Hur jag tappade tron. På Pengar.

Av samhället fick jag tron på Pengar som en mörk och oundviklig gåva.

Inkarnerat i sedlar och siffror, fick jag lära mig, fanns en rättfärdig och obetvinglig Kraft som kallades Pengar. Ingenting fanns som kunde konkurrera med Pengar, inget fanns som mer förtjänade vår respekt och lojalitet.

Varje dag anropade jag sedlarnas helighet för att få tillgång till näring, värme, gemenskap och glädje. Jag tillbad i Pengars Tempel och Tabernakel, ja till och med i människors hem. Ibland med lycka och trosvisshet, ibland med tvekan och bävan, ibland utan känslor alls.

Men så hände något. Jag förlorade tron. Ja, det var knappast en ”händelse” i ordets ordinära bemärkelse, det handlade mer om en utdragen process. Jag är osäker på vad som dog först, om det var tron på Pengars existens, eller om det var tron på Hens rättfärdighet. Men en dag insåg jag att Pengar i själva verket bara var ett annat namn för ekonomiska klyftor och orättfärdighet, och att det bakom sedlar och siffror bara fanns tomhet och förvirring. Jag blev en apengist.

Som apengist öppnade sig en ny värld för mig. Jag insåg att näring, värme, gemenskap och glädje inte kom från Pengar, utan från jorden, naturen, djuren och människors arbete och relationer. Det blev uppenbart för mig att mycket av det jag använder har sitt ursprung i förtryck och förstörelse, och detta gjorde mig sorgsen, skamsen och förbannad. Samtidigt såg jag att så mycket av det jag värderar högst i livet blir tillgängligt utan att slantar, siffror och sedlar alls är inblandade.

Men ändå fortsatte jag att anropa Pengar, och detta fick mig att också upptäcka något annat. Att det varken var Helighet eller Intighet som dolde sig bakom sedlar och siffror, utan ett naket hot om våld. Jag insåg att jag nu när jag hade tappat tron, vände mig till pengar enbart för att undkomma Ledarnas våld mot mig och min familj. Sedlar, slantar och siffror blev en muta till systemet för att slippa dess burar och batonger. Så mycket var det med den religionsfriheten. Den som inte tror, ska straffas. Jag blev rädd. Kanske hade min tro i själva verket hela tiden varit fruktan?

Men till sist insåg jag att även denna fruktan var en slags tro. För Ledarna är inte så rättfärdiga, mäktiga och farliga som dom vill intala oss, har jag kommit att ana. Kanske finns dom inte ens. Kanske är kejsaren naken?

Så jag fortsätter att tappa och finna tror. Och även om det också är besvärligt, så är det oftast väldigt härligt.

Tror du på Pengar?

19 reaktion på “Hur jag tappade tron. På Pengar.

  1. Jättebra, rikedom är roten till allt ont och fattigdom leder faktiskt till äkta lycka. Jag tror på Kärlek och Anarki! Vi har inga pengar alls i vårt ekofeministiska kollektiv sedan fem år nu. Du använder väl inte pengar ”bara ibland” fastän du inte tror på det? Man kan faktiskt leva helt och hållet genom att dumpstra, snatta, göra inbrott i små affärer, stjäla från andras odlingslotter, väva sina egna kläder i hemmaodlad hampa, och leva i olika ockuperade hus. Vi brukar flytta innan polisen vräker oss och på sommaren lever vi kringströvande som de smutsigaste luffarna i landet. Att vara delaktig i Babylons samhälle är för losers. Det enda som några av oss klagar på ibland är att vi inte kan gå till tandläkaren och så kommer ingen av oss få någon pension. Men vi klarar oss alltid tillsammans trots allt på kärlek och kosmiskt regnvatten! Vi behöver inga försäkringar därför att Jesus kan hela de sjuka och så kan nog vi också med hjälp av Jah! Låt oss krossa Systemet så att alla andra blir befriade och kan känna på hur det är att leva som vi gör!

    • Så att stjäla, göra inbrott och snatta är okej för att slippa leva inom babylonsgränser? Då tycker jag nog ändå att det är bättre att betala för sig, trots att man hamnar under pengarnas makt. Välj istället ett jobb som du trivs med och som stämmer överens med din ideologi och jobba sen bara för pengar så pass att du har råd att leva utan att stjäla, göra inbrott, snatta eller göra livet surt på annat sätt för din medmänniska.

      • Tack för kommentar. Vi lever alla inom systemet(s gränser), för mig är det inte det som är frågan, snarare hur vi på bästa sätt gör motstånd och pekar på alternativ.

        När det gäller ”stöld” så menar jag att dom verkliga tjuvarna är dom rika och storföretagen som roffar åt sig på andras bekostnad och förhindrar människor att fylla sina grundläggande behov. Det är dom som gör det surt för sina medmänniskor. Att fattiga människor tar tillbaka något av det som rätteligen tillhör dom betraktar jag inte som stöld, och om storföretagen blir av med en del av sina vinster kan knappast vara ett problem.

        Sen låter det lite på din kommentar som om du förutsätter att jag personligen ”stjäl, gör inbrott och snattar” och gör livet surt för andra. Och det är absolut inget som nödvändigtvis följer av texten.

        Vad tänker du själv, tycker du tex verkligen att en hungrig människa som inte har pengar och som tar mat på Willys utan att betala gör fel och ”gör livet surt för sina medmänniskor”?

        • Kommentaren var mer riktad till Stjärnglans kommentar. Så jag förutsätter inte att du stjäl, gör inbrott och snattar.

          Jag tycker inte det är fel om någon som är hungrig och inte kan få ett jobb eller bidrag tar sig en limpa på t.ex. willys. Det jag mer tyckte lät fel i Stjärnglans kommentar var att det verkade som att dom gjorde det systematiskt för att slippa jobba typ.

          Och jag håller absolut med dig om att det är dom rika och storföretagen som främst stjäl och roffar åt sig. Men bara för att dom gör det, så betyder det inte att vi ska göra samma sak tillbaka. Då tycker jag att det är bättre att handla av mindre företag och att odla mycket själv. Att bygga andra alternativ, starta kooperativ eller liknande. Vet inte helt vad jag tycker är smarta nya alternativ. Men att stjäla för att leva utan för babylon tycker jag inte låter som ett bra alternativ.

          Frid!

    • Julia. ”Stjärnglans” kommer nog att svara ja på den frågan, eller inte alls. Jag har varit osäker på Stjärnglans kommentarer står för, jag tror det är ett ganska sofistikerat (och väldigt underhållande) försök att driva med mig, men det skulle eventuellt kunna handla om någon som lever i ett väldigt eget universum (sk psykos) eller liknande.

      • Jonas. Kära medmänniska, hur kan du skriva något så elakt?! Det är inte första gången nu! Vi trodde att du var ganska ideologiskt närstående och stod för tolerans inte bara som en läpparnas bekännelse när det passar. Din inställning mot oss är fruktansvärt lik som när vissa ser ner på djur därför att de ”inte är intelligenta” eller när småsinta människor är fördomsfulla mot det okända. Vi lever inte i ett ”väldigt eget universum” bara för att vi har ett antal lite egna uttryck och en drogliberal hållning. Det finns inget eget universum. Solipsism är en villfarelse, vi är Alla del av Ett. Var inte så fyrkantig. Det är såhär vi lever, i total frihet bortom systemets påhittade gränser. Tre av oss har hållit på längst och så är det ett flertal mer kortvarigt eller löst anknutna kamrater som byter mellan andra liknande grupper. Vi är del av den globala förtruppen som kämpar för den Nya Tidsåldern, the New Age. Tro det eller ej… Pröva själv att ta dig loss så kommer du att veta med säkerhet. Världens smuts kan inte befläcka en ren insida! Kom ihåg det när kollapsen kommer!

        Julia. På sätt och vis, ja det är vi. Men det låter så tråkigt att vara ”seriööös”. Smaka bara på färgen i den ordbilden så förstår vi. I slutändan beror det på hur man definierar parametrarna för ”här och nu” samt den högre Sanningen i förhållande till de sociala missuppfattningarna d.v.s. Consensus Reality. Expandera dina sinnesförnimmelser, släpp taget om rädslans bojor. Frukta inte, befrukta.

  2. Jovisst ”tror” jag på pengar för det verkar så opraktiskt med byteshandel. No problem för mej. Allt kan bli problem även byteshandel och binda en hit och dit. Varför krångla till det? Hierarkier och makt kommer alltid att finnas. Man får bara lära sej att parera det värsta blindskären så får man ett gott liv

    • Logikern. I kapitalistisk ekonomisk historieskrivning så beskrivs ofta penga-systemet som något som ersatt tidigare byteshandel, och i den jämförelsen framstår penga-systemet som överlägset. Det är även så skolböcker och liknande ofta beskriver det. Ett problem med detta är att det har mycket svag historisk förankring, det verkar helt enkelt inte vara så det gick till. Grupper som inte haft pengar har helt enkelt sällan praktiserat byteshandel istället utan helt andra och många olika typer av ”ekonomier”, tex gåvoekonomier, egendomsgemenskap mm. (David Graeber lägger ut texten om detta i boken Debt, sammanfattning här.) Det går ju också att jämföra med hur vi agerar i en familj eller mellan vänner och liknande där vi oftast praktiserar olika kombinationer av gåvoekonomi, egendomsgemenskap och liknande.

      • Men nu lever vi här och nu anno 2012. Att skruva tillbaka till nåt annat som vi inte med säkerhet kan veta hur det var eller fungerade ser jag ingen mening med. Hur kan man ens lita på historiebeskrivningen? Man minns ju knapp vad som hände för 10 år sen. Jag tycker man ska försöka göra det bästa man kan i den tid lever. Och då tycker jag pengasystemet funkar bra om ser upp för riskerna för själv och sina medmänniskor.

        • Men finns det inte risker att pengarna får mycket utrymme i samhället. ”Det bästa i livet är gratis”, som klyschan säger, ligger det inte något i det. Jag antar att du inte tycker att bör typ betala för presenter vi får, köpa tid med våra vänner, investera i licenser för att bär i skogen osv. Kan det inte bli för mycket pengar i alla fall?

          • Absolut, visst är det så. Ekonomerna har alldeles för stort inflytande på samhället. Allt kan eller borde inte värderas i pengar tex, vård, skola, omsorg, och det du nämner. Men samtidigt måste staten dra in skatt för att lärarna ska få en rimlig lö.tex. Och secondhandverksamhet kan ”skicka sängen” till den sänglöse tvärs över jorden med en enda knapptryckning, så att denne kan köpa en säng i den lokala sängaffären och därmed vinner alla, den som skänker sängen, den som köper lokalt, handlaren som får pengar för sitt arbete osv. Allt detta funkar inte utan pengar och åtminstone inte så bra.

  3. Rasmus.

    Conformist, you will never be free! Vi gör inte livet surt för våra medmänniskor! Annat än ibland för Satans byråkrater, poliser, djurmördare, och rikemansfolk genom direkt aktion… När vi tar något, (som de s.k. ”ägarna” först har stulit från Fader Guds skapelse Moder Jord, djurkamraternas länsade kroppar, eller ”lagligt” från svagare människor som de suger ut!), så lämnar vi alltid en liten handgjord gåva och en förklarande lapp. Slippa? Jobb? Vi försöker inte slippa ”jobba”, det är absolut inte vad det handlar om. Du ska inte tro att vi inte ”arbetar”! Vi hjälper många människor gratis. Antingen officiellt och vägrar ta emot betalning, eller i smyg ”så att bara herren ser”. Om vi tar något från en odlingslott t.ex. så planterar vi också något nytt och kanske lämnar lite hästgödsel som vi har skrapat upp från ridvägar. Det handlar visserligen inte om att betala den människa som inbillar sig att den ”äger” marken, utan det handlar om universell respekt och att ge tillbaka till jordens kretslopp. Vi är alla anställda av Herren att ta hand om Jorden. Många har bara glömt bort det och ägnar sig åt annat oviktigt.

    Och ta ingen notis om Jonas förvirrat cyniska kommentar till Julia, vi är riktiga medmänniskor och inte galna. Sanningen är ofta motsatt till vad vi vill höra. Han klarar bara inte av när andra faktiskt är väldigt alternativa därför att det hotar hans ensamrätt att mest snacka och snacka. Om du finner det vi skriver provocerande så är det symptom på ett problem inom dig själv som speglas i oss. Av samma anledning sätts människor i fängelse, tvångspsykiatri, kristna kastades till lejon, och kristna brände häxor och hädare på bål. Skulle du sagt samma sak till Jesus, den där s.k. jobbiga upprorsmakaren? När man säger sanningen är det bäst att avlägsna sig snabbt så att man inte blir dödad. Far väl.

  4. Pingback: Kontanterna och bankernas makt « Stigen

  5. Pingback: Kollektivtrafikens finansiering och framtid « Stigen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>