Hållbarhet och döden

”Hållbar utveckling” är givetvis ett oxymoron. ”Allt som har liv växer och utvecklas”, skrev någon en gång (nörd-poäng till den som kopplar citatet till rätt penna). Det är fel. Det som växer och utvecklas för evigt uppfyller till sist allt, och då kan det per definition inte växa längre. Men inte bara det, det finns något bedrägligt med hela hållbarhets-tänkandet. Detta sagt med ett mått av självkritik, eftersom jag själv inte bara gillar att tänka och tala kring hållbarhet, utan också betraktar begreppet som relativt centralt.

Ingenting är ju hållbart. Vårt ekonomiska system är inte hållbart, nationalstater är inte hållbart, men inte heller är vi människor, dom icke-mänskliga djuren, våra eko-system eller ens planeten eller vårt solsystem hållbart. Människor dör, växter vissnar och solen slocknar. Ingenting består.

Så hållbarhet är något relativt, kanske borde vi hellre tala om långsiktighet. Det största problemet kanske inte är att vi lever ohållbart, utan att vi tror att våra liv, ekonomiska system, civilisationer och miljöer är beständiga och okrossbara. Är inte det en illusion som göder vår destruktiva hybris, så säg?

3 reaktion på “Hållbarhet och döden

    • Grymt. Du har vunnit två timmar en ljummen sommarkväll på Lundströms balkong med en flaska rött eller två, grattis. (Lewi Pethrus skrev förordet fö.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>