Engagemangets grund?

När jag efterfrågat önskningar på blogg-teman har flera nämnt frågorna kring tro och tvivel och hur detta påverkat mitt engagemang. Här kommer två sådana på raken (nästa imorgon), det första är; när jag nu deklarerat min tros-punka, vad är då grunden för mitt engagemang?

Jag medger att det finns något viktigt i den här frågan, men ändå vill jag vara krånglig och problematisera själva frågan. Ha därför tålamod med en filosofisk utsvävning. Det är inte irrelevant.

Efter Upplysningen har det varit vanligt i västerländskt tänkande att betrakta världsåskådningar som ett slags bygge. Denna bild för också med sig att det finns en grund, ett fundament för bygget. Ibland kallas detta för fundamentism. (Obs – inte samma sak som fundamentalism, om än relaterat.) Tanken är då att ens teoretiska system hänger samman och ytterst bygger på en rationell premiss som i princip inte går att ifrågasätta. Klassikern här är Descartes ”Jag tänker därför är jag”. Descartes menade att han i alla fall inte kunde tvivla på sitt eget tvivel, och från den utgångspunkten ville han sedan bygga sitt system. Kristna apologeter har haft andra ”grunder”, konservativa kristna har haft Bibeln, liberala tex den religiösa erfarenheten. Många (alla?) anarkister och socialister på 1800-talet tänkte i liknande banor på sina system som byggen som hade någon rationell grund (historie-materialism, människans förnuft, utvecklingstanken, ”det naturliga” mm). (Rätta mig gärna om jag missförstått något av detta!)

Men jag är skeptisk, och sällar mig där till post-modernisternas kritik av upplysningen. Jag tror att ingen har ett sammanhängande (koherent) tanke-system, jag tror att våra tanke-system är i ständig omvandling, och jag tror att dom är ett resultat av en rad olika historiska, ”andliga” och materiella faktorer, erfarenheter och omständigheter som är inflätade i varandra på ett sätt som inte går att reda ut på något entydigt sätt.

Jag har alltså ingen grund för mitt engagemang, och jag hade det inte heller innan tron hade pyst ut. Jesus från Nasaret, förmedlad till mig (bland annat?) genom den kristna traditionen, har helt klart påverkat mig. Det perspektiv jag har idag hade jag kanske/antagligen inte haft om det inte varit för den makt- och rikedomskritik, det fokus på ansikte-mot-ansikte-gemenskaper, beredskapen på lidande för saken, solidaritet med dom marginaliserade, en världs-omstörtande vision och annat som finns hos den Jesus jag lärt känna. Men det finns också mycket annat som påverkat och påverkar mig och som har gjort mig till den jag är.

Att det inte finns någon grund eller någon yttersta motivation till dom val vi gör behöver inte göra oss oroliga tycker jag. Snarare kanske det kan hjälpa oss att våga agera utan rädsla för att bli ertappade med dom intellektuella byxorna nere. Vi går nämligen alla med förnuftets rumpa bar.

2 reaktion på “Engagemangets grund?

  1. Jag ber att du ska hitta tillbaka till en Personlig tro på Honom som, ”ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset” som sa ”men ske inte min vilja utan din” och som inte kräver att vi ska förstå allt utan som sa till den laglärde på frågan om hur han skulle få evigt liv att ””Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela Ditt förstånd, och din nästa som dig själv”.

    /Pappa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>