En död blogg

Som ingen märker, eftersom ingen är här längre, är det här numera i princip en död blogg. Om det nu går att vara död i princip… Bloggen kommer dock att ligga kvar. Vill du ta del av mitt skrivande utanför detta forum kan du följa mig på FB, i övrigt hänvisar jag till mina böcker:

-Kapitlet ”Vad är anarkism?” i antologin Att hoppas på ett annat system : En antologi om kristen tro och anarkism (Argument, 2013)

-En förtryckares frihetliga fantasier (2014, FTP). En resa i civilisationskritisk riktning med utgångspunkt i egna erfarenheter och studier i att vara en förtryckare och att göra motstånd.

-Jesus eller kyrkan : Ett anabaptistiskt sökande efter kristen radikalitet (2015, FTP). En radikal inifrånkritik av kyrkan och skisser på att annat sätt att leva tillsammans, centrerad kring Jesus, den tidiga Jesusrörelsen och alternativa kristna rörelser. En återpublicering av ”emailpredikningar” från 2006-2007 med ett längre postkristet efterord.

-Batongerna slår nedåt : En berättelse om brottsbekämpning (1/12, 2016). En granskning av rättssystemet, fängelser och ordningsmakt. Här varvas egna dramatiska berättelser om möten med ordningsmakterna med analyser av rättssystemets rasistiska, klassbevarande och patriarkala strukturer, av våldet och förtrycket i dess hjärta, och av ideologins försök att släta över med sitt tal om brott och straff, effektivitet och trygghet. I föredragsform (video) här.

Övriga projekt på g:

-Att besegra gudar : Haltande poesi för anarki (2018)

-Trons gemenskaper mot nationerna (2019)

Se också projektet Brottsliga bibelbetraktelser.

Kontakta gärna mig direkt om du vill ha någon bok, priset är flexibelt. Och jag älskar att samtala om sånt här, både på tu hen hand, i mindre grupper och i andra sammanhang. Hör av dig så styr vi upp något!

 

5 reaktion på “En död blogg

  1. Så nu är det officiellt. Härliga nyheter!

    Kriget mot systemet är i full brand på gatorna, medans du fördömer anarki-terrorism och skriver böcker om Jesus. lol

  2. Gatorna och gatorna, det finns olika gator, och stigar, och det finns olika människor med olika livssituationer och erfarenheter, och kampen mot systemet kan inte se likadan ut överallt. Lycka till på den enda sanna vägen, vem du nu är.

  3. Typiskt pacifistiskt kontrarevolutionärt prästdravel. Om du kollar nyheterna så kan du upptäcka likheten att det brinner både i ditt närområde, Malmö, USA o.s.v. Men om du tror att det går att krama ihjäl systemet så lycka till då med systemkramandet!

  4. Jo men tack, du verkar veta exakt hur jag tänker och lever. Det finns underliggande grejer i det du säger som skulle vara värt att samtala om och diskutera, men eftersom du mest verkar vara ute efter att förolämpa/trolla/provocera så får vi lämna det så, tyvärr.

  5. Anyway, jag gör ett försök ändå att kommentera sakinnehållet i det du säger. Jag vet ju inte alls vem eller vad som döljer sig bakom dina kommentarer, men jag kan åtminstone se att det du ger uttryck för är en möjlig hållning som lyfter upp viktiga frågor, och det känns inte som en orimlig avslutning på bloggandet att säga något om det. Om du kan avhålla dig från vidare personangrepp är du välkommen att kommentera, annars släpper jag inte igenom det.

    Om och hur vi kan bli av med systemet är som jag ser det som bäst välinformerade gissningar. Personligen tror jag att dagens civilisation går mot sin undergång med historiskt sett snabba steg, men jag har ingen aning om det tar ett år eller 200. Jag skulle gärna vilja påskynda det här, förutsatt att det samtidigt finns andra sätt att leva. Hur vi bäst gör det, vad som är effektivast, är enormt svårt att veta. Men vi kan nog vara ganska säkra på att bränna aldrig så många bilar i förorten eller skriva aldrig så många böcker om Jesus inte kommer bringa systemet på fall! Det är inte ens så lätt att veta vad som är ”kontra-revolutionärt”, om vi nu vill ha en revolution (vilket jag tvekar inför, historiens revolutioner är långt ifrån enbart lockande), vissa saker slår lätt tillbaka eller spär på eländet, oavsett intention eller inbillad egen radikalitet. Jag erkänner villigt att jag inte förmår att veta vad som är bäst, men det jag vet är att alla befinner sig på olika plats med olika erfarenheter osv, och att det inte går att lägga en mall över alla.

    Sen tycker jag den attityd av total kompromisslöshet som jag uppfattar att dina kommentarer strävar emot är ohållbar (i bästa fall) och suicidal (i värsta fall). Jag tror ”systemet” kommer bestå åtminstone ett tag, och kanske hela våra liv, och om vi älskar livet behöver vi lära oss att leva med grader och former av motstånd som är hållbara över tid. Här tror jag det är viktigt att låta sig formas av andra människor och inte tro sig själv om att kunna skapa sig själv på egen hand eller alltid ensam veta bäst. Med det inte sagt att det behövs otroligt mycket mer seriöst motstånd, och att det för människor med integritet behöver finnas tider och platser där en sätter ned foten, oavsett konsekvenser.

    Det om dom små frågorna. Som sagt, kommentera gärna, provokatör eller ej, men låt bli personangreppen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>