av bibeln som varit självklar under 2000 år, däremot så ligger det nära till hands att kalla just den tolkningstraditionen som man har vuxit upp inom för ”klassisk kristendom”.

  39. Henrik Steen, jag förstår vad du menar och är bekant med begreppet straw man men jag tycker inte att det är vad Jonas gör här. Jag tycker att han försöker generalisera en tankefigur som – förstås! – ingen enskild individ är fullt ut eller enbart. Fyrke är ett sätt att tala om stora ideologiska strukturer, ungefär som ”existensialismen” eller ”liberalteologin” eller ”postkolonialismen”. Jag har själv kategoriserat mig själv och andra som typ i orden ”KG Hammar-lovin’ kulturbrudar”, vilket är en karikatyr men också sant på nåt sätt. Det är ett snabbt sätt att förklara vad man menar. När sådana ord används som invektiv eller ett sätt att avfärda människor är det förstås helt förkastligt och meningslöst. Men jag tyckte inte att det var så i just den här bloggposten. Jag hör för övrigt inte till Jonas trognaste lärjungar om du vill veta det. Visst har man makt i sitt sammanhang och han har sina läsare. Det är ändå skillnad på att vara en liten bloggare och att vara avlönad pastor och tidigare ordförande i ett samfund. Om man representerar strukturerna så gör man det. Det ska man inte relativisera.

  40. Jag hinner så sällan in hit innan samtalen spårar ur och bara pågår mellan ett par-tre stycken. Nu vill jag iallafall säga tack för att du satt huvudet på spiken. Jag önskar att samtalet kunde ta fart nu äntligen, istället för att återigen tystna och glömmas bort.

  41. jag sitter nu och filar på ett blogginlägg om denna debatt, ska försöka få det klart ikväll. Det blir lite långt för att läggas in här som en kommentar.
    Återkommer.

    Stefan Swärd

  42. Men Jonas, jag tycker det visst har med saken att göra att alla har åsiktspaket. Jag vill inte diskutera just innehållet i dessa (pacifism, etc) utan bara tog det som ex på att du faktiskt också har det och att det därför blir lite konstigt som argument mot någon annan att denne har ett färdigt åsiktspaket.
    Är då problemet att den andre har FEL åsiktspaket, eller att ditt åsiktspaket på nåt sätt är mindre färdigt? Eller har det mer med retorik att göra? Jag misstänker att man ofta kör med olika retoriska ideal helt enkelt. DEt är ibland svårt att veta vad som gömmer sig bakom fasaden av ”lyssnande” eller ”tvärsäkerhet”. Tycker jag…

  43. Tack för ditt svar, även om du inte svarade på mina frågor.

    Okej, men då blir det väldigt svårt att ha en diskussion med dig Jonas, om du anser att kyrkan inte ska ha några ledare.
    Det låter inte så bra, för att inte säga omöjligt.
    Om ditt ideal är den tidiga församlingen så hade ju den väldigt starka ledare, vars ord räknades som auktoritet. (”Om någon inte lyssnade till apostlarnas ord=inte kristna”, enligt Paulus själv.)

    Guds församling har alltid haft ledare. Moses och Aron till David osv.
    Apostlar, herdar, äldste etc.. i NT
    Även i ”himlen” kommer vi med all säkerhet vara underordnade ledare, om inte annat Jesus själv.

    Att säga att du inte tror på ledare är ett märkligt uttryck.
    Att du inte tror på dåliga ledare skulle jag förstå. Eller ledare som utvövar makt på ett felaktigt sätt.

    Jag har också svårt att förstå varför man måste sätta ”radikal gemenskap” och ”alternativt sätt att leva” som en motsats till att tro på fasta dogmatiska läror.

    Hindrar det mig på något sätt att leva radikalt, i egendomsgemenskap, ett alternativt sätt att leva, bara för att jag tror på 3-enigheten och många andra dogmatiska läror, därför att jag tycker att de är tydliga i bibelordet?

    Nej.

    Du är mer trångsynt än du kanske tror själv.
    Jag tycker att du är mycket mer dömande och kritisk mot oliktänkande än Stefan Swärd är.

    Tjabba!

  44. Pingback: Fyrkantsevangelikalism eller mainstream kristen tro? - Bengts Blogg

  45. Josefine. Tack för kommentar.

    Henrik. Och exakt vad i det du citerar är det som du tycker inte stämmer? Dom ord jag använder är nedsättande, men jag har faktiskt försökt anstränga mig för att inte måla en nidbild. Jag har ju själv varit en ivrig Fyrkis också, så något lite vet jag ändå om detta. Däremot är bilden inte heltäckande, förstås. När det gäller maktspråket så är den avgörande skillnaden att jag varken vill eller kan avsätta någon pastor i EFK, utesluta några medlemmar eller kicka någon äldste. Jag har så klart en del inflytande via min blogg, och är inte marginaliserad, men man bör vara medveten om vilka som har direkt tillgång till den beslutsfattande makten i en organisation och vilka som inte har det.

    Roger. Det är väldigt stor skillnad på representativ demokrati och direkt-demokrati/konsensus-beslutsfattande (=anarki). Dom tidiga baptisterna försökte tillämpa det sista, och avvisade därför saker som biskopar, och ofta också ombud och samfund (dvs representation).

    Lennart. Tack för din kommentar. En god illustration till det jag talar om. Jag vill inte svara på frågorna just här och nu, men jag gör det gärna i annat sammanhang. Om jag skulle skicka med motfrågor till dig så skulle dom inte handla så mycket om hur man tänker utan om hur man lever. Hatar du rikedomen? Undviker du maktpositioner? Bjuder du in dom fattiga när du ska ha fest? Förföljs du av makten? Avlägger du sanningsförsäkringar? Dina svar, även om dom är nekande, skulle dock inte leda mig till att direkt avfärda dig som en efterföljare. Även om det kanske borde det.

  46. Tobias. Bra fråga. Vad jag har för problem med detta är kanske inte helt avgörande, min erfarenhet är att människor är arg på Fyrke av olika anledningar (vilket också i viss mån syns på kommentarerna här). Men mina problem med Fyrke är;

    1. Att det är (huvudsakligen) ett åsiktspaket. Jag tycker att sann kristen tro handlar om efterföljelse, hur man lever, och inte om vad man tycker om olika frågor.

    2. Att det är just detta paket. Ska man måla en bild av efterföljelse så är det mycket på Fyrkes lista som jag tycker inte hör hemma där, och mycket som saknas.

    3. Att det är ett paket. Jag vill ha en kristen tro som handlar om rörelse, mognad och vandring, medan Fyrke ger ett statiskt intryck. Om man ska exemplifiera med något från min inre ”lista” så är det avgörande för en lärling att man är tydligt på väg mot ett fredligare liv.

    4. Att det är ett paket som ska gälla en hel rörelse, och kanske alla kristna. Jag förespråkar självstyrande församlingar som söker Andens vilja och tillsammans kommer fram till hur man ska leva. Slutsatserna kommer i viss mån av variera mellan olika Gemenskaper. Fyrke tar inte denna process på allvar.

    5. Att man kalla just detta paket för klassisk kristen tro. Det känns oerhört problematiskt och, helt ärligt, ger intryck av att man är ganska oinsatt eller ointresserad av kyrkohistoria.

  47. Viktor. Jag ber om lite förståelse för mitt dilemma här, att jag inte just nu vill fastna i en lång diskussion om min teologi. Den är i mångas ögon knepig på många sätt, men just nu är det inte det det handlar om tycker. Jag vill verkligen inte avfärda dina frågor, dock. Är du genuint intresserad kan vi ta dom över mail, eller så kan du söka lite på ”ledare” eller ”anarkism” eller nåt på min blogg så hittar du säkert något inlägg som tar upp dina frågor. Kortfattat kan jag säga att jag tror att många av dom tidiga församlingarna praktiserade Jesus ord om tjänande ”furstarna har makten över folken, men så är det inte som er”, och tog till sig hans kritik av ledar-strukturer (Mt 23:1-12), och därför istället praktiserade beslutsfattande genom samtal och konsensus (Apg). Just Paulus brev tycker jag vittnar om detta, där Paulus inte ger order som om han vore en världslig makthavare, utan istället försöker att med argument övertyga församlingar som uppenbarligen innehöll vissa eller många som inte höll med Paulus.

  48. Och när vi sitter här framför våra datorer och skriker oss hesa så är Carl-Erik Sahlberg ute på Sergels torg och tar sig an de hemlösa. Frid vänner! David

  49. Men David, vi är många som gör saker också. Jag tror alla egentligen. Vi skriver ju inte HELA tiden (även om det blev lite mycket igår för mig personligen). Nu ska jag t ex iväg och göra dramaövningar med nioåringar.

  50. Jag såg C-E framför mig, med en kopp kaffe på plattan, i samtal med en hemlös – lyckligt ovetandes om att man på denna blogg diskuterar vilken falang av fundamentalism man ska tillskriva honom:)

  51. David Å! Både socialt arbete och samtal om trons innehåll är viktigt, man behöver inte ställa det ena mot det andra. Även om inläggen från alla håll kan bli ”fyrkantiga” ibland, så skall vi inte förringa värdet av samtalet. Men Joachim har naturligtvis rätt – att göra rätt är viktigare än att tänka rätt. Men tanke och handling hänger ju ofta ihop, så att bemöda sig om ”rätt” teologi är inte fel. ;-)

  52. Tack för ett intressant samtal. Jag vill inte göra ett polemiskt inlägg (om nu detta är möjligt) men som relativt ung EFK:are känner jag igen den bild som Jonas målar upp. Jag är uppvuxen i ett kristet hem, har gått på söndagsskola och ungdomsgrupper och är tacksam för det. Någonstans efter ungdomstiden, i samband med universitetsstudier, började jag (och jag vet andra som har liknande erfarenheter) pröva den tro som jag vuxit upp med. På universitetet lärde jag mig främst att tänka stringent och att sådant som är inkoherent inte kan vara sant. Det jag reagerar på med den kristendom som kommer i form av ett åsiktspaket eller försanthållande av x antal dogmer är hur ofta man inte tänkt igenom hur dessa dogmer förhåller sig till varandra. Det gäller absolut inte alla (och kanske främst inte för dem som har fått en god teologisk utbildning) men det händer i min mening ganska ofta att predikanter, även när de ska predika ett enkelt budskap, lyckas snirkla in sig i en mängd inkoherenta teologiska ståndpunkter. Jag vet att många ändå lyckas få med sig något från dessa predikningar, men jag kan inte hjälpa att tänka att det de predikar helt enkelt inte kan vara sant. Jag upplever att det från vissa (kanske dem som Jonas kallar Fyrke) finns en motvilja mot att tänka igenom frågor och att lyfta fler perspektiv, men en anledning till att göra det kan faktiskt vara en önskan att nå sanning.

  53. Sofia:
    ”Den här rörelsen från enhetslära till pluralitet tror jag är nödvändig för en trosgemenskap vilken den än är, och jag tror inte den kommer frivilligt för de som haft tolkningsföreträdet i gruppen.”
    Håller delvis med. Vi tolkar olika men om man lämnar grunden till ALL kristendom (=Bibeln) då går det inte längre att finna varandra mer på riktigt! Tron på Jesus genom Bibeln förbinder alla sanna kristna hur olika de än kan tänka i olika frågor….

    ”Även om det sker till priset av tappade sugar för de som vågar ifrågasätta förutvarande sanningar och kvarlämnandet i 1900-talet av en del helt oförstående farbröder och tanter som mest bara verkar ha några bloggar på Internet att klamra sig fast vid, så rör sig rörelsen framåt eftersom kommunikationen inte har stannat av.”
    De äldre offras här för rörelsens skull? Inget att bry sig om, bara rörelsen inte stannar av? Liknar Maos tankar om kulturrevolutionen, där också många offrades för Maos åsiktspaket…. men då pratar vi inte längre om Kristi kärlek som blir kött och blod i våra liv!!

  54. Jonas:
    Hela din blogg handlar väl också om just ett (annat) åsiktspaket? Vet inte i vilken slags församling du är med men jag anar att det är hel del krav på levnadssätt för att få vara med eller?

    Undrar om du ändrar på människors tankar just genom att attackera dem som om de vore i det närmaste fiender…. eller umgås/umgicks ni verkligen så i eran familj? Tror att ett liv som faktiskt ÄR annorlunda på alla dessa punkter UTAN att av den orsaken lämna frikyrkan påverkar mycket mer än att munhugga med dem som räknar sig till frikyrkan. ”Endast kärleken segrar” sjöng Charlotte Höglund förr och det ligger en djup sanning i det!

    Typiskt fyrke-tänkare tror du kanske, men då ska du veta att jag har mina rötter just i sammanhang där man inte hade några anställda predikanter, inte ens några sångledare och där just Matt 23:8 betonades väldigt starkt (helt rätt tycker jag) samtidigt som man ändå lyssnar på dem som uppenbarligen ÄR ledare fast inte anställda… så vi har säkert många likheter också …Men att vilja komma åt ett åsiktspaket och ersätta det med ett annat kan knappast vara en lösning, broder!
    Under tiden det tog att läsa igenom denna blogg fick jag hela tiden tänka på Gal.5:1 ”Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.” Okay jag tillämpar det så klart i ett anoorlunda sammanhang men principen är densamma!

    ”JAG VILL HA en tro som handlar om rörelse, mognad och vandring” Låter bra! Det vill jag också fast kanske ändå annorlunda än du vill ha det. Du får gärna göra det på ditt sätt, Jonas! Kan jag och en massa andra här få göra det på mitt/vårt sätt? Kan vi inte helt enkelt hålla oss till några av Paulus ord:

    ”Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. 4 Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt. 5 Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne.” Rm14 och …

    ”Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. 15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.” Fil3
    Dessa verser ger utrymme att tjäna Herren på det sättet alla vi andra har förstått det samtidigt som det ger utrymme att samtalas om olikheter utan att känna pressen att bara får gå till på ett sätt, för då blir det lagiskt. Du har full frihet att tjäna Herren på ditt sätt, lämna åt andra samma frihet! Vi är alla på väg med olika resor bakom oss. Herren vill leda oss alla!
    Broderliga hälsningar… Herren är nära!

  55. Spännande diskussion – men otydlig!

    Är det en medveten strävan att från blogginnehavarens sida hålla en mycket, mycket, mycket otydlig dogmatik? Och, att utifrån denna otydliga hållning föra fram generell och svepande kritik mot ledande röster inom EFK?

    Som jag ser det blir krav på preciseringar av kritiken en nödvändighet för att framstå som helt seriösa och trovärdiga. Gäller kritiken i första hand gemensamt antagna lärofrågor eller gäller den ett auktoritärt ledarskap som inte tillåter ifrågasättanden?

    Handlar kritiken om lärofrågor bör en egen dogmatik presenteras, som man anser vara mer rätt än den rådande. Åtminstone preciseringar av hur och i vilka avseenden trossatserna bör förändras. Handlar kritiken om att man anser ledarskapet vara för auktoritärt bör man även där förtydliga sig. Eller är det helt enkelt så att man alltjämt vill ”vara med och tillhöra” men inte kan underordna sig faktum att man företräder en liten avvikande minoritet? Ja, man kan undra?

    Kan den gode Jonas Lundström, som för övrigt måste tillerkännas en god och anständig debatton, räta ut frågetecknen något? Annars är risken att hela saken till övervägande del förfaller till filosofisk kristen dogmatik men några stänk av personkritik.

    Att mynta ett nytt begrepp är ingen god grund för konstruktiv kritik. Risken är stor att man man missuppfattas därigenom att ett helt batteri av olika ägg läggs in i samma påse, där vikterna vägs olika beroende på vem som tolkar. Bättre då att försöka vara så tydlig som man kan, och söka bli förstådd för vad man menar.

    Var snäll och konkretisera kritiken!

    MVH / Sefast Tronde

  56. Ps.

    Jonas Lundström!

    Var snäll och räta ut några frågetecken (saxade frågeställningar från din egen artikel):

    Är du/ gillar du homosexualitet?
    Anser du ”sex före äktenskapet” förenligt med bibelns lära?
    Tror du inte på helvetet?
    Tror du inte att ”Jesus är enda vägen till Gud”?
    Tror du att ”Bibeln är Guds Ord”?
    Tror du inte att ”tron” är det som ”räddar”?
    Tror du inte att Jesus dog istället för oss och tog Guds straff på sig på korset?
    Tror du på jungfrufödelsen?
    Tror du på livet efter döden?
    Tror du inte på ”Jesus fysiska uppståndelse”?
    Tror du inte att Jesus gick på vattnet?
    Tror du inte på treenighetsläran och Jesus gudom.

    MVH / Sefast Tronde

  57. Jonas (vet inte om jag ska kommentera här eller på nya posten), jag inser att jag inte har kraft eller tid att fortsätta kommentera/debattera. Jag önskar dig allt gott, kommer ihåg våra samtal från ÖMS med glädje, men känner mig uppriktigt ledsen över vart du är på väg (himlagudens död? ge mig en Alvedon!)

    Ja, jag förstår att det kan låta som en klapp på huvudet och verkligen von oben, men du måste ju ha trott, bett, längtat och mött Gud, Jonas! Saknar du inget? Typ Gud som en faktisk verklighet?
    Nåja, förstår att det inte finns några fina argument som biter i en bloggdebatt, du är ju alldeles för intelligent för nåt sånt (ingen ironi). Allt gott. / Henrik

  58. Blev uppmärksammad på att en lögn upprepats på denna blogg. Jag använder inte beteckningen biskop för att beskriva mig. Vid ett tillfälle – en intervju i Östagöta Correspondenten – fick jag använda ordet ”biskop” som en metafor när journalisten inte begrep ordet missionsdirektor. I artikeln användes sedan titeln missionsdirektor och inget annat. Om andra sedan vid något tillfälle gett mig en biskopstitel så beror det inte på mig. Känner mig obekväm med den titeln som ledare för en kongregationalistisk församlingsrörelse. Allt detta vet ju Jonas Lundström sedan tidigare mailutbyte.

  59. Det jag ändå inte riktigt kan släppa Jonas är huruvida du inte även skulle kunna skriva ”Fyrke-katoliker”, ”Fyrke-metodister”, ”Fyrke-EFS”, etc. Skillnaden är väl bara att du själv ”råkar” ha erfarenhet av just EFK (man romantiserar ju som bekant det okända men inte det man har direkt erfarenhet av). Men utifrån dina egna grundpremisser, dvs dina ideal för hur en församling bör vara, blir det inte särskilt konstigt att ett samfund (vilket som helst) blir utsatt för kritik.

  60. Sen en annan sak: Om vi lämnar ankdammen Sverige och ser ut över kyrkor och samfund över världen skulle jag tro att de allra flesta platsar i ditt Fyrke… Ett ex är hur Missionskyrkan i andra länder ofta kritiserat ”moderlandet” Sverige för att ha övergivit klassisk kristendom (ånej, nu använde jag uttrycket igen ;-)). Hur kommer det sig att dessa röster även dom har nån slags uppfattning om en mer traditionell tro som västerlandet alltmer överger, och som många upplever helt enkelt som en anpassning till samhället?

  61. Men vad coolt ändå att Anders Blåberg går in och korrigerar! Tänk om någon enda av de uppblåsta jävlarna som jag kritiserar gjorde det på min blogg! Då skulle jag nog bli så paff att jag gick med i kyrkan igen.

    Men i Svenska kyrkan HÅLLER MAN KÄFT för man är smart och strategisk.

  62. Apropå Sahlberg förresten så hade jag en gång på min blogg utlovat ett inlägg om mina tankar om S:ta Klara (som jag i mångt och mycket växte upp i långt innan det blev karismatiskt). Typ dagen efter det stod Carl-Erik Sahlberg bredvid mig på perrongen väntandes på tåget. Då insåg jag att jag kan inte skriva om en människa som jag inte vågar eller orkar eller orkar våga prata med om samma sak. Ganska coolt handlat av Gud det också tyckte jag.

  63. Jonas,
    Jag har läst igenom debatten och tycker nog att den kan bekräfta att din tes stämmer. Hittar både en f.d. frizongeneral, en från frizons ledningsgrupp, en i Saronstyrelsen, bland dem som ger dig support, och jag tycker nog att Pekka Mellergårdh, rektorn för Örebro missionsskola har varit inne på liknande tankegångar. Föreslår att vi möts och samtalar om dessa saker i ett direkt möte istället. Jag har dock svårt att initiera ett sådant möte eftersom jag inte vet vilka jag ska inbjuda. Så det vore bra om någon av berörda personerna tar ett sådant initiativ. Välkomna till Elimkyrkan i Stockholm för ett samtal, om det inte finns något annat förslag.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  64. Anders. ”Frikyrkans egen biskop” var rubriken på tidningsartikeln, som var i NA. Det är anmärkningsvärt att du inte minns detta. Eller kan det vara jag så minns så totalt fel. Detta var ju också själva anledningen till att vi skrev brevet till er. Att titeln också farit runt i andra tidningar visste jag inte. Du har också använt denna ”metafor” vid andra tillfällen, bland annat på ÖMS (”chef och biskop”). Om detta känts obekvämt för dig så har det inte framgått speciellt tydligt. I synnerhet inte som dom nya grunddokumenten för EFK använder begreppet ”episkopos” om missionsföreståndaren. Allt detta visar hur som helst hur långt från sina kongregationalistiska rötter EFK gått och hur nära biskopskyrkan man hamnat.

  65. Henrik. Tack för kommentar.

    Sefast. Uppenbarligen tycker inte alla det är otydligt. Som jag sagt är det här inte vissa åsikter jag kritiserar utan att just detta paket av åsikter uppfattas som ”klassisk kristen tro”. (Kolla gärna på mina kommentarer ovan som tar upp detta.) En annan anledning att jag inte kan svara på frågorna så där rakt av är att jag tycker många av dom är fel ställda.

    Theodor. Jo, men man måste väl få försöka påverka varandra och framföra sina övertygelser? Precis som du gör här?

  66. Bäste Jonas,
    Du svarar att det du kritiserar är ”detta paket av åsikter uppfattas som ”klassisk kristen tro””.

    Vore det inte bra då om du preciserade vilka åsikter som bör tilläggas eller exkluderas, eller omformuleras. Att formuleringen ”klassisk kristen tro” används tämligen allmänt bör det väl inte råda något tvivel om, och överensstämmelsen med vad som ingår varierar trots allt ganska lite. Är det själva samlingsbegreppet du reagerar emot, eller är det brist på respons vid diskussioner om innehållet?

    F.ö. om du anser mina uppradade frågor är fel ställda är det lätt att tolka detta som att du inte vågar svara, eller inte vill (av någon anledning), då frågorna endast utgör klipp av det som kan tolkas som kritik av fastställda dogmer i din artikel. Något i paketet stämmer alltså inte med dina åsikter. För inte kan det väl vara så tokigt att du reagerar på ett välkänt emballage..?

    Sedan heter jag Sefast Tronde, och inget annat!

    Hur som helst ser det tydligen ut som du fått ett visst gehör för din brandfackla. Det finns alltså mer lyhördhet för minoritetsåsikter inom EFK än vad artikeln ger sken av. (Har själv endast personliga erfarenhet av gamla ÖM – och där var det väl inte låg takhöjd? Eller?)

    MVH / Sefast Tronde

  67. Intressant med Bengt Malmgrens inlägg, bekräftar min tes om att du Jonas tydligare måste skilja mellan Fyrke och den kritik som faktiskt drabbar de flesta kristna på det här jordklotet…
    (Sen vet jag att du inte är liberal, men kanske liten släng av postliberal teologi däremot? Om man nu måste kategorisera…)

  68. 70 kommentarer! Jag orkar inte läsa igenom alla. Men jag har skrivit ett inlägg på Stefans Swärds blogg också. Jag förstår vad du menar i din artikel och jag tycker det är bra att den kommer fram även om inte jag tillhör EFK. Detta fenomen finns överallt. Ibland får jag också uppfattningen att man man måste tänka på just ett visst sätt. Som exeget kan jag tycka att detta i vissa lägen (jag vet att du har ”kritiserat” exegeter också så här faller jag mellan stolarna kanske) blir problematiskt. Jag tycker att man måste kunna lyssna och förstå den andre utan att ta till vissa kraftuttryck. Man måste kunna få klä sin tro i nya och andra ord och ha andra betoningar utan att bli betraktad som villolärare.

  69. Pingback: Förblindelseliberalism? | Stefan Gustavsson - Samtid och sanning

  70. Sefast, Viktor mfl. Jag håller på och filar på ett inlägg där jag försöker svara på era frågor. Det kommer förhoppningsvis strax. Så kan vi kanske hålla den här tråden närmare ämnet (EFK och Fyrke).

  71. intressant diskussion detta. man skulle kanske sluta skriva avhandling och ägna sig lite åt bloggsamtal igen :) Nåväl, emil ska få sitt och sen kommer jag upp på banan igen!

    Ett par korta bara:
    * Hur mycket är skillnad i teologi, och hur mycket i spiritualitet? (Dvs. vad som man betonar, vad som faktiskt är identitetsbärande). Det finns säkert teologiska skillnader, men ibland tror jag att spiritualitets-skillnader är viktigare.

    * det är viktigt att slå fast, tycker jag, att de tidiga evangelikalerna (pietisterna) avskydde Aristoteles och systematiken. De slogs inte för en ren lära, som man ofta tror. Den evangelikala rörelsen blir läro-fundamentalistiskt från 1920-talet, och från omkring 1970 har det perspektivet tagit över helt. (Och med det menar jag såklart inte att läran inte är viktig, utan bara att den inte är det riktigt på det sätt som fundamentalisterna antar) (Bok som jag tror du skulle gilla, Jonas: ”Early Evangelicalism” av W R Ward. — här är en bra rec http://www.booksandculture.com/articles/2007/novdec/19.19.html)

    i Kristus,
    joel

  72. Pingback: Jonas Lundström, EFK och vad är kristen tro | Stefan Swärd

  73. Det där med maktspråk. Jag har vid flera tillfällen reagerat på Jonas maktfullkomliga formuleringar då han droppat namn på vilka som tycker som honom (med tanke på att åtminstone ÖMS-folket är gemensamma bekanta), eller när han enbart ägnar sig åt teologisk och historisk dekonstruktion, eller när han gör till talesperson för en hel yngre generation.

    Jag är ytterst tveksam till att ÖMS-folket skulle stämma in i vad Lundström tillskriver dem, eller att de tycker att det känns att vara slagträ i Lundströms maktanspråk. Jag är ytterst tveksam till att denna kritik är en gräsrotsrörelse, snarare ett kompisgäng i frizongruppen och ett i Saron. Och jag är helt övertygad att om han skulle göra ett försök till rekonstruktion skulle debatten se helt annorlunda ut.

    Dessutom, när jag ändå skriver, tycker jag att Jaktlund är helt ute och cyklar när han hävdar att detta är en generationsfråga. Hela nästa generation i EFK är inte heretiker som Lundström. Vissa tror faktiskt på Jesus som Gud och Guds offerlamm som tar bort världens synd.

  74. Men att något är en generationsfråga innebär ju inte att ”alla som är födda före XXXX är på den ena sidan linjen, de som är födda efter befinner sig på den andra sidan. ”

    Sen tycker jag du går du ju lite i fällan här om man säger så, genom att du börjar prata om vad människor tycker, om de flesta ställer upp på Jonas åsikter eller inte etc. Jag tror inte Jonas poäng är att peka ut att det finns folk som tycker som honom, utan att det finns folk som INTE tycker som Fyrke. Jag är ju ett exempel på det, kanske. 9 av 10 gånger (minst!) som jag kommenterar på den här bloggen så är det i ”opposition”, eller vad man ska säga. Men det hindrar inte att jag samtidigt inte skriver under på Fyrke. Jag tycker det är en ganska bra sak som Jonas tar upp här, det kan öppna upp för ett givande samtal.

  75. Pingback: Fyrkanten som skymmer Människan « Se Människan

  76. Joel.
    Intresseant, beror inte detta med tidigare brist på intresse för lärofrågor just att det var spiritualiteten som stod i fokus, och även att i alla fall Sverige var ett homogent samhälle där mycket togs som ”självklart” (i vårt postmoderna samhälle ifrågasätts allt från grunden på ett annat sätt)? Det man är enig om behöver man ju inte profilera sig inom.

  77. Jag tror att Jesus levde, dog och uppstod för mig. Jag tror att han menade allvar med liknelsen om Lasarus och den rike mannen. Jag tror att Jesus var både människa och Gud, och att hans liv och ord därför visar oss hur Gud är. Jag tror att vi ska älska Gud med hela vårt hjärta och hela våra liv, och dessutom älska våra medmänniskor lika mycket som vi älskar oss själva.

    Kalla det fyrke eller vad ni vill, men om denna tro är ”fel” i era ögon, då kommer ni att missa målet. Jesus var (och är) kärleksfull och lyssnande, men han lämnade alltid raka svar till den som var på fel väg.

    Matt 21:12-14 Tar vi tag i orättfärdigheter? Låter vi våra liv formas av bön? Tror vi på Jesu övernaturliga kraft att göra under?

    Hur förvaltar vi våra korta jordeliv?

  78. Cicero. Var har jag droppat namn på folk som tycker om det eller gjort mig till talesperson för en hel yngre generation? Det är som jag ser det helt grundlösa anklagelser. Allt jag hävdat är att det finns en minoritet inom EFK som på vissa punkter avviker eller tänker annorlunda om det paket jag redovisat. Jag är helt medveten om att dom uppfattningar jag presenterat inte är representativa för speciellt många.

    Stig-Åke. Undrar hur universell din messianska föreningen-judendom är, och hur många judar som skulle skriva under på den.

  79. Pingback: En fråga om perspektiv… | Samuel Varg Thunberg

  80. Pingback: Fyrke och den individualistiska kyrkan « Jord

  81. Jag förundras alltid över varför kristna människor idag föraktar kampen för tron. Den som står för en strikt biblisk kristen tro kallas fundamentalist och anses omedelbart vara elak fastän det bevisligen ofta är tvärtom (exemplet Sahlberg). Det är bevisligen de mest bibeltrogna som satsar mest på de utslagna osv. Och det är naturligt, kärleken är ju fundamental….

    Om man alls grundar sin tro på bibeln så är kampen för tron en av de ämnen både Jesus och apostlarna tar upp. Är det något som ständigt poängteras är det inte överge den ”klassiska” tron, dvs den som Jesus och apostlarna men även judarna stod för, dvs budorden. Vilket är rimligt, är det kärleksfullt att riva upp gamla fundament? Vad sa Paulus (Gal 5 resp Gal 1)?

    ”Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är.” Och ”om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. ”

    Apropå helvetet vill många ta avstånd från denna tro i någon slags besserwisserattityd mot bibeln. Jesus sade följande. ”Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta.”

  82. Intressant debatt. Men det är viktigt att ställa frågorna varför ”Fyrke” skulle vara fel. Utifrån vilka underförstådda axiom? Eller är samtalet en tendens för en helt annan rörelseriktning?
    ***********
    Om Fyrke är fel:
    Kan det vara så att samhällets relativism i stort sett skapar en mängd outtalade förutsättningar omkring teologi?
    Om Gud är Gud, är han föränderlig? Tänk om det är den postmoderna relativismen och jagcentreringen som är ute på villovägar?
    Varför har Fyrke fel?

    Om det är en annan rörelseriktning:
    Är det så att det finns en stark reaktion mot Fyrkes oförmåga att skapa förutsättningar för dynamisk kristen tillväxt trots att människors andliga längtan är så uppenbar?
    Är Fyrke helt enkelt fast i en organisation som saknar förmåga till insläpp av dynamiska människor som vill mer än vad som finns i den nuvarande strukturen?

    Några tankar i all hast.
    mvh Roger

  83. Pingback: Är Fyrke en djupare sekularisering? « Se Människan

  84. Jag ber att den Helige ande ska uppenbara Sanningen för Jonas så att han slutar att göra sig själv till åtlöje ty han skämmer ut sig.

    Jonas, du är välkommen in i Kristi kropp om du vill.

  85. Varit borta en vecka och återkom nu, spännande att följa kommentarerna!

    @Roger – min blogg är öppen, den var bara tillfälligt lösenordsskyddad under lite byggjobb.

    @Stefan – jag gissar att jag får vara den före detta frizongeneralen? Ett sånt samtal vore mycket spännande och efterlängtat. Jag tror att vi har det gemensamt att vi älskar vårt sammanhang och har stor respekt för varandra, men jag tror vår retorik de senaste åren har drivit oss åt olika håll. Och gjort att det blivit svårare för en del av oss att känna oss hemma. Jag har länge försökt fundera hur ett bra möte skulle kunna se ut, men inte hittat någon form. Kommer någon av oss på en kan vi väl sjösätta det helt enkelt?

  86. Pingback: Om Fyrke, mitt eget samfund och viljan till öppenhet — Josefine Arenius

  87. Pingback: Klassisk o ursprunglig kristen tro, Fyrke o anarkism « Stigen

  88. Pingback: Det svåra bloggandet – eller konsten att vara konservativliberal — Josefine Arenius

  89. Pingback: några tankar om fyrke « fakiren fabulerar

  90. Pingback: Handlar det om attityd är det hyckleri | Stefan Gustavsson - Samtid och sanning

  91. Pingback: Vem har förstått debatten?

  92. Pingback: Kortfattat om den frikyrkliga debatten, ”klassisk” kristen tro och helvetet « Sofia Franzén

  93. Pingback: Swärd och Karlendal passar inte in i frikyrkan

  94. Pingback: Tomas Lundström om kristen anarkism | Stigarna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>