Icke-våldarnas våldshot och polisens pacifism

Jag drar ju definitivt mitt strå till stacken när det gäller att belysa polisvåldet och påpeka riskerna med aktivism. Förhoppningsvis finns det något underminerande i detta, men det kan också vara att gå systemets ärenden. Staten styr ju trots allt inte framför allt genom våld, utan genom den rädsla som hotet om våld skapar. Och den rädslan kan inte stå i proportion till hotet utan måste vara överdriven. Några tiotusentals poliser skulle ju aldrig kunna stoppa en allvarligt menad folklig resning när människor väl bestämt sig, och jag betvivlar att 50 snutar skulle kunna stoppa 70 personer i en blockad som är mer rädda för deportationen än för polisen, även om dom bara använde icke-våld. Att använda väpnat våld och inlåsning är jobbigt, tråkigt, krångligt och dyrt, och därför når Makten längre genom att blåsa upp en hotbild och göra oss rädda. I praktiken är det ju ofta lätt att komma undan med lagbrott, och dom ekonomiska konsekvenserna inte lika omfattande som dom flesta tror. Det verkliga våld som polisen kan och vill använda mot oss är alltså mindre än den hotbild vi sätter vår tro till.

Å andra sidan är hotet från icke-vålds-aktivisterna underskattat på alla sidor. Många aktivister och/eller anarkister väljer av strategiska eller etiska skäl icke-våld, vänlighet och/eller en reformistisk retorik, men vill i grund och botten se ett störtande av den rådande ordningen. Och i icke-våldets retorik och praktik finns våldet alltid inbäddat som en (underkänd) potential. Det finns alltid Någon Annan som är beredd att ta till hårdare metoder, och det ständiga behovet av icke-vålds-kurser och liknande säger till den som vill höra att våldet finns som en hotande möjlighet även hos den ädlaste pacifist. Frågan är om inte icke-våldarna behöver våldet som sin Onde Tvilling, någon att ta avstånd från för att vinna en position som vettig och förhandlingsbar dialogpartner till makten. Samtidigt sänds på detta sätt signalen att om ni inte pratar med oss så kanske The Evil Twin släpps fram…

Så om icke-våldet är mer hotfull än en kan tro, och polisen mer pacifistisk, vilka slutsatser ska vi dra av detta? Eller har jag fel? Jag ser fram mot era kommentarer!

(Uppdatering: minst 30 gruvarbetare dödades av sydafrikansk polis enligt bla DN.)

16 reaktion på “Icke-våldarnas våldshot och polisens pacifism

  1. Ja, intressant och upplysande förklaring som talar om för oss vad? Jo att det finns en underliggande mer osynlig synkroni i allt som sker men inte desto mindre ett sammanhang.

  2. Jag har följt din blogg under ett bra tag och förstått det som att du vill frånta polisens rätt att bruka våld för att förhindra eller förebygga brott, kanske t.o.m avskaffa rättsväsendet?

    Om jag nu har förstått det rätt så vill jag gärna ha ett svar på hur du anser att brott bör förebyggas. Vem ska förhindra stölder om det inte finns en påföljd? Vem ska ingripa i ett gatuslagsmål eller mordförsök om vederbörande inte har rätten till det? Vem ska motarbeta hatbrott eller reglera för minkfarmar och oljeföretag hur de får uppträda?

    I övrigt vill jag upplysa dig om att det är olagligt att uppmuntra till brott även på internet.

    Jag känner mig trygg när jag ser en polis eller ordningsvakt men den ”flugornas herre”-politik som anarki leder till skrämmer mig något ofantligt.

  3. Jan. Ursäkta jag såg din kommentar föst nu, jag ska försöka svara. Tack för kommentaren:

    -Jo, jag vill att polis, militär och rättsväsende avskaffas, det är rätt uppfattat.

    -Jag tror att vi får en vettigare värld om en majoritet av alla människor känner ett ansvar för att själva direkt motverka det som är destruktivt och stötta goda krafter, istället för att (som nu) överlämna sitt ansvar till myndigheter och sen bara titta på när saker går åt helvete.

    -”Uppmuntra till brott”. Ett hot? :) Nja, var har du fått det ifrån att det generellt sett skulle vara olagligt? Det låter väldigt konstigt.

    -Känslorna inför polis. Prata gärna med några hemlösa, tiggare eller papperslösa flyktingar om vad dom känner. Mycket av ens känslor inför ordningsmakten beror på om ens lojalitet och solidaritet knyts till dom rika och mäktiga eller dom fattiga och marginaliserade, tror jag.

  4. ”-Jag tror att vi får en vettigare värld om en majoritet av alla människor känner ett ansvar för att själva direkt motverka det som är destruktivt och stötta goda krafter, istället för att (som nu) överlämna sitt ansvar till myndigheter och sen bara titta på när saker går åt helvete.”

    Jonas. Vänligen utveckla vad du menar med det.

    Din slutsats, rättare sagt din tro eller önsketänkande utgångspunkt, är en vettigare värld. Vad är det? Och vem eller vilka är det som definierar det?

    Du använder följande premisser.
    majoritet?
    människor?
    ansvar?
    själva direkt?
    motverka?
    destruktivt?
    stötta?
    goda krafter?
    istället återta sitt ansvar från myndigheter?
    inte bara titta på?
    helvete? vilka saker?

    Skulle du säga att det är ditt perspektiv på anarki som du beskriver? För jag förutser att resultatet blir att majority rule och mob rule tar över makten. Polis, militär och rättsväsende byts ut mot något värre. Direkt action medborgargarde? Varje person en tjallare, snut, soldat, domare, vårdare, och bödel. Väldigt spännande nya problem för den generationens anarkister att attackera.

    Lagom respektlösa hälsningar från Erik

    • Erik. Alternativet till direkt aktion är vad jag kan se att makten delegeras bort (som nu). Är det du förespråkar eller är det något annat? Någon slags ”sköt dig själv och skit i andra-”anarki? Det vore bra om du förtydligade hur du tänker. (En riktigt fråga, inte ett försök att raljera.)

  5. Jonas. Det där är ett falskt dilemma. Alternativet till att makten delegeras bort (som nu) är vad du kan se direkt aktion? Att omedelbart verkställa ett politiskt beslut, något som påverkar många, alltså ett annat sätt att härska över samhällen. Det som stör mig är inte exakt att makten ”delegeras bort” eller att de använder våld eller vilka värderingar myndigheter kan tänkas ha. Jag ogillar inte bara myndigheterna beroende på invändningar mot någon detalj, jag önskar inte heller att de skall ersättas av några alternativ. Inga förbättringar, ingen reformism, ingen politik och ingen idealism. Om det inträffar att ”en majoritet av alla människor känner ett ansvar för att själva direkt motverka det som är destruktivt och stötta goda krafter” så kommer det innebära samma fientliga position för mig som nu i förhållande till den rådande ordningen och alla gamla och nya. Din position är likt när någon är mot själva rättsväsendet men fortfarande tror på rättvisan, rättigheter eller liknande koncept som skall realiseras på ett alternativt sätt. Eller vad tycker du egentligen? Det var därför jag ifrågasatte dina premisser. Det är mer som så att jag talar mot många ting än att jag förespråkar någonting. Ja, ”Sköt dig själv” eller Do It Yourself är en stor del av mitt perspektiv. Agerandet mot andra kan variera. Tillfälligt samarbete om små ting och samröre för skojs skull har jag inget emot för att besvara en av dina tidigare frågor också. Nu när jag har förtydligat förutsätter jag att du utvecklar eller reflekterar en del utan att bara upprepa dig och kasta tillbaka bollen till mig på ett intetsägande sätt.

    • Erik. Tack för förtydligandena, nu förstår jag bättre vad du kommer ifrån för håll. Faktum är att jag håller med om det mesta av det du säger. Jag är ledsen om jag uttryckte mig slarvigt (vilka ord en väljer anpassas ju också efter den en talar med), jag är inte för majoritetsdiktatur eller liknande, och jag tror också att myndigheter och liknande måste väck. Samarbete bör framför allt ske i små grupper som det går att lämna utan hotfullhet eller så. Organisationer innebär hierarki och byråkrati, ”rättigheter” är ett problematiskt koncept (eftersom det alltid relateras till en makthavande enhet). (Det stundande upproret är rätt vettigt om detta, tycker jag.) Sen är för mig ändå kärlek, gemenskap och samarbete centralt, jag tror att människan är ett flockdjur, och jag tror att det är omöjligt att röra sig mot det vi (?) vill se utan kompromisser med systemet. Jag är tex civilisations- och teknologi-kritisk bla eftersom jag tror det är alienerande, ändå bloggar jag.

      Vilka influenser har påverkat din position? Kan du nämna individer eller texter som du står nära? (Du kanske tycker det är fel fråga, vad vet jag?)

      Är det något du vill att jag ska utveckla?

  6. Pingback: Djurens värde o ”våldet i djurens namn” (DN) « Stigen

  7. Jonas. Tack själv för ett ok svar. Jag vet tyvärr att de flesta människor är flockdjur. Om man ser till evolutionsbiologi är det en faktor för att kunna domesticera djur.
    ”och jag tror att det är omöjligt att röra sig mot…” Hur och hur långsamt?
    ”…det vi (?) vill se…” Vilka vi och vad?
    ”…utan kompromisser med systemet.” Varför?

    Compromise is the essence of diplomacy; and diplomacy is the cornerstone of love. Sånt är inte min grej och jag förstår inte hur det är användbart.

    Det är en rimlig fråga. Men vilka influenser jag har är komplicerat och privat. Jag kan i alla fall säga att jag gillar Beyond the ‘Movement’ – Anarchy! i 325.

    Vad menar du med kärlek och gemenskap?

    • Erik.
      -Menar du att det är ett problem att homo sapiens biologiskt är ett flockdjur?
      -Hur och hur långsamt? Ingen aning. Jag kompromissar hela tiden med systemet, och det gör du också. Jag menar inte att kompromisserna är eftersträvansvärda, men jag menar att det är avgörande för ens mentala hälsa att en inser att det inte går att leva utan kompromiss. Men vi kan förstås ha olika radikala bilder om vad som utgör systemet, men jag har fått en känsla av att du är ganska civilisationskritisk? Men jag använder tex legitimation och stöder därmed nationalstaten, jag använder vägar, tåg, internet, affärer osv. Är inte det kompromisser? Varför inte?
      -Det vi vill se. Det spelar ingen direkt roll för just det argumentet vilka som är ”vi” och vad målet är, så länge det handlar om hyfsat radikala förändringar.
      -Kärlek och gemenskap. Det går förstås inte att definiera slutgiltigt, men jag tänker på saker som att hänga, äta tillsammans, älska, känna empati, lyssna på varandra (som nu), hjälpas åt, ge råd mm. Jag menar nog egentligen allt det i oss som är en skapande rörelse utanför oss själva.

      Tack för lästipset, ska kolla in det! (Har du en länk?)

  8. -Ja, men alla är olika och det finns andra möjliga sociala beteenden. Flockdjur lever i ett beroende för skydd och mat. Jag underkänner varianter av anarkism som bara innebär ett byte från pest till kolera i det avseendet. När får drabbas av panik kan de vallas på grund av flockinstinkten. Sociala grupper kan manipuleras för att skapa nya ledare eller mer dolda hierarkier. Det kan finnas informella ledare och en platt struktur kan styras genom sekterism. Stamkrig, militär, nationer, rasism, polis, globalism, demokrati, partier, myndigheter, bostadsmarknad, jordbruksindustri…

    -Jag trodde att kompromisser med systemet var att förhandla fram reformer, skriva på namninsamlingar, demonstrera och liknande för att ”röra sig mot det vi (?) vill se”. Att t.ex. utnyttja GPS innebär inte ett stöd av det amerikanska försvarsdepartementet som driver satellitnätverket. Moralisk puritanism bryr jag mig inte om. Att ”fuska” är helt ok tycker jag om man personligen har något att vinna på det för tillfället. Men man skall inte tro att det leder till några radikala förändringar.

    Du länkar själv till dem. Distro, issue#9 sidan 18

    • Erik. Ok, det (kompromissexemplet) visar att vi delvis lägger in olika saker i samma ord.

      Jag är (minst sagt) skeptisk till reformsträvanden/kompromiss i din mening, men det är fortfarande något jag brottas med och ibland tillämpar, om än med stor tveksan. En demonstration tex har som jag ser det andra huvudsyften än att framföra krav till makten.

      Jag tror absolut att likformighet är en risk i tighta grupper och att det är möjligt att manipulera, men jag tror huvudproblemet är en hierarkisk struktur (uttalad eller ej). jag erkänner också att jag är osäker på hur likformighet ska betraktas, det finns något naturligt i att formas av sin miljö.

      I stort uppfattar jag det som att den stora skillnaden mellan våra perspektiv är hur vi ser på individ respektive gemenskap. Men jag är inte färdig med dom här frågorna och är öppen för att samtala vidare (vid tillfälle) och påverkas.

  9. Pingback: Polisen « Stigen

  10. Pingback: Fin kanin-befrielse (mm) « Stigen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>