Kyrkorna och dom hemlösa, en uppföljning

Under några års tid har jag arbetat volontärt i sammanhang där jag mött och lärt känna många människor som är eller varit bostadslösa och hemlösa. Jag vet också av egen erfarenhet något om vad det kan innebära att som barnfamilj försöka praktisera gästfrihet även när det handlar om en drogberoende bostadslös person. Under sex år levde jag i en kommunitet/närboendegemenskap, och även om vi bara bodde kollektivt en kortare del av denna period, så var det betydligt enklare och säkrare att praktisera gästfrihet när vi levde tillsammans med andra. I dagsläget när kommuniteten har upphört känns det svårare (baptistkommuniteten Björken vissnade våren 2011). Samtidigt har jag en (fri-)kyrklig bakgrund och även om jag numera inte är troende på samma sätt som förut så känner jag väl till och är sympatiskt inställd till vad evangeliet säger om rikedom, bostadslöshet och gästfrihet. Och jag vet också att det finns många kristna som bryr sig åtminstone en liten aning om dom hemlösa, och som åtminstone ibland funderar över det rättfärdiga i kyrkornas rikedom.

Detta är något av bakgrunden till att jag under påskveckan i våras skrev ett Öppet brev om öppna kyrkor som jag skickade till alla kyrkor jag kunde hitta i Örebro. För att brevet inte skulle hamna direkt i papperskorgen eller på hyllan så mailade jag också kopior till lokaltidningarna och till Dagen. Från Svenska Kyrkan var attityden till brevet huvudsakligen avvisande, men så småningom, till min överraskning, kom ett möte till stånd på Örebro Missionskola, kanske för att lokaltidningen slog upp det hela på första-sidan. Ett 40-tal representanter från olika kyrkor (och kommunen mfl) samlades, stämningen var överlag god och ”konsensus” verkade vara att fler möten behövde komma till stånd och att frågan var angelägen.

Så vad har då hänt efter det, när tidningarna slutat att ställa kyrkorna till svars?

Ingenting.

Kanske förs det några samtal någonstans som jag inte känner till, men det går inte att bo i ett samtal.

Det är fortfarande så att vissa sover utomhus eller på toaletter och i trappuppgångar, eller om det vill sig väl hos vänner och bekanta, medan kyrkorna står tomma, låsta och larmade. Och det går ju alltid att trösta sig med att dom bostadslösa har ”straffat ut sig”, som Svenska Kyrkans representanter (däribland kontraktsprost Lars B. Stenström) ville formulera det. Vi som är rika är duktiga och dom fattiga får skylla sig själva, det är ju en gammal välbekant attityd. Inte så evangelisk, kanske, men välbekant.

För fem år sedan kallade jag kyrkobyggnaderna för antikrists ansikte i ett av mina ”Jesus-brev”. Och även om det är mycket i det sättet att tala och skriva som jag inte längre kan stå för, eller rentav skäms över, så ser jag inget direkt skäl att omvärdera huvudtesen. Kyrkorna står där som ett monument över församlingens frånvändhet från sin förmenta grundare, och som ett tecken på den etablerade kyrkans allians med den rådande ordningen.

Skulle det inte kunna vara annorlunda? Och är det konstigt att det är svårt att tro på kyrkans budskap?

För tydlighetens skull vill jag tillägga att öppna kyrkor givetvis inte är lösningen för bostadslösa människor. Det finns många bostadslösa som inte stämmer med stereotypen av en en hemlös som en man som är narkoman och uteliggare. Vi har unga som inte kan få egen bostad eller som tvingas rymma eller kastas ut från hemmet, det finns papperslösa migranter som måste hålla sig undan polisförföljelse och därför inte alltid kan vistas offentligt hur som helst och det finns även andra hemlösa som hotas med avlivning. En öppen kyrka är inte alltid ett bra alternativ, och kan rentav vara ett hot. (Se detta exempel från Adolf Fredriks församling i Stockholm. Där var det kristna agerandet tydligen att ringa in snuten som kom och hämtade en grupp etiopiska kristna som sökte skydd i kyrkan. Det var krångel med duscharna och allt möjligt… Etiopierna sattes i förvar och utvisades.)

Och för varje bostadslös eller hemlös person som vill ha en mer permament bostad, borde det avgörande vara det som sällan sker, nämligen att den personen får bestämma över sin boendesituation själv och slipper kontrolleras av patroniserande myndigheter, ordningsmakt och välgörenhetsorganisationer. Ett intressant exempel på ett mer reformistiskt initiativ som verkar fungera hyfsat är ”Bostad först”.

Vad tänker du?

6 reaktion på “Kyrkorna och dom hemlösa, en uppföljning

  1. Jag kan bara instämma i det du skriver att det är lättare att visa gästfrihet när en är fler vuxna som kan dela på ansvaret. Vår goda intention till trots så tror jag inte vi hade öppnat upp vårt hem på samma sätt om vi fortsatt leva kärnfamiljsliv.

    Och vad och vem kyrkan (både som församling och byggnad) är till för tål verkligen att tänkas på. Där är inte jag färdigtänkt.

  2. Det var längesen…. Jag ser att du bloggar på ett annat vis idag. Gjorde en lite reflektion. Då du bloggade omkring de teologiska frågorna gällande anabaptism och dylikt översvämmades din blogg av kommentarer. Nu när bloggskrivandet handlar om det sociala engagemanget ramlar inte kommentarerna in lika fort.

    Jag blir nyfiken då du skriver att du inte är troende som förr… På vad sätt?
    Sedan vill jag definitivt ställa mig bakom ditt engagemang. Vi behöver återerövra det sociala evangeliet in i våra kyrkor. Clara kyrka i Stockholm är ett klart föredöme i detta.

    Mvh Elsmarie fd granne.

    • Kul att höra från dig! Intressant reflektion, jag tror det ligger ganska mycket i det, en annan person jag pratade med detta (varför så få kommentarer) om hade liknande tankar. Men jag tror också en del troende läsare är osäkra på hur dom ska förhålla sig till mig nu, eller har tappat intresset. Men det beror nog också på situationen med sociala medier, att mer engagemang har gått över till Facebook mm, det är många bloggar som får mindre kommentarer nu.

      Jag ”kom ut” i den här posten i våras, och det finns mer under rubriken ”Tro, tvivel, otro, icke-tro”. Min känsla är att min tro har läckt ut över tid. Jag svarar gärna på frågor om det är något du eller någon annan undrar.

  3. Hej Jonas,

    Jag läser din blogg(ar) nästan varje vecka och har gjort i det ett par år av och till. Jag uppskattar ditt driv, dina tankar (ideologi/teologi) och din ärlighet. Jag föredrar dock ett forum där man sitter runt ett bord och pratar. Jag känner att jag fastnar så mycket i mina egna tankar och lägger vikten av att säga rätt saker när jag kommenterar bloggar.

    Men du talar till mitt hjärta i kväll. Så jag väljer att bjuda lite på mig själv. Jag måste erkänna att jag är väldigt mycket av en småborgerlig kristen ”duktig” medborgare som räds att öppna mitt hem för uteliggare. Det hände senast för någon vecka sedan då en hemlös som jag känner lite grann fråga mig om jag kunde hjälpa honom. Han var sjuk. Jag gjorde några tafatta försök att hjälpa honom och pratade hemma om att öppna vårt hem. Men det sluta med att vi beslöt oss för att säga nej. Det skulle helt klart vara enklare om min familj (inkl. 6 mån baby) levde ett liv där vi delade en större gemenskap. På så sätt kan man dela ansvaret.

    Så min bön är att jag ska få ett större hjärta för den lilla människan och våga ta små steg av kärlek i mötet med min hemlösa vän. Tack för att du finns Jonas och att du gör rösten hörd för den lilla människan, utmanar och provocerar mig – vecka ut och vecka in, i min småborgerliga bekvämlighet.

    Peace, Skander

    • Skander. Jag har samma brottningskamp själv, jag hoppas det framgick av texten. Generellt sett tror jag vår rädsla för vad som ska hända och vår oro för att förlora våra privilegier är överdriven och att vi underdriver det privilegierade människor kan vinna av närmare relationer till marginaliserade, men jag tycker samtidigt det är viktigt att tänka på säkerheten för sig och sin familj. (Sen spelar förstås bekvämligheten in också.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>