Jag läser din blogg(ar) nästan varje vecka och har gjort i det ett par år av och till. Jag uppskattar ditt driv, dina tankar (ideologi/teologi) och din ärlighet. Jag föredrar dock ett forum där man sitter runt ett bord och pratar. Jag känner att jag fastnar så mycket i mina egna tankar och lägger vikten av att säga rätt saker när jag kommenterar bloggar.

Men du talar till mitt hjärta i kväll. Så jag väljer att bjuda lite på mig själv. Jag måste erkänna att jag är väldigt mycket av en småborgerlig kristen ”duktig” medborgare som räds att öppna mitt hem för uteliggare. Det hände senast för någon vecka sedan då en hemlös som jag känner lite grann fråga mig om jag kunde hjälpa honom. Han var sjuk. Jag gjorde några tafatta försök att hjälpa honom och pratade hemma om att öppna vårt hem. Men det sluta med att vi beslöt oss för att säga nej. Det skulle helt klart vara enklare om min familj (inkl. 6 mån baby) levde ett liv där vi delade en större gemenskap. På så sätt kan man dela ansvaret.

Så min bön är att jag ska få ett större hjärta för den lilla människan och våga ta små steg av kärlek i mötet med min hemlösa vän. Tack för att du finns Jonas och att du gör rösten hörd för den lilla människan, utmanar och provocerar mig – vecka ut och vecka in, i min småborgerliga bekvämlighet.

Peace, Skander

Jag ”kom ut” i den här posten i våras, och det finns mer under rubriken ”Tro, tvivel, otro, icke-tro”. Min känsla är att min tro har läckt ut över tid. Jag svarar gärna på frågor om det är något du eller någon annan undrar.

Jag blir nyfiken då du skriver att du inte är troende som förr… På vad sätt?
Sedan vill jag definitivt ställa mig bakom ditt engagemang. Vi behöver återerövra det sociala evangeliet in i våra kyrkor. Clara kyrka i Stockholm är ett klart föredöme i detta.

Mvh Elsmarie fd granne.