Kollektivtrafikens finansiering och framtid

När jag förespråkat massplankning på kollektivtrafiken har jag fått frågan hur det hela ska funka om ingen betalar.

Nu är ju jag ingen politiker. Jag är inte med och styr det här samhället och jag vänder mig i princip mot att etiska diskussioner alltid ska föras utifrån ett regeringsperspektiv.

Men, for the sake of argument, kommer här ett utkast till ett förslag i tre steg på hur det hela skulle kunna tacklas om alla plankade.

1. Skattefinansiera kollektivtrafiken

Miljö- och rättviseaspekten talar för att en skattefinansierad lösning där den enskilde resenären åker gratis är mindre dåligt än dagens system. En sådan reform skulle kanske kunna finansieras genom att pengar överförs från (primärt) utbyggnad och (sekundärt) underhåll av vägnätet. Förbifart Stockholm, exempelvis, är beräknad att kosta 28 miljarder kronor. ”Skatteväxling” pratar (pratade?) Miljöpartiet om. Läs mer om vad planka.nu tycker om detta här.

2. Främja en lokal livsstil

Som jag argumenterad för många gånger tidigare tror jag att dagens civilisation går mot en relativt snar kollaps. Om vi vill att många människor ska överleva så behöver vi bygga ett sätt att leva som är stryktåligt för ett sådant civilisationens sammanbrott. David Jonstad använder begreppet ”resiliens” i sin utmärkta bok Kollaps. En sådan resiliens förutsätter en chockartat mycket mer lokal och platsbetonad tillvaro. Vi behöver ställa om. Detta behöver prägla både hur vi reser, eller snarare inte reser, vad vi konsumerar och beståndsdelarna i de lokala strukturer vi använder. Här kommer jag osökt att tänka på min vän W som i princip helt undviker kollektivtrafiken och istället helst cyklar, även om det är 20 mil.

Kollektivtrafiken behöver alltså inte byggas ut, utan successivt (?) minimeras och ersättas med ett lokalt liv. Tågen behöver bli långsammare och färre, och troligen på sikt försvinna helt.

3. Avveckla pengaekonomin.

Pengar är våld. Vi betalar för att vi är pengatroende, och för att slippa förakt från omgivningen och polisens burar och batonger. Jag vill ha en friare och fredligare värld, och därför vill jag också ha en värld utan pengar.  Allt ”arbete” behöver som jag ser det bli volontärt, mer avexpertifierat och präglat av glädje, tro, mening och fritid. Om vi på de premisserna kan arrangera någon form av postciviliserat kollektivt resande så inte mig emot.

Vad tänker du? OM alla plankade, hur tycker du det borde fungera?

En reaktion på “Kollektivtrafikens finansiering och framtid

  1. Pingback: Plankningserfarenheter (SJ) « Stigarna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>