Kommentarer till Gardell, gudar och namnet

Av: Jonas Lundström

Jonas Lundström — Fri, 09 Jul 2010 07:55:21 +0000

Tack för utläggningen!

Av: Daniel Holmgren

Daniel Holmgren — Thu, 08 Jul 2010 20:40:14 +0000

Hmm… har inte följt Gardells serie eftersom vi inte har TV (har dock dator med bredband så nog kan jag titta på TV alltid). Med tanke på namnet och en krånglig historia så är den kanske inte fullt så krånglig; heberiska-student som jag har varit. Namnet har inte fallit bort utan är just HERREN (jrf JHVH). Inom judendomen kom namnet; ”tetragrammaton” att bli så heligt att det inte fick uttalas. Man läste istället ”Adonaj” när namnet kom upp. För att vara helt säker på att inte råka uttala namnet när skriftrullarna lästes upp i synagogorna så var det medvetet felstavat. Läser man som det står så stavas det faktiskt ”Jehova” eller åt det hållet. Men det var alltså en medveten felstavning och inte så man uttalade det. I hebreiska har man i vissa fall en skillnad mellan skriftspårk (s.k. ketiv-text) och lästext (s.k. kere-text). Vi har idag ingen klar hundraprocentig säkerhet på hur man uttalade Gudsnamnet men Jahve eller jahvä, eller till och med jaowä som exempel är det troligaste, det finns några sådana spår i historien. Det hebreiska ordet Adonaj betyder just Herre och det var det man uttalade istället för namnet. När våra bibelöversättningar alltså skriver ”HERREN” så följer man alltså inte i första hand en grammatisk översättning utan en uttalstradition som är helt korrekt och i sin ordning anser jag. Jag har absolut inga problem med att uttala namnet Jahve och anser att det är det riktigaste om det skall uttalas men personligt så följer jag den judiska praxisen som också den kristna traditionen vilar på att jag uttalar namnet Adonaj, som också visar vad Han är. Långt inlägg men hoppas att det gav något till information.

Av: peter

peter — Wed, 07 Apr 2010 12:01:55 +0000

Jonas: Lite sen i min reaktion. Ja, namnet som inte är ett namn utan snarare en funktion är spännande. För Gud vill väl låta sig bli känd för oss genom det skapade om än ej fullständigt avbildad?

Vi får problem med detta tänkande med en nominalistisk och avbildande förståelse av språket . Språket är snarare en symbol som sätter oss i relation med det vi talar om, i detta fall Gud. Språket, namnen och orden förenar och separerar på samma gång.

Av: Jonas Lundström

Jonas Lundström — Wed, 31 Mar 2010 17:11:36 +0000

Instämmer. Han borde läsa lite mer NT Wright och lite frisk systematisk teologi, det känns som han fastnar lite i vissa förutfattade meningar ibland.

Av: Mattias Agnesund

Mattias Agnesund — Wed, 31 Mar 2010 13:11:26 +0000

Kan bara instämma. Del tre och fyra har varit suveränt bra tv, särskilt den om exodus där han vävde in sin familjs historia på ett briljant sätt. Sedan kan jag tycka det är lite synd att han inte kan få ihop passionshistorien med exodus på samma sätt. Man måste inte omfatta en ”klassisk” offerlära (även om jag själv nog gör det) för att se den subversiva sprängkraften i Jesus korsdöd. Men han kommer kanske till det.

Väderprognosen med Jesus återkomst förra avsnittet var för övrigt hysteriskt kul: ”i norr inslag av de dödas uppståndelse”!