Det är inte ditt fel, att vi hamnat in this fucking mess
Och det mesta kan du inte göra något åt
Du är vacker och fantastisk, och livet är ju inte någon tävling
Duktighet är ofta dumt
Och glädje i kampen är vackrare än skam och plikt
.
Att bli avslöjad och tappa masken
Är inte så jävla farligt som du fruktar
Om du tror att det finns hjältar eller helgon
. . .så ringer besvikelsen på dörren
. . .eller också så lurar du dig själv
. . .eller blir till en uppblåst ballong
Under ytan är vi alla små, och stora
.
Vinden blåser, solen skiner, hjärtan klappar
Och allt är väl
Tänk på det, Jonas!
…hej, Jonas. Är detta skrivet till mig?(lite halv seriös..) Det är nästan lite läskigt hur det talar till mig…
Jag tycker det är bra att du bloggar igen! Dock river du upp massa tankar och frågor, vilket jag uppskattar! Men är dålig på och uppskattar inte att föra dialoger via text(det blir snarare växelvis monologer). Så till min ”fråga”! Kommer du söderut är dörren öppen och kaffet varmt. Om så önskas också en bäddad säng.
/jag tänker på det. Jonas.
Tack för din fina kommentar och inbjudan! När jag först skrev texten så tänkte jag på alla och ingen, men efter ett tag insåg jag att jag talade väldigt mycket till mig själv. Därav ”Jonas”. Men vi är nog många som behöver höra detta, både jonasar och andra.