Fribaptistteologismakprov

I Fyrke-debatten så har jag emellanåt försökt lyfta fram arvet från dom gamla fribaptisterna. Nedan kommer en repris från min gamla blogg, där det också finns fler texter om fribaptisterna och Helge Åkesson. Om någon är intresserad kan jag också skicka över ett paper som jag skrev på ÖTH om fribaptisternas arv i förhållande till det moderna EFK.

Kommentera gärna!

————————————————————————————————

Fribaptisterna, som blev en distinkt rörelse på 1870-talet, är enligt min mening en av dom intressantaste kristna rörelserna i Sverige. Drygt hundra år efter upprinnelsen började samfundet att samarbeta med Helgelseförbundet. Tillsammans med ÖM bildade dessa så småningom EFK, Evangeliska Frikyrkan. Idag tycks FB:s historia och teologi var i stort sett bortglömd, en bortträngning som jag faktiskt tror åtminstone delvis är medveten. Det är därför på sin plats att lyfta fram FB-arvet igen. Törs du? (Mer om Fb:s historia, verksamhet och teologi, Helge Åkeson mm kan du läsa under rubriken Fribaptism till höger.)

 1943 utgav Fribaptistsamfundets förlagskommitté på uppdrag av årskonferensen det 32-sidiga häftet ”Något om vår tro” som ”i någon mån [vill] ge svar på en fråga som ibland framställts: Fribaptister – Vad är det för ett folk? Hur är deras trosuppfattning, och hur arbetar dom?”. Nedan följer ett antal utdrag ur ”Något om vår tro”. Ämnes-rubrikerna, kursiveringarna och ordningen för citaten är mina. Texten är varsamt språkligt reviderad.

Krigstjänst

”En sak, i vilken fribaptisterna haft att under en lång följd av år kämpa en hård kamp, är ifråga om sin ställning till krig och krigstjänst. I likhet med dom första århundradenas kristna och dom många, som sedan tiderna igenom intagit samma ståndpunkt, har dom i enlighet med Jesus ord ansett sig vara tvungna att vägra såväl krigstjänst som eds-svärande. I motsats till den allmäna värnpliktens idé, med vars hjälp miljonhärarna framskapas och det totala krigets allt omfattande förstörelse möjliggörs, anser fribaptisterna, att en kristen inte bör delta i krig och krigstjänst eller vad som hör till detta. Sin uppfattning stödjer dom inte enbart på vissa skriftställen såsom Matt 5:38-45, Lk 6:27-35, Rom 13:10, Mattt 26:53 mfl ställen, utan på det att Jesus hela framträdande (vi skulle ju såsom kristna vara hans efterföljare) och anden i hela hans undervisning (det är ju av den vi som hans lärlingar skulle vara ledda) – är raka motsatsen till kriget med allt vad därtill hör. Kristus undervisning förbjuder oss inte bara att döda, den förbjuder oss också att odla hat och använda våld. Och inte nog med detta: den påbjuder oss att älska – till och med våra fiender – be för alla människor samt övervinna det onda med det goda.

Under cirka 50 års tid har över ett hundratal av fribaptistsamfundets värnpliktiga unga män på grund av denna sin övertygelse haft att för krigstjänstvägran utstå fängelsestraff.” (s20)

 Dom ”eviga” straffen

”Dom har nämligen inte kunnat ta upp eller förkunna den från gångna mörka tider härstammande läran om ändlösa och ändamålslösa straff. […] Då Gud är kärlek och uttryckligen förbjuder oss att hata och hämnas, kan han inte själv, när han straffar, göra detta i hatets eller hämndens tecken. Det straff eller den fostran, som dom ogudaktiga av Herren kommer att bli bortvisade till, kan omöjligt vara enbart en hämndehandling, utan måste ha till mål förbättring eller återställelse, vilket också framgår därav, att för Jesus namn varje knä ska böjas och varje tunga erkänna, att han är Herre, Fil 2:9-11. Ja, så stor var Jesus seger, och så mycket betyder hans utgivande för oss ända in i blodig korsdöd. Detta är också på ett mäktigt sätt beskrivet i Upp 5:8-14. Skulle väl Gud misslyckas och fienden hemföra segern till sist? Nej, Kristus ska regera, tills alla fiender blivit lagda under hans fötters pall och Gud blivit allt i alla, 1 Kor 15:25-28.”

 Försoningen

”Man lärde då allmänt, att Kristus genom sitt utgivande försonat Gud – fastän det i Nya testamentet inte finns ett enda skriftställe, där Gud framställs som föremål för försoningen. Man lärde att Kristus genom sin död släckt Guds vrede – fastän Skriften säger: `Gud framställer sin kärlek till oss därigenom, att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare´, Rom 5:8. […] Alltså är det människan, som genom Kristus död blir försonad med Gud – inte tvärtom. Kristus utgivande är uttrycket för Guds kärlek till människan och avser inte alls att släcka Guds vrede, som riktar sig mot synden. Kristus lidande är en följd av, att han tog sig an vår sak och i kamp mot synden gjorde Guds vilja […] men det var inte något straff-lidande, avsett att blidka eller tillfredsställa Gud. […] Då grunden till sånt prat är en vanföreställning om Gud, enligt vilken han var så arg, att han inte kunde bli till freds, förrän han fått se den oskyldiges blod rinna, kan det utan vidare betecknas som hedendom – kristendom är det i varje fall inte.” (s13-16)

 Predikantutbildning/pastorslöner

”Dom anser nämligen att evangeliets förkunnare bör och kan utbildas och tränas på samma sätt nu som i den första kristna tiden. Hur värdefulla och nödvändiga kunskaper än kan vara, kan man dock inte i Jesus eller apostlarnas undervisning eller exempel finna stöd för upprättandet av teologiska skolor i och för utbildandet av evangeliets förkunnare. Där detta praktiseras, har det också visat sig leda till upprättandet av något slags prästerskap, en klass, som tack vare sin utbildning kan anses stå högre än folk i allmänhet. Härifrån är inte steget långt till att saken dras ned till ett yrke, som man väljer för att genom detta få sin inkomst. Dess innehavare anställs då ungefär som andra tjänstemän, åtnjuter viss garanterad lön, tituleras `pastor` etc. Istället för det bibliska `Jag tror, därför talar jag`, kan det då bli: Jag har lön, därför talar jag. […] Fribaptisternas utbildning begränsar sig i regel till, att dom yngre bröder, som känner sig av Herren kallade till ordets tjänst, få göra äldre predikande bröder sällskap ut på verksamhetsfältet.” (s18-19)

 Kyrkohistoria

”En sorglig syn möter oss däremot i den efter-apostoliska tiden när dom vargar som Paulus profeterat om framträder. Apg 20:29, 30. Genom dessas inflytande, dessa som inte församlade till Kristus utan istället lockade lärlingarna att följa sig själva i det som var perverterat, avföll så småningom den stora massan av kristna bekännare, och en världskyrka uppstod. Av den jungfruliga församlingen blev – en hora. 2 Kor 11:2, 3. Upp 17:1-. Man bekände Kristus såsom Herre men var honom inte trogen utan gav sig för en futtig vinsts skull till denna världens mäktiga, med vilkas hjälp man snart stoltserade som ”drottning”. Det väckte profetens förvåning att se horan på odjurets rygg, berusad av dom heligas blod. Fruktansvärda var förföljelserna från den hedniska världsmaktens sida under dom första århundradena, men ännu fruktansvärdare var dom förföljelser, genom vilka den katolska kyrkan under inkvisitionens tidevarv med alla upptänkliga medel sökte utrota Herrens trogna. Hur stort martyrernas antal än blev, fanns det dock alltjämnt själar, som var trogna och höll fast vid honom och hans sanning” (s4)

 Ekumenik

”Ifråga om allians med andra samfund eller grupper anser fribaptisterna, att man givetvis bör erkänna det goda och rätt, varhelst det finns, men att den gemenskap som ska behaga Gud, måste grunda sig på ett rätt förhållande till Gud och hans i Kristus uppenbarade sanning […] Att däremot alliera sig med sådana, som framhärdar i uppenbar avvikelse från Herren och hans ord på sådana villkor att det orätta inte får påpekas – alltså något slags hycklad enhet – anser dom inte förenligt med troheten mot honom som sa, att hans uppgift i världen var att vittna om sanningen” (s19)

 Treenighetsläran

”Enligt denna skulle det finnas tre personer i gudomen, alla lika eviga, allsmäktiga etc. Det skulle dock samtidigt inte vara tre utan en och likväl inte en utan tre etc. I motsats till detta lär Skriften, att det finns en enda Gud, Fadern, av vilken allt är, Mark 12:29, 32, 1 Kor 8:6. Kristus är enfödde Sonen, förstfödd före allt skapat, Joh 1:18, Kol 1:15. `Det finns en enda Gud och en enda medlare mellan Gud och människor`, 1 Tim 2:5. […] Ifråga om Anden säger Jesus, att den utgår från Fadern, Joh 15:26, och det viktigaste för oss är att uppfyllas av Anden och vandra i densamma. Att diskutera om huruvida Anden är en person eller en kraft gagnar föga. […] När dessa och andra Skriftens ord framhållits, har detta dock på många håll väckt opposition, och man har sagt, att fribaptisterna förneka Kristi gudom. Även härvidlag borde ju dock vad Skriften säger vara det avgörande.” (s16-17)

 Rättfärdiggörelse/helgelse

”Den allmänna uppfattningen vid den här tiden var ”att Kristus rättfärdighet skall tillräknas oss” – ett påstående som man dock förgäves fick leta efter stöd för i Skriften […] I enlighet härmed innebär rättfärdiggörelsen även omskapande av hjärtat, och lika sant som det är att människan inte blir rättfärdig genom egna gärningar, Gal 2:16, lika sant är det också, att en människa som rättfärdiggjorts genom Guds nåd, GÖR vad som är rättfärdigt, 1 Joh 3:7.” (s11-12)

”Den allmänna tanken var, att människan aldrig här i tiden kan bli kvitt `det medfödda syndafördärvet`. […] I motsats härtill framhölls nu […] att Jesus blod renar från all synd, 1 Joh 1:7, att helgelsen bör omfatta hela vår varelse, 1 Thess 5:23.” (s12-13)

”Varje uppmärksam iakttagare torde ha gett akt på hur det bland kyrkor och samfund av olika slag finns ganska mycket, som är främmande för Skriften, ja rent av stridande däremot. Att här döma tillkommer givetvis alltid Herren, men för oss gäller det, att där vi ser något orätt, ta avstånd därifrån. […] Att ropa `Herre, Herre`, men inte göra Guds vilja tjänar inget till.”

27 reaktion på “Fribaptistteologismakprov

  1. Mycket intressant! Jag frågar mig, hur såg motiven ut, när samfundet var med och bildade EFK?

  2. Några länkar till Waldenström-texter om försoningen.

    – Ur PW:s Minnesanteckningar
    http://habokommun.blogspot.com/2011/03/waldenstrom-var-star-det-skrivet-ur.html

    – Den berömda predikan om Försoningen, till högmässotexten den 20:e söndagen efter Trinitatis (Trefaldighet), publicerad i Pietisten juni 1872
    http://habokommun.blogspot.com/1972/06/1872-juni-pietisten-waldenstrom-p-20e.html

    – Theologiska Satser för Pastoralexamen (Härnösand, biskop Beckman) framlagda i mars 1873
    http://habokommun.blogspot.com/1973/03/1873-waldenstrom-teologiska-satser-for.html

    Inom kort kommer skriften ”Om försoningens betydelse” (64 sidor) från september 1873 att läggas ut.
    Hälsningar
    CID

  3. Jonas, jag frågar mig lite om du pratat med gamla fribaptister för att lyssna till deras version. Ibland får jag uppfattningen att du menar att FB är en förtryckt tradition som andra falanger förstört.
    Jag var tonåring när FB gick ihop med mitt eget samfund HF, pappa satt med i HFs styrelse och uttrycker samgåendet som mycket harmoniskt och positivt. Det var framförallt FB som tryckte på och ville gå samman. Det som förenade var framförallt det stora missionsengagemanget som båda rörelserna brann för. FB var nummer ett i Sverige på mission per medlem och HF tvåa. Samgåendet föregicks inte alls av några heta teologiska debatter, inga krav ställdes från FBs sida. Det enda jag minns från min Götabro-tid var att några diskuterade Åkessons bibelöversättning, men det var mest som ”en kul grej”. Jag är personlig vän med flera fd fribaptister sen flera led tillbaks.
    Så när var det ”en medveten bortträngning”, som du uttrycker det Jonas? I så fall före sammanslutningen HF/FB?
    Att använda EFK idag som nån slags företrädare för vad jag antar du menar är nån slags konstantinsk kyrka som kväver de tappra martyrerna tycker jag inte alls gör sig…
    Men jag är idel öra att höra mer av din historieskrivning!

  4. LeoH.
    Se min kommentr ovan. När det gäller motiv är det ju alltid svårt… Men om du menar samgåendet HF/FB så var nog faktiskt ett av motiven att man höll på att försvinna rent antalsmässigt. Ett annat, som jag nämner ovan, var att utnyttja resurserna bättre och samarbeta kring ”yttre missionen”.
    EFK bildas så pass långt senare att fusionen HF/FB redan var långt gången.

  5. Tobias. Kanske jag var otydlig, jag menade inte att arvet från dom gamla fribapisterna är levande och dynamiskt, utan att dom äldre, ”klassiska” (populärt ord…) övertygelserna idag förbigås med tystnad när man händelsevis pratar om EFK:s historia. Jag har inga skäl att tvivla på det du säger, det stämmer med vad jag har hört också.

    Dom gamla övertygelserna försvann successivt. Med tanke på att den skrift jag citerar här är från kriget, så finns det skäl att misstänka att dom gamla övertygelserna redan då började vittra något, eftersom man kände behovet av att ge ut texten. (Pionjär-generationen är ju också borta då. ) Tidigare hade man ju betonat ”ingen annan trosbekännelse än NT”, och fb har ju också praktiserat öppna bibel-samtal och vad det verkar åtminstone av tidiga texter (bla i tidningen, Upplysningens vän) haft högt i tak för olika teologiska tankegångar. Efter kriget med ny religionsfrihetslag osv så verkar ett mer ekumeniskt klimat ha rått i Sverige (jfr utvecklingen i pingst), där respektive gruppers olika särdrag efter hand tonades ned. Den första som anställdes i FB har jag för mig var på samfundsnivå, och någon gång inte så långt efter kriget.

    När dom olika fb-övertygelserna försvann vore intressant att studera närmare. I 100-årsskriften, som är från slutet av 1970-talet, så skrivs universalismen fortfarande fram ganska tydligt, och författaren gissar att dom flesta har kvar denna uppfattningen. Däremot har jag för mig att ingenting skrivs om treenighetsläran.

    Jag har pratat med en del gamla fribaptister, och hört några berättelser från folk som stått nära den äldre generationen. Jag vet att det finns åtminstone några som drar i universalistisk riktning fortfarande, och jag har hört åtminstone en historia om en äldre person som blev upprörd över Från minus till plus-kampanjen på 70-talet eftersom den bejakade treenighetsläran. Flera fd fribaptister har också läst mitt paper och tyckt det var intressant.

    Men jag är väldigt öppen och intresserad av korrigeringar och fler perspektiv på historien i detta.

  6. Waldenström var inte först med att fråga ”Var står det skrivet? Hur står det skrivet? Vad står det skrivet?” men ingen har så konsekvent genomfört det programmet som han. Det syns inte bara i hans texter om försoningen – där en av de avgörande ingredienserna är att Guds vrede mot synden inte har och inte kan upphöra, vilket man ser i NT – man ser det också med stor kraft i hans bok om dopet ”Dop och barndop” från 1898, som effektivt blottlägger och vederlägger den baptistiska dopsynen, isynnerhet så som Anders Wiberg torgförde den.

    Andreas Holmberg har lagt ut hela boken på en blogg
    http://dopochbarndop.blogspot.com/2009/04/p-p-waldenstroms-foretal-till-forsta.html

    Den är värd att läsa./cid

  7. Ok, jag förstår. Vad som blir lite konstigt är ju dock om du säger att det är undanträngt inom just EFK. Om vissa av dessa övertygelser hade fortsatt vara starka och avgörande tror jag nämligen inte att vare sig samgåendet med HF eller senare uppgången i Nybygget (ÖM), senare EFK, hade ägt rum. Du kan alltså sörja dess bortgång, men inte dess marginalisering inom EFK, dvs marginaliseringen hade ju i så fall redan ägt rum INOM FB före alla samgåenden!

  8. Åkeson och FB lärde på flera väsentliga punkter emot Guds ord och därmed villfarelse (exempel redan nämnda i huvudinlägget). Men, visst, de var radikala i värnpliktsfrågan. Som om det skulle ändra på saken.

  9. Tobias. Ja, visst, vi är ju överens om detta. Du slåss mot väderkvarnar här, faktiskt. Det jag pratar om är historieskrivningen, att man negligerar att FB har den här historien. Lyftar man upp det så viftas det bort. Om nu samgåendet med denna rörelse med sammanlagt tiotusentals personer som under 100 år i hög utsträckning var en villfarande rörelse på kollisionskurs med klassisk kristen tro osv var så oproblematiskt på 1980-talet, varför såna kraftord när människor i EFK-sammanhang säger liknande saker idag? Jag vill verkligen förstå hur man tänker här och hur man betraktar denna historia. Och det vore väldigt intressant att få reda på hur man tänkte på 80-talet, både från FB-håll och från HF-håll. Jag skulle förstå om man på 80-talet hade haft en rejäl uppgörelse med FB-teologin, en lång process av försoning och omvändelse osv, eller om man hade haft högre i tak idag. Det jag inte förstår är varför varken eller. Vad tror du?

  10. För säkerhets skull, det är citatet nedan från Jonas, som gör pastor Swärds och andras reaktion minst sagt underlig – oavsett vad man tycker är rätt eller fel i de olika teologiska frågorna:

    ”Om nu samgåendet med denna rörelse med sammanlagt tiotusentals personer som under 100 år i hög utsträckning var en villfarande rörelse på kollisionskurs med klassisk kristen tro osv var så oproblematiskt på 1980-talet, varför såna kraftord när människor i EFK-sammanhang säger liknande saker idag? ”

    Detta borde Swärd och några gamla HF-are och FB:are svara på, FB och HF gick ju ihop före EFK.

  11. Ok, då ska jag inte agera Quijote mer… ;-)

    Vad jag själv tror uttryckte jag i tidigare kommentar, nämligen att det redan före samgåendet var så nedtonat att det inte ansågs vara nåt som låg emellan. Annars tror jag helt enkelt inte samgåendet hade genomförts. Därför tror jag du upplever det som att man ”negligerar” det hela. Att säga att det var identitetsskapande inom det nybildade samfundet är helt enkelt felaktigt, därför är ju frågan om man verkligen kan se det som en del av ”EFKs historia”. Både och, kan man ju svara…

    En annan reflektion är ju att man idag utifrån rent sociologiska aspekter tvingas tänka till mycket mer kring lärofrågor. Hela frikyrkorörelsen, precis som Joel Halldorf påpekat i en kommentar på din blogg, har ju på sätt och vis ”parasiterat” på det homogena Sverige. Man protesterade mot vissa saker utifrån det lutherska Sverige, men det var desto mer som var ”självklart”. Dagens pluralistiska mångkulturella Sverige tvingar oss att tänka till och att formulera oss på ett tydligare sätt.

  12. 7.000 undrar jag, var dom inte mer 2.000?

    EFK, ja man vill ju inte framställa sig som något helt nytt, utan som en fortsättning på dom gamla samfunden. (Vilket kan diskuteras.) Där bör man nog välja vilket ben man ska stå på.

  13. Hej jonas

    Det var intressant. jag gillar det mesta, hade inte koll på fribaptisterna innan. Det var nog mest ekumenikdelen som kändes lite fyrke… =)

    Delen om treenigheten fick mig att komma ihåg en käpphäst och stötesten som jag hade i min ungdom när jag gillade att provocera och ifrågasätta. Det var det där med att Jesus skulle sitta på Gud faderns högra sida. Hade lite svårt med tanken att man kunde sitta på högra sidan om sig själv.
    fick aldrig nått riktigt bra svar på det, men det kändes heller inte så viktigt.

    Tänker dock inte börja ifrågasätta treenigheten, det verkar vara en jobbig grej att göra… Känns inte riktigt värt helt enkelt. men jag skulle däremot gärna läsa det där du skrev om fribaptister och efk. Blev ganska nyfiken på fribaptismen nu.

    /Daniel

  14. Om HF var 2000? Nej, det var 6000 eller 7000, kommer inte ihåg vad som var före och efter samgåendet (dvs om 7000 var HF/FB eller bara HF). Sen är det ju intressant att ÖM var ca tre ggr fler, vilket förstås skapar proportionerna på det nya samfundet, dvs EFK.

  15. Swärds fördömande av dig Jonas må vara rätt i varje punkt (har inte kollat!) men det intressanta med Swärds reaktion på dig är att Swärd själv inte följer Bibeln, ej heller EFK. Swärd har trots många sakskäl förbjudit att man på hans blogg kallar Livets ords undervisning för villolära, trots att det är fullt bibliskt att göra just det. Inte heller har han som Karlendal påpekat Pelle Hörnmarks avvikelse (Karlendal har visat hur djupt obiblisk Hörnmark är när det gäller en så viktig sak som viljans bundenhet och arvsynden).
    Hyckleri och inkonsekvens, härstammande från biavsikter är väl en snäll beskrivning av Swärds selektiva fördömanden. Han borde gå till rätta med sig själv först.

  16. CID. Det är lugnt, bara en liten förmaning. Kul med den positivare tonen här, den förvånande mig något med tanke på tidigare debatter…

    Daniel. Haha. Kul käpphäst. När man är ung har folk mer överseende med sånt är min erfarenhet. Själv har jag också förundrats över samma sak, exempelvis att NT på i princip varje ”sida” gör en tydlig distinktion mellan ”Gud”/”Fadern” och ”Messias/Kristus”/”Guds son”/”Jesus”. (Mailar pappret till dig.)

    Tobias. Ok, jag mindes fel. Men ändå.

  17. Jonas tonskiftet beror på att jag inte har för avsikt att strida med dig – vi vet båda att det finns flera frågor – eller alla – att strida om dig och mig emellan.
    Mitt första syfte är att ge rätt åt den som har rätt – oavsett allt. Åkessons lära finns inte lika dokumenterad när det gäller försoningen som PW. Och även om PW kan kritiseras i detaljer – han ändrar sig själva i flera punkter under resans gång – så ÄR det för evärdliga tider sant att ingenstans, på inget enda litet stackars ställe, står det att Gud försonades. Människan är det som skall försonas och hennes synder. Vad u Jonas än må tycka om vad som helst (som jag inte håller med om) så är och förblir detta i alla fall sant.
    Därav länkar till PW som borde läsas och som inte är så lätt att få tag i. Nog för nu.

  18. Fribaptistsamfundet var ett ganska litet samfund. Som mest hade man ca 5000 medlemmar i ett 100-tal församlingar. I slutet av 1900-talet hade medlemstalet sjunkit till ca 1000. Den största utbredningen fanns i Skåne, Västmanland, Dalarna och på Gotland. Fribaptistsamfundet gav ut tidningen Upplysningens Vän.
    Efter att länge ha stått ganska isolerat i förhållande till andra samfund, närmade sig Fribaptistsamfundet efterhand de övriga, och tonade ner de ”unika” lärorna för en mer allmän frikyrklig eller evangelikal framtoning.

    wikileaks :)

    ofta är det väl så med avvikande rörelser som inte håller sig till den sunda läran. det får inget större genomslag, utan vittrar bort…

  19. Viktor. O, vilket avslöjande! :) Jag känner väl till fb:s historia (från helt andra källor än den wikipediatext som mycket väl du själv kan ha skrivit…), och har aldrig försökt ge sken av att dom var en stor rörelse. (Du utelämnar dock deras expansiva missionsarbete där jag tror du får mångdubbla medlemstalet i grundade församlingar.) Juste att du kör störst har rätt – argumentet. Det blir ju lätt att kasta sten i glashus (eller vilken kristen majoritetsrörelse tillhör du?). Och kan ju möjligen vara lite problematiskt för oss kristna som säger oss följa en som talade ganska varmt om en smal väg och inte lika varmt om den breda…

  20. Ja men det där är ju bara din tolkning. Vad är det som säger att din tolkning är den rätta? Jag tolkar den breda o smala vägen som en fråga om övervikt.
    Man kan välja den breda vägen, att bli tjock (fördärvet).
    Eller välja den smala vägen.
    Dom tjocka kämpar med att komma in genom den smala porten men det går icke. Nej, nu ska jag ta en bira och röka en fet.

  21. Gällande Fribaptisternas syn på Treenighetsläran, Jesu gudom och DHA. Hade de dessa åsikter när de gick ihop med Helgelseförbundet och senare upp i EFK? Hur kunde De övriga samfunden i IFK acceptera detta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>