Korsets budskap

Finns det ett budskap i detta urgamla redskap för tortyr och avrättning? Jag tror det.

Korset är Jesus-berättelsens hjärta.

På korset ser vi en mästare som lever som han lär, som går hela vägen i fiendekärlek, utgivande, och konfrontation med ondskan.

Jesus dör inte istället för oss, för att vi ska slippa lida och dö. Jesus går korsets väg för att ge oss ett exempel så att vi kan gå i hans fotspår.

På korset är gud i Jesus och visar sin kärlek. Gud står inte på förtryckarmakternas sida.

Det är inte gud som dödar Jesus, det är makterna.

Korset är inte ett bevis på guds vrede och dom, utan på guds kärlek.

Korset är gud som tar dom fattiga, svaga, förtryckta och torterades parti, och som avslöjar och avväpnar våld och förtryck.

Korset vore något vedervärdigt utan uppståndelsen. Men nu är inte Jesus död och hans väg inte förgäves. Guds rike har kommit och det finns en messiansk kropp på jorden. Genom kärlek ska systemet krossas! Det är ett (av makterna) slaktat Lamm som sitter på tronen.

Korset är inte slutet, utan början. Världen är inte försonad, men Försoningen har börjat.

Korset är svärdet som blev en plogbill. Nu ska folken lära sig en annan väg till den nya världen.

Det är korsets budskap.

Eller?

”Och han sa till alla; ‘Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det.”

8 reaktion på “Korsets budskap

  1. Det var den bästa och enklaste förklaringen av Waldenströms försoningsteologi jag hört. Inga ursäkter liksom. Tack Jonas. (För visst tolkar jag dig rätt?)

    • Tack! (?) Jo, jag gillar Waldenström, men jag har inte påverkats mest av honom. Snarare av Yoder och Helge Åkeson/fribaptisterna. Mennonitiske teologen Denny Weaver’s The Non-Violent Atonement är också väldigt bra. Men jag tycker förstås också dessa påståenden har bättre förankring i skrifterna än den s.k. objektiva försoningsläran.

      Hur tänker du själv?

  2. Visst, jag är med dig. Som missionsförbundare är det ändå roligt att ha nånting att stoltsera med, det är inte så mycket annat som står rätt till där, tyvärr.

    Ofta när jag hör folk förklara den subjektiva försoningsläran så blir det nån slags ursäktande av att den inte riktigt är som den objektiva läran, och att det sen ändå landar ganska nära en objektiv syn. Det är lurigt det där. På många sätt ligger ju hela evangeliet i just detta: att vara stolt över döden och lidandet, att ha det som förutsättning för det kristna livet. Till skillnad från världen.. osv.

  3. Jag gillar att du så starkt driver din övertygelse när det gäller försoningsläran. Jag håller inte med dej i allt (som vanligt), men jag tror att du säger saker som vi bör höra. Jag tror att det som hände på korset och den efterföljande uppståndelsen har flera dimensioner. Jag uppskattar att du har tipsat om Weaver för jag tycker att han lyfter fram problemen med den objektiva försoningsläran mkt bra och jag tror att de som brottas med bilden av Gud som en vred, straffande Gud kan få hjälp att se saker i ett annat ljus.

    Själv är jag ingen systematisk teolog utan jag kommer alltid till den slutsats som systematiker avskyr…nämligen att det finns sanningar i flera av perspektiven. Jag förmodar att Weaver skulle säga att jag gör det enkelt för mej om jag hävdar att det som hände på korset är ett mysterium. Men jag tror att det är så. Jag tror att det finns för många dimensioner i det hela och att fullständigt förstå det fixar vi inte – tack och lov. Det finns olika sätt att tolka Christus Victor, men jag tror att det finns sanning i alla tolkningssätten.

    Personligen har jag svårt med en gudsbild där Guds ära och vrede behöver försonas. Jag har lättare att ta till mej en bild likt den du beskriver, där Jesus visar sin kärlek till oss i sin död. Samtidigt har jag insett efter några år i ett land där äran är allt (där studenter hellre begår självmord än att erkänna en misslyckad tenta) att det finns dimensioner av ära och skam som inte jag begriper för att jag kommer från en annan kultur. Behovet av försoning och tanken på att Israels folk drar skam över Jahwe tycker jag finns starkt i GT och jag tycker att det finns fog för tanken på Jesus som försoningsoffer för våra synder.

    Att jag inte kan ta ställning för den ena eller andra försoningsläran beror nog mest på att jag med intellektet egentligen vill luta åt en mer subjektiv syn….men i mina personliga gudsmöten så har jag upplevt en kraft, ett mysterium och ett behov av korset som jag inte kan bortförklara. Korset är en stötesten och en dårskap för många New Ageare, för buddhister, ateister mm mm, men personligen upplever jag att det är därifrån min kraft kommer.

    Jag vet att du har läst bibeln mycket grundligare än jag med dessa frågor i fokus och jag tror att du kan motsäga mycket av det jag just sagt. Jag tror att jag bara ville förtydliga att bara för att man är anhängare av en mer objektiv syn så innebär det inte att man inte brottas med den gudsbild som det leder till. Jag håller med dej om att många evangelikaler reflekterar för lite över det dock…..

  4. Oj, jag glömde säga att jag tror att korsets mysterium hänger samman med treenigheten (något som förmodligen Weaver också tycker är en undanflyktsförklaring). Jag har lätt att se att se den utgivande kärleken kopplad till Jesus och segern över makterna genom Anden (i och med uppståndelsen), men jag tror också att det finns en dimension hos Fadern som kräver ett skuld/försoningsoffer och det är här jag ofta har en massa frågor. Men att gå så långt som att säga att det inte finns behov av det tror jag är fel. Jag tror att Jesus dog istället för oss, jag tror att han dog för att visa oss sin kärlek och jag tror att hans uppståndelse ger seger över makterna.

  5. Pingback: Tweets that mention Korsets budskap « Stigen -- Topsy.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>